Nån slags akademi

Förvirrad dag. Jag skulle föreläsa på en utbildning. Nånting med pingst och nånting med akademi. Hade förstått det som att pingst gjorde pastorsutbildning tillsammans med Örebro Missionsskola på nåt sätt och att det hette nåt med akademi. Alltså detta. Lurigt dock att det skulle ske på tre olika platser, men så kan det väl va. Tänkte att jag skulle möta ett 20-tal pastorskandidater i pingst. Trevligt och gemytligt. En vanlig föreläsning med lite högre nivå än vanligt, tänkte jag. När jag väl kom till Västerås så möter mig i kyrkan en överfull sal med folk. De första ansiktena jag ser är Niklas Piensoho, Andreas Nielsen och Pelle Hörnmark. Sen får jag veta att det finns ett lika stort rum till med lika många. 180 pingstpastorer. Häpp.

Det gick också bra. Pingstvänner är oerhört uppmuntrande. Men det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Haha.
Tack för förtroendet att få tala hos er. Ser fram emot att möta gänget i Örnsköldsvik och i Jönköping också, då vet jag mer vad det är som väntar. Här är min presentation.

Och videorna jag använde mig av hittar ni här och här.

Medborgarjournalistik för människor i nöd.

Ikväll kommer jag delta i en civil olydnads-aktion arrangerad av Aktion mot Deportation. Polisen kommer att försöka tvångsavvisa 20-60 irakier som av olika anledningar är utsatta eller hotade i Irak. Dessa systematiska deportationer har mött stark kritik från ett antal olika håll, bland annat FN och Sveriges Kristna Råd. Många av irakierna tillhör minoriteter, som t ex kristna, som har det oerhört svårt i Irak. Vi kommer försöka ställa oss i vägen för polisens bussar med förhoppning om att försena, fördyra och förhoppningsvis förhindra detta. Jag har deltagit vid ett antal tillfällen tidigare och det har varit fler och fler kristna som engagerat sig i detta för våra kristna bröder och systrar och överhuvudtaget för den utsatta medmänniskan. En av många kristna som kommer delta är Stefan Swärd som skriver om det i sin blogg och som också berättar mer i en artikel i Dagen.

Det som dock rör Amen.se är att Mattias tagit initiativ till medborgarjournalistik för att följa vad som sker under kvällen. Övervåld från polisens sida är inget ovanligt, trots att jag aldrig sett någon aktivist överhuvudtaget använda våld. Metoden för detta är att använda ett antal smartphones för att sända händelserna live under kvällen och intervjua lite folk om vad som sker. Varje hel timme kommer en ny sändning och du kan följa det i rutan här nedan och delta i samtalet på twitter genom hashtaggen #blockad

Läs mer på Albykollektivet, Jonas Bergström och Kristen Underjord

Viral spridning för viktig sak

I tisdags deporterades 17 irakiska flyktingar till Bagdad. De är oönskade av sitt hemland och i princip samtliga organ som har med saken att göra har ifrågasatt och fördömt deportationen, inklusive UNHCR, Amnesty, Human Rights Watch, Röda Korset och SKR. Sverige fortsätter ändå dessa systematiska deportationer var tredje vecka. Jag har vid några tillfällen deltagit, i min pastorskrage som jag annars väldigt sällan använder, vid några blockader där vi med ickevåldsmetoder använt våra kroppar för att ställa oss i vägen för polisbussar som ska köra irakierna till flygplatsen. En form av nödvärn.
I tisdags deltog några av mina vänner i Albykollektivet och även frizongeneralen Tomas Lundström som också skrev om sina känslor och erfarenheter i en Facebooknotering efteråt. Jag har själv aldrig sett någon av mina vanliga icke-sociala-medier-expertiga vänner lyckas få en så stor vital spridning. Dessutom är texten både lång och rätt så vass. Första dygnet hade den fått över hundra delningar (tidigare hade jag sett typ tio delningar som mest, från icke-kändisar). Texten har också tagit sig utanför Facebook till ett antal olika bloggar. Jag klistrar in den även här. Lång text, men viktig!

Det senaste året har Migrationsverket i samarbete med polisen utfört upprepade massavvisningar av asylsökande irakier. Sedan förra hösten har det med jämna mellanrum gått specialchartrade flyg från flygplatser runt om i landet fyllda med flyktingar. Dessa transporteras i vissa fall handbojade och drogade. Jag har, tillsammans med ett stort antal andra människorättsaktivister, deltagit i försök att med min kropp stoppa dessa deportationer.

Avvisningarnas tid och plats hemlighålls för de asylsökande i så stor utsträckning som möjligt. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att inse att det handlar om att försöka undvika att protester och aktioner utförs mot dessa deportationer. Trots hemlighetsmakeriet har olika personer i den asylpolitiska gräsrotsrörelsen fått nys om avvisningarna och vi har då försökt samordna blockader för att förhindra att deportationerna sker.

En blockad av en avvisning innebär att personer som på olika sätt är engagerade i frågan om flyktingars rätt tagit sig till det industriområde i Märsta där flyktingar hålls inlåsta som fångar i väntan på deportation. Vi har stått på utfarterna från förvaret, arm i arm, för att försöka hindra bilarna från att köra iväg med de asylsökande som fruktar för sina liv.

Sedan förra hösten har polisuppbådet vid dessa deportationer ökat och blivit mer och mer våldsamt. Igår kväll, tisdagen den 20 september, samlades så åter ett femtiotal personer för att gemensamt bilda mänsklig mur. När politikerna, med Tobias Billström i spetsen och nu med Miljöpartiets goda minne, vägrar lyssna på Amnesty och UNHCR har vi känt oss tvingade att ta saken i egna händer. Det handlar om människors liv.

Blockaderna som utförts av oss har varje gång varit helt ickevåldsliga. Ingen har gjort något utfall mot poliser eller personal från Migrationsverket. Trots denna uttalade ickevåldsstrategi har vi mötts av ett massivt våld från polisen. Igår fick en person knäckta revben, någon skar upp handen och andra var nära att bli påkörda av de polisbussar som fraktade flyktingar till Arlanda. Polisen möter i dessa situationer fredliga demonstranter med batonger, pepparspray, slag och knuffar. Allt detta för att försvara en politik som i grunden blivit allvarligt kritiserad av internationella organ och människorättsorganisationer.

Jag ska erkänna att jag efter den senaste nattens händelser blivit uppriktigt trött på situationen. När vi kom till flyktingförvaret igår hade polisen ännu inte upprättat sina avspärrningar. Av denna anledning tog sig fyra av oss in till området och satte oss på marken. Vi möttes genast upp av poliser som släpade iväg oss på marken, vred våra armar långt upp på ryggarna och smällde våra huvuden in i väggar. Med hånfulla ord och bryska kroppsvisiteringar motades vi bort från området.

När så andra dök upp blev kvällen snart tumultartad. En person som kommit för att iaktta händelserna fick snart rutorna på sin bil sönderslagna av ilskna poliser, trots att bilen ifråga var placerad långt utanför avspärrningarna. När en polisbuss kom i hög fart var vi flera som försökte stoppa denna i tron om att det satt asylsökande i den. Vi möttes genast med batonger och slag. Två polismän satte sig på en demonstrant och tryckte till över bröstkorgen så att personen fick allvarliga skador. En annan släpades av poliser i håret.

Ett par timmar senare, när den verkliga flyktingtransporten försökte köra ut från området var vi flera som satte oss på marken för att med våra kroppar hindra den från att köra vidare. Jag och flera med mig blev då släpade på marken och slagna av poliser. När jag lyckades få tag i bakdelen av polisbussen tog en polisman tag i min luva på jackan, vilket generade i en effektiv strypningseffekt. Jag minns fortfarande det gurglande ljud som kom ur min hals vid tillfället.

Under hela kvällen greps och omhändertogs flera personer på måfå. Polisen grep personer för “våldsamt motstånd” trots att många inte ens stretat emot när beväpnade poliser kastat sig över dem.

Jag är trött på det här. Det kan inte vara värdigt en demokrati att deportera flyktingar till Irak. Det kan inte heller vara värdigt en demokrati att poliser möter ickevåldsaktivister med ett sådant massivt våld. Industriområdet i Märsta såg vid flera tillfällen igår ut som ett krig. Ett krig med endast en krigförande part: polisen.

Det värsta av allt är den totala mediatystnad som råder kring dessa deportationer. Enligt medialogiken kan det förstås inte rapporteras om fredliga demonstranter och poliser som slår på måfå. Det passar inte in i bilden av Sverige som en demokrati. Poliser som slår människorättsaktivister, det är ju något som hör diktaturstater till – det vet vi alla. Trots att det är just detta som sker minst en gång i månaden utanför Sveriges flyktingfängelser så är rapporteringen från detta minst sagt fattig. Det talar sitt tydliga språk.

Media, politiker och gemene man vill inte få sin bild av Sveriges myndigheter rubbad. Vi vill inte veta att flera av de poliser som arbetar vid deportationerna uttrycker rasistiska åsikter (“det är bara rika som flyr” eller “irakier är kriminella” var argument som återkom hos flera poliser igår), och vi vill inte veta att polisen slår först och frågar sen. Detta gör mig både trött och jävligt förbannad. Men framförallt gör det mig ledsen. Inte främst för att vi får spö av poliser en gång i månaden eller för att de med flin på läpparna deporterar flyktingar – utan för att så få andra verkar bry sig.

Vi som åker till blockaderna behöver bli fler. Vi behöver synas och få uppmärksamhet. Inte för vår skull, utan för de asylsökandes skull. Vi behöver stoppa dessa vidriga massavvisningar. Så därför, om du orkat läsa den här långa texten, ber jag dig komma med nästa gång du ser eller hör något om en blockad utanför ett flyktingförvar. Jag kan inte lova att du slipper bli slagen eller hånad, men jag kan lova att om vi blir fler så kan vi faktiskt stoppa denna sjuka behandling av våra medmänniskor.

Den förhållandevis stora, väldigt stora, spridningen av den här texten ger mig hopp. Jag hoppas att vi som sprider texten inte bara pratar om det och tycker, utan att vi också är beredda att agera och ställa oss ivägen där orättfärdighet råder. Är du med?

Pernilla Näsfors, ny medarbetare på Amen.se

Från och med september månad så arbetar jag tillsammans med Nils med Amen.se. Jag har fått en 10 procentig tjänst där jag bland annat hjälper till med förberedelserna inför Hela Kyrkans Webb. Min övriga tid är jag frilansande konsult i mitt eget företag Openhearted. Där hjälper jag bland annat ideella organisationer och andra samhällsförändrande aktörer med webbutveckling och sociala medier. Jag har en bakgrund som civilingenjör inom IT och språkteknologi och har tidigare arbetat med webbplatssökning. För ett år sen startade jag eget för att få jobba med organisationer och projekt som jag tycker känns viktiga och meningsfulla, som t ex Amen.se :)

Jag är uppväxt inom frikyrkan, i en Missionsförsamling i Ludvika som på 90-talet gick ihop med Ludvika Baptistförsamling och bildade Högbergskyrkans församling. Jag var med i scouterna, barnkör, ungdomskör och tonår och perioden jag innan jag flyttade hemifrån var jag även kårchef i kyrkans scoutkår. När jag studerade i Uppsala tog jag en paus från kyrkan ett par år, men kände efter ett tag att det var något som saknades i mitt liv. Jag gick då med i en bönegrupp i Credo och var med en del i EFK-församlingen i Uppsala, så jag ser mig själv som en ”sann ekumen”.

Innan det var dags för mig att göra mitt exjobb så gick jag en termin på Lidingö Folkhögskola, på linjen Mission, Utveckling och Lärande. Det var då jag upptäckte att jag kunde kombinera mitt intresse för datorer och internet med min önskan om att ”rädda världen”. Det ledde till att jag sedan gjorde mitt exjobb i Kenya, där jag utvecklade en telefonitjänst för kenyanska bönder.

Hösten 2005 när jag läste på Lidingö var jag också med då gudstjänstgemenskapen Immanuel 153 i Immanuelskyrkan i Stockholm startade upp. Där har jag sedan varit kvar som medlem, hemgruppsledare, Alphaledare och ledamot i kyrkans kommunikationsgrupp. Hösten 2010 arbetade jag även deltid där på ett vikariat med församlingens kommunikationsarbete.

Jag hoppas att jag nu i arbetet med Amen.se kommer kunna bidra med mina kunskaper kring webb och sociala medier till både lekmän och anställda i Sveriges kyrkor. Vi har ju världens bästa budskap att berätta om för omvärlden. Vi måste bara bli bättre på att förmedla det, på ett kärleksfullt och respektfullt sätt!

Hoppas få träffa många av er på Hela Kyrkans Webb! Titta gärna på min teaser för den session jag kommer att hålla om nätverkande på Hela Kyrkans Webbs webb. :)

Blogg för församlingar, del 2 – hur och blogga vadå?

Läs gärna första delen om vadå blogga och varför.

Hur går det då till att blogga?

Först om verktyget. De flesta CMS, dvs utvecklade hemsideverktyg, har en bloggfunktion. Några funkar bättre och några sämre. Om ni är på väg att välja ett verktyg för er hemsida så vill jag rekommendera WordPress, som i grunden är ett bloggverktyg men som nu utvecklats till att bli ett fullfjärdrat CMS med alla de funktioner man önskar för en församling. Dvs hög användbarhet för både nybörjare och avancerade användare, stora valmöjligheter, och välutvecklad motor som ständigt uppdateras.

Om det är så att ni inte har ett CMS för er hemsida, eller att bloggfunktionen fungerar dåligt och ni inte är beredda att byta så vill jag rekommendera att ni kopplar en fristående blogg till församlingens liv. Förslagsvis på wordpress.com eller blogspot.com. Dessa bloggar är färdiga redan från början och kan justeras på ett enkelt sätt efter era behov. Lägg sedan till en rejäl ruta rätt så centralt på hemsidan som pekar vidare till bloggen.

Först skulle jag vilja att ni tittar igenom bloggskolan på Internetkunskap.se. Den är i tre delar, där varje del är knappt 10 min. Pedagogiskt och mycket lärorikt även för mig! Del 1 – så funkar det, del 2 – att tänka på och del 3 – så gör du succé.

Det finns några begrepp som jag vill gå igenom. Verktyget som jag förevisar använder heter WordPress. Ursprungligen var det ett renodlat bloggverktyg men fungerar nu mer och mer som ett fullfjädrat hemsideverktyg. 8,5% av alla sajter världen över använder detta gratis-verktyg som byggs tillsammans av den enorma användarbasen.

För att lättare kunna navigera och sortera sina poster på en blogg så använder man ofta kategorier. Jag rekommenderar att man innan man startar upp sin blogg nogsamt väljer ut 5-10 kategorier som sedan helst ska va statiska under en längre period. Varje gång man skriver en post har man möjlighet att ange vilken/vilka kategori/er den ska ligga i. Detta gör att det är lättare att hitta rätt för läsaren.

Dessutom för att det ska va lättare att söka på bloggen, både genom det egna sökverktyget och genom Google eller andra söktjänster så brukar man ange etiketter som rör mer specifikt vad inlägget handlar om. Skriver man nånting om Göran Zettergren så är han en given etikett, t ex eller om man skriver om en konferens eller ett dataprogram eller vad det kan vara.

Nedan ser ni en screencast som jag gjort där jag förklarar hur man går tillväga för att skriva ett nytt inlägg, länka, sätta etiketter, kategorisera, förhandsgranska och lägga till en bild. Dvs ett kondensat av vad ni behöver veta av det rent tekniska. Observera att detta är i verktyget WordPress men att det är snarlikt i Blogspot och övriga bloggverktyg.

Vad ska man tänka på när man skriver bloggposter?

När vi nu gått igenom det tråkiga så kommer här lite mer generella tips till ert skrivande. Hur gör man en blogg intressant? Ofta handlar det om att göra den visuell, interaktiv och levande. Detta kan man uppnå genom att använda bilder flitigt, länka till andra bloggar, nyheter och hemsidor, att inte skriva för långa inlägg och att skriva personligt. För att sen få igång samtalet på bloggen, vilket jag tycker är det mest spännande med bloggar, kan man t ex avsluta sin post med att ställa en konkret fråga eller ge en utmaning. En viktig sak är också att man syns och är aktiv i kommentarsfältet och på det sättet både bjuder till samtal men också att man är med och skapar den kulturen man själv vill ha i kommentarsfältet. Det finns flera sätt att hålla koll på vilka kommentarer som kommit in. Du kan pre men om du inte använder en RSS-läsare är förmodligen det lättaste att man tittar i Panelen där alla kommentarer samlas.

Ett bra tips är att surfa runt bland olika bloggar och se hur andra gör, kommentera hos dem och skapa relationer, osv. VarjeDet finns många bloggportaler om man letar runt lite. Knuff har t ex en väldigt smidig sökfunktion som kan rekommenderas. Där kan man också prenumerera på sökord, om man inte vill gå in aktivt och söka kontinuerligt.

Med en såhär gedigen guide (åtminstone om man räknar in bloggskolan jag länkar till i början) så finns risken att bloggandet blir pretentiöst och ansträngt. Målet är att det ska vara precis tvärtom. Jag är övertygad om att de allra flesta som besöker er blogg kommer vara oerhört tillmötesgående och inte förvänta sig Bodil Malmsten-klass. Mycket av livet på nätet utgår ifrån att man lär sig tillsammans. Är det något man inte vet hur det fungerar eller om man undrar nåt om sina läsare så är det bara att fråga och samtalet sätter igång. Det gör heller inget att pröva ofärdiga tankar. Min erfarenhet är att man är oerhört förstående med såna saker om man skulle ändra sig i efterhand, vilket är en oerhörd tillgång.

Kom ihåg att bloggspråket inte bör vara varken högtravande predikande eller finfint krönikerande, utan ett enkelt inbjudande samtal.

Blogg för församlingar, del 1 – vadå blogg och varför?

Vad är en blogg?

Enligt Wikipedias definition av blogg är det: ”en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg och/eller dagboksanteckningar på en webbsida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen oftast är högst upp”.

Analog blogg. Licenserad CC-by-nc-nd av bookwyrmish på Flickr

En vanlig missuppfattning är dels att bloggar endast är privata irrelevanta anteckningar från tonåringar, dels att det är en rätt så avskild företeelse på internet. Jag har vid ett flertal tillfällen mött människor i medelåldern som menat att de aldrig varit inne på en blogg. Först har jag blivit en aning ställd eftersom bloggar finns var man än vänder sig på nätet. Använder man en webbläsare till annat än sin webbmail så är det så gott som oundvikligt att ibland, rätt så ofta, hamna på bloggar. Speciellt om man nyttjar en söktjänst. Bloggen är nästintill nätets hjärta idag, just eftersom definitionen är så enkel som webbplats med nytt innehåll. Den mest grundläggande i en blogg är också att man kan prenumerera på den i en sk RSS-läsare, vilket gör att man väldigt lätt kan följa med i vad som händer på webbplatsen.

Varför blogg för församlingen?

Det finns en rad olika anledningar för församlingen att blogga. Många församlingar har förmodligen redan bloggar, dvs uppdaterade sidor på olika sätt, men de flesta använder dessvärre inte något kompetent verktyg för detta (mer om det i nästa stycke). Att man bör ha en uppdaterad hemsida behöver inte ens argumenteras för. Däremot finns det så mycket mer möjligheter kring detta, som ofta inte alls utnyttjas. Genom att ha en uppdaterad sida och att låta tidigare texter ligga kvar så byggs ett värde upp på hemsidan vilket gör att det blir mer relevant och också lättare att hitta via sökmotorer.

Den enklaste form av blogg för församlingen vore ju att varje måndag lägga ut veckans program, inklusive söndagens gudstjänst och medverkande. Kanske också kyrkoårets texter, eller texter för eventuell predikoserie.

En annan enkel modell för bloggande, som givetvis går att kombinera med ovanstående, är att man inför varje söndag sammanfattar predikan i några meningar. Detta skulle kunna ställas in att postas vid 13:00 på söndag, så att ett eventuellt samtal utifrån predikan skulle kunna fortsätta där. Varje vecka läggs faktiskt ett antal timmar ned på att förbereda predikan i varje församling. Varför då inte också lägga de extra tio minuterna för att skriva en sån sammanfattning, som skulle kunna ge goda förutsättningar för samtal och liv?

Dessutom vill jag givetvis också förespråka ett mer aktivt bloggande om församlingens liv och visioner, där man tar del i det större samtalet i andra bloggar, nyheter och lokala händelser. Detta är ett mer blottande och ärligt sätt att visa upp sin närvaro på nätet. Det är också ett mycket mer attraktivt och intressant sätt. Det visar på just detta, församlingens liv och visioner, något man själv skulle vilja va en del av. Mer om det i nästa post.

Uppföljning med hur och vadå blogga imorrn.

Logga till Hela Kyrkans Hemsida

Missa in den tävling som pågår inför Hela Kyrkans Hemsida med att ta fram en logga till arrangemanget. Två (bra) bidrag har inkommit och än finns tid för några fler bidrag (tom 12 april). Priset för den som vinner är två gratis inträden till konferensen. Lämna ditt bidrag som kommentar här.

Sända gudstjänster på nätet.

Nedanstående är ett pm jag skrev till styrelsen för Tumba Missionsförsamling gällande livesändningar i deras gudstjänst. Håll till godo!

Varför livesända gudstjänster?

Framför allt handlar det om att vara en tillgänglig kyrka och en tillgänglig gemenskap. Genom att erbjuda möjlighet att följa gudstjänsten på internet live så erbjuder man möjlighet till dem som inte har möjlighet att fysiskt ta sig till en gudstjänst, eller till vårt specifika gudstjänstrum, att ändå kunna delta och vara med. Det är såklart viktigt inte minst för våra gamla som inte alltid orkar, men också för nyfikna som inte skulle våga sig in i en kyrka innan man först sett vad det är för något. Det ger också en tillgänglighet för geografiska avstånd, vilket inte ska underskattas både för vår egen del men också för våra vänner.

Tillgängligheten är därför det jag vill lyfta upp som främsta argument. Det är också det som vi har mötts av när vi inte haft möjlighet att sända, eftersom rutinerna inte är satta än, nämligen äldre som inte kan komma och medlemmar som är på resa men vill kunna följa med ändå.

Att livesända gudstjänsterna gör också att vi på enklast möjliga sätt även har gudstjänsterna tillgängliga i efterhand med både ljud och bild. Detta gör att man kan gå tillbaka för att uppleva gudstjänsten igen, ta del av undervisning eller helt enkelt för att utvärdera och tänka vidare.

Det finns inga negativa sidor med att låta gamla klipp ligga kvar. Ingen kostnad och inte heller så att det upplevs rörigt, eftersom de nyaste alltid kommer överst. Det fungerar i praktiken på samma sätt som att man aldrig tar bort gamla inlägg på en blogg. Snarare är det ju så att ju fler sändningar man lägger till desto större värde har man byggt upp.

Det finns även andra argument för att livesända gudstjänsten som har med attraktivitet att göra. Genom att vi som kyrka visar att vi använder oss av de möjligheter som finns så ger vi ett signalvärde till vår omgivning, nämligen att vi vill vara med och att vi hänger med. Att genom hemsidan använda rörliga bilder, som inte bara är färdiga produktioner utan tom live bidrar till att ge en levande och närvarande bild av församlingen. Vi är inte en församling som vill vara sluten och oss själva nog, vi vill nå ut och vi står för den gemenskap som vi har och erbjuder även till andra.

Och. Bara ett så enkelt argument som att detta gör sig bra och är snyggt på hemsidan är inte helt oviktigt.

Det ska också tilläggas att med tanke på den effekt vi uppnår så är det här oerhört kostnadseffektivt. Särskilt eftersom Amen.se kunnat stå både för de mesta kostnaderna och experimenterande.

Nackdelar och problem

Det finns vissa bitar som behöver funderas igenom och där tydliga rutiner behöver tas fram för att träffa rätt. Det är ju onekligen så att det tar en del arbetskraft och tid att jobba med detta, arbete som kunde lagts på att städa, t ex. Min beräkning är att när ljudåbild-gruppen lärt sig detta så kommer själva livesändningen kräva en persons uppmärksamhet 20 min innan gudstjänst till 10 min efter gudstjänst. De uppgifter kring ljud och bild i gudstjänsten som tidigare klarades av på 1-2 personer skulle alltså behöva 2-3 personer i fortsättningen.

Det är också möjligt att det finns de som inte alls vill riskera att hamna på bild på nätet. Detta kan ju gälla både gudstjänstbesökare som medverkande. Ännu har jag ingen erfarenhet av någon besökare som meddelat att det skulle vara ett problem, trots att vi vid ett antal gudstjänster i början tydligt berättade vad det innebar att vi sänder gudstjänsterna direkt på nätet. Några av de medverkande har inte velat att materialet ska ligga kvar tillgängligt på nätet efteråt, men detta är dock undantagsfall och ganska speciella situationer.

Policy kring vem som är i bild

I Centrumkyrkan Tumba strävar vi efter att inte visa någon av besökarna i närbild eller framifrån. Vid nattvard eller offergång så bör vi även undvika att använda översiktskameran utan istället zooma in korset eller dylikt.

Vad gäller medverkande så har vi en ordning där gudstjänstledaren i god tid innan gudstjänsten kollar av med de medverkande att de känner till att vi sänder gudstjänsten på nätet. Om medverkande inte vill sändas på nätet så bör vi kunna vara tillmötesgående men samtidigt ska vi va tydliga med att vi då gör ett undantag och helst önskar kunna sända och behålla allt på nätet, för gudstjänstens tillgänglighets skull.

Det är viktigt att veta här att ingen av de medverkande kommer vara sökbara med sina egna namn utan man kan endast söka på gamla gudstjänster med hjälp av datum.

Statistik kring gjorda sändningar

Vi har sänt 20 olika samlingar. De flesta gudstjänster, men även bibelstudiet med Rune W Dahlén och några av kulturkvällarna samt ungdomshelgen i Rönninge. Sammantaget har vi 1559 visningar varav 261 live. Det ska dock noteras att detta inte är visningar av hela samlingar utan statistikverktyget är mycket enkelt. En visning är varje gång en sändning eller klipp har startat i en webbläsare. Trots detta så är det ändå ganska imponerande siffror.

Avslutning

Det kan vara svårt att tala om behov, att det skulle finnas behov av att sända gudstjänsterna på nätet, eftersom vi väldigt lätt skapar oss behov i det samhälle vi lever. Däremot skulle jag gärna vilja påstå att detta är ett prioriterat område och en kunskap som vi bör ta vara på eftersom det uppenbarligen också ger väldigt mycket tillbaka. När jag inför denna pm ställde frågan på Twitter och Facebook om varför vi ska sända gudstjänster så fick jag omedelbart uppemot 25 kommentarer och svar som alla var positiva och lyfte fram tillgängligheten först och främst ur deras eget perspektiv – de såg det som en tjänst de själva skulle ha användning av i olika situationer som sjukdom, barnpassning, resor eller dylikt.

Den fråga som väldigt ofta ställs i dessa sammanhang är om inte risken blir att man stannar hemma och följer gudstjänsten på nätet istället för att komma till kyrkan. Min upplevelse, som också delas av flera professionella producenter på området, är att det är helt tvärtom. Genom att sända arrangemanget, i vårt fall gudstjänsten, på nätet så gör vi god reklam och ökar därigenom intresset för arrangemanget. Just därför vill också fler vara en del av den fysiska gemenskap man får se och höra genom datorn. Av den anledningen sänder de t ex hela konferensen Internetdagarna på internet samtidigt som de kan ta över 5000kr i inträdesavgift för de som deltar, så just detta tror jag inte vi behöver vara oroliga för.

Kommentarer på det?

12 punkter att tänka på för din kyrkas hemsida

12 Way to Create a Successful, Effective Church Website ⎢ Churchcrunch
På ovanstående länk finns 12 nyttiga punkter att tänka på för din församlings hemsida. Oavsett om ni ska bygga ny eller om ni redan har en så är det viktigt att relatera till just detta. Givetvis är det ingen fullkomlig lista, men ändå väl så nyttig. Håller din församling måttet?

Den perfekta startsidans anatomi(?)

Jag råkade springa över nedanstående på Formstack, som egentligen är en infografik. För mig som är helt nollad på området så ser det väldigt genomtänkt och bra ut. Jag skulle gärna landa på en sån här hemsida, för att inte tala om hur mycket hellre jag skulle se såna här hemsidor än många av våra församlingars hemsidor.
Hursomhelst vi har mycket att lära oss och inte minst kanske från en sån här relativt enkel infografik.

Vad säger ni som har koll, vad är ovanstående värt? Eller ni som inte har koll för den delen, är det nåt du skulle ta användning av?