Innan klockan 10:00 idag hade Hela Kyrkans Webb redan haft mer än 500 besök. Det är alltså en bra bit mer än vanligt. Många gånger mer än vanligt. Kul! Anledningen till detta är att finalisterna i Hela Kyrkans Webbpris är offentliggjorda och att allmänheten därmed har möjlighet att rösta fram de bästa exemplen. Gör det du också vetja!
I tisdags deporterades 17 irakiska flyktingar till Bagdad. De är oönskade av sitt hemland och i princip samtliga organ som har med saken att göra har ifrågasatt och fördömt deportationen, inklusive UNHCR, Amnesty, Human Rights Watch, Röda Korset och SKR. Sverige fortsätter ändå dessa systematiska deportationer var tredje vecka. Jag har vid några tillfällen deltagit, i min pastorskrage som jag annars väldigt sällan använder, vid några blockader där vi med ickevåldsmetoder använt våra kroppar för att ställa oss i vägen för polisbussar som ska köra irakierna till flygplatsen. En form av nödvärn.
I tisdags deltog några av mina vänner i Albykollektivet och även frizongeneralen Tomas Lundström som också skrev om sina känslor och erfarenheter i en Facebooknotering efteråt. Jag har själv aldrig sett någon av mina vanliga icke-sociala-medier-expertiga vänner lyckas få en så stor vital spridning. Dessutom är texten både lång och rätt så vass. Första dygnet hade den fått över hundra delningar (tidigare hade jag sett typ tio delningar som mest, från icke-kändisar). Texten har också tagit sig utanför Facebook till ett antal olika bloggar. Jag klistrar in den även här. Lång text, men viktig!
Det senaste året har Migrationsverket i samarbete med polisen utfört upprepade massavvisningar av asylsökande irakier. Sedan förra hösten har det med jämna mellanrum gått specialchartrade flyg från flygplatser runt om i landet fyllda med flyktingar. Dessa transporteras i vissa fall handbojade och drogade. Jag har, tillsammans med ett stort antal andra människorättsaktivister, deltagit i försök att med min kropp stoppa dessa deportationer.
Avvisningarnas tid och plats hemlighålls för de asylsökande i så stor utsträckning som möjligt. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att inse att det handlar om att försöka undvika att protester och aktioner utförs mot dessa deportationer. Trots hemlighetsmakeriet har olika personer i den asylpolitiska gräsrotsrörelsen fått nys om avvisningarna och vi har då försökt samordna blockader för att förhindra att deportationerna sker.
En blockad av en avvisning innebär att personer som på olika sätt är engagerade i frågan om flyktingars rätt tagit sig till det industriområde i Märsta där flyktingar hålls inlåsta som fångar i väntan på deportation. Vi har stått på utfarterna från förvaret, arm i arm, för att försöka hindra bilarna från att köra iväg med de asylsökande som fruktar för sina liv.
Sedan förra hösten har polisuppbådet vid dessa deportationer ökat och blivit mer och mer våldsamt. Igår kväll, tisdagen den 20 september, samlades så åter ett femtiotal personer för att gemensamt bilda mänsklig mur. När politikerna, med Tobias Billström i spetsen och nu med Miljöpartiets goda minne, vägrar lyssna på Amnesty och UNHCR har vi känt oss tvingade att ta saken i egna händer. Det handlar om människors liv.
Blockaderna som utförts av oss har varje gång varit helt ickevåldsliga. Ingen har gjort något utfall mot poliser eller personal från Migrationsverket. Trots denna uttalade ickevåldsstrategi har vi mötts av ett massivt våld från polisen. Igår fick en person knäckta revben, någon skar upp handen och andra var nära att bli påkörda av de polisbussar som fraktade flyktingar till Arlanda. Polisen möter i dessa situationer fredliga demonstranter med batonger, pepparspray, slag och knuffar. Allt detta för att försvara en politik som i grunden blivit allvarligt kritiserad av internationella organ och människorättsorganisationer.
Jag ska erkänna att jag efter den senaste nattens händelser blivit uppriktigt trött på situationen. När vi kom till flyktingförvaret igår hade polisen ännu inte upprättat sina avspärrningar. Av denna anledning tog sig fyra av oss in till området och satte oss på marken. Vi möttes genast upp av poliser som släpade iväg oss på marken, vred våra armar långt upp på ryggarna och smällde våra huvuden in i väggar. Med hånfulla ord och bryska kroppsvisiteringar motades vi bort från området.
När så andra dök upp blev kvällen snart tumultartad. En person som kommit för att iaktta händelserna fick snart rutorna på sin bil sönderslagna av ilskna poliser, trots att bilen ifråga var placerad långt utanför avspärrningarna. När en polisbuss kom i hög fart var vi flera som försökte stoppa denna i tron om att det satt asylsökande i den. Vi möttes genast med batonger och slag. Två polismän satte sig på en demonstrant och tryckte till över bröstkorgen så att personen fick allvarliga skador. En annan släpades av poliser i håret.
Ett par timmar senare, när den verkliga flyktingtransporten försökte köra ut från området var vi flera som satte oss på marken för att med våra kroppar hindra den från att köra vidare. Jag och flera med mig blev då släpade på marken och slagna av poliser. När jag lyckades få tag i bakdelen av polisbussen tog en polisman tag i min luva på jackan, vilket generade i en effektiv strypningseffekt. Jag minns fortfarande det gurglande ljud som kom ur min hals vid tillfället.
Under hela kvällen greps och omhändertogs flera personer på måfå. Polisen grep personer för “våldsamt motstånd” trots att många inte ens stretat emot när beväpnade poliser kastat sig över dem.
Jag är trött på det här. Det kan inte vara värdigt en demokrati att deportera flyktingar till Irak. Det kan inte heller vara värdigt en demokrati att poliser möter ickevåldsaktivister med ett sådant massivt våld. Industriområdet i Märsta såg vid flera tillfällen igår ut som ett krig. Ett krig med endast en krigförande part: polisen.
Det värsta av allt är den totala mediatystnad som råder kring dessa deportationer. Enligt medialogiken kan det förstås inte rapporteras om fredliga demonstranter och poliser som slår på måfå. Det passar inte in i bilden av Sverige som en demokrati. Poliser som slår människorättsaktivister, det är ju något som hör diktaturstater till – det vet vi alla. Trots att det är just detta som sker minst en gång i månaden utanför Sveriges flyktingfängelser så är rapporteringen från detta minst sagt fattig. Det talar sitt tydliga språk.
Media, politiker och gemene man vill inte få sin bild av Sveriges myndigheter rubbad. Vi vill inte veta att flera av de poliser som arbetar vid deportationerna uttrycker rasistiska åsikter (“det är bara rika som flyr” eller “irakier är kriminella” var argument som återkom hos flera poliser igår), och vi vill inte veta att polisen slår först och frågar sen. Detta gör mig både trött och jävligt förbannad. Men framförallt gör det mig ledsen. Inte främst för att vi får spö av poliser en gång i månaden eller för att de med flin på läpparna deporterar flyktingar – utan för att så få andra verkar bry sig.
Vi som åker till blockaderna behöver bli fler. Vi behöver synas och få uppmärksamhet. Inte för vår skull, utan för de asylsökandes skull. Vi behöver stoppa dessa vidriga massavvisningar. Så därför, om du orkat läsa den här långa texten, ber jag dig komma med nästa gång du ser eller hör något om en blockad utanför ett flyktingförvar. Jag kan inte lova att du slipper bli slagen eller hånad, men jag kan lova att om vi blir fler så kan vi faktiskt stoppa denna sjuka behandling av våra medmänniskor.
Den förhållandevis stora, väldigt stora, spridningen av den här texten ger mig hopp. Jag hoppas att vi som sprider texten inte bara pratar om det och tycker, utan att vi också är beredda att agera och ställa oss ivägen där orättfärdighet råder. Är du med?
Mycket planerande och fixande inför konferensen nu såklart. Det känns som ett grymt upplägg med både förberedda seminariehållare, mycket tid till knytpass och dessutom Hela Kyrkans Webbpris som avslutning på det hela. Till på söndag finns fortfarande möjlighet att nominera bästa församlingswebb, bästa kristna organisationswebb, up ‘n’ coming sociala medier-profil samt församling i bäst behov av ny webb. Från måndag till lördag kommer ni sen ha möjlighet att vara med och rösta fram era favoriter.
Anmälan är fortfarande öppen och kommer också vara öppen fram till onsdag 28/9 så chansen finns fortfarande att va med. Ta den!
Teologer, historiker, akademiker och lekmän, se hit. Under gårdagen påbörjades en ny översättning av Nya Testamentet, i frustration över att samtliga moderna svenska översättningar är låsta i diverse copyright-skydd. Kan du grekiska eller gärna vill lägga tid på att styra upp projektering och jämföra olika översättningar så hjälp till. Läs mer hos Standupmackan om hur det hela började. Och hashtaggen på Twitter är naturligtvis #Fribibel.
Uppdatering: Här är hemsidan för projektet.
Ikväll, kring halv sex – sex, kommer jag hålla i Gemensam Framtids första livesändning från en soffa i deras lokaler. De här sändningarna kommer ske varje vecka framöver med syfte att uppdatera intresserade om var vi är i processen med att bygga ny kyrka. Målsättningen är också att så gott det går engagera dig som tittare genom att ställa frågor och resonera med oss direkt i sändningen.
Vill du delta och uppdateras så surfa in på Gemensam Framtids hemsida mellan halv sex och sex så ses vi.
Mycket nytt på gång samtidigt. Här begränsar jag mig till att berätta om Hela Kyrkans Webb, som det numera heter. Vi har precis lanserat den stora och otroligt roliga nyheten med Hela Kyrkans Webbpris. Från 1 – 25 september kan du nominera församlingar, kristna organisationer och kristna sociala medier-profiler till fina priser och stor berömmelse. Dessutom har vi bonuskategorin Församling i bäst behov av ny webb, inte att förakta!
Det finns flera syften med en sån här tävling. En enkel tredelad syftesbeskrivning skulle kunna se ut så här:
En aning sent kommer nu planen för maj månad. Håll till godo.
April har passerat och här kommer en enkel utvärdering av vad som hänt.
I början av månaden var jag uppe i Umeå och höll i några samlingar. Dels så träffade jag ett gäng anställda i församlingarna i Övre Norrlands distrikt av Svenska Missionskyrkan. Eftersom jag hade blivit tilldelad rätt så mycket tid så tänkte jag testa ett nytt grepp där jag bad dem ta med sig varsin dator så att vi kunde bygga tillsammans där och då. Jag hade en kort inledning, där jag bl a visade den här videon om sociala medier. Sedan satte vi oss för att skapa en Facebook-sida till de tio olika församlingar som var representerade. Till en början visade jag på skärmen var man skulle gå och var man ska klicka men mest blev det att jag sprang runt, gav tips och visade vad som blir snyggt och hur man gör. Resultatet blev 10 Facebook-sidor och ett stort engagemang kring vad man skapat på egen hand. De fick också i läxa att när de kom hem till sin församling sätta sig tillsammans med några andra för att besluta om en plan för hur man ska använda Facebook-sidan, dvs hur ofta ska man uppdatera som minst, när ska man göra events, hur ska man resonera kring bilder på medlemmar, barn i SMU-verksamhet, osv. Och inte minst resonera kring varför de ska använda Facebook och vad målet med det hela är. Min upplevelse av det hela var väldigt lyckad. Det blev konkret och på riktigt.
Norrlandsnaturen såg jag mest från tåget. Bilden hittad hos Britt-Marie Sohlström på Flickr. Licenserad CC-by-nc-nd.
Dessutom hade jag också ett seminarium på distriktets årsmöte dagen därpå där jag körde min vanliga dragning, men lite justeringar. Som vanligt blev det ett livligt samtal med mycket frågor och funderingar. Jag hade god hjälp av Anna Kettner som också råkade va där och har bra koll på sociala-medier-sfären.
På söndagen så predikade jag dessutom i Hedlundakyrkan i Umeå, där vi hade hållit hus även tidigare. På kyrkfikat efteråt var det minst tre som, oberoende av varandra sa: ”Tack för en, eh, annorlunda, predikan.” Lite oklart hur jag ska tolka det, men åtminstone verkade de ju ha berörts på nåt sätt av vad jag sa.
Vidare när jag kom hem från Umeå åkte jag direkt till en (obligatorisk) fortbildningskurs för nyblivna pastorer i tre dagar. Givande och intressant, men det hade inte så mycket med projektet att göra. Umeå-resan och denna fortbildning samlade nästan ensamma ihop hela månadens arbetstid för Amen.se insåg jag i efterhand. Jag har dock hunnit med lite annat också.
För Hela Kyrkans Hemsida har jag samlat ihop ett bra gäng seminariehållare, hållt en tävling kring logga för konferensen som engagerade många. Det var kul! Dessvärre blev det ändå så att jag igår var tvungen att skjuta upp konferensen till i höst pga för få anmälda deltagare. Svårt beslut, men rätt. Dels var det fel datum. Maj är dåligt, det visste jag iofs redan från början men inget datum i april fungerade och jag ville då inte skjuta upp till hösten. Dels har jag inte tagit tid att förbereda och framför allt marknadsföra konferensen i den utsträckning det hade behövts. Jag har lärt mig en läxa och har stora planer för hösten.
Jag har också initierat en kontakt med Svenska Bibelsällskapet där vi tillsammans ska fundera vidare kring hur vi kan göra Bibeln mer tillgänglig och ta vara på de möjligheter nätet erbjuder. Detta har jag stora förhoppningar kring, det ska bli spännande. Tyvärr kommer det dock inte komma igång på allvar förrän efter sommaren.
I veckan var jag också på After Work för Mälardalens distrikts anställda i Svenska Missionskyrkan. Jag höll en kortare inledning och sen pratade vi tillsammans om vad det nya samhället innebär för kyrkan. Givande och intressant samtal som jag gärna hade delat vidare på nätet. Jag ska försöka bli duktigare på det framöver.
Sen har jag ju också skrivit om bloggande för församlingar i två delar. Vadå blogg och varför?, Hur och blogga vadå?
Sen blir det alltid massa smågrejer runtomkring. T ex insåg jag häromdagen att Bibeln inte hade nån svensk sida på Facebook så jag skapade en enkel sida på en kvart och la in Bibelsällskapets dagliga bibelord som autopost. Det tog ungefär en kvart och efter några timmar kunde jag registrera adressen http://facebook.com/Bibeln. Lajk. Och månadens trafikanalys.
Så ser det ut. Reagera och spinn vidare.
Läs gärna första delen om vadå blogga och varför.
Först om verktyget. De flesta CMS, dvs utvecklade hemsideverktyg, har en bloggfunktion. Några funkar bättre och några sämre. Om ni är på väg att välja ett verktyg för er hemsida så vill jag rekommendera WordPress, som i grunden är ett bloggverktyg men som nu utvecklats till att bli ett fullfjärdrat CMS med alla de funktioner man önskar för en församling. Dvs hög användbarhet för både nybörjare och avancerade användare, stora valmöjligheter, och välutvecklad motor som ständigt uppdateras.
Om det är så att ni inte har ett CMS för er hemsida, eller att bloggfunktionen fungerar dåligt och ni inte är beredda att byta så vill jag rekommendera att ni kopplar en fristående blogg till församlingens liv. Förslagsvis på wordpress.com eller blogspot.com. Dessa bloggar är färdiga redan från början och kan justeras på ett enkelt sätt efter era behov. Lägg sedan till en rejäl ruta rätt så centralt på hemsidan som pekar vidare till bloggen.
Först skulle jag vilja att ni tittar igenom bloggskolan på Internetkunskap.se. Den är i tre delar, där varje del är knappt 10 min. Pedagogiskt och mycket lärorikt även för mig! Del 1 – så funkar det, del 2 – att tänka på och del 3 – så gör du succé.
Det finns några begrepp som jag vill gå igenom. Verktyget som jag förevisar använder heter WordPress. Ursprungligen var det ett renodlat bloggverktyg men fungerar nu mer och mer som ett fullfjädrat hemsideverktyg. 8,5% av alla sajter världen över använder detta gratis-verktyg som byggs tillsammans av den enorma användarbasen.
För att lättare kunna navigera och sortera sina poster på en blogg så använder man ofta kategorier. Jag rekommenderar att man innan man startar upp sin blogg nogsamt väljer ut 5-10 kategorier som sedan helst ska va statiska under en längre period. Varje gång man skriver en post har man möjlighet att ange vilken/vilka kategori/er den ska ligga i. Detta gör att det är lättare att hitta rätt för läsaren.
Dessutom för att det ska va lättare att söka på bloggen, både genom det egna sökverktyget och genom Google eller andra söktjänster så brukar man ange etiketter som rör mer specifikt vad inlägget handlar om. Skriver man nånting om Göran Zettergren så är han en given etikett, t ex eller om man skriver om en konferens eller ett dataprogram eller vad det kan vara.
Nedan ser ni en screencast som jag gjort där jag förklarar hur man går tillväga för att skriva ett nytt inlägg, länka, sätta etiketter, kategorisera, förhandsgranska och lägga till en bild. Dvs ett kondensat av vad ni behöver veta av det rent tekniska. Observera att detta är i verktyget WordPress men att det är snarlikt i Blogspot och övriga bloggverktyg.
När vi nu gått igenom det tråkiga så kommer här lite mer generella tips till ert skrivande. Hur gör man en blogg intressant? Ofta handlar det om att göra den visuell, interaktiv och levande. Detta kan man uppnå genom att använda bilder flitigt, länka till andra bloggar, nyheter och hemsidor, att inte skriva för långa inlägg och att skriva personligt. För att sen få igång samtalet på bloggen, vilket jag tycker är det mest spännande med bloggar, kan man t ex avsluta sin post med att ställa en konkret fråga eller ge en utmaning. En viktig sak är också att man syns och är aktiv i kommentarsfältet och på det sättet både bjuder till samtal men också att man är med och skapar den kulturen man själv vill ha i kommentarsfältet. Det finns flera sätt att hålla koll på vilka kommentarer som kommit in. Du kan pre men om du inte använder en RSS-läsare är förmodligen det lättaste att man tittar i Panelen där alla kommentarer samlas.
Ett bra tips är att surfa runt bland olika bloggar och se hur andra gör, kommentera hos dem och skapa relationer, osv. VarjeDet finns många bloggportaler om man letar runt lite. Knuff har t ex en väldigt smidig sökfunktion som kan rekommenderas. Där kan man också prenumerera på sökord, om man inte vill gå in aktivt och söka kontinuerligt.
Med en såhär gedigen guide (åtminstone om man räknar in bloggskolan jag länkar till i början) så finns risken att bloggandet blir pretentiöst och ansträngt. Målet är att det ska vara precis tvärtom. Jag är övertygad om att de allra flesta som besöker er blogg kommer vara oerhört tillmötesgående och inte förvänta sig Bodil Malmsten-klass. Mycket av livet på nätet utgår ifrån att man lär sig tillsammans. Är det något man inte vet hur det fungerar eller om man undrar nåt om sina läsare så är det bara att fråga och samtalet sätter igång. Det gör heller inget att pröva ofärdiga tankar. Min erfarenhet är att man är oerhört förstående med såna saker om man skulle ändra sig i efterhand, vilket är en oerhörd tillgång.
Kom ihåg att bloggspråket inte bör vara varken högtravande predikande eller finfint krönikerande, utan ett enkelt inbjudande samtal.
Enligt Wikipedias definition av blogg är det: ”en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg och/eller dagboksanteckningar på en webbsida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen oftast är högst upp”.
Analog blogg. Licenserad CC-by-nc-nd av bookwyrmish på Flickr
En vanlig missuppfattning är dels att bloggar endast är privata irrelevanta anteckningar från tonåringar, dels att det är en rätt så avskild företeelse på internet. Jag har vid ett flertal tillfällen mött människor i medelåldern som menat att de aldrig varit inne på en blogg. Först har jag blivit en aning ställd eftersom bloggar finns var man än vänder sig på nätet. Använder man en webbläsare till annat än sin webbmail så är det så gott som oundvikligt att ibland, rätt så ofta, hamna på bloggar. Speciellt om man nyttjar en söktjänst. Bloggen är nästintill nätets hjärta idag, just eftersom definitionen är så enkel som webbplats med nytt innehåll. Den mest grundläggande i en blogg är också att man kan prenumerera på den i en sk RSS-läsare, vilket gör att man väldigt lätt kan följa med i vad som händer på webbplatsen.
Det finns en rad olika anledningar för församlingen att blogga. Många församlingar har förmodligen redan bloggar, dvs uppdaterade sidor på olika sätt, men de flesta använder dessvärre inte något kompetent verktyg för detta (mer om det i nästa stycke). Att man bör ha en uppdaterad hemsida behöver inte ens argumenteras för. Däremot finns det så mycket mer möjligheter kring detta, som ofta inte alls utnyttjas. Genom att ha en uppdaterad sida och att låta tidigare texter ligga kvar så byggs ett värde upp på hemsidan vilket gör att det blir mer relevant och också lättare att hitta via sökmotorer.
Den enklaste form av blogg för församlingen vore ju att varje måndag lägga ut veckans program, inklusive söndagens gudstjänst och medverkande. Kanske också kyrkoårets texter, eller texter för eventuell predikoserie.
En annan enkel modell för bloggande, som givetvis går att kombinera med ovanstående, är att man inför varje söndag sammanfattar predikan i några meningar. Detta skulle kunna ställas in att postas vid 13:00 på söndag, så att ett eventuellt samtal utifrån predikan skulle kunna fortsätta där. Varje vecka läggs faktiskt ett antal timmar ned på att förbereda predikan i varje församling. Varför då inte också lägga de extra tio minuterna för att skriva en sån sammanfattning, som skulle kunna ge goda förutsättningar för samtal och liv?
Dessutom vill jag givetvis också förespråka ett mer aktivt bloggande om församlingens liv och visioner, där man tar del i det större samtalet i andra bloggar, nyheter och lokala händelser. Detta är ett mer blottande och ärligt sätt att visa upp sin närvaro på nätet. Det är också ett mycket mer attraktivt och intressant sätt. Det visar på just detta, församlingens liv och visioner, något man själv skulle vilja va en del av. Mer om det i nästa post.
Uppföljning med hur och vadå blogga imorrn.
Projektet syftar till evangelisation
och kristen närvaro på internet.
Nils Bryntesson är pastor på internet och projektledare för Amen.se.
