Det låter som att vi är överens (-:

Det låter som att vi är överens (-:

Jag kan se din poäng i att kalla min blogg evangeliserande – självklart är alla välkomna att vara med och diskutera! – men samtidigt så har jag via bloggen egentligen bara kommit i kontakt med andra kristna (min blogg är väl för oförargelig för att någon ickekristen ska hoppa på mig och försöka slå mig i huvudet med hur vetenskapsfientlig kristenheten är, eller något… ), och det ser jag varken som något negativt eller som ett misslyckande.

Och med tanke på hur vi kristna har delat upp oss i katoliker och pingstvänner, missionare och baptister, svenskkyrkliga och anglikaner, frälsningssoldater och ortodoxa, livets ordare och så vidare, kontra vad Jesus säger – och ber! – om att vi ska vara ETT så tror jag verkligen inte att det är att ”vara sig själv nog” om min blogg kan föra samman enskilda kristna från olika samfund till att bli ETT i Kristus.

Det jag värjar mig mot är att vi som kristna stänger in oss och blir oss själva nog, vilket lätt kan bli följden om man menar att vi är kristna för vår egen skull först och främst och om vi eventuellt orkar nåt mer så vore det väl kanske bra om nån annan också fick ta del.

Jag menar att du, å andra sidan är ett stort föredöme, men att orden lätt förvirrar oss. Evangelisation är inte särskilt farligt, utan faktiskt absolut nödvändigt för den kristna gemenskapens överlevnad.

Det jag värjar mig mot är att vi som kristna stänger in oss och blir oss själva nog, vilket lätt kan bli följden om man menar att vi är kristna för vår egen skull först och främst och om vi eventuellt orkar nåt mer så vore det väl kanske bra om nån annan också fick ta del.

Jag menar att du, å andra sidan är ett stort föredöme, men att orden lätt förvirrar oss. Evangelisation är inte särskilt farligt, utan faktiskt absolut nödvändigt för den kristna gemenskapens överlevnad.

Vad det gäller dessa tre punkte så går det ju att diskutera i vilken ordning man ska sätta dem. Jag satt dem i den ordning (med det viktigast först och sen fallande skala alltså) som jag själv strävar efter.

Sen tycker jag att det är som det ska att olika kristna prioriterar dessa tre i olika ordning. Allt det här om att ”olika lemmar har olika uppgifter i kroppen”, du vet… (Eller så är det bara jag som är för klentrogen i vad det gäller tron på förmångan att nå ut med budskapet till ofrälsta )

Sist en ren språkmässig reflektion: I en skriven text kanske det är enklast att sätta det viktigaste först och så i fallande skala. Håller man däremot ett tal enligt retorikens alla konster så ska man sätta det viktigaste sist (för det är vad folk minns), det näst viktigaste först och det oviktigaste i mitten. Det förutsatt att man har tre punkter, hur man gör om man vill framföra fler argument eller punkter vet jag inte.

Det jag undrar över är ordningen. Är det självklart att det första är först och det tredje är i tredje hand? Min uppfattning är att vi väldigt lätt fastnar i våra egna kristna bubblor och har svårt att ta oss ut till den verkliga världen och bli ett relevant vittnesbörd för människor i vår omgivning. Nu gäller detta inte dig, din blogg är ett utmärkt exempel på att du når ut och låter evangeliet bli transparant. För mig är det ändå viktigt att fundera på i vilken ordning vi prioriterar – och det är verkligen inte självklart, du kanske har helt rätt, men då har vi fortfarande ett problem att lösa. Vad tänker du om det?

Det jag undrar över är ordningen. Är det självklart att det första är först och det tredje är i tredje hand? Min uppfattning är att vi väldigt lätt fastnar i våra egna kristna bubblor och har svårt att ta oss ut till den verkliga världen och bli ett relevant vittnesbörd för människor i vår omgivning. Nu gäller detta inte dig, din blogg är ett utmärkt exempel på att du når ut och låter evangeliet bli transparant. För mig är det ändå viktigt att fundera på i vilken ordning vi prioriterar – och det är verkligen inte självklart, du kanske har helt rätt, men då har vi fortfarande ett problem att lösa. Vad tänker du om det?