Amen.se Välkommen till verkligheten!

31Aug/105

Amen.se siktar – september 2010

Fotocredd: Håkan Dahlström på flickr

Ytterligare ett uppdrag jag fick från referensgruppen var att inför varje månad göra enkel skiss på vad jag hoppas åstadkomma och i slutet på månaden sammanfatta densamma. Om jag gör det öppet och transparent så är chansen också större att jag får saker gjorda och att jag gör mer alerta prioriteringar i hur jag lägger min tid.
Så. Here goes.

.

I september siktar jag på att
* sända minst en gudstjänst via bambuser och skriva en utförlig guide kring hur man live-sänder gudstjänster
* göra om utseende och funktioner på Amen.se
* hjälpa igång blipastor.nu
* hjälpa minst en kristen ledare igång med twitter
* hjälpa en nystartsförsamling med webnärvaro
* hjälpa församlingarna i rönninge med webrekrytering till sin alpha-satsning
* lära mig hur man gör bra rapporter i google analytics

Sju punkter. Det känns fullkomligt på nåt vis. Eftersom detta är första gången jag gör en plan på det här viset är det såklart svårt att veta om jag ligger på rätt nivå, men det får vi utvärdera allt eftersom.

Är det nåt jag borde haft med men som saknas i punkterna ovan?

30Aug/100

Dundersemestern har kommit till ända

Många semesterdagar, plus lite flex, plus lite pappadagar blev en väldigt lång och skön sommar med familjen. Det innebar också att jag har fått möjlighet att verkligen se fram emot att börja jobba igen. Som ni sett så har jag tjuvstartat lite med några sammanträden och SSWC. Jag har en del nya idéer med hur jag ska fortsätta projektet. Några kommer ni se alldeles snart, någon har ni redan sett och några kommer nog dröja ett tag. Hursomhelst så är jag igång igen. Det känns bra!

17Aug/101

TACK #SSWC. Om begränsningar och möjligheter.

Under hela året sen jag började jobba med Amen.se har jag hört mycket om Sweden Social Web Camp. Å ena sidan har jag nu sett mycket fram emot att få delta i år, men å andra sidan har jag inte kunnat känna annat än att det varit en väl stor hype kring arrangemanget. Var man än vänder sig så har det varit lovord och superpepp.

Min egen upplevelse av årets SSWC började med att jag efter ett antal vaknätter med småbarn var rätt så matt. Jag var både oförberedd och också ganska opepp. Väl på bussen inser jag att jag inte alls vet hur jag kommer bli mottagen. Själv tillhör jag ju egentligen inte bubblan, även om jag är en intresserad observatör som gör vissa inslag då och då. (Åtminstone var detta min självbild.) Kommer jag hamna utanför eller kommer det finnas folk att bonda med, osv.

Applikationsorkestern uppträdde efter ett övningstillfälle med endast smartphones som tillhyggen.

Det finns många saker som är speciellt med SSWC. Inte minst detta faktum att på den sociala webben, liksom på en konferens som denna, så bygger alla på sitt personliga varumärke. Alla tjänar på att vara trevliga, alla tjänar på att dela med sig och alla tjänar på att nätverka. Det blir trevligare så. Och trots att mycket handlar om att komma vidare själv så märks ingen tillgjordhet av. Inte alls. Det här är människor som vill hjälpa varandra framåt. Oerhört spännande och kreativt!

Ytterligare en sak som skapar den speciella stämning som SSWC hade är utan tvekan de begränsningar som på något sätt är inbyggda i konferensen. Begränsningar som både sorterar bort spam och tvingar fram kreativitet. Det jag talar om är främst fyra delar:

1. Avståndet. Campet ligger nästan inte ens i Sverige. (Tjärö i Blekinge skärgård.)
2. De primitiva förhållandena. Vi bor i tält och har inga vanliga konferensfaciliteter. Dåligt nät och dåligt skydd för regn, etc.
3. Det begränsade deltagarantalet. Först till kvarn gäller.
4. Det finns inget program. Deltagarna skapar programmet själva.

Griden med sessions som crowdsourcats fram efter att vi anlänt till ön.

Dessa begränsningar gör att endast de som är allra mest intresserade av ämnet kommer bemöda sig om att skaffa sig biljett i tid, orka bo i tält och åka buss i tio timmar för att nå destination. De som verkligen vill delta, lära sig och dela med sig av sitt eget.
Dessa begränsningar gör att vi tvingas göra saker på sätt som vi inte brukar göra dem, vilket också öppnar kreativiteten på andra håll. Detta är en välkänd metod som inte minst Lars von Trier förfinat i t ex Dogma-genren och sin USA-trilogi.

Slutsatsen för mig blev alltså att även jag hade ett fantastiskt SSWC, trots att jag på några sätt var en udda fågel. Å andra sidan upptäcker man efterhand att det är väldigt många som endera redan är engagerade i kyrkan på olika sätt eller som har en kyrklig bakgrund. Definitivt fler än genomsnittet i Sverige!

Det ska också sägas att jag uppenbarligen har ett yrke som bara till sin enklaste beskrivning lockar till omedelbart engagemang, vilket såklart skapade ett antal spännande samtal bara det. "Pastor på internet" skapar reaktioner.

Förmodligen är det ändå så att jag inte hört alla åsikter om detta än och jag är långt ifrån mättad på dessa, snarare tvärtom. Deltog du på SSWC och inte fick tillfälle att ge din take på området kyrka och internet så hoppas jag verkligen att du kan ge ett litet avtryck i kommentarsfältet: Begränsningar eller möjligheter - Himmel eller helvete?

11Maj/100

Frizon söker kreatörer. Ta chansen!

Är du en kreatör som vill vara med och inspirera och forma framtidens församling? | Frizon – En festival inför Gud.
Fram till den 15 juli har du möjlighet att tänka kreativt och fräscht om församling. Gör nånting av det så kan du i bästa fall vinna 5 000 pix och bli publicerad i Ikon1931. Även om Amen.se specifikt handlar om webben så är det mycket av det här jag själv drömmer och brinner för - att hitta väg för församlingen för framtiden och kanske ännu mer för idag, just nu. Bilden av kyrkan från icke-kristna är ofta förfärlig och inte sällan självförvållad. Vad ska vi göra åt detta?

En bra start är att vara kreativ. Heja Frizon!

13Apr/104

Ny ordentlig om-text äntligen!

Äntligen har jag fixat till om-projektet-sidan. Något som borde gjorts för längesedan, men som skjutits upp eftersom jag inte riktigt haft klart för mig vad det är jag sysslar med ;-)

Jag saxar in texten här också:

Amen.se är ett pionjärt projekt inom Svenska Missionskyrkan som syftar till evangelisation och kristen närvaro på internet. Ungefär så enkelt, och så svårt, är det.

Internet handlar idag om kommunikation, relation, passion, nätverkande och att dela information. Mycket av detta är också det grundläggande i evangelisation - att vi skapar en relationer och delar med oss av vår passion, Jesus Kristus.

Väldigt mycket av den allmänna debatten och det personliga samtalet har flyttat ut till internet, eftersom alla kan delta. Närheten mellan människor har blivit mycket större och möjligheten att engagera sig för sakfrågor enklare. Väldigt mycket av vårt samhälles vardag och allvar sker på internet.

Som kristna är vårt första uppdrag att finnas mitt bland människorna och där vara ett vittnesbörd för evangeliet, genom våra liv. Internet är en av de allra viktigaste arenorna för oss att finnas på!

Tyvärr begränsas vi ofta av att vi tror att internet inte är på riktigt. Att det är nån slags låtsasvärld. Att man inte kan möta andra människor på nätet. Att man inte kan skapa verkliga relationer. Denna attityd är inte bara gammal, den är också direkt destruktiv, eftersom vi då inte tar ansvar varken för det som sker på nätet eller vad vi själva gör på nätet.

Det vi skriver på nätet har en avsändare och en mottagare som i högsta grad är verklig. Kommunikationen på internet är inte samma sorts kommunikation som när vi möts öga mot öga, men det är inte heller telefonsamtalet. Internet gör inga anspråk på att ersätta den fysiska kontakten vi har med människor, snarare tvärtom. Internet är ett komplement som ger oss större kontaktytor och ofta skapar förutsättningar för fler kontakter även offline.

Som kyrka, som kristna ledare och som vanliga kristna behöver vi finnas där människor finns. Vi behöver ta del av de möjligheter som ges oss. För att få berätta om Jesus med våra ord och med vårt liv. Detta är vad Amen.se handlar om. Välkommen till verkligheten!

Fortfarande är detta inte statiskt, men det är förhoppningsvis lite tydligare än innan. Vad säger ni om detta. Är ni med mig?

25Jan/107

Guds rike på internet #25: Här slutar visionerna.

Denna serie med texter från olika internetaktivister, samfundsordföranden, pastorer, forskare, tonåringar, redaktörer, bloggare, ungdomsledare, gamlingar och helt vanliga radikaler avslutas idag med en text från Nils Bryntesson, projektledare för Amen.se och pastor på internet.

Min vision för Guds rike på internet. Det är på många sätt ett rätt så ambitiöst projekt att, efter alla dessa goda tänkare, försöka författa min egen vision - det som varit mitt jobb sedan första september. Ta det för vad det är: Min, högst dagsaktuella, vision för Guds rike på internet.

Sammanfattningen på min vision skulle kunna se ut just så som rubriken säger: att visionerna har slutat. Nåja, åtminstone om vi tillåter oss att tänja lite på begreppet. Min vision är att vi som kristna ska sluta drömma och börja leva, sluta vara rädda och istället ge oss rakt in i det liv som redan pågår.

Jag är oerhört tacksam för alla 24 visioner vi lyckats skramla ihop. Många fantastiska texter, med både utmaningar, tröst och nya vinklar. Många nya idéer och perspektiv. Projektet behöver dem för att komma vidare. Samtidigt vet vi att verkligheten fortfarande är ganska avlägsen från de många av dessa visioner.

Min vision är att det vi drömmer om ska omsättas i verklighet, att visionerna ska bli mindre avlägsna, att vi ska våga se vår egen del i Guds rikes förverkligande, vare sig det är i den fysiska eller den digitala världen.

Fortfarande kommer jag inte kunna förverkliga särskilt mycket på egen hand. Men det jag faktiskt kan, det är att gå före, att börja nånstans och att vara ett föredöme. (Jag har ju tom betalt för det.)

Jag inser att ord ofta är oerhört viktiga för att kunna nå förändring på lång sikt. Samtidigt är det också väldigt lätt att fastna i orden, drömmarna, visionerna och att tala om för andra hur saker borde vara.

Det finns nåt som alltid är viktigare än ord. Kött. Liv och blod. Våra föredömens liv talar tydligare än aldrig så många predikningar. Ordet blev kött, Gud blev människa. Så självklart och så oerhört svårt. Det innebär att jag, jag själv, måste gå från tyckande till handling.

Ord kan i många fall vara just den handling som behövs; det kan vara livet och mötet självt. Ord kan också vara det som kväver livet som annars skulle spira.

Vad är era reflektioner om sociala medier, bloggar och böcker utifrån detta? Hur är man ett föredöme på internet, som helt och hållet är uppbyggt just på ord..

Jag tror på samtal och mötet mellan människor. I många fall är det just där ordet blir kött. Men det är inte bara så enkelt. Vad tror ni?

Om jag avsätter några timmar i veckan till sjalvmord.com och snyggast.se för att möta människor och bekräfta dem för just dem de är, är det nån här som hänger på då?

18Jan/103

Guds rike på internet #24: Drömmar och framtidsvisioner.

Jonny Lygdman, 16 år, är medlem i Tumba Missionsförsamling och skriver på bloggen Kreationen. Förutom att han ligger på top 100-listan i Counter Strike varandes pacifist är han också engagerad i både programmering, sociala medier och ideella uppdrag i församling och SMU. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.

När jag tänker på internet så är det något som för mig är helt underbart och grymt stort, men det är något som saknas. Vi är många kristna i Sverige och de flesta av oss har bl a Facebook och andra liknande sociala tjänster. "Där tre eller fler samlas i mitt namn, där är jag mitt ibland dem" står det i Bibeln. Är det inte samma sak på internet?

Jag har länge önskat att kyrkorna skulle "hotta upp" tekniken som vi använder. Okej vår kyrka har en tuff hemsida och det är nice, men vi borde kunna erbjuda mer. Tänk vad skönt det skulle vara om vi kunde streama ut gudstjänster och andakter på internet. Fler skulle kunna ta del av dem då (och man skulle kunna lyssna igen på de där asbra predikningarna och ta igen dem man missat.)

På extremt många internetforum blossar debatten om religion (t ex på helgon.net när jag hängde där) men det är sällan som någon svarar något som inte är baserat på fördomar. I ett inlägg på min blogg kritiserade jag den kristna världen för att inte sprida guds budskap tillräckligt. Det gäller även nätet. Vi skaffar oss vänner på sociala nätverk men precis som på jobbet tror jag många är rädda att bli stämplade som nån form av "Hej jag är kristen och kommer exorcera dig om du inte konverterar" om man pratar om Gud. Jag tror att Amen.se har en viktig uppgift i att försöka normalisera privata predikningar för varandra på nätet. Vad tror ni?

11Jan/106

Guds rike på internet #23 En bloggande pastors funderingar

Joachim Elsander är pastor i Korskyrkan, Borlänge. Han är gift och har fyra barn. Dessutom driver han bloggen kolportören och är finns givetvis både på facebook och twitter. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.

Det här med sociala medier är otroligt spännande och jag ser här många möjligheter för Guds rike. Först vill jag dock säga att jag verkligen gillar initiativet Amen.se Det är ett mycket spännade projekt. Jag uppskattar Nils Bryntesson som är en i raden av härliga människor jag lärt känna genom twitter. Här kommer några rader från mig om det här med Guds rike på internet. Det är mina tankar kring min vandring, så ta det för vad det är.

1 Petrus 3:15 "...Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak..."

För ett par år sedan förändrades mitt sätt att predika. Jag började säga saker som: "Om det är nått som verkar konstigt i det jag sagt, något som du inte förstår så hugg tag i mig så pratar vi under fikat". Jag började bli noga med att betona att allt får ifrågasättas: "Köp inte allt jag säger, tänk själv, reflektera, ifrågasätt!". I början gick det lite trögt, folk var inte vana med en pastor som ville bli ifrågasatt men så småning om så lossna det mer och mer. Nu så inbjuder jag regelbundet människor till förbön men också till frågor och samtal. Givetvis förbereder jag mig och gör mitt bästa för att predika evangelium men jag är mer och mer övertygad om att något sker i ett samtal som inte sker i en monolog.

Ungefär vid samma tid startade jag bloggen kolportören. Jag älskar att kommunicera och för mig är bloggen en väg att göra det. En blogg är ju verkligen inte en monolog/envägs kommunikation. Det kan inte nog betonas att en blogg är en plattform för samtal. Personligen så skriver jag väldigt sällan (även om det händer) undervisande texter som säger hur saker och ting är. Jag försöker ställa frågor, försöker vara ärlig med min egen brottning och påfallande ofta så blir det bra samtal. I den mån en blogg är en plattform för "att nå ut" så är den det inte bara genom det som skrivs utan hur det skrivs. Ibland gör jag det genom att försöka spetsa till och vara provocerande men oftast bara genom att helt enkelt inbjuda människor till att fundera kring något angeläget. Det handlar inte bara om samtal med mig, det händer ofta att människor hittar varandra i kommentarerna. Det är inte ovanligt att kommentarerna är bättre än själva inlägget och det är helt okej.

Jag upplever att det finns en trötthet hos människor att bara få en sanning presenterad för sig utan möjlighet att fråga och undra. Jag gillar alphakurser därför att man ständigt betonar att allt får ifrågasättas, att alla frågor får ställas. Men den inställningen borde inte bara gälla alpha utan också resten av det kristna livet. Det blir konstigt om en människa på en alphakurs möter en generös attityd gentemot frågor men sen inte möter samma attityd på församlingens övriga sammankomster och gudstjänster.

För att få det att funka rent tidsmässigt så bloggar jag mest om saker jag ändå funderar på som pastor. Det blir ofta en bra växelverkan, jag får tex väldigt ofta ideer och tankar till mina predikningar från bloggen samtidigt som mina predikningar genererar blogginlägg. En intressant sak är att de frågor jag möter i enskilda samtal oftast är samma frågor som människor brottas med i kommentarsfältet på min blogg. Det underlättar naturligtvis att min församlingsledning ser positivt på mitt bloggande.

I sekulär media så undrar man ofta över om bloggar och twitter verkligen kan vara lönsamt. Hur många tjänar på det egentligen? Senast i lördagens Svenska dagbladet ställdes frågan. På samma sätt kan man frestas att tänka kring "kristna" bloggar. Är det lönsamt? Kommer människor till tro? Blir det mätbara resultat? Jag har lite svårt för det här sättet att tänka. Bloggar, Twitter och Facebook handlar om att bygga relationer, det handlar om att finnas där människor finns. Alla tjänar på en plats där frågor uppmuntras, där relationer byggs och där vi hjälper varandra framåt. Vi har sett människor söka sig till vår gemenskap delvis genom mitt bloggande men framför allt genom den atmosfär vi försöker bygga. Det är så vi vill följa Jesus och se hans rike genomsyra våra liv och vår gemenskap.

Jag vill verkligen uppmuntra fler pastorer att börja blogga. Se det kanske inte som ett tillfälle att dela dina briljanta predikningar utan mer som ännu en möjlighet att dela ditt liv, dina frågor och din brottning. Ett råd från mig är att försöka svälja reflexen som vi pastorer har att komma med "standardsvar". Lyssna, ställ frågor och försök förstå den andre. Då blir det ett bra samtal och Guds rike vinner mark även på internet.

Några tankar i all hast.
Allt Gott till er alla!
Joachim Elsander

4Jan/102

Guds rike på internet #22: Att nå ut dit där människor möts

Pia Koivula är student på Teologiska högskolan Stockholm och engagerad i en rad olika projekt, både för Jesus och på internet. Hon har bland annat varit skribent på Ikon1931 och IBRA Media. Nu gästar hon Amen.se för att bidra med sina visioner för Guds rike på internet.

"Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg 1:8

Kan det sägas mycket tydligare? Vi ska vittna om Jesus och om Guds rike ända till jordens yttersta gräns. Den yttersta gränsen, och kanske också den mest gränslösa delen av världen, det är nätet. Internet blir allt viktigare för oss, som mötesplats, som arbetsverktyg, för underhållning och allvar, i fest och vardag. Varför skulle då Guds rike inte finnas på internet också?

Jag har arbetat för och varit engagerad i IBRA Media i ett antal år, och redan som liten pingstvänlig telning visste jag vad IBRA var. Det var mission via radio. 1948 fick pingströrelsens grundare Lewi Pethrus idén om en radiostation på kristen grund, och 1955 spräcktes det svenska radiomonopolet. Först via piratsändningar från Östersjön, därefter via sändare i Nordafrika och Portugal. Idag sänder inte IBRA program på svenska, utan är involverade i medieproduktioner på drygt 100 språk runt om i världen, i samarbete med många andra kristna organisationer. 2009 är också året då IBRA Radio bytte till sitt nuvarande namn IBRA Media.

Nä, oroa er inte, jag har inte fått betalt för att göra reklam för mitt kära IBRA (det skulle de ändå inte lägga sina knappa resurser på). Men jag vill visa hur människor och eldsjälar under förra århundradet såg en möjlighet i de nya och populära medierna. Folk lyssnade på radio. Alltså var det självklart att försöka få ut budskapet där folket fanns. Idag ser medielandskapet lite annorlunda ut. Radio och kassettband har fortfarande inte spelat ut sin roll, vilket man lätt kan få för sig i Sverige. Jag jobbade till exempel för i Studio Alheri i Niger, i Västafrika, där det idag produceras radioprogram på fem språk, som sänds både i FM-nätet och över kortvåg. Lyssnare skriver in och ber om kassetter, för att de ska kunna lyssna på programmen fler gånger och tillsammans med familj och vänner. Men nuförtiden har snigelposten från lyssnarna också kompletterats med epost. Men i andra områden har tv och internet tagit över. I Turkiet sänds kristna tv-program dygnet runt både via satellit och på webbsidan Kanal Hayat. I Mellanöstern finns flera olika sajter som fungerar som sociala plattformar med videoklipp, tv-serier, diskussionsprogram och som har chattar och forum där kristna medarbetare hela tiden finns för samtal och frågor. På etiopiska Hiyaw Tesfas alldeles färska sajt finns program på amhariska och oromo. Det är bara några exempel på hur de nya medierna samverkar med de äldre.

Och det är det som är det fina i kråksången. Allt samverkar till det bästa, som det heter. Podcaster och webcaster, livesändningar och snigelpost, twitter, forum och chatt och skypesamtal - allt används efter behov. Och behovet är att nå människor med evangeliet. Medierna i sig är inte målet. Medierna är... ja, medlet. Vi kan diskutera huruvida kyrkan kan vara webbaserad eller inte. Men det är lite av ett lyxproblem, att kunna välja mellan webbkyrka och fysisk kyrka. I Egypten produceras "Församlingen i mitt hem", program som fungerar som en ställföreträdande församling för dem som inte har andra kristna i sin närhet, och till dem som av säkerhetsskäl inte kan grunda öppna församlingar. På detta sätt kan de kristna ha sin egen husförsamling, med stöd av programmen och på nätet. I Sudan finns sedan i höst samma koncept det kulturellt anpassade namnet "Kaffe i mitt hem". Det är ju vid gemenskapen vid kaffet som samtalen finns. Det låter nästan svenskt.

Vi ska finnas där människorna finns, och vi ska nå dem där de kan nås. Att en församling har en dåligt uppdaterad blogg bara för att "man ska ha en blogg" är fel ingång. Ska man ha en blogg så ska man ha den för att den hjälper församlingen att kommunicera. Vi ska kommunicera med dem vi vill nå, på det språk de förstår.

Så, nu ska jag fejsbooka vidare, planera bröllop på Google Wave, ladda hem söndagens predikan från Mars Hill Bible Church i Michigan, och kanske lägga upp nåt mer på vår webbaserade bröllopsinbjudan. En helt vanlig dag i en nätanvändares liv. Till dig rekommenderar jag detta vittnesbörd från Algeriet, om en kvinna som mötte Jesus, tog kontakt med Radio Ibrahim, som spelade in hennes berättelse, som nu sprids till ännu fler via Youtube. Och så en fundering. Hur kan du och din församling nå de som finns på, och utanför, nätet?

28Dec/096

Guds rike på internet #21: Tre syften, en närvaro

Johanna Grandin presenterar sig som protestant, katolsk och ortodox på sin egen blogg På vacklande ben, som hon drivit i över ett år med många spännande tankar och goda samtal i kommentarerna. Hon titulerar sig dessutom naturvetare, miljövän, bokslukare. Här fortsätter hon serien om visioner för Guds rike på internet.

Låt mig vara lite from(?), jag kallar den kristna närvaron på internet för treenig eller trefaldig.

- För det första så är det ett sätt att knyta kontakter mellan kristna på olika orter och i olika samfund. Ett sätt att lära känna och berika varandra, oavsett om man träffas som individer på bloggar eller communities, eller om man kommer ny till en stad och söker reda på stadens kyrkor via deras webbsidor. Förhoppningsvis kommer vi genom personliga relationer kunna överbygga oenigheten - det är alltsomoftast mycket lättare att sätta sig in i en "motståndares" åsikter i ett försök att förstå dem istället för att kritisera hejvilt om han eller hon råkar vara min vän snarare än en ansiktslös massa av främlingar.

- För det andra så måste internet erbjuda en fördjupning i tron för den enskilde. Allt får inte bara vara i termer av "utåtriktat" när församlingar pratar internet, utan det måste även vara "inåtriktat". Till skillnad från en traditionell församling så blir dock "inåt" i detta fall inte "inåt mot den egna församlingen" utan "inåt mot kristenheten", dvs på sätt och vis även ekumenisk.

- För det tredje (och ja, jag menar verkligen i tredje hand!) så ska den kristna närvaron ett vittnesbörd för okristna. Det är ett evangelisationsverktyg (OBS! ett verktyg bland andra, inte någon substitution för församlingsevangelisation eller det enda möjliga sättet att frälsa folk för all framtid), genom att vara en mötesplats för människor. Och det är viktigt att vi i Paulus anda kan prata till "aternarna på areopagen" på deras eget språk när så tillfälle ges. Predika gärna evangelium rent och klart, men gör det med respekt för dem du talar med. Lyssna dubbelt så mycket som du talar! Kom ihåg att principen "två öron, en mun" gäller även på internet, trots att kommunikationen där bedrivs mer mellan "två ögon, tio fingrar"...

Självklart går dessa tre kriterier in i varandra. Ett kristet community som är en ekumenisk-social plattform för en person kanske blir en plattform för fördjupning i tron för någon annan. Det som är internetevangelisation på en plats kan bli en plattform för kristna på andra orter att uppmuntra och lära känna dem. Och så vidare.

Men uppfyller inte den kristna närvaron alla dessa tre kriterier så är det - för att vara överdrivet dramatisk - ett falskt vittnesbörd. Nu säger jag inte att varje kristen person som närvarar på internet måste stå för alla dessa tre bitar, men om vi inte alla tillsammans som Kristi Kropp speglar detta så är vi ute på farligt vatten skulle jag tro. Om vi inte alla visar på syskon som har de bitar vi själva saknar så bör vi kanske ifrågasätta vår egen ensidighet?

Det jag tror vi dock måste komma ihåg är att internet aldrig kan bli något annat än ett verktyg och en plattform för kristen närvaro och aktivism, internet kan aldrig ersätta det personliga mötet öga mot öga med en annan människa.