Varför heter projektet Amen.se? Förutom att det är en suverän domän sÃ¥ har ocksÃ¥ ordet amen en rätt sÃ¥ specifik betydelse. FrÃ¥n början är det hebreiska och betyder typ ”i sanning”. Jag föredrar dock den mer moderna översättningen ”sÃ¥ det sÃ¥”.

Det går att använda såna här sannings-ord på flera olika sätt. Ett sätt är att hävda att jag själv har sanningen och att alla andra behöver lyssna på vad jag har att säga. Ett annat sätt är att låta Gud vara sanningen och från det perspektivet satsa helhjärtat på att lyssna, både på Gud och på våra medmänniskor och låta det som träffar påverka livet.

Till det här projektet skulle jag vilja ge AMEN en nyans av det senare. Kristendomen är ofta inte vad man förväntat sig, så det så. Vi behöver lyssna på varandra, så det så. Gud är typ alltid större än vi gör honom till, så det så. Vi vet inte allt, så det så. Vi behöver Gud, så det så.

Istället för den klassiska envägskommunikationen, förkunnelsen (som iofs ocksÃ¥ ofta är positiv och nödvändig) av ”vÃ¥r sanning” sÃ¥ vill jag att det här projektet ska andas aktivism för att möta och lyssna, och peka pÃ¥ Jesu föredöme. Inte min sanning, utan Jesu sanning. I bästa fall kan vi dessutom möta den typ av folk som Jesus mötte (dvs ekobrottslingar, människor som har problem med sin kropp och sexualitet eller med självmordstankar, fiskare och andra ensamma människor).

Jag hoppas alltså att vi i det här projektet ska kunna använda en rätt så ödmjuk användning av AMEN, så det så. Ödmjukheten är en aning svår att förhålla sig till, men ändå ganska viktig.

Jesus är vårt första och främsta föredöme, men förutom att Jesus har ouppnåeliga etiska (men ojämförligt eftersträvansvärda) ideal så är han också ett svårt föredöme. Jesus, när han levde på jorden, var Gud och var syndfri och var vårt föredöme. Han behövde aldrig lyssna för att lära sig, han behövde aldrig vara ödmjuk, för han var, är, Gud. Vi, å andra sidan, är inte Gud och just därför är ödmjukheten ett av de allra viktigaste karaktärsdragen. Ödmjukhet just inför Gud. Just därför är också Jesus ett svårt föredöme.. samtidigt som han är det viktigaste.

I vår ödmjukhet får vi heller inte glömma bort att det budskap vi försöker leva är större och viktigare än något annat. Det handlar inte om min eller din sanning, utan om den sanning som är..

Så det så, amen.

Multitasking (obs, mannen på bilden har ingen koppling till texten i brevet)

Jag vet inte. Men jag försöker i alla fall. Och det känns rätt så bra.

Min målsättning är inte att klara av allting samtidigt utan helt enkelt att försöka slänga ut, uppmuntra och fånga upp så många idéer som möjligt för att se vad som bär och vad som brister.

Eftersom det här projektet är helt nytt och det egentligen inte finns nån som vet vad det egentligen borde gå ut på så är ni som läser detta och kontaktar mig på olika sätt det enda jag har att utgå ifrån och förlita mig på.

Det som är hett just nu är ett gästbloggprojekt som kommer starta i början av oktober, rekrytering av pilotförsamlingar som vill utforska vad nätvaro kan innebära (är du och din församling intresserade, hör av er), planering inför ett SSWC-inspirerat kristet läger, torsdagsbönen (obs! ikväll 21:30-22:00) och fortsatt utveckling av plattformen på amen.se. En mer utförlig genomgång kommer förmodligen nästa vecka när första månaden är avklarad.

Min att-göra-lista är jättelÃ¥ng, och ändÃ¥ är jag inte särskilt stressad. Det är befriande att fÃ¥ arbeta med sÃ¥ mycket kul utan att, än sÃ¥ länge, ha nÃ¥gra kravlistor utan istället fÃ¥ göra inspirerande och hoppfyllda saker – och dessutom för Jesus.

Vad som bär eller vad som brister beror på vad vi tillsammans gör av det hela.. är ni med?

Jag råkade springa på denna bloggpost. Känns det igen? Menmen.. vi hann först (-;
Ta gärna inspiration från detta och liknande initiativ dock.

För ett par dagar sen bjöd jag in till bönechatt tillsammans med Operation Övre salen. Detta enkla experiment föll väl ut och nu fortsätter Amen.se och Övre salen samarbetet till att ha regelbundna bönesamlingar varje torsdag kväll 21:30-22:00

Mer för mer info om detta se torsdagsbön-sidan här på amen.se eller kolla in Övre salens inbjudan.

Kristian är en serie som publiceras i tidningen Dagen som handlar om en kristen jordnära kille som brottas med hur man lever det kristna livet.

Dagens Kristian kräver nog lite sammanhang för att uppskattas. Han har tagit steget och bjudit en hemlös på mat. Efter detta känner han sig så lyckad och helig att han tror sig kunna gå på vatten, kortfattat.

Det jag beundrar hos Kristian är att han är sÃ¥ medveten om sina egna brister men trots det sÃ¥ ger han aldrig upp. Han lÃ¥ter Gud utmana honom igen och igen. Han tillÃ¥ter inte Gud att bli förminskad eller instängd. Visserligen leder det ibland till jobbiga turer ner i djupa vatten, men till slut ger det honom en ännu större bild av Gud – en Gud som inte ens vi människor kan styra..

(Hoppas jag inte sagt för mycket nu, fortsättning följer som sagt på Dagen och jag har ingen insider-info, så jag kan ha fel. RSS-flödet hittar du här.)

Bönekollektivet Övre salen bjuder in till bönestund på tinychat ikväll kl 21:30. Delta direkt här nedan eller gå vidare hit.

Den vanliga uppfattningen är att det är ledarna som ska inspirera fotfolket, de ska sätta fart på maskineriet så att det blir nånting av det man håller på med. Nåväl, där är väl allt i sin ordning. Men. Kan det ibland också vara så att det är ledarna som behöver inspireras? Definitivt så!
Att vara ledare är ofta tufft och det är sannerligen inte lätt att hänga med på allt man borde sätta sig in i och engagera sig i. Kanske speciellt när det handlar om såna här nymodigheter som internet och bloggar..

Kanske är ett viktigt steg för att vi kristna ska börja engagera oss på internet just det att våra ledare är föredömen och inspirerar oss. Men! Då måste också vi som redan är här ta vårt ansvar för att inspirera ledarna. Denna insikt väcktes hos mig vid ett lunchsamtal med Emanuel Karlsten, som är webredaktör på Dagen och flitigt anlitad föreläsare om sociala medier. Tack för den Emanuel!

Innan jag hann ta mig till tÃ¥get tillbaka till Tumba insÃ¥g jag att jag ju faktiskt redan var i stan och ju lika gärna kunde börja med att se om mitt eget hem – Missionskyrkan. Faktum är att bÃ¥de vÃ¥r MissionsförestÃ¥ndare och vÃ¥r nationella sekreterare bloggar. Dessvärre är de verktyg de använder enligt min mening kraftigt undermÃ¥liga, Ã¥tminstone i jämförelse med gratisverktyget WordPress.

Nåväl, väl på Tegnérgatan 8 blev jag inte bara lovad att de skulle uppgradera till WordPress (om jag hjälpte dem en aning) utan också att Baptistsamfundet skulle initiera det och starta upp fyra nya bloggar från deras ledning. Upplevelsen var att de bara satt och väntade på att nån skulle ställa frågan.. Det behöver inte va svårare än så.
Sen ska det sägas att verktyget verkligen inte är allt, men det hjälper. Våra ledare skulle också behöva gå en enkel kurs i vad sociala medier innebär och vilka möjligheter det är, inklusive en enkel guide till bloggandets konst. (Här är inte jag, som nybörjare, bäste man.)

Att även kristna bloggar kan ha stor genomslagskraft finns det ingen tvekan om. Stefan Swärd och Emanuel Karlsten är två bra exempel. De har mängder av läsare, både kristna och icke-kristna. (Emanuels blogg beräknas t ex vara mer inflytelserik än Blondinbellas, enligt Knuffs poängsystem och Stefans blogg är den mest lästa bloggen om filosofi och religion i Sverige, enligt Toppblogg).

Tänk om vi kunde inspirera fler av våra kristna ledare att engagera sig på internet, att inse vilka enorma möjligheter vi har att nå människor här.

Vilka kristna ledare skulle du vilja se ge sig ut på nätet? Niklas Piensoho? Anders Arborelius? Patric Forsling? K G Hammar? Peter Halldorf? Carl-Eric Sahlberg?

Visst skulle vi kunna göra en del på detta område vänner? Vi skulle kunna hjälpa dem att sätta ihop inställningar, design och guider. Vi skulle kunna ha en gemensam support-mail. Vi skulle kunna ge tips och idéer och kanske framför allt skulle vi kunna förklara vad internet är och varför det är så viktigt att finnas där mer än som information.. Eller hur?

Ibland behöver det inte vara svårare än att ställa frågan.