Nån slags akademi

Förvirrad dag. Jag skulle föreläsa på en utbildning. Nånting med pingst och nånting med akademi. Hade förstått det som att pingst gjorde pastorsutbildning tillsammans med Örebro Missionsskola på nåt sätt och att det hette nåt med akademi. Alltså detta. Lurigt dock att det skulle ske på tre olika platser, men så kan det väl va. Tänkte att jag skulle möta ett 20-tal pastorskandidater i pingst. Trevligt och gemytligt. En vanlig föreläsning med lite högre nivå än vanligt, tänkte jag. När jag väl kom till Västerås så möter mig i kyrkan en överfull sal med folk. De första ansiktena jag ser är Niklas Piensoho, Andreas Nielsen och Pelle Hörnmark. Sen får jag veta att det finns ett lika stort rum till med lika många. 180 pingstpastorer. Häpp.

Det gick också bra. Pingstvänner är oerhört uppmuntrande. Men det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Haha.
Tack för förtroendet att få tala hos er. Ser fram emot att möta gänget i Örnsköldsvik och i Jönköping också, då vet jag mer vad det är som väntar. Här är min presentation.

Och videorna jag använde mig av hittar ni här och här.

Medborgarjournalistik för människor i nöd.

Ikväll kommer jag delta i en civil olydnads-aktion arrangerad av Aktion mot Deportation. Polisen kommer att försöka tvångsavvisa 20-60 irakier som av olika anledningar är utsatta eller hotade i Irak. Dessa systematiska deportationer har mött stark kritik från ett antal olika håll, bland annat FN och Sveriges Kristna Råd. Många av irakierna tillhör minoriteter, som t ex kristna, som har det oerhört svårt i Irak. Vi kommer försöka ställa oss i vägen för polisens bussar med förhoppning om att försena, fördyra och förhoppningsvis förhindra detta. Jag har deltagit vid ett antal tillfällen tidigare och det har varit fler och fler kristna som engagerat sig i detta för våra kristna bröder och systrar och överhuvudtaget för den utsatta medmänniskan. En av många kristna som kommer delta är Stefan Swärd som skriver om det i sin blogg och som också berättar mer i en artikel i Dagen.

Det som dock rör Amen.se är att Mattias tagit initiativ till medborgarjournalistik för att följa vad som sker under kvällen. Övervåld från polisens sida är inget ovanligt, trots att jag aldrig sett någon aktivist överhuvudtaget använda våld. Metoden för detta är att använda ett antal smartphones för att sända händelserna live under kvällen och intervjua lite folk om vad som sker. Varje hel timme kommer en ny sändning och du kan följa det i rutan här nedan och delta i samtalet på twitter genom hashtaggen #blockad

Läs mer på Albykollektivet, Jonas Bergström och Kristen Underjord

Apropå långa inlägg och rapporter. En till.

Häromdagen sände jag in ansökan om ett avslutande år för projektet Amen.se. Den beviljade projekttiden går ut nu i sommar, men en öppning lämnades redan där att det skulle gå att förlänga ett år, om projektet ansågs lyckat. Nedan kan du läsa den ansökan vi sänt till Missionskyrkans bidragsdelegation för att få förlänga projektet ett år och avsluta det sommaren 2012.

Inledning

Projektet Amen.se har löpt 1½ år sedan starten den 1 september 2009. I beviljandet av projektansökan januari 2009 fick projektet 2 års stöd, med möjlighet till förlängning ett år. Från protokollet 090130:

Bidragsdelegationen beslutade
att anslå 515 00 kr för ett tvåårigt projekt och att delfinansiera det genom ett nybyggarupprop
att ha en beredskap att efter rapportering och ny prövning ge stöd för ytterligare ett år.

Vi hoppas i och med denna ansökan ha möjlighet att förlänga projektet ett år för att ge det en rimlig omfattning och att kunna avsluta och bevara på bästa sätt.
Vi upplever att projektet så här långt är relevant för våra egna församlingar, men också för den bild av Missionskyrkan som vi vill förmedla.

Syftet med projektet

I den ursprungliga syftesbeskrivningen kan vi läsa: ”Internet är pionjär mark där även Missionskyrkan behöver leva.”

Idag är mer än fyra miljoner svenskar uppkopplade på Facebook, men fortfarande är det bara en bråkdel av våra församlingar som har en sida på Facebook där enkla möten kan ske. Idag kan man med nollbudget och minimal planering sända kyrkokonferensen live på nätet och få mer än 16 000 visningar under veckan, och ändå är det bara en handfull av våra församlingar som ens testat att sända sina gudstjänster på nätet. Möjligheterna på nätet är enorma, men alltsomoftast känner vi inte till dem, eller vet inte vart vi ska vända oss. Amen.se vill vara en resurs och hjälp till församlingar, kristna ledare och vanliga kristna att ta vara på dessa möjligheter för att möta människor, lyssna och för att berätta om Jesus.

Projektet så här långt

Under den tid projektet har levt har vi tillåtit det att utvecklas och formas utefter de möjligheter och behov som uppstått. Eftersom tjänsten är så ny och inget egentligt exempel har funnits att luta sig emot så har detta blivit en enda möjligheten, vilket nu i efterhand känns oerhört värdefullt. Det har inneburit en lång startsträcka innan vi hittat trygghet i projektet och dess riktning, men å andra sidan känner vi nu att det arbete som utförs verkligen är relevant och nödvändigt.

Vi hade från början tänkt att projektet skulle vara mer av en samlingspunkt för redan internetengagerade kristna som ville göra projekt tillsammans, samt att aktivt erbjuda vanliga ”pastorstjänster” som själavård och konfirmation. Själavård har definitivt förekommit, likaså kristna internetprojekt, men inte i den omfattning som vi från början tänkte oss. Istället har projektet kommit att bli mer en inspirationskälla för församlingar och i bästa fall en spark i ändan för att komma igång och ta verkligheten på allvar. Vårt resonemang har varit att om vi lägger krutet på att få ut församlingar, kristna ledare och vanliga kristna på banan så blir vi fler som kan möta människor och leva evangeliet än om projektet skulle handla om att göra detta på egen hand. Detta måste dock ändå kombineras med att gå före och visa vägen men det har inte blivit projektets primära fokus att söka själavårdskontakter och att agera evangeliserande.

Nedan följer några nedslag i vad Amen.se åstadkommit under sitt första 1½ år.

  • Amen.se, bloggen och utgångspunkten för projektet, har haft ca 20 000 besök, 247 inlägg har skrivits och 1100 kommentarer har mottagits. Dessa siffror måste ses som ett betyg på att projektet nått ut och skapat önskad interaktion.
  • Amen.se har synts i ett antal olika media, bland annat hela mittuppslaget i Dagen och en intervju i Människor och Tro i P1.
  • Projektet anordnade en heldagskonferens om hemsida och sociala medier för församlingar som besöktes av drygt 40 deltagare, vilket kommer upprepas i vår som helgkonferens.
  • Under konferensen Utmanad höll Amen.se i livesändningar av samtliga förhandlingar och gemensamma gudstjänster, vilket resulterade i över 60 timmars material med ca 16 000 visningar under konferensveckan. Detta helt utan budget och reklam innan konferensen.
  • Tre utförliga guider, på olika ambitionsnivåer, har skrivits för att underlätta för församlingar som skulle vilja testa att sända sina gudstjänster live på nätet. En handfull församlingar har utifrån dessa guider börjat experimentera med att sända sina gudstjänster och ytterligare ett antal ligger i startgroparna.
  • Amen.se har haft möjligheten att besöka ca 30-35 olika sammanhang, som församlingar, arbetsgrupper, konferenser och läger för att inspirera och hjälpa dem att tänka vidare kring sin nätnärvaro och över huvud taget väcka frågan om internet som allmänt torg för levande samtal där kyrkan behöver vara. Dessutom har vi per telefon och mail hjälpt mångdubbelt fler med frågor,och funderingar.

Projektplan sista året

Under det tredje och sista året tänker vi oss att Amen.se upprättar en sammanställning av det arbete som gjorts och framför allt erfarits, samt att vi utreder möjligheterna för vad i projektet som kan leva vidare ideellt och vad vi behöver avsluta. Sammanställningen skulle med fördel kunna vara en självständig, lättnavigerad och lättuppdaterad sajt som sammanfattar vad som är relevant för församlingar att tänka på i sin nätnärvaro, vilka möjligheter som erbjuds och kanske framför allt varför man alls ska bry sig om internet som arena för möten och samtal. Den skulle också kunna fungera som en fördjupning av Amen.se idag, som ganska lätt blir en rätt flyktig sida, eftersom det är så mycket som pockar på uppmärksamheten där.

För att en dylik sajt ska kunna leva och fortsätta vara aktuell krävs ett gediget grundarbete som underlättar för den vanlige besökaren att bidra, samt att de relevanta områdena för sammanställningen ska kunna täckas. Målsättningen är att denna del ska kunna fortsätta leva och drivas ideellt med hjälp av användargenererade bidrag, varför förarbetet blir helt avgörande. Vi upplever att Amen.se under dessa första två år har grundlagt förutsättningarna för att upparbeta en sådan sajt för församlingarna under det sista året. Behovet av en denna tjänst är otvetydigt.

Vi upplever det också värdefullt att kunna genomföra en rad olika projektidéer som väntar, samt att kunna avsluta de projekt som löper på ett genomtänkt sätt. Bland de projekt som väntar finns t ex följande idéer:

  • Skapa en sajt som kan samla klipp på nätet med kristen undervisning och predikningar som kan vara användargenererad och noggrant kategoriserad. Sajten skulle också uppmuntra kristna att själva skapa filmer att dela med sig av.
  • Upprätta en dialog med STIM för att anpassa sina avtal för internetstreaming till mindre sammanhang, som våra gudstjänster oftast är.
  • Skapa ett nätverk av pastorer, diakoner och andra som ofta hamnar i själavårdande samtal på nätet för att dela med sig av erfarenheter och ge varandra råd.
  • Skapa en grupp som kan hjälpa församlingar att arrangera LAN-partyn.
  • Skapa fler guider för relevanta områden, som att skapa en Facebook-sida, att placera sig högre i sökresultaten på Google, göra en podcast av predikningar, och liknande.

Många fler idéer finns, och vilka som blir verklighet är svårt att avgöra, men dessa är åtminstone högprioriterade. Något av själen i projektet ligger i att vara lyhörd mot behov och efterfrågan och att utifrån det delge kunskaper och erfarenheter för att kunna vara ett föredöme kring både internet och Jesu efterföljande. Väldigt mycket handlar om att tillgängliggöra allt det fantastiska arbete vi redan gör, som även fler har hjälp och intresse av, tillgängliggöra både oss själva och evangeliet.

Uppdatering: Jag fick just ett sms från Missionskyrkans nationella sekreterare om att projektet beviljats ytterligare ett år. Tack för det Missionskyrkan!

Missionskyrkan satsar – Mirakel 2011 lyfter och bär!

Igår lanserade Missionskyrkans årliga insamling till deras internationella arbete. Det är en kampanj som fokuserar på glädje och humor. Lite känsla av insamlingsgala, med glimten i ögat. Tillsammans kan vi skapa Mirakel.

Givetvis ingår också en rätt så omfattande digital kampanj med både FB-sida, informations- och materialsida samt Mirakelbloggen som ska uppdateras flera gånger i veckan, enligt uppgift.

Bland annat kan man skicka fotbollsskor till Kongo-Kinshasa med SMS. På bloggen finns också ett räkneverk uppdateras automatiskt och som visar hur många högerskor, respektive vänsterskor som skickats. I nuläget har det skickats två vänsterskor och två högerskor.

Jag tycker det här känns som en både bra och rolig kampanj. Men inte minst är det också så att det är en oerhört viktig kampanj! Missionskyrkans internationella arbete spelar roll. Som insamlingsorganisation har vi nästan inga administrationskostnader alls, så gott som allt går direkt ut i de projekt vi samlar in till. Som insamlingsorganisation får man aldrig ha mer än 25% administrationsomkostnader för att få ha ett 90-konto hos plusgirot. Missionskyrkan har ca 6%!

Vill du stötta, så gilla FB-sidan, sätt en badge på din profil, blogga om det, SMS:a en fotbollssko eller ännu hellre, ge en gåva direkt till pgnr: 90 08 24-4.

(Och ja, visst talar jag här i egen sak. Det är detta jag i huvudsak jobbat med sen jag blev anställd på Missionskyrkan i mitten av september, tillsammans med fantastiska kollegor på kommunikationsavdelningen. Hjälp gärna till att sprida ordet!)

Två morgonreflektioner om kristen identitet

På kyrkokansliet på Missionskyrkan har vi morgonandakt och info varje tisdag. Denna morgon gav mig inte mindre än två källor till reflektion kring kristen identitet. Inte illa!

Det första var den bön vi bad tillsammans. Jag citerar:

Bön om välsignelse:
Ledare: Se på era händer, se beröring och ömhet
ALLA: Guds egna händer för världen
Ledare_ Se på era fötter, se vägen och riktningen
ALLA: Guds egna fötter för världen
Ledare: Se på era hjärtan, se elden och kärleken
ALLA Guds eget hjärta för världen
Ledare: Se korset, se Guds son och vår frälsare
ALLA: Guds eget kors för världen
Ledare: Detta är Guds värld
ALLA: Och vi vill tjäna Gud i den här världen
Ledare: Må Gud välsigna er, må Gud alltid bevara er och leda era liv i kärlek
ALLA: Amen

En i stora delar fin bön. Bara det att vi skulle vara Guds eget hjärta för världen för tanken att hissna.

Men. Varför är det ”era händer”, ”era fötter”, ”era hjärtan” men INTE ”ert kors”? Det vore lättare att bibelförankra allas vårt kors än de andra aspekterna, som jag iofs också anser är bibliska.

Sedan vid informationen så fick vi alla ett häfte från Sveriges Kristna Råd där de skriver om fredsarbete. När jag bläddrade snabbt i den så var det första jag fick syn på ett citat av Moder Theresa:

Fred är ingenting du önskar dig, det är någonting du skapar, något du gör, något du är, något du ger.

Bra! Jag håller med till fullo. När jag sen tittar på framsidan så är titeln: ”FRED – detta vill kyrkorna i Sverige”.

För mig blir kontrasten total, och särskilt efter min irritation på att vi inte är redo att ta vårt kors, att ta ansvar för vilka vi faktiskt är i Kristus. Visst är det väl skit samma vad kyrkorna vill? Det avgörande måste vara, som Theresa säger, om vi skapar, gör, är och ger FRED. Om vi alls ser vårt kors och accepterar det. Vad är vi annars?

Amen.se siktar – september 2010

Fotocredd: Håkan Dahlström på flickr

Ytterligare ett uppdrag jag fick från referensgruppen var att inför varje månad göra enkel skiss på vad jag hoppas åstadkomma och i slutet på månaden sammanfatta densamma. Om jag gör det öppet och transparent så är chansen också större att jag får saker gjorda och att jag gör mer alerta prioriteringar i hur jag lägger min tid.
Så. Here goes.

.

I september siktar jag på att
* sända minst en gudstjänst via bambuser och skriva en utförlig guide kring hur man live-sänder gudstjänster
* göra om utseende och funktioner på Amen.se
* hjälpa igång blipastor.nu
* hjälpa minst en kristen ledare igång med twitter
* hjälpa en nystartsförsamling med webnärvaro
* hjälpa församlingarna i rönninge med webrekrytering till sin alpha-satsning
* lära mig hur man gör bra rapporter i google analytics

Sju punkter. Det känns fullkomligt på nåt vis. Eftersom detta är första gången jag gör en plan på det här viset är det såklart svårt att veta om jag ligger på rätt nivå, men det får vi utvärdera allt eftersom.

Är det nåt jag borde haft med men som saknas i punkterna ovan?

Dundersemestern har kommit till ända

Många semesterdagar, plus lite flex, plus lite pappadagar blev en väldigt lång och skön sommar med familjen. Det innebar också att jag har fått möjlighet att verkligen se fram emot att börja jobba igen. Som ni sett så har jag tjuvstartat lite med några sammanträden och SSWC. Jag har en del nya idéer med hur jag ska fortsätta projektet. Några kommer ni se alldeles snart, någon har ni redan sett och några kommer nog dröja ett tag. Hursomhelst så är jag igång igen. Det känns bra!

TACK #SSWC. Om begränsningar och möjligheter.

Under hela året sen jag började jobba med Amen.se har jag hört mycket om Sweden Social Web Camp. Å ena sidan har jag nu sett mycket fram emot att få delta i år, men å andra sidan har jag inte kunnat känna annat än att det varit en väl stor hype kring arrangemanget. Var man än vänder sig så har det varit lovord och superpepp.

Min egen upplevelse av årets SSWC började med att jag efter ett antal vaknätter med småbarn var rätt så matt. Jag var både oförberedd och också ganska opepp. Väl på bussen inser jag att jag inte alls vet hur jag kommer bli mottagen. Själv tillhör jag ju egentligen inte bubblan, även om jag är en intresserad observatör som gör vissa inslag då och då. (Åtminstone var detta min självbild.) Kommer jag hamna utanför eller kommer det finnas folk att bonda med, osv.

Applikationsorkestern uppträdde efter ett övningstillfälle med endast smartphones som tillhyggen.

Det finns många saker som är speciellt med SSWC. Inte minst detta faktum att på den sociala webben, liksom på en konferens som denna, så bygger alla på sitt personliga varumärke. Alla tjänar på att vara trevliga, alla tjänar på att dela med sig och alla tjänar på att nätverka. Det blir trevligare så. Och trots att mycket handlar om att komma vidare själv så märks ingen tillgjordhet av. Inte alls. Det här är människor som vill hjälpa varandra framåt. Oerhört spännande och kreativt!

Ytterligare en sak som skapar den speciella stämning som SSWC hade är utan tvekan de begränsningar som på något sätt är inbyggda i konferensen. Begränsningar som både sorterar bort spam och tvingar fram kreativitet. Det jag talar om är främst fyra delar:

1. Avståndet. Campet ligger nästan inte ens i Sverige. (Tjärö i Blekinge skärgård.)
2. De primitiva förhållandena. Vi bor i tält och har inga vanliga konferensfaciliteter. Dåligt nät och dåligt skydd för regn, etc.
3. Det begränsade deltagarantalet. Först till kvarn gäller.
4. Det finns inget program. Deltagarna skapar programmet själva.

Griden med sessions som crowdsourcats fram efter att vi anlänt till ön.

Dessa begränsningar gör att endast de som är allra mest intresserade av ämnet kommer bemöda sig om att skaffa sig biljett i tid, orka bo i tält och åka buss i tio timmar för att nå destination. De som verkligen vill delta, lära sig och dela med sig av sitt eget.
Dessa begränsningar gör att vi tvingas göra saker på sätt som vi inte brukar göra dem, vilket också öppnar kreativiteten på andra håll. Detta är en välkänd metod som inte minst Lars von Trier förfinat i t ex Dogma-genren och sin USA-trilogi.

Slutsatsen för mig blev alltså att även jag hade ett fantastiskt SSWC, trots att jag på några sätt var en udda fågel. Å andra sidan upptäcker man efterhand att det är väldigt många som endera redan är engagerade i kyrkan på olika sätt eller som har en kyrklig bakgrund. Definitivt fler än genomsnittet i Sverige!

Det ska också sägas att jag uppenbarligen har ett yrke som bara till sin enklaste beskrivning lockar till omedelbart engagemang, vilket såklart skapade ett antal spännande samtal bara det. ”Pastor på internet” skapar reaktioner.

Förmodligen är det ändå så att jag inte hört alla åsikter om detta än och jag är långt ifrån mättad på dessa, snarare tvärtom. Deltog du på SSWC och inte fick tillfälle att ge din take på området kyrka och internet så hoppas jag verkligen att du kan ge ett litet avtryck i kommentarsfältet: Begränsningar eller möjligheter – Himmel eller helvete?

Frizon söker kreatörer. Ta chansen!

Är du en kreatör som vill vara med och inspirera och forma framtidens församling? | Frizon – En festival inför Gud.
Fram till den 15 juli har du möjlighet att tänka kreativt och fräscht om församling. Gör nånting av det så kan du i bästa fall vinna 5 000 pix och bli publicerad i Ikon1931. Även om Amen.se specifikt handlar om webben så är det mycket av det här jag själv drömmer och brinner för – att hitta väg för församlingen för framtiden och kanske ännu mer för idag, just nu. Bilden av kyrkan från icke-kristna är ofta förfärlig och inte sällan självförvållad. Vad ska vi göra åt detta?

En bra start är att vara kreativ. Heja Frizon!

Ny ordentlig om-text äntligen!

Äntligen har jag fixat till om-projektet-sidan. Något som borde gjorts för längesedan, men som skjutits upp eftersom jag inte riktigt haft klart för mig vad det är jag sysslar med ;-)

Jag saxar in texten här också:

Amen.se är ett pionjärt projekt inom Svenska Missionskyrkan som syftar till evangelisation och kristen närvaro på internet. Ungefär så enkelt, och så svårt, är det.

Internet handlar idag om kommunikation, relation, passion, nätverkande och att dela information. Mycket av detta är också det grundläggande i evangelisation – att vi skapar en relationer och delar med oss av vår passion, Jesus Kristus.

Väldigt mycket av den allmänna debatten och det personliga samtalet har flyttat ut till internet, eftersom alla kan delta. Närheten mellan människor har blivit mycket större och möjligheten att engagera sig för sakfrågor enklare. Väldigt mycket av vårt samhälles vardag och allvar sker på internet.

Som kristna är vårt första uppdrag att finnas mitt bland människorna och där vara ett vittnesbörd för evangeliet, genom våra liv. Internet är en av de allra viktigaste arenorna för oss att finnas på!

Tyvärr begränsas vi ofta av att vi tror att internet inte är på riktigt. Att det är nån slags låtsasvärld. Att man inte kan möta andra människor på nätet. Att man inte kan skapa verkliga relationer. Denna attityd är inte bara gammal, den är också direkt destruktiv, eftersom vi då inte tar ansvar varken för det som sker på nätet eller vad vi själva gör på nätet.

Det vi skriver på nätet har en avsändare och en mottagare som i högsta grad är verklig. Kommunikationen på internet är inte samma sorts kommunikation som när vi möts öga mot öga, men det är inte heller telefonsamtalet. Internet gör inga anspråk på att ersätta den fysiska kontakten vi har med människor, snarare tvärtom. Internet är ett komplement som ger oss större kontaktytor och ofta skapar förutsättningar för fler kontakter även offline.

Som kyrka, som kristna ledare och som vanliga kristna behöver vi finnas där människor finns. Vi behöver ta del av de möjligheter som ges oss. För att få berätta om Jesus med våra ord och med vårt liv. Detta är vad Amen.se handlar om. Välkommen till verkligheten!

Fortfarande är detta inte statiskt, men det är förhoppningsvis lite tydligare än innan. Vad säger ni om detta. Är ni med mig?