Kategoriarkiv: inspiration

Sändningen

Postat av
9

Vi fick ihop en sändning av vår gudstjänst i söndags till slut, men givetvis var det en hel del krångel. Nu ska detta krångel inte bara ses som negativt. I bästa fall är det nämligen så att ju mer krångel jag har med mina sändningar och tekniska prylar, desto mindre krångel behöver ni ha eftersom jag då kan hjälpa er att kryssa runt hindren och fällorna. I bästa fall. Såhär blev det iaf.

Gudstjänst i Centrumkyrkan Tumba 5/9 -10 from nils bryntesson on Vimeo.

På grund av en alldeles för dålig webkamera som jag fick ta in i sista stund eftersom den dyra kameran tokvägrade så bröts sändningen vid några tillfällen. Jag har därför laddat ner allt, plockat ihop det och sen laddat upp på vimeo. Detta har också medfört diverse konverteringar som gjort den medelmåttiga kvaliteten ännu sämre. Nåväl. Jag är ändå inte missnöjd. Ljudet är bra, vilket är det viktigaste, och jag har lärt mig mycket. Guiderna kommer bli grymma!

Jag har tänkt lägga upp det i tre nivåer. Nivå ett är det allra enklaste tänkbara, nämligen att ladda ner bambuser-appen på sin smartphone och sända därifrån. Nivå två inkluderar två webkameror och bambusers eget interface på deras hemsida. Nivå tre inkluderar en bra kamera och en eller två webkameror och för att mixa använder vi programmet wirecast som också kostar lite pengar.

Typ så har jag tänkt. Klart kanske nästa vecka?
Är det föv så att ni har erfarenheter att dela med er av på det här området så dela med er! Jag kan (som vanligt) ingenting utan kör på devisen ”fake it till you make it”. Men just att låtsas – det är jag rätt bra på.

Imorrn sänder vi gudstjänsten live

Postat av
1

Imorrn kommer jag sända gudstjänsten live på bambuser. Förhoppningsvis kan det sen bli en vana att göra det i Tumba men åtminstone så ska jag knåpa ihop en guide utifrån detta och de erfarenheter jag förvärvat mig på annat håll. Vill ni höra mig predika (eller nån variant på samma tema) så titta in här kl 11:00 då funkar nedanstående stream live. (Tills gudstjänsten startar så kommer det ligga ett klipp från en konsert med Vallevan här.)

Att predika – svar från en erfaren

Postat av
Svara

Jan Nordin är pastor i Svenska Missionskyrkan och numera pensionär. Han har även varit boklådeföreståndare och agerar fortfarande korsordskonstruktör då och då. Jan skrev ett svar till mig per mail och jag bad honom att få publicera hans svar här på bloggen. Jag tror definitivt att fler kan finna både tröst och uppmuntran i hans ord. Tack Jan!

Hej, Nils!
Gick just in på Amen.se och läste dina tankar om predikan.
”… alltid ångest när man ska förbereda predikan … ifrågasatt predikans form och metod.. ett antal aspekter som jag tycker vi borde ta tag i och fundera på om vi verkligen vill stå för och förmedla…”

Och din reflektion om självrannsakan: ”…kan jag stå för det jag tänker säga?…”

Och förklaring: ”detta är förmodligen en del av min skepsis till predikan (självrannsakan)”

Jag har predikat sedan jag var 18 år – fast då i början kallades det ju för ”att avlägga ett personligt vittnesbörd” Det var de första stapplande stegen på förkunnarvägen. Allt från evangelisttiden och det första decennierna som pastor fanns ingen diskussion om predikans vara eller inte vara. Kristus bjöd oss predika och vi lydde ordern. Det var också tiden före dataåldern och internet. Bönhuset/kyrkan var samlingsplatsen och gemenskapen där alla åldrar möttes. Sedan har tiderna förändrats, men inte människans behov av försoning, gemenskap mm. Bibeln har förnyats genom nya översättningar. Och predikan är ju den ”översättning” som förkunnare i alla tider har att förmedla. Förkunnelsen sker inte bara med ord – det är ju framförallt genom våra liv vi förkunnar!

Jag har aldrig känt ångest inför en predikan (men allt från förväntan, förtröstan till vånda)
Jag tycker att man alltid skall fråga sig vad vi håller på med: är detta rätt och riktigt just nu? Jag kan inte ifrågasätta Guds ord och förkunnelsen av Guds ord. Men formen och innehållet behöver vi samtala om. Kanske förs det samtalet bäst i vår kontakt med människor utanför kyrkorna.
Det du skriver om självrannsakan är viktigt. Jag har alltid låtit predikotexten tala till mej först innan jag förmedlat den till andra. Ofta har det blivit en predikan för mej först. Det jag säger nu, vädjar nu, uppmanar till nu – är jag redo att ta det till mej, låta det förvandla mej? Eller predikar jag ”för andra bara”?
Det viktigaste med predikan måste vara att den berör människor, att Ordet på nytt bli kött, blir verklighet.
Göran Hägg, litteraturvetare och författare av böcker i retorik, betecknar sig inte som kristen, men har ett intresse i religion som företeelse och kulturbärare.

Han kommenterar en avhandling av en präst (Elisabeth Arborelius). Avhandlingen visar att församlingsborna söker sig till kyrkan för dop,vigsel och begravning och att folket underkänner varannan präst. Han säger ”för att inte tappa medlemmar söker man anpassa sitt språk efter det som alla vill ha med resultat att budskapet hamnar i bakgrunden eller, i värsta fall, helt tappas bort. Det är som om kyrkan inte anser att man är ett religiöst samfund. Man vet inte riktigt vad man finns till för, så man frågar medlemmarna vad de vill ha.” Satsa på större tydlighet i ditt budskap, tala klarspråk, är hans råd till svenska kyrkan.
Det här kan gälla frikyrkan också!

Ibland kan vi känna inför predikan något av det Jeremia kände ” ”Jag bryr mig inte om honom, aldrig mer skall jag tala i hans namn – då blir det i mitt bröst som brann där en eld, innestängd i mitt innersta. Jag försöker stå emot men förmår inte”

Min önskan är att vi skulle få känna hur elden brinner i vårt innersta, längtan att få förmedla glädjebudskapet på ett språk och i en form som berör.

Det här blev väldigt långt och kanske ostrukturerat – men det var tankar som dök upp i mitt inre.
Jag önskar dej Guds välsignelse och frid vid predikoförberedelsen och avslutar med en dikt jag skrev för ett antal år sedan.

BÖN INFÖR PREDIKAN
O, låt det ske idag, jag ber,
att när Ditt ord vi hör,
Du till den trötte styrka ger
och tankar som berör!

Vi hört det många gånger förr,
men somt gick oss förbi.
Nu ber vi om en öppen dörr,
en famn att vila i.

Låt undret ske, om blott hos en,
att bördor lyftes av.
Ditt tilltal i förlåtelsen
har räckvidd som ett hav.

Amen.se siktar – september 2010

Postat av
7

Fotocredd: Håkan Dahlström på flickr

Ytterligare ett uppdrag jag fick från referensgruppen var att inför varje månad göra enkel skiss på vad jag hoppas åstadkomma och i slutet på månaden sammanfatta densamma. Om jag gör det öppet och transparent så är chansen också större att jag får saker gjorda och att jag gör mer alerta prioriteringar i hur jag lägger min tid.
Så. Here goes.

.

I september siktar jag på att
* sända minst en gudstjänst via bambuser och skriva en utförlig guide kring hur man live-sänder gudstjänster
* göra om utseende och funktioner på Amen.se
* hjälpa igång blipastor.nu
* hjälpa minst en kristen ledare igång med twitter
* hjälpa en nystartsförsamling med webnärvaro
* hjälpa församlingarna i rönninge med webrekrytering till sin alpha-satsning
* lära mig hur man gör bra rapporter i google analytics

Sju punkter. Det känns fullkomligt på nåt vis. Eftersom detta är första gången jag gör en plan på det här viset är det såklart svårt att veta om jag ligger på rätt nivå, men det får vi utvärdera allt eftersom.

Är det nåt jag borde haft med men som saknas i punkterna ovan?

Dundersemestern har kommit till ända

Postat av
Svara

Många semesterdagar, plus lite flex, plus lite pappadagar blev en väldigt lång och skön sommar med familjen. Det innebar också att jag har fått möjlighet att verkligen se fram emot att börja jobba igen. Som ni sett så har jag tjuvstartat lite med några sammanträden och SSWC. Jag har en del nya idéer med hur jag ska fortsätta projektet. Några kommer ni se alldeles snart, någon har ni redan sett och några kommer nog dröja ett tag. Hursomhelst så är jag igång igen. Det känns bra!

TACK #SSWC. Om begränsningar och möjligheter.

Postat av
3

Under hela året sen jag började jobba med Amen.se har jag hört mycket om Sweden Social Web Camp. Å ena sidan har jag nu sett mycket fram emot att få delta i år, men å andra sidan har jag inte kunnat känna annat än att det varit en väl stor hype kring arrangemanget. Var man än vänder sig så har det varit lovord och superpepp.

Min egen upplevelse av årets SSWC började med att jag efter ett antal vaknätter med småbarn var rätt så matt. Jag var både oförberedd och också ganska opepp. Väl på bussen inser jag att jag inte alls vet hur jag kommer bli mottagen. Själv tillhör jag ju egentligen inte bubblan, även om jag är en intresserad observatör som gör vissa inslag då och då. (Åtminstone var detta min självbild.) Kommer jag hamna utanför eller kommer det finnas folk att bonda med, osv.

Applikationsorkestern uppträdde efter ett övningstillfälle med endast smartphones som tillhyggen.

Det finns många saker som är speciellt med SSWC. Inte minst detta faktum att på den sociala webben, liksom på en konferens som denna, så bygger alla på sitt personliga varumärke. Alla tjänar på att vara trevliga, alla tjänar på att dela med sig och alla tjänar på att nätverka. Det blir trevligare så. Och trots att mycket handlar om att komma vidare själv så märks ingen tillgjordhet av. Inte alls. Det här är människor som vill hjälpa varandra framåt. Oerhört spännande och kreativt!

Ytterligare en sak som skapar den speciella stämning som SSWC hade är utan tvekan de begränsningar som på något sätt är inbyggda i konferensen. Begränsningar som både sorterar bort spam och tvingar fram kreativitet. Det jag talar om är främst fyra delar:

1. Avståndet. Campet ligger nästan inte ens i Sverige. (Tjärö i Blekinge skärgård.)
2. De primitiva förhållandena. Vi bor i tält och har inga vanliga konferensfaciliteter. Dåligt nät och dåligt skydd för regn, etc.
3. Det begränsade deltagarantalet. Först till kvarn gäller.
4. Det finns inget program. Deltagarna skapar programmet själva.

Griden med sessions som crowdsourcats fram efter att vi anlänt till ön.

Dessa begränsningar gör att endast de som är allra mest intresserade av ämnet kommer bemöda sig om att skaffa sig biljett i tid, orka bo i tält och åka buss i tio timmar för att nå destination. De som verkligen vill delta, lära sig och dela med sig av sitt eget.
Dessa begränsningar gör att vi tvingas göra saker på sätt som vi inte brukar göra dem, vilket också öppnar kreativiteten på andra håll. Detta är en välkänd metod som inte minst Lars von Trier förfinat i t ex Dogma-genren och sin USA-trilogi.

Slutsatsen för mig blev alltså att även jag hade ett fantastiskt SSWC, trots att jag på några sätt var en udda fågel. Å andra sidan upptäcker man efterhand att det är väldigt många som endera redan är engagerade i kyrkan på olika sätt eller som har en kyrklig bakgrund. Definitivt fler än genomsnittet i Sverige!

Det ska också sägas att jag uppenbarligen har ett yrke som bara till sin enklaste beskrivning lockar till omedelbart engagemang, vilket såklart skapade ett antal spännande samtal bara det. ”Pastor på internet” skapar reaktioner.

Förmodligen är det ändå så att jag inte hört alla åsikter om detta än och jag är långt ifrån mättad på dessa, snarare tvärtom. Deltog du på SSWC och inte fick tillfälle att ge din take på området kyrka och internet så hoppas jag verkligen att du kan ge ett litet avtryck i kommentarsfältet: Begränsningar eller möjligheter – Himmel eller helvete?

Rädslor och referensgrupp

Postat av
7

Jag har just satt mig på buss till Karlstad (jag börjar kunna det här nu) efter en oerhört lyckad dag med referensgruppen för Amen.se. Lyckad för projektet åtminstone. Själv är jag både lite skärrad men också väldigt taggad. Detta är nämligen något jag saknat såhär långt i projektet – någon som lagt sig i och vågat säga emot. Några som utmanar mina bekväma mönster i hur projektet sköts.

Jag håller ju med i kritiken som framförs, men det är inte lätt att ta sig ur invanda mönster. Jag är rädd för vad som händer om jag själv skulle göra det jag uppmanar alla andra att göra – vad händer om jag själv skulle blotta mig själv? Jovisst, jag har alla svar och jag har alla invändningar – jag gör ju mitt bästa för att övertyga andra att vara personliga. Men utan att vara ett föredöme själv så blir det inte särskilt förtroendeingivande och ger förmodligen inte särskilt mycket utdelning, även om det låter bra.

Så vad handlar detta om egentligen? Kommer Amen.se förvandlas till Nils privata funderingar om livet? Nej. Givetvis inte. Däremot så behöver jag återigen påminnas om att det faktiskt är jag som har förtroende att driva projektet Amen.se och det är ingen annan som driver det. Jag har förtroendet för den person jag är. Knappast för min tekniska eller internetska kompetens jag har (jag kan varken koda eller programmera det minsta lilla). Eftersom det är jag som fått förtroendet så är det också rimligt att det faktiskt syns mer av mig på bloggen. Jag är också pastor, och en pastor ska ju stå i rampljuset, står inte det nånstans i Bibeln?

Kontentan är att Amen.se kommer att fortsätta som vanligt, men dessutom med personliga inlägg då och då, som handlar om vad jag brottas med och gläds över just nu. Både vad gäller kyrka-internet men också tro, tvivel, församling, kallelse och gudstjänst. Förmodligen.

Så, hur utmanar man sina rädslor? Det finns givetvis inget annat sätt än att ge sig rätt ut i det. Att dessutom skapa förväntningar även hos andra hjälper en att komma över den där tröskeln som man faktiskt själv också vill komma över. Ronnestam skriver bra om precis detta utifrån sitt besök på #SSWC, som jag själv kommer rapportera mer om inom kort.

Fotocredd: Pseudoliterat på flickr


Tack Mia, Pia, Pernilla, Emanuel, Stefan och Micke! Detta var precis vad projektet och jag behövde.
.

Gone camping..

Postat av
Svara

..återkommer med rapport efter helgen.

Sända gudstjänster live?

Postat av
Svara

Kulturen in i vardagsrummet med Helsingborg Konserthus | jardenberg unedited.

Jag kommer att skriva mer om att sända gudstjänster live och har dessutom en häftig projektidé på gång kring detta. Vill ni testa att sända innan jag kommit igång med det så är det egentligen bara att koppla en webkamera till datorn, regga konto på Bambuser och trycka på Broadcast.

Vill du trimma kvaliteten så kolla in Jockes setup (länken ovan) när han sänder konserter från Helsingborgs Konserthus. Det behöver inte heller vara svårare än så. Tack Jocke!

En genomtänkt webnärvaro – hurdå?

Postat av
3

Mitt svar i sin helhet till Tobias Brandel på Svenska Dagbladet — Blog of Ronnestam.

Det här var en bra post. Kortfattat om vad man behöver för en lyckad webnärvaro. Jag tar till mig och känner också igen Johans diss av politiker på många håll i kyrkvärlden också.