Guds rike på internet #25: Här slutar visionerna.
Denna serie med texter från olika internetaktivister, samfundsordföranden, pastorer, forskare, tonåringar, redaktörer, bloggare, ungdomsledare, gamlingar och helt vanliga radikaler avslutas idag med en text från Nils Bryntesson, projektledare för Amen.se och pastor på internet.
Min vision för Guds rike på internet. Det är på många sätt ett rätt så ambitiöst projekt att, efter alla dessa goda tänkare, försöka författa min egen vision - det som varit mitt jobb sedan första september. Ta det för vad det är: Min, högst dagsaktuella, vision för Guds rike på internet.
Sammanfattningen på min vision skulle kunna se ut just så som rubriken säger: att visionerna har slutat. Nåja, åtminstone om vi tillåter oss att tänja lite på begreppet. Min vision är att vi som kristna ska sluta drömma och börja leva, sluta vara rädda och istället ge oss rakt in i det liv som redan pågår.
Jag är oerhört tacksam för alla 24 visioner vi lyckats skramla ihop. Många fantastiska texter, med både utmaningar, tröst och nya vinklar. Många nya idéer och perspektiv. Projektet behöver dem för att komma vidare. Samtidigt vet vi att verkligheten fortfarande är ganska avlägsen från de många av dessa visioner.
Min vision är att det vi drömmer om ska omsättas i verklighet, att visionerna ska bli mindre avlägsna, att vi ska våga se vår egen del i Guds rikes förverkligande, vare sig det är i den fysiska eller den digitala världen.
Fortfarande kommer jag inte kunna förverkliga särskilt mycket på egen hand. Men det jag faktiskt kan, det är att gå före, att börja nånstans och att vara ett föredöme. (Jag har ju tom betalt för det.)
Jag inser att ord ofta är oerhört viktiga för att kunna nå förändring på lång sikt. Samtidigt är det också väldigt lätt att fastna i orden, drömmarna, visionerna och att tala om för andra hur saker borde vara.
Det finns nåt som alltid är viktigare än ord. Kött. Liv och blod. Våra föredömens liv talar tydligare än aldrig så många predikningar. Ordet blev kött, Gud blev människa. Så självklart och så oerhört svårt. Det innebär att jag, jag själv, måste gå från tyckande till handling.
Ord kan i många fall vara just den handling som behövs; det kan vara livet och mötet självt. Ord kan också vara det som kväver livet som annars skulle spira.
Vad är era reflektioner om sociala medier, bloggar och böcker utifrån detta? Hur är man ett föredöme på internet, som helt och hållet är uppbyggt just på ord..
Jag tror på samtal och mötet mellan människor. I många fall är det just där ordet blir kött. Men det är inte bara så enkelt. Vad tror ni?
Om jag avsätter några timmar i veckan till sjalvmord.com och snyggast.se för att möta människor och bekräfta dem för just dem de är, är det nån här som hänger på då?
Guds rike på internet #24: Drömmar och framtidsvisioner.
Jonny Lygdman, 16 år, är medlem i Tumba Missionsförsamling och skriver på bloggen Kreationen. Förutom att han ligger på top 100-listan i Counter Strike varandes pacifist är han också engagerad i både programmering, sociala medier och ideella uppdrag i församling och SMU. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.
När jag tänker på internet så är det något som för mig är helt underbart och grymt stort, men det är något som saknas. Vi är många kristna i Sverige och de flesta av oss har bl a Facebook och andra liknande sociala tjänster. "Där tre eller fler samlas i mitt namn, där är jag mitt ibland dem" står det i Bibeln. Är det inte samma sak på internet?
Jag har länge önskat att kyrkorna skulle "hotta upp" tekniken som vi använder. Okej vår kyrka har en tuff hemsida och det är nice, men vi borde kunna erbjuda mer. Tänk vad skönt det skulle vara om vi kunde streama ut gudstjänster och andakter på internet. Fler skulle kunna ta del av dem då (och man skulle kunna lyssna igen på de där asbra predikningarna och ta igen dem man missat.)
På extremt många internetforum blossar debatten om religion (t ex på helgon.net när jag hängde där) men det är sällan som någon svarar något som inte är baserat på fördomar. I ett inlägg på min blogg kritiserade jag den kristna världen för att inte sprida guds budskap tillräckligt. Det gäller även nätet. Vi skaffar oss vänner på sociala nätverk men precis som på jobbet tror jag många är rädda att bli stämplade som nån form av "Hej jag är kristen och kommer exorcera dig om du inte konverterar" om man pratar om Gud. Jag tror att Amen.se har en viktig uppgift i att försöka normalisera privata predikningar för varandra på nätet. Vad tror ni?
Guds rike på internet #23 En bloggande pastors funderingar
Joachim Elsander är pastor i Korskyrkan, Borlänge. Han är gift och har fyra barn. Dessutom driver han bloggen kolportören och är finns givetvis både på facebook och twitter. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.
Det här med sociala medier är otroligt spännande och jag ser här många möjligheter för Guds rike. Först vill jag dock säga att jag verkligen gillar initiativet Amen.se Det är ett mycket spännade projekt. Jag uppskattar Nils Bryntesson som är en i raden av härliga människor jag lärt känna genom twitter. Här kommer några rader från mig om det här med Guds rike på internet. Det är mina tankar kring min vandring, så ta det för vad det är.
1 Petrus 3:15 "...Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak..."
För ett par år sedan förändrades mitt sätt att predika. Jag började säga saker som: "Om det är nått som verkar konstigt i det jag sagt, något som du inte förstår så hugg tag i mig så pratar vi under fikat". Jag började bli noga med att betona att allt får ifrågasättas: "Köp inte allt jag säger, tänk själv, reflektera, ifrågasätt!". I början gick det lite trögt, folk var inte vana med en pastor som ville bli ifrågasatt men så småning om så lossna det mer och mer. Nu så inbjuder jag regelbundet människor till förbön men också till frågor och samtal. Givetvis förbereder jag mig och gör mitt bästa för att predika evangelium men jag är mer och mer övertygad om att något sker i ett samtal som inte sker i en monolog.
Ungefär vid samma tid startade jag bloggen kolportören. Jag älskar att kommunicera och för mig är bloggen en väg att göra det. En blogg är ju verkligen inte en monolog/envägs kommunikation. Det kan inte nog betonas att en blogg är en plattform för samtal. Personligen så skriver jag väldigt sällan (även om det händer) undervisande texter som säger hur saker och ting är. Jag försöker ställa frågor, försöker vara ärlig med min egen brottning och påfallande ofta så blir det bra samtal. I den mån en blogg är en plattform för "att nå ut" så är den det inte bara genom det som skrivs utan hur det skrivs. Ibland gör jag det genom att försöka spetsa till och vara provocerande men oftast bara genom att helt enkelt inbjuda människor till att fundera kring något angeläget. Det handlar inte bara om samtal med mig, det händer ofta att människor hittar varandra i kommentarerna. Det är inte ovanligt att kommentarerna är bättre än själva inlägget och det är helt okej.
Jag upplever att det finns en trötthet hos människor att bara få en sanning presenterad för sig utan möjlighet att fråga och undra. Jag gillar alphakurser därför att man ständigt betonar att allt får ifrågasättas, att alla frågor får ställas. Men den inställningen borde inte bara gälla alpha utan också resten av det kristna livet. Det blir konstigt om en människa på en alphakurs möter en generös attityd gentemot frågor men sen inte möter samma attityd på församlingens övriga sammankomster och gudstjänster.
För att få det att funka rent tidsmässigt så bloggar jag mest om saker jag ändå funderar på som pastor. Det blir ofta en bra växelverkan, jag får tex väldigt ofta ideer och tankar till mina predikningar från bloggen samtidigt som mina predikningar genererar blogginlägg. En intressant sak är att de frågor jag möter i enskilda samtal oftast är samma frågor som människor brottas med i kommentarsfältet på min blogg. Det underlättar naturligtvis att min församlingsledning ser positivt på mitt bloggande.
I sekulär media så undrar man ofta över om bloggar och twitter verkligen kan vara lönsamt. Hur många tjänar på det egentligen? Senast i lördagens Svenska dagbladet ställdes frågan. På samma sätt kan man frestas att tänka kring "kristna" bloggar. Är det lönsamt? Kommer människor till tro? Blir det mätbara resultat? Jag har lite svårt för det här sättet att tänka. Bloggar, Twitter och Facebook handlar om att bygga relationer, det handlar om att finnas där människor finns. Alla tjänar på en plats där frågor uppmuntras, där relationer byggs och där vi hjälper varandra framåt. Vi har sett människor söka sig till vår gemenskap delvis genom mitt bloggande men framför allt genom den atmosfär vi försöker bygga. Det är så vi vill följa Jesus och se hans rike genomsyra våra liv och vår gemenskap.
Jag vill verkligen uppmuntra fler pastorer att börja blogga. Se det kanske inte som ett tillfälle att dela dina briljanta predikningar utan mer som ännu en möjlighet att dela ditt liv, dina frågor och din brottning. Ett råd från mig är att försöka svälja reflexen som vi pastorer har att komma med "standardsvar". Lyssna, ställ frågor och försök förstå den andre. Då blir det ett bra samtal och Guds rike vinner mark även på internet.
Några tankar i all hast.
Allt Gott till er alla!
Joachim Elsander
Guds rike på internet #22: Att nå ut dit där människor möts
Pia Koivula är student på Teologiska högskolan Stockholm och engagerad i en rad olika projekt, både för Jesus och på internet. Hon har bland annat varit skribent på Ikon1931 och IBRA Media. Nu gästar hon Amen.se för att bidra med sina visioner för Guds rike på internet.
"Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg 1:8
Kan det sägas mycket tydligare? Vi ska vittna om Jesus och om Guds rike ända till jordens yttersta gräns. Den yttersta gränsen, och kanske också den mest gränslösa delen av världen, det är nätet. Internet blir allt viktigare för oss, som mötesplats, som arbetsverktyg, för underhållning och allvar, i fest och vardag. Varför skulle då Guds rike inte finnas på internet också?
Jag har arbetat för och varit engagerad i IBRA Media i ett antal år, och redan som liten pingstvänlig telning visste jag vad IBRA var. Det var mission via radio. 1948 fick pingströrelsens grundare Lewi Pethrus idén om en radiostation på kristen grund, och 1955 spräcktes det svenska radiomonopolet. Först via piratsändningar från Östersjön, därefter via sändare i Nordafrika och Portugal. Idag sänder inte IBRA program på svenska, utan är involverade i medieproduktioner på drygt 100 språk runt om i världen, i samarbete med många andra kristna organisationer. 2009 är också året då IBRA Radio bytte till sitt nuvarande namn IBRA Media.
Nä, oroa er inte, jag har inte fått betalt för att göra reklam för mitt kära IBRA (det skulle de ändå inte lägga sina knappa resurser på). Men jag vill visa hur människor och eldsjälar under förra århundradet såg en möjlighet i de nya och populära medierna. Folk lyssnade på radio. Alltså var det självklart att försöka få ut budskapet där folket fanns. Idag ser medielandskapet lite annorlunda ut. Radio och kassettband har fortfarande inte spelat ut sin roll, vilket man lätt kan få för sig i Sverige. Jag jobbade till exempel för i Studio Alheri i Niger, i Västafrika, där det idag produceras radioprogram på fem språk, som sänds både i FM-nätet och över kortvåg. Lyssnare skriver in och ber om kassetter, för att de ska kunna lyssna på programmen fler gånger och tillsammans med familj och vänner. Men nuförtiden har snigelposten från lyssnarna också kompletterats med epost. Men i andra områden har tv och internet tagit över. I Turkiet sänds kristna tv-program dygnet runt både via satellit och på webbsidan Kanal Hayat. I Mellanöstern finns flera olika sajter som fungerar som sociala plattformar med videoklipp, tv-serier, diskussionsprogram och som har chattar och forum där kristna medarbetare hela tiden finns för samtal och frågor. På etiopiska Hiyaw Tesfas alldeles färska sajt finns program på amhariska och oromo. Det är bara några exempel på hur de nya medierna samverkar med de äldre.
Och det är det som är det fina i kråksången. Allt samverkar till det bästa, som det heter. Podcaster och webcaster, livesändningar och snigelpost, twitter, forum och chatt och skypesamtal - allt används efter behov. Och behovet är att nå människor med evangeliet. Medierna i sig är inte målet. Medierna är... ja, medlet. Vi kan diskutera huruvida kyrkan kan vara webbaserad eller inte. Men det är lite av ett lyxproblem, att kunna välja mellan webbkyrka och fysisk kyrka. I Egypten produceras "Församlingen i mitt hem", program som fungerar som en ställföreträdande församling för dem som inte har andra kristna i sin närhet, och till dem som av säkerhetsskäl inte kan grunda öppna församlingar. På detta sätt kan de kristna ha sin egen husförsamling, med stöd av programmen och på nätet. I Sudan finns sedan i höst samma koncept det kulturellt anpassade namnet "Kaffe i mitt hem". Det är ju vid gemenskapen vid kaffet som samtalen finns. Det låter nästan svenskt.
Vi ska finnas där människorna finns, och vi ska nå dem där de kan nås. Att en församling har en dåligt uppdaterad blogg bara för att "man ska ha en blogg" är fel ingång. Ska man ha en blogg så ska man ha den för att den hjälper församlingen att kommunicera. Vi ska kommunicera med dem vi vill nå, på det språk de förstår.
Så, nu ska jag fejsbooka vidare, planera bröllop på Google Wave, ladda hem söndagens predikan från Mars Hill Bible Church i Michigan, och kanske lägga upp nåt mer på vår webbaserade bröllopsinbjudan. En helt vanlig dag i en nätanvändares liv. Till dig rekommenderar jag detta vittnesbörd från Algeriet, om en kvinna som mötte Jesus, tog kontakt med Radio Ibrahim, som spelade in hennes berättelse, som nu sprids till ännu fler via Youtube. Och så en fundering. Hur kan du och din församling nå de som finns på, och utanför, nätet?
Guds rike på internet #21: Tre syften, en närvaro
Johanna Grandin presenterar sig som protestant, katolsk och ortodox på sin egen blogg På vacklande ben, som hon drivit i över ett år med många spännande tankar och goda samtal i kommentarerna. Hon titulerar sig dessutom naturvetare, miljövän, bokslukare. Här fortsätter hon serien om visioner för Guds rike på internet.
Låt mig vara lite from(?), jag kallar den kristna närvaron på internet för treenig eller trefaldig.
- För det första så är det ett sätt att knyta kontakter mellan kristna på olika orter och i olika samfund. Ett sätt att lära känna och berika varandra, oavsett om man träffas som individer på bloggar eller communities, eller om man kommer ny till en stad och söker reda på stadens kyrkor via deras webbsidor. Förhoppningsvis kommer vi genom personliga relationer kunna överbygga oenigheten - det är alltsomoftast mycket lättare att sätta sig in i en "motståndares" åsikter i ett försök att förstå dem istället för att kritisera hejvilt om han eller hon råkar vara min vän snarare än en ansiktslös massa av främlingar.
- För det andra så måste internet erbjuda en fördjupning i tron för den enskilde. Allt får inte bara vara i termer av "utåtriktat" när församlingar pratar internet, utan det måste även vara "inåtriktat". Till skillnad från en traditionell församling så blir dock "inåt" i detta fall inte "inåt mot den egna församlingen" utan "inåt mot kristenheten", dvs på sätt och vis även ekumenisk.
- För det tredje (och ja, jag menar verkligen i tredje hand!) så ska den kristna närvaron ett vittnesbörd för okristna. Det är ett evangelisationsverktyg (OBS! ett verktyg bland andra, inte någon substitution för församlingsevangelisation eller det enda möjliga sättet att frälsa folk för all framtid), genom att vara en mötesplats för människor. Och det är viktigt att vi i Paulus anda kan prata till "aternarna på areopagen" på deras eget språk när så tillfälle ges. Predika gärna evangelium rent och klart, men gör det med respekt för dem du talar med. Lyssna dubbelt så mycket som du talar! Kom ihåg att principen "två öron, en mun" gäller även på internet, trots att kommunikationen där bedrivs mer mellan "två ögon, tio fingrar"...
Självklart går dessa tre kriterier in i varandra. Ett kristet community som är en ekumenisk-social plattform för en person kanske blir en plattform för fördjupning i tron för någon annan. Det som är internetevangelisation på en plats kan bli en plattform för kristna på andra orter att uppmuntra och lära känna dem. Och så vidare.
Men uppfyller inte den kristna närvaron alla dessa tre kriterier så är det - för att vara överdrivet dramatisk - ett falskt vittnesbörd. Nu säger jag inte att varje kristen person som närvarar på internet måste stå för alla dessa tre bitar, men om vi inte alla tillsammans som Kristi Kropp speglar detta så är vi ute på farligt vatten skulle jag tro. Om vi inte alla visar på syskon som har de bitar vi själva saknar så bör vi kanske ifrågasätta vår egen ensidighet?
Det jag tror vi dock måste komma ihåg är att internet aldrig kan bli något annat än ett verktyg och en plattform för kristen närvaro och aktivism, internet kan aldrig ersätta det personliga mötet öga mot öga med en annan människa.
Guds rike på internet #20: En kyrka kan aldrig bli webbaserad
Claes-Göran Ydrefors är pastor och föreståndare i Eskilskyrkan i Eskilstuna som har en föredömligt levande hemsida. Han driver också en egen blogg där han tar upp saker som ibland är lite mer kontroversiella och inte passar i predikstolen, enligt egen utsago. Här utmanar han både församlingar och internetaktivister i serien om visioner för Guds rike på internet.
Spänningen mellan öppenhet och slutenhet, offentligt och internt gäller också för oss som kyrka. Så har det alltid varit! Focus på det interna vilar som en förbannelse över kyrkans liv. När resurserna tryter skär vi i det som har med det offentliga och utåtriktade att göra. Vi blir så upptagna av det egna att vi inte ser hur människor vänder oss ryggen. Kyrkan mister sin attraktionskraft.
En av mina allra viktigaste drivkrafter är att vara med och utveckla det som är kyrkans plats i det offentliga rummet. Jag ser mig inte som pastor bara i Eskilstuna Missionsförsamling utan som pastor i Eskilstuna. Berättelsen om lärjungarna som efter långfredagens händelser satt inlåsta och gömda bakom stängda dörrar är ingen bra förebild för den kyrka som vill finnas med i det offentliga. Vi har mycket att fundera över texten i advent hur Jesus red in i sta´n. Han gjorde sta´n och det offentliga till sin arena.
Jag tänker att internet är en del av det offentliga rummets möjligheter. Vill vi vara med i det offentliga har vi inget val i relation till internet. Då får vi lov att lära oss hur man gör.
Jag tänker om mitt eget bloggande som ett sätt att vara med i det offentliga samtalet där bl.a. värderingsfrågorna diskuteras. Jag tänker om bloggandet som ett sätt att flytta fram kyrkans
positioner i just det offentliga samtalet. Ett sätt att hävda ståndpunkter i sammanhang som vi aldrig annars kommer åt. Att inte nöja oss med de som i en mer traditionell mening kommer inom hörhåll. Vill vi detta måste vi pröva nya sätt att göra oss hörda för att hävda evangeliet och dess värderingar.
Varje vecka lägger jag ut mina predikningar på församlingens hemsida. Pretentiöst kan någon tycka. Att tro att någon letar upp en predikan på nätet. Detta är ändå vad som händer – jag vet det! Jag tänker att detta är ett exempel på hur exv. en hemsida ger en möjlighet att förmera det som faktiskt sker och sägs i det fysiska kyrkorummet.
Slaget om våra värderingar avgörs i stor utsträckning just i sammanhang som inte låter sig styras och arrangeras av konventionellt ordnade sammanhang. Det är för mig självklart att det är där vi ska vara med. Inte som en ”pastor Jansson” som ber om ursäkt för att överhuvudtaget ha något att säga, utan som en som utmanar och vässar språket. Det gäller att hänga på diskussioner som förs liksom nyheter som förmedlas. Att faktiskt göra anspråk på att vi har något att säga. Där här bloggandet en möjlighet. I en blogg kan jag ta ut svängarna på ett sätt som inte predikstolen medger. Inser samtidigt att uppgiften som bloggande pastor är delikat. Den bygger på en känsla för vad som är möjligt inom ramen för mitt församlingssammanhang. Det jag hävdar i min blogg måste ha en förankring i det jag för övrigt står för och uttrycker i mer konventionella sammanhang. Jag måste kännas igen i såväl predikstol som blogg. Detsamma gäller kyrka och församling som helhet. Vad hjälper det en församling att ha en häftig hemsida om den inte har täckning i vad den rent fysiskt har att erbjuda? Finns det något mer patetiskt än att hitta en hemsida som inte uppdaterats de senaste 1 ½ åren? Vad säger det om församlingen ifråga?
Samtidigt – när allt detta är sagt: internet har sina begränsningar. Internet löser inte kyrkans problem.
Kyrka är inte något så ospecificerat som något i cyberrymden. Kyrka är kött och blod. Sammanhang. Människor som möts. Blickar som utbyts. Nyanser som blir hörda. Gemenskap. Bröd som bryts och vin som delas.
Därför tycker jag att det är högst motsägelsefullt att som Stanley Sjöberg kalla något för ”Webbkyrka”. En kyrka kan aldrig vara webb-baserad. Så dumt tänkt! Detta är verkligen att blanda ihop korten i ett försök att göra sin röst hörd i det offentliga. Kyrka kan det aldrig bli av ett sådant initiativ – bara mer Stanley Sjöberg. Oavsett hur många besökare denna hemsida har.
Dock – låt oss jobba på, för att vara med i det offentliga – det är där vi ska vara - men tänkt inte att det ersätter det genuina mötet. Tekniken i all ära, men inte hjälper den oss i grunden att förstå vad det är att vara kyrka. Då måste det till mer av kött och blod!
Claes-Göran Ydrefors
Guds rike på internet #19: Orden förändrar världen!
Roland Ernebro är pastor i Svenska Missionskyrkan och arbetar med Kyrka - handikapp samt med själavård på internet. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.
Våra ord tillhör väl de saker som är så vanliga att vi ofta inte tänker vilken enorm betydelse de har. Vad skulle vi människor egentligen kunna göra om vi inte hade orden och språket att tillgå? Ord kan skapa varma och livslånga relationer men ord kan också skilja människor åt och göra så att man aldrig vill ses igen. Ordens makt är därför mycket stor.
Internet är ett mycket bra och tydligt exempel på hur viktigt det är att vi använder orden på rätt sätt. Vi vet att det här mediet kan ställa till med mycket problem för många samtidigt som det erbjuder många rika möjligheter.
Orden uttrycker vad vi tänker och känner men orden kan också förändra våra tankar och känslor. Man brukar tal om att ”sätta ord” på saker och ting och då bukar det kännas lite bättre efteråt. Man vet vad problemet är och man kanske förstår lättare varför reaktionerna hos en själv eller andra blev som de blev. Då kan orden hjälpa oss att få ordning på det som tidigare såg ut som en enda röra. Det kan vara våra egna ord men det kan också vara andra som hjälper en att se saker och ting ur en annan synvinkel.
Orden kan vi uttrycka i tal, skrift och sång. Varje uttrycksform har sina möjligheter men också sina begränsningar. När vi talar kan vi förstärka och förtydliga ordens betydelse med hjälp betoningar, gester och miner. En allvarlig uppsyn eller ett glatt leende kan ge en och samma mening helt olika betydelse. Skriver vi kan det vara enklare att få fram ett sammanhang men ordens nyanser går lätt förlorade.
Att skriva ner en tanke, eller kanske ett problem som man grubblar på, kan i sig vara skönt och göra att man mår bättre. Ibland kan det dessutom kännas bra om någon annan läser vad man skrivit så att det kan öppna uppför ett enkelt meningsutbyte.
Det är en av grundtankarna bakom det som vi valt att kalla ”Själavård på nätet”. Dit kan vem som helst få skriva om tro, tvivel, sorger och bekymmer men naturligtvis är det även tillåtet att skriva om sådant som är roligt och positivt.
Den ende som kan komma in och läsa vad någon har skrivit på den här e-postadressen är jag, Roland Ernebro. Jag är pastor i Svenska Missionskyrkan och har därför tystnadsplikt så du kan vända dig dit i förtroende. Ingen fråga är för stor eller för liten för att den ska vara tillåten att ställa och ”prata” om.
Adressen är: livskontakt@skutan.eu
Välkommen.
Roland Ernebro
Guds rike på internet #16: Internet liknar urkyrkan
Stefan Swärd är ordförande i Evangeliska Frikyrkan samt pastor i Elimkyrkan, Stockholm. Dessutom är han flitig bloggare och samhällsdebattör. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.
Den kyrka som vi möter i Nya Testamentet hade inga slutna rum. Jesus hade sina möten bland vanligt folk. Han undervisade vid tempelplatsen, på berget och vid sjön. Där folk samlades och där man brukade samlas. Och han undervisade sina lärjungar vid tempelplatsen, på berget och vid sjön - där folk samlades och där man brukade samlas. Långt senare började de kristna börja bygga avskilda kyrkorum, skilt från omvärlden, skilt från världen utanför. Under Jesu tid var det inte så mycket vi och dom, han hade sina
lärjungar, men på mötena var det alltid en salig blandning av fariséer, prostituerade, liberalteologer som saducéerna, och vanligt folk. Och vem som helst kunde höja rösten på Jesu möten, och alla frågor var tillåtna, och alla frågor ställdes. Och Jesus var väldigt duktig på att svara.
Hur är det idag? Följer vi Jesu modell eller är vi fortfarande instängda på våra slutna kristna mötesplatser, våra egna konferenser, våra egna kyrkorum, våra egna möten för våra egna. Med vår egen kultur och mönster och språk, en annorlunda kultur och mönster och språk än hos de andra.
Eller ska vi kliva ut ur vår bekvämlighetszon, utanför våra egna staket, våra slutna kyrkorum - och vara där folk i allmänhet är, de allmänna mötesplatserna, där alla sorts synpunkter kommer fram, och där alla frågor ställs. Mötesplatserna håller på att förändras. I den storstadsmiljö där jag lever finns det många sorts mötesplatser. Man möts i shoppingcentra, gallerior, restauranger, caféer, personalmatsalar, konferenser, biografer och teatrar - och mycket annat. En mötesplats som har exploderat är cyberspace. Att mötas över nätet, via facebook, bloggdiskussioner, eller annan sorts internetbaserade diskussioner.
Bloggvärlden har blivit en spännande mötesplats. Och det är också en demokratisk revolution. Det skrivna ordet och även det filmatiserade ordet har kontrollerats av kapitalet, och dess redaktörer. Det har skapat en elitkultur kring våra medier. Så har det varit även i den kyrkliga sfären.
Nu kan vem som helst börja blogga. Och det kostar inga pengar, det kostar dock en del tid. Vem som helst kan göra en filmsnutt och lägga ut på Youtube. Vi står inför en lika stor revolution som när boktryckarkonsten infördes.
Och det är väl självklart att vi kristna är där folk möts. Vi är med när mötesplatserna förändras. Vi gör våra röster hörda. Vi försöker svara på frågorna som ställs, och vi deltar i samtalen.
Bloggsfären är en ny typ av offentlig mötesplats. Personlig, konstant diskuterande, där argumenten ständigt utmanas, och där vem som helst kan trampa rätt in i diskussionen. Vi som följer Jesus behöver vara med och var där, där folk möts.
Och jag tycker att det ganska mycket liknar mötena och diskussionerna kring Jesus, som vi läser om i Matteus, Markus, Lukas och Johannes.
Amen.se kortfattat.
Sidor
brynte @ twitter
-
nils bryntesson: Jag tror jag valde rätt kö! -
nils bryntesson: My Top 3 Weekly #lastfm artists: mewithoutYou (50), Oren Lavie (46) and Iron & Wine (46) http://bit.ly/cxy2LL
-
nils bryntesson: #eveckan ger anledning att uppdatera pastorslistan på twitter. nån som har fler tips? http://bit.ly/45rbuX
Senaste kommentarerna
- brynte on Tips, länkar åsånt. Första varvet.
- Cajo on Tips, länkar åsånt. Första varvet.
- Tipsa, fråga, hitta på | Amen.se on Tipsa, fråga, hitta på
- El_Mojjo on Kristnet: En gemenskap att bygga på – Gästpost
- AndersT on Kristnet: En gemenskap att bygga på – Gästpost
Tag Cloud
Engagerade i Amen.se
- Albykollektivet Vägen i ett kollektiv
- Craxyknas Mitt kristna liv – nu öppet för allmänheten
- Emanuel Karlstens blogg Webredaktör på Tidningen Dagen
- equemeniajohan Johan Nilsson – ordförande equmenia
- Evelyn Evelyn blogg
- Hela pingsten Den karismatisk-anabaptistiska bloggen.
- Josefs egna blogg Josef Sjöblom bloggar..
- SMU i Tumba – blogg SMU i Tumba bloggar.
- Spridda skurar Markus Härnvi bloggar
- Ulla-Marie Gunner Nationell missionssekreterare i Svenska Missionskyrkan
- Ungkristenkille Johan Borg bloggar.
- UPPRIKTIGT SAGT Claes-Göran Ydrefors bloggar
