Jag försöker vara tydlig med sanningen men sanningen är så mycket mer än att säga ”rätt saker”. Guds rike handlar om sanning, Jesus kallar sig själv sanningen och Jesus vill jag aldrig backa på. Men hur ser det ut? Det är den frågan som vi behöver brottas med.

Jag försöker verkligen vara utmanande när jag predikar om Guds rike (ganska svårt att predika om annars, eller?) men för den skull är jag inte rädd för kritik, frågor och synpunkter. Jag är förresten betydligt diffusare på min blogg än jag är när jag predikar, kanske skulle det ha framgått tydligare.

Men för den skull så tror jag något bra händer när vi tillsammans vrider och vänder på vad de goda nyheterna betyder. Hänger du med? Sanningen är viktig men jag har den inte ensam. Det är därför jag försöker att betonar det allmännaprästadömet så ofta jag kan. Det är alltså ingen ”Pastor Jansson” mentalitet jag efterfrågar! Hänger du med?

Det är viktigt att se att människor söker sig till kyrkor som menar sig ha funnit sanningen, men går bort från kyrkor som har slogans som ”Vi har inte sanningen, men vi kan väl samtala om den?” (Svenska kyrkan i Karlstad annonserade på busshållplatser med den texten). Jag påstår inte att jag har 100% sanning om allt eller att samtal är något dåligt, men att vissa saker har kristna 100% sanning om, och att man kanske inte ska betona samtalet så mycket även om man fortfarande håller det. Jag menar inte att man ska ha någon åsiktsdiktatur, men att ständig betoning av ”det här är en dialog, jag har inte hela sanningen” tar udden ur det man säger för vilka grejer har man hela sanningen om! Är det någon som fattar vad jag försöker säga, för jag gör det knappt själv?