Guds rike på internet #21: Tre syften, en närvaro

december 28, 2009 i aktivism,inspiration,Visioner med 12 kommentarer

Johanna Grandin presenterar sig som protestant, katolsk och ortodox på sin egen blogg På vacklande ben, som hon drivit i över ett år med många spännande tankar och goda samtal i kommentarerna. Hon titulerar sig dessutom naturvetare, miljövän, bokslukare. Här fortsätter hon serien om visioner för Guds rike på internet.

Låt mig vara lite from(?), jag kallar den kristna närvaron på internet för treenig eller trefaldig.

- För det första så är det ett sätt att knyta kontakter mellan kristna på olika orter och i olika samfund. Ett sätt att lära känna och berika varandra, oavsett om man träffas som individer på bloggar eller communities, eller om man kommer ny till en stad och söker reda på stadens kyrkor via deras webbsidor. Förhoppningsvis kommer vi genom personliga relationer kunna överbygga oenigheten – det är alltsomoftast mycket lättare att sätta sig in i en ”motståndares” åsikter i ett försök att förstå dem istället för att kritisera hejvilt om han eller hon råkar vara min vän snarare än en ansiktslös massa av främlingar.

- För det andra så måste internet erbjuda en fördjupning i tron för den enskilde. Allt får inte bara vara i termer av ”utåtriktat” när församlingar pratar internet, utan det måste även vara ”inåtriktat”. Till skillnad från en traditionell församling så blir dock ”inåt” i detta fall inte ”inåt mot den egna församlingen” utan ”inåt mot kristenheten”, dvs på sätt och vis även ekumenisk.

- För det tredje (och ja, jag menar verkligen i tredje hand!) så ska den kristna närvaron ett vittnesbörd för okristna. Det är ett evangelisationsverktyg (OBS! ett verktyg bland andra, inte någon substitution för församlingsevangelisation eller det enda möjliga sättet att frälsa folk för all framtid), genom att vara en mötesplats för människor. Och det är viktigt att vi i Paulus anda kan prata till ”aternarna på areopagen” på deras eget språk när så tillfälle ges. Predika gärna evangelium rent och klart, men gör det med respekt för dem du talar med. Lyssna dubbelt så mycket som du talar! Kom ihåg att principen ”två öron, en mun” gäller även på internet, trots att kommunikationen där bedrivs mer mellan ”två ögon, tio fingrar”…

Självklart går dessa tre kriterier in i varandra. Ett kristet community som är en ekumenisk-social plattform för en person kanske blir en plattform för fördjupning i tron för någon annan. Det som är internetevangelisation på en plats kan bli en plattform för kristna på andra orter att uppmuntra och lära känna dem. Och så vidare.

Men uppfyller inte den kristna närvaron alla dessa tre kriterier så är det – för att vara överdrivet dramatisk – ett falskt vittnesbörd. Nu säger jag inte att varje kristen person som närvarar på internet måste stå för alla dessa tre bitar, men om vi inte alla tillsammans som Kristi Kropp speglar detta så är vi ute på farligt vatten skulle jag tro. Om vi inte alla visar på syskon som har de bitar vi själva saknar så bör vi kanske ifrågasätta vår egen ensidighet?

Det jag tror vi dock måste komma ihåg är att internet aldrig kan bli något annat än ett verktyg och en plattform för kristen närvaro och aktivism, internet kan aldrig ersätta det personliga mötet öga mot öga med en annan människa.

Om Johanna:

Alla poster av  |  Personlig Blogg  |  Twitter  |  Facebook  |  Share By Email
  • http://amen.se/ brynte

    Tack Johanna för en väl genomtänkt vision om hur den kristna närvaron på internet kan tänkas. Dessa tre aspekter är oerhört viktiga i det kristna livet i stort och kanske behöver man inte ens snäva in det på internet för att detta ska stämma.

    Det jag undrar över är ordningen. Är det självklart att det första är först och det tredje är i tredje hand? Min uppfattning är att vi väldigt lätt fastnar i våra egna kristna bubblor och har svårt att ta oss ut till den verkliga världen och bli ett relevant vittnesbörd för människor i vår omgivning. Nu gäller detta inte dig, din blogg är ett utmärkt exempel på att du når ut och låter evangeliet bli transparant. För mig är det ändå viktigt att fundera på i vilken ordning vi prioriterar – och det är verkligen inte självklart, du kanske har helt rätt, men då har vi fortfarande ett problem att lösa. Vad tänker du om det?

  • http://amen.se brynte

    Tack Johanna för en väl genomtänkt vision om hur den kristna närvaron på internet kan tänkas. Dessa tre aspekter är oerhört viktiga i det kristna livet i stort och kanske behöver man inte ens snäva in det på internet för att detta ska stämma.

    Det jag undrar över är ordningen. Är det självklart att det första är först och det tredje är i tredje hand? Min uppfattning är att vi väldigt lätt fastnar i våra egna kristna bubblor och har svårt att ta oss ut till den verkliga världen och bli ett relevant vittnesbörd för människor i vår omgivning. Nu gäller detta inte dig, din blogg är ett utmärkt exempel på att du når ut och låter evangeliet bli transparant. För mig är det ändå viktigt att fundera på i vilken ordning vi prioriterar – och det är verkligen inte självklart, du kanske har helt rätt, men då har vi fortfarande ett problem att lösa. Vad tänker du om det?

  • http://nallemaja-jg.blogspot.com/ Johanna

    Tack själv Brynte, för att du ville publicera min text.
    Vad det gäller dessa tre punkte så går det ju att diskutera i vilken ordning man ska sätta dem. Jag satt dem i den ordning (med det viktigast först och sen fallande skala alltså) som jag själv strävar efter.
    Sen tycker jag att det är som det ska att olika kristna prioriterar dessa tre i olika ordning. Allt det här om att ”olika lemmar har olika uppgifter i kroppen”, du vet… (Eller så är det bara jag som är för klentrogen i vad det gäller tron på förmångan att nå ut med budskapet till ofrälsta :P )
    Sist en ren språkmässig reflektion: I en skriven text kanske det är enklast att sätta det viktigaste först och så i fallande skala. Håller man däremot ett tal enligt retorikens alla konster så ska man sätta det viktigaste sist (för det är vad folk minns), det näst viktigaste först och det oviktigaste i mitten. Det förutsatt att man har tre punkter, hur man gör om man vill framföra fler argument eller punkter vet jag inte.

  • http://nallemaja-jg.blogspot.com/ Johanna

    Tack själv Brynte, för att du ville publicera min text.

    Vad det gäller dessa tre punkte så går det ju att diskutera i vilken ordning man ska sätta dem. Jag satt dem i den ordning (med det viktigast först och sen fallande skala alltså) som jag själv strävar efter.

    Sen tycker jag att det är som det ska att olika kristna prioriterar dessa tre i olika ordning. Allt det här om att ”olika lemmar har olika uppgifter i kroppen”, du vet… (Eller så är det bara jag som är för klentrogen i vad det gäller tron på förmångan att nå ut med budskapet till ofrälsta :P )

    Sist en ren språkmässig reflektion: I en skriven text kanske det är enklast att sätta det viktigaste först och så i fallande skala. Håller man däremot ett tal enligt retorikens alla konster så ska man sätta det viktigaste sist (för det är vad folk minns), det näst viktigaste först och det oviktigaste i mitten. Det förutsatt att man har tre punkter, hur man gör om man vill framföra fler argument eller punkter vet jag inte.

  • http://nallemaja-jg.blogspot.com/ Johanna

    Förresten – angående rangordningen i min ”prioriteringslista” ovan – så verkar ni vara väldigt många som ser evangeliserandet som prio 1, inte minst här på amen.se, varför det bara illustrerar min poäng desto tydligar att jag inte gör det. Alla kan helt enkelt inte vara mun eller öra eller fot, somliga av oss behöver vara axlar och knän och magsäck för att kroppen som helhet ska fungera.

    • http://amen.se/ brynte

      Jag tror att det finns olika typer av evangelisation och att ordet fått en betydelse som inte alltid är särskilt biblisk. Jag menar att din blogg i allra högsta grad är evangeliserande, eftersom den är öppen och inbjuder till samtal oavsett vilken bakgrund läsarna har.

      Det jag värjar mig mot är att vi som kristna stänger in oss och blir oss själva nog, vilket lätt kan bli följden om man menar att vi är kristna för vår egen skull först och främst och om vi eventuellt orkar nåt mer så vore det väl kanske bra om nån annan också fick ta del.

      Jag menar att du, å andra sidan är ett stort föredöme, men att orden lätt förvirrar oss. Evangelisation är inte särskilt farligt, utan faktiskt absolut nödvändigt för den kristna gemenskapens överlevnad.

  • http://nallemaja-jg.blogspot.com/ Johanna

    Förresten – angående rangordningen i min ”prioriteringslista” ovan – så verkar ni vara väldigt många som ser evangeliserandet som prio 1, inte minst här på amen.se, varför det bara illustrerar min poäng desto tydligar att jag inte gör det. Alla kan helt enkelt inte vara mun eller öra eller fot, somliga av oss behöver vara axlar och knän och magsäck för att kroppen som helhet ska fungera.

    • http://amen.se brynte

      Jag tror att det finns olika typer av evangelisation och att ordet fått en betydelse som inte alltid är särskilt biblisk. Jag menar att din blogg i allra högsta grad är evangeliserande, eftersom den är öppen och inbjuder till samtal oavsett vilken bakgrund läsarna har.

      Det jag värjar mig mot är att vi som kristna stänger in oss och blir oss själva nog, vilket lätt kan bli följden om man menar att vi är kristna för vår egen skull först och främst och om vi eventuellt orkar nåt mer så vore det väl kanske bra om nån annan också fick ta del.

      Jag menar att du, å andra sidan är ett stort föredöme, men att orden lätt förvirrar oss. Evangelisation är inte särskilt farligt, utan faktiskt absolut nödvändigt för den kristna gemenskapens överlevnad.

  • http://nallemaja-jg.blogspot.com/ Johanna

    Du kanske har rätt. När jag hör ”evangelisation” tänker jag nog mer på det personliga vittnesbördet inför vänner och bekanta (och okända) i syfte att dra med dem till just min kyrka.
    Jag kan se din poäng i att kalla min blogg evangeliserande – självklart är alla välkomna att vara med och diskutera! – men samtidigt så har jag via bloggen egentligen bara kommit i kontakt med andra kristna (min blogg är väl för oförargelig för att någon ickekristen ska hoppa på mig och försöka slå mig i huvudet med hur vetenskapsfientlig kristenheten är, eller något… :P ), och det ser jag varken som något negativt eller som ett misslyckande.
    Och med tanke på hur vi kristna har delat upp oss i katoliker och pingstvänner, missionare och baptister, svenskkyrkliga och anglikaner, frälsningssoldater och ortodoxa, livets ordare och så vidare, kontra vad Jesus säger – och ber! – om att vi ska vara ETT så tror jag verkligen inte att det är att ”vara sig själv nog” om min blogg kan föra samman enskilda kristna från olika samfund till att bli ETT i Kristus.

    • http://amen.se/ brynte

      Jag är alldeles övertygad om att du har haft ett antal icke-kristna besökare som blivit berörda av dina texter men som tyckt det varit för pinsamt att kommentera det. Evangelisation handlar mycket mindre om att debattera än att beröra.

      Det låter som att vi är överens (-:

  • http://nallemaja-jg.blogspot.com/ Johanna

    Du kanske har rätt. När jag hör ”evangelisation” tänker jag nog mer på det personliga vittnesbördet inför vänner och bekanta (och okända) i syfte att dra med dem till just min kyrka.

    Jag kan se din poäng i att kalla min blogg evangeliserande – självklart är alla välkomna att vara med och diskutera! – men samtidigt så har jag via bloggen egentligen bara kommit i kontakt med andra kristna (min blogg är väl för oförargelig för att någon ickekristen ska hoppa på mig och försöka slå mig i huvudet med hur vetenskapsfientlig kristenheten är, eller något… :P ), och det ser jag varken som något negativt eller som ett misslyckande.

    Och med tanke på hur vi kristna har delat upp oss i katoliker och pingstvänner, missionare och baptister, svenskkyrkliga och anglikaner, frälsningssoldater och ortodoxa, livets ordare och så vidare, kontra vad Jesus säger – och ber! – om att vi ska vara ETT så tror jag verkligen inte att det är att ”vara sig själv nog” om min blogg kan föra samman enskilda kristna från olika samfund till att bli ETT i Kristus.

    • http://amen.se brynte

      Jag är alldeles övertygad om att du har haft ett antal icke-kristna besökare som blivit berörda av dina texter men som tyckt det varit för pinsamt att kommentera det. Evangelisation handlar mycket mindre om att debattera än att beröra.

      Det låter som att vi är överens (-: