För ett par veckor sen fick jag en inbjudan att åka till Härnösand för att föreläsa på folkhögskolan för ett gäng ungdomar om sociala medier. Spontant är jag ofta lite skeptisk mot att föreläsa för ungdomar – det är ju knappast de som behöver väckas och se vilken verklighet vi lever i. Samtidigt har just dessa möten en större inneboende potential, vilket jag varje gång påminns om när jag pratar med ungdomar om det som egentligen är deras frågor. Min uppgift där blir inte som annars att undervisa dem om hur nätet fungerar och vilken potential det har, utan istället att bemyndiga dem och hjälpa dem inse att det faktiskt är de själva som bestämmer vilken kyrka de vill vara del av. Kyrkan måste inte se ut imorrn som den gjorde igår. Kyrkan behöver inte se ut idag som den gjorde igår. Det är vi som är kyrkan och ännu mer dessa ungdomar än vi gamlingar.

Med den utgångspunkten blir samtalet alltid oerhört spännande. Det är uppfriskande att se insikten väckas i deras ansikten, en efter en, att man faktiskt kan göra kyrka på olika sätt och att de själva har möjlighet och ansvar att vara och leva den förändring som både är självklar och som de först aldrig ens sett som valbar.

Jag förvisso fullt medveten om att detta var en isolerad eftermiddag och att resan är så mycket längre och mer komplicerad än så men jag tror ändå att jag lyckades så några frö och mer än så kan man nog inte förvänta sig.