Kändisarna som tar kontroll Så funkar Twitter – Sydsvenskan
Andreas Ekström skriver bra om Twitter och hur det funkar. Göran Hägglund tas som förebild och exempel, bara en sån sak. Vad är 140 tecken egentligen värt?

(Om jag nu kommer igång med bloggandet lite mer regelbundet igen så kommer förmodligen en del av tipsen va relativt gamla. Sånt jag samlat på mig i höst och inte gjort nåt av. Fortfarande bra grejer dock!)

Stefan Swärd » Blog Archive » Nyhet: Missionskyrkan hjälper mig att börja twittra – Allt mellan himmel och jord.

För att va tydlig så är det Amen.se som hjälper Stefan. Eftersom jag numera även jobbar på Missionskyrkan med liknande saker som här (mer om det inom kort) så är det inte alltid lätt att hänga med på vad som hör vart.

Det ska bli kul att träffa Stefan och gå igenom twitter med honom iaf. Med tanke på hur han sköter sin blogg så lär han ha alla möjligheter att både nå ut och skapa mycket nya kontakter.

Är du också nyfiken på att börja twittra så rekommenderar jag att du tar en titt på Emanuel Karlstens enkla guide till twitter. Hör gärna av dig till mig, jag heter @brynte, så hjälper jag gärna till också!

Och. Stefan kommer finnas på @stefansward såklart. Börja följ honom redan nu, så får han ett gott välkomnande!

Läste just en bra post om sociala medier och kyrkan. Citatet nedan är taget därifrån.

Should all pastors Twitter? In a recent gathering of our next generation pastors group they said they all do.

“All” pastors should not. But those who are eager to learn and value input from others can greatly benefit from the flow of information that can come to them via Twitter. For next generation pastors it’s a no-brainer. It’s a great way to hear about new books, conferences, trends, blogs, what’s working and what’s not, etc. — it’s a great listening device. And for those who have something of value to add to the conversation, it is the perfect forum to engage in the exchange of ideas.

Why I love Twitter « Johan Lange’s view on….
Johan Lange ger några enkla anledningar till varför han älskar Twitter. Det behöver inte va svårare än just såhär.

Apropå Twitter så slänger in en extra länk här till Marias kommentar, som fick oerhört mycket trafik häromdan.

Stefan Swärd » Blog Archive » Kan någon förklara för mig varför man ska twittra? – Allt mellan himmel och jord.

Mer Stefan Swärd. Läs gärna inlägget och hjälp Stefan på rätt väg, men framför allt! Läs den underbara kommentaren av Maria. Jag återger den i sin helhet här nedan.

Jag har också ofta frågat mig varför man ska tala i telefon. Man ser inte den man pratar med, man når inte tillräckligt många, det finns sällan tid att fördjupa sig i långa och betydelsefulla konversationer. Alla möjliga som har hittat mig i telefonkatalogen, inte minst telefonförsäljare, envisas med att kontakta mig med frågor och erbjudanden. Det händer till och med att vänner ringer för att tipsa mig om TV-program eller tidningsartiklar. Dessutom har jag hört att grannarna använder telefonen för att skvallra om andra personer på vår gata. Skrämmande.

Alla dessa meningslösa artighetsfraser man måste stå ut med (”Hej du, läget?” “Jodå, huvudet upp och fötterna ner, själv då?” “Knallar och går, jämna plågor”) blev till slut droppen för mig. Jag har stängt av min telefon och föredrar att möta riktiga människor i den riktiga världen. Jag tycker att jag använder min tid så mycket bättre på det sättet.

Jag vet att många tycker att det är smidigt att kunna hålla kontakt med sina vänner via telefonen, inte minst vänner som bor på annan ort. Somliga tycker också om funktionen trepartssamtal, där man kan diskutera med fler än en person på samma gång. Teknikens landvinningar! Min granne påpekar ständigt för mig att han inlett många vänskaper med att prata i telefon och sedan övergått till att umgås med personerna i fråga även utanför telefonnätet (även om det fortfarande händer att de ringer varandra). Han har också kontakt med andra pelargonodlare via telefon och gör upp om att skicka sticklingar på posten. Det är säkert bra, men jag är rädd att det går ut över deltagandet i vår lokala trädgårdsförening.

Tro mig Stefan, man klarar sig bra utan telefon. Det räcker så bra med en pratstund på ICA och en kopp kaffe hos grannarna!

Telefonen är en fluga!

Som ni säkert förstått så har den senaste tidens poster mest varit förinställda eftersom jag haft så mycket att rodda med inför konferensen Utmanad i Örebro i veckan som gick. Jag var ombud för min församling på kyrkokonferensen, samtidigt som jag hade huvudansvaret för alla live-sändningar från fyra årsmötesförhandlingar samt de gemensamma gudstjänsterna. Jag höll också i ett seminarium under fredagen.

Mycket har det varit och rätt så lyckat också. 57 klipp om sammanlagt nästan 60 timmar på 5 olika kanaler sände vi ut live. Vi var tre stycken som hjälptes åt. Tack Fluff och Nippe! Idag har de olika klippen visats 14 153 gånger varav 5 831 av visningarna var live. Det måste anses va en lyckad satsning, med tanke på att det var ett spontanverk med nollbudget. Här hittar du klippen. Dessvärre blev det inget av tre av de fyra seminarierna vi skulle sända och under panelsamtalet med Jim Wallis fanns det ingen internetuppkoppling så där blev det tyvärr heller ingen sändning. Det vore ju å andra sidan konstigt om det inte blev några missöden alls.

Seminariet var lyckat. Av nån anledning får jag alltid minsta rummet på mina seminarier så det var mer än överfullt i mitt lilla rum. Av förståeliga skäl var detta seminarium ett av de första där platserna tog slut, men det hindrade inte oanmälda att komma, vilket för min del bara var trevligt. Dessvärre funkade inte sändningen av detta. Jag tror det är tredje gången jag misslyckas med att sända mitt seminarium nu. Nåja. Allt har sin tid. Förmodar jag.

Dessutom drog jag igång twitter-hashtagen #utmanad som det var otroligt mycket fart på under dagarna. Vill du följa alla drygt 1300 tweets som skrevs under de fyra dagarna så finns de arkiverade på Twapper Keeper.

Niclas Strandh är en av Sveriges främsta experter på sociala medier. Nedanstående post är en återpostning av ett inlägg han skrev förra veckan. Med Niclas tillåtelse postar jag det även på Amen.se. Läs, läs noga, läs om. Gör! Orginalinlägget hittar ni här.

Disclaimer: För de som inte vet. Jag var tidigare präst i Svenska kyrkan. Idag är jag inte det. För ett antal år sedan slutade jag och sedan avsade jag mig ämbetet.

Jag har hållit föreläsning för Svenska Kyrkans Ungas informatörer uppe på kansliet i Uppsala. Lite speciellt eftersom jag har en rätt rejäl bakgrund såväl i kyrkan som i organisationen och tillhör pionjärerna när det gäller att implementera internet där: jag var Svenska kyrkans första nätpräst, jag drev tillsammans med Roland Söderberg IT-konfirmation 96-97, jag var med i gruppen runt Bibelsajten etc etc.

När jag förberedde föreläsningen funderade jag en del över hur det hela ändå kan hänga ihop – sociala medier borde passa kyrkan som handen i handsken; samtidigt så vet jag av egen erfarenhet hur oerhört långsamt och tungarbetat det kan vara att förnya något i kyrkan. Det sker olika försök här och var men fortfarande

Jag är ju teolog i grunden och en av uppgifterna en sådan har är att sätta Bibeln i sin kontext – och sedan tolka dess grundläggande idéer in i nutiden. Liksom att oavsett vad man tror (jag tror till exempel inte längre) så är såväl Jesusstoryn fascinerande liksom att det han sa onekligen kan ha bäring på vårt liv även när det handlar om icke-religiös implementering.

En del har velat sätta Jesus som den första reklamaren och då inte bara på grund av skägget och det långa håret men ärligt: Jesus använde inte köpta medier, han spenderade inte en spänn på att förfina något skrivet eller rita några bilder. Och han var nog rätt usel på traditionell PR: ingen av de som hade tolkningsmakten lyssnade på honom och skrev om honom. Det var en no-story för dem .

Däremot skulle jag vilja, faktiskt utan ironi, säga att Jesu val av media och sätt att arbeta med sitt budskap har många likheter med hur vi arbetar med sociala medier. Och då inte att många sociala mediegurus väljer att använda punktlistor och oneliners utan själva logiken.

• Jesus valde det media som var allas och där han kunde nå flest personer. Han gick. Det innebar inte att han nådde alla på en gång, det innebar mycket arbete men det innebar en närvaro bland människorna som han ville nå. En närvaro som byggde relationer och skapade preferens för det som sades. Jesus skrev inga böcker, han sände inte ut sitt budskap: han skapade närvaro och konversation genom att välja att prata med människor – inte till dem.

• Onekligen innebar hans direktkommunikation med enskilda personer också att han bjöd in till dialog. Det finns ett antal olika exempel på det och man kan sluta sig till att han sälla stod oemotsagd liksom att många gärna tog till orda i samtalen.

• För de flesta innebär mötet och att bjuda in till interaktion att man måste lyssna – den som inte gör det blir ointressant. Lyssna och sedan handla utifrån den information som man fått, lyssna och lära för att bli en bättre kommunikatör, för att ens budskap ska förändras och förädlas.

• Till skillnad mot andra valde han att släppa in andra och låta dem bära idén, budskapet och om man ska vara krass: påverka och företräda varumärket. Vanligtvis brukar det handla om personer som är någorlunda professionella på kommunikation, marknadsförare och informatörer. Det gjorde inte Jesus – han plockade lite fiskare, lite bönder, lite glädjeflickor och de fick bli ambassadörer för budskapet.

• Modet att välja att använda vanliga människor som ambassadörer, låta dem berätta storyn och bära idén innebar att budskapet förändrades, fick nya kläder utifrån den erfarenhet och verklighet som den som berättade det, som skrev ner det, levde i. Idén var tillräckligt bra, tillräckligt flexibel och tillräckligt relevant för att överleva och växa.

• Han kunde berätta en historia, klä sin idé i ord och sätta det i sitt sammanhang. I lyssnarnas sammanhang men också i sitt eget. Personlig? Ja, även om det som finns kvar är minnen och uppsnyggade historier så finns det ett personligt drag hos Jesus. Han blir arg, ledsen, blir lite gråtmilt nostalgisk – en mer personlig person.

Man kan sedan tycka och tro vad man vill: det är inte det som är intressant utan att faktiskt fundera över hur man kan förstå vad sociala medier faktiskt handlar om i grunden. Sociala medier är inte teknik – det är ett förhållningssätt. Det är ett verktyg för att kunna kommunicera en idé, en produkt – ett budskap. I det fallet måste vi idag lära oss av många olika exempel. Jesus är ett.

Som ni redan märkt så tycker jag det är kul med statistik och att få det visualiserat. Tidigare har jag haft en liknande bild över Facebook och nu är det Twitters tur. Håll till godo!

Som komplement till ovanstående statistik kan sägas att nära 200 000 svenskar använder Twitter varje vecka, enligt ny statistik från Digital Kommunikation. Visst är det fortfarande inte i närheten av Facebook, men det är ändå en ansenlig mängd folk! Om man dessutom betänker att det är en övervikt opinionsbildare, offentliga personer och journalister så blir Twitter förmodligen ännu mer intressant.

Har du funderat på att använda Twitter?
Om du redan använder Twitter, hur tror du vi kan få våra pastorer och kristna ledare att hänga med på tåget och ta del av de möjligheter som finns här?

To Tweet, or not to Tweet? | Out of Ur | Conversations for Ministry Leaders.

Som ni vet är jag en flitig twittrare. Åtminstone tidvis. Dessutom har jag för några månader sen startat en serie om Twitter och Jesus för att uppmuntra andra att hitta ut på Twitter. Denna har dock paus i nuläget. Eventuellt återkommer jag till den när april är över. Hursomhelst. Här kommer ett lästips om du funderar på Twitter och det är dessutom nyanserat med både argument för och emot.

Läs, fundera, reagera.

Tabloism 2.0 – Emanuel Karlsten om internet och medier – Expressen.se.

Är du nyfiken på Twitter men inte riktigt fattat vad som är grejen eller hur man ska gå tillväga? Titta in och sätt igång, vetja.