Annars håller jag med dig helt (och jag jag har ingen intention att ”försvara”): teologi bör vara kommunikativ (däremot inte ”demokratisk” – alla människor behöver inte kunna delta i alla samtal) och livgivande, och när det gäller den akademiska teologin (som ju snarare är religionsvetenskap) så sker inte det.

Visst är det ju svårt att bortkoppla kommunikation från akademin, men det blir ju på en helt annan nivå. För visst handlar väl akademin mycket om reflektion över just texten i sig själv medan kommunikationen på internet oftare handlar om våra egna liv.

Apropå teologin så menar jag givetvis den akademiska, textbaserade, teologin. Jag är inte motståndare till teologi i sig självt. Det skulle va spännande att se mer kommunikativt baserad teologi (gentemot människor och Gud).

Hursomhelst. Visst kan man använda stor del av ditt resonemang om kritik mot internet också som kritik mot den akademiska textbaserade teologin?

intressant reflexion! Beklagar min sena respons, har varit nedkopplad en vecka. några kommentarer:

1. jag håller med dig om att det finns likheter mellan internet och akademin – och alla andra sorters icke-kroppslig kommunikation. Bristen på relationer är ett problem i dagens akademi, men den är inte nödvändigt för akademin som sådan: jfr akademins gryning – Athens pelarsalar där de grekiska filosoferna vandrade, samtalande! Detta är, enligt mig, den ideala intellektuella skolningen; en som inte bara innefattar text (”vad tycker du?”) utan också liv (”hur lever du?”?

2. Samtidigt bygger akademin idag ändå i hög grad på nätverk, möten, tankeutbyte – det du kallar ”mellanmänskliga relationer”. Jag har handledare som jag regelbundet träffar och diskuterar mina texter med, och kollegor som jag möter varje vecka för samtal. Därutöver finns andra forskare på andra universitet som jag står i kontakt med. Kvantiteten är naturligtvis mindre än ”internet” (men säkert inte när det gäller vissa pågående samtal på nätet), men det är icke desto mindre mellanmänskligt. Ingen avhandling är ett enmansprojekt, utan har vuxit fram genom enormt många samtal, seminarier och sessioner av olika slag!

3. Jag är lite osäker på vad du menar med ”teologin” i sista stycket. Syftar du på ”den akademiska teologin”? Eller menar du att teologi som företeelser (oavsett var den utförs) har ”väldigt lite med kommunikation i att göra”? Teologi handlar, tänker jag mig, om ”sant tal om Gud” och tjänar ytterst kyrkans tillbedjan (teologernas uppgift är att se till att kyrkan tillber den Treenige Guden). Teologi i denna mening finns i ganska liten grad vid de statliga universiteten, men desto mer i andra sammanhang. Förhoppningsvis bedrivs den kommunikativt: så väl på höjden & som på bredden!

allt gott!
joel

Det som då kan sägas vara internets fördel, till skillnad från t ex akademin, är att internet inte bara sysslar med text utan att det till mycket stor del handlar om relationer mellan människor, kommunikation och delande av upplevelser. Förvisso inte fullt kroppsligt, men det bygger åtminstone på mellanmänskliga relationer.

Teologin och akademin å andra sidan har väldigt lite med kommunikation att göra. Åtminstone inte kommunikation med det kroppsliga, dvs oss själva, utan endast kommunikation med texten själv. Bara ord. Hur försvarar man det, i den här kontexten?

(Hoppas jag inte provocerar för mycket nu..)

Stefan: Intressanta funderingar. Du har rätt i ditt påpekande om att kyrkan långt innan 1800-talets väckelserörelser varit positiva i sitt bejakande av ny teknik. Codexarna är ett utmärkt exempel, och i övrigt har ju kyrkan som kulturbärare burit & initierat de nya innovationerna. Det ställer egentligen 1800-talets utveckling i ett intressant ljus: varför hamnar kyrkan (dvs svenska kyrkan) från denna tid långt efter väckelserörelserna när det gäller modern teknik, organisation, etc.? Det skulle också vara intressant att jämföra med klosterordnarna: hur ser fransciskaners, dominikaners och jesuiters anknytning till samtiden i dessa hänseenden ut jämfört med den etablerade kyrkan.

När det gäller askes håller jag med om att det finns många missbruk, men den kristna asketiska visionen handlar ju ytterst om kroppens förvandling – och inte dess utplåning. Här skilde sig 300-talets kristna munkar från motsvarigheterna i andra filosofskolor. Så i grunden är även askesen kroppsbejakande!

Sedan kan jag tycka att det finns en del lite väl kategoriska påståenden i inlägget, men det ligger väl i mediets och tesernas natur, som du ju också skriver. Visst finns det en fascination inför ny teknik inom olika former av väckelserörelser, men även mer traditionella kyrkostrukturer har använt sig av den för sin tid modernaste informationsteknik för att nå ut/sprida/visa på Guds budskap. När kristendomen blev statsreligion var man tidigt ute med att använda codex, kyrkobyggnader har i långliga tider varit under av modern teknik och manifesterar ett intrikat mönster av informationsförmedling via bilder och arkitektur, påven uppmanar kyrkan att använda modern IT i sitt arbete, osv.

Och visst, inom väckelserörelserna har måhända praktiken gått före den teologiska reflektionen, även om nyttjandet av kvinnliga förkunnare under 1800-talet delvis var, som jag uppfattat det, en konsekvens av det allmänna prästadömet. Men som du skriver har nog pragmatism och ambitionen att nå nya själar allt för ofta hållit tillbaka den teologiska reflektionen inom väckelserörelserna.

När det sedan gäller nätets förmenta kroppslöshet så är väl det en kritik även kyrkan och dess representanter kan ta åt sig av. Hur har man egentligen sett på kroppen inom kyrkan? Askes, kroppstuktan (i olika former) och andliga övningar har genom historien haft en central roll i den kristna traditionen. Så att ställa nätets ickefysiska (virtuella) kroppslighet mot ett kyrkligt främjande av den fysiska kroppen görs inte riktigt så enkelt.

Med hopp om att den kritiska reflektionen fortsätter.