Eftersom detta är första gången för Stefan, och första gången nånsin jag sett en live-blogg från gudstjänst, så tycker jag man får ha lite överseende för formens svårigheter. Läs hans poster här: Inför, del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9 och avslutning.

Greppet är väldigt intressant och tankeväckande. För vem är gudstjänsten till? Hur når vi ut med Gudsmötet utanför gudstjänstlokalen? Var går gränsen för vad som är ok i gudstjänsten (medverka, sköta ljudet, blogga, predika, osv). Hur tänker du?

Jag skulle vilja lyfta fram Google Wave. Det är en otrolig plattform som fortfarande befinner sig i betastadiet, men som har ENORM potential! Finns en våg som räknar upp olika användningsområden man kan ha för Google Wave. Sist den uppdaterades fanns 75 användningsområden uppräknade.

I detta syfte skulle det vara himla bra att använda vid organisering av olika evenemang IRL/online, för diskussion och för själavårdsliknande samtal (som nämnts här på bloggen).

Fördelen är framförallt att man ser varandras meddelanden komma upp på skärmen bokstav för bokstav medan man skriver. Detta gör att man kringgår ett klassiskt problem som uppstår på forum/i chattar – man går om varandra.

Låt säga att du precis skrivit ett meddelande. Jag börjar svara på det meddelandet, medan du håller på att skriva ett annat meddelande som handlar om något helt annat eftersom du tycker ämnet är slutdiskuterat. Ditt meddelande skickas före mitt = vi går om varann. Jag ser att du börjat skriva om något annat, som jag svarar på, medan du börjar svara på mitt meddelande som var en fortsättning på tidigare ämne och så går det runt… Tror du känner igen dig. En konversation eller diskussion på Google Wave blir så mycket mer levande och smidigare än med något annat kommunikationsmedel på nätet (förutom Skype kanske).

Google Wave är packat med funktioner. Den har en otroligt smidig historikfunktion, du kan ordna vågor i kategorier, du har olika botar och gadgets som kan vara himla användbara osv… Vill vi som är engagerade i Amen.se komma igång med Wave har jag gjort en liten guide med diverse tangentbordsgenvägar och länkar till bra introduktionsvågor.

Allt gott!

Totalt har det varit fyra inlägg i forumet på två månader. Detta trots att verktyget jag till slut hittat hade alla funktioner jag sökte. Nåväl. Vi säger adjö till forumet och hälsar istället Disqus välkommen. Det är ett kommentarssystem som har mycket goda referenser från olika håll.

Forumet kommer ligga kvar på amen.se/forum men jag kommer inte länka dit och det är inte längre ihopkopplat med bloggen.

Till att börja med ska jag försöka komma ikapp i några delar, sen räknar jag med att det blir mer aktuellt.

Den allra mesta tiden går fortfarande åt till att nätverka med folk. Skapa kontakter i och utanför kyrkan samt att utmana enskilda kristna och församlingar att tänka vidare kring möjligheterna som finns på internet.

En del i detta sista var ett seminarium jag höll på konferensen "Vad hjärtat är fullt av". Med hjälp av enkla, gratis online-hjälpmedel skapade jag min första presentation med videokanon, någonsin. Trots att jag inte själv bidrog med ett uns teknisk kunskap blev många imponerade av proffsigheten i presentationen. Dvs, det var inte i första hand mig de var imponerade av, utan de möjligheter internet ger. Precis så!

Dessutom föddes insikten hos många att dagens internetkultur inte bara är ett verktyg att använda sig av, utan absolut nödvändigt att förhålla sig till. Finns inte möjligheten till möte med företrädare för den lokala församlingen på internet så är också den församlingen borträknad för väldigt många, och fler ju yngre de är.

Detta seminarium om kyrka och internet, kommer jag hålla i lite olika utformningar både på Örebro- Värmlanddals distriktsårsmöte, på kyrkokonferensen, för pastorer och medarbetare i Mälardistriktet, för pionjärgruppen, för ledningsgruppen i Missionskyrkan, osv.

Att samtliga dessa samlingar är hos och för Missionskyrkan beror mer på att Missionskyrkan vet att de kan relatera till mig än att jag söker mig till Missionskyrkan. Jag besöker mycket gärna även andra sammanhang.

Ett annat seminarium jag haft var på nyårslägret Länk. Eftersom deltagarna här var ungdomar hade jag här istället inställningen att jag skulle få lära mig av dem. De finns i dagens och morgondagens internetkultur mycket mer än jag. Det var lyckat och jag har fått lite andra förfrågningar om samma sak på konfaläger och i ungdomsgrupper. Det är ett bra sätt att hålla sig uppdaterad.

En metod jag använde mig av på detta seminarium som ni gärna får sno, och som jag själv snott från Jan Svärdhagen, var att jag uppmanade dem i början av seminariet att sms:a in sina frågor till mig, om de inte ville ställa dem högt inför alla. Det funkade rätt så bra, jag fick in en handfull frågor varav några var riktigt bra och relevanta. Förmodligen går det att göra mer av det..

Jag har också fler idéer som är rätt så spännande, men där måste jag få lite mer klartecken innan jag berättar mer

Och jag är inte ens inblandad, (åtminstone inte direkt inblandad, även om de kanske känner behov att hävda sig emot mig när jag rör om i huset . Jag hade en försiktig plan att göra en page när de fått igång rss-flödet på sin hemsida bättre. Nåväl, nu slapp jag det. Bra!

Efter en snabb exposé på de olika samfundens hemsidor så verkar det som att Missionskyrkan är först med att fronta sin Facebook-page på förstasidan. Grymt jobbat! Och var håller de andra samfunden hus?

Gå gärna in på Missionskyrkans page, bli fan och ge tips om hur man kan använda den på bästa sätt.

Kommuniteten i Kungälv har gjort precis en sån här kort videosnutt som reklam för sin bönevecka. Enkelt och grymt bra, heja er! Inspireras av detta och hitta på egna projekt, det behöver inte va svårare än just så.

Dessutom skickar jag med en länk från Ourchurch.com som också resonerar om videosnuttar på församlingars hemsidor. De ger förslag på tre olika typer av klipp. Bra tankar. Var finns de i er församling som tycker detta är kul? Är det rentav du själv? Hör gärna av dig om du har tips på fler bra klipp, jag har hittat väldigt få när jag rotat runt.

Sen första september arbetar jag som projektledare för Amen.se och pastor på internet. Det är ett nationellt projekt som finansieras genom pionjärfonden och hör formellt hemma i Tumba Missionsförsamling. Projektets syfte är evangelisation och kristen närvaro på internet.

Någon motsvarighet till detta finns inte och klara målsättningar är svåra att formulera. Ändå, och på sätt och vis just därför, är detta projekt så oerhört viktigt. Detta är ny mark, inte bara för kyrkan utan för hela samhället. Men det är inte bara ny mark, för vår ungdomsgeneration är interaktionen på nätet också en självklarhet och förutsättning för engagemang.

I Bibeln får vi läsa om var Jesus rörde sig och hur den första kristna församlingen formade sig. Två platser utmärker sig mer än andra, nämligen synagogan och hemmet.

Synagogan var den naturliga samlingsplatsen för religiösa och politiska samtal. Jesus talade ofta i synagogan och den var även Paulus första och återkommande anhalt när han anlände till nya städer för att grunda församlingar. De kristna fanns givetvis där människor samlades och där vardagens relevanta samtal fördes. Detta trots att synagogan inte alls var de kristnas domän, utan judarnas.

Hemmet stod då, på samma sätt som nu, för den nära gemenskapen. Att öppna upp sitt hem för någon är också att bjuda på sitt liv och (i bästa fall?) visa att man inte har dammtorkat varenda vrå. De ytliga relationerna har ingen naturlig plats i hemmet.

På många sätt kan man koppla både dessa platser till dagens internet. Vi använder våra datorer i hemmet, ofta till och med i vårt eget sovrum. Samtalen som förs på internet har ofta karaktären av att vara ofärdiga idéer och reaktioner. Den perfekta ytan är inte alls lika intressant som den inbjudande ofärdiga. Det är heller ingen tvekan om att det i dagens samhälle i oerhört stor utsträckning är på internet som de stora relevanta samtalen förs.

Vill vi vara sanna mot evangeliet så behöver vi möta människor där de är, just som Jesus och Paulus. Är våra kyrkors hemsidor statiska informationsbroschyrer från 90-talet istället för att vara levande, interaktiva och aktuella mötesplatser så kommer vi att bli totalt borträknade för en stor del av våra medmänniskor. Är vi inte intresserade av att kommunicera med våra medmänniskor på deras egna villkor så är vi illa ute.

Därför är detta projekt så viktigt, och det finns flera sätt att bidra. Pengar vet jag redan att ni ger, fortsätt med det! Dessutom skulle jag vilja uppmuntra er att besöka hemsidan Amen.se och lämna en kommentar med dina tankar om detta. Framför allt skulle jag dock vilja be er om hjälp i förbön. Området för detta projekt är så enormt (ja.. internet alltså) och resurserna så knappa (jag är ensam på en halvtid) så behovet av förbön blir därför också mycket stort. Be om ledning, vishet och urskiljning. Be om Guds välsignelse över Amen.se.

Frid, osv.
-nils

@brynte Nu har du fått påvlig välsignelse för amen.se.

Reportern Andreas Nilsson på Dagen gjorde häromdagen en twitter-intervju med missionärsparet Brolin, som var kidnappade i Dagestan för några år sedan. Paulina har återigen varit frihetsberövad men återkom från till friheten igår, vilket Andreas uppmärksammade på Twitter och använde för en artikel. De berättar engagerat om sitt arbete och fångenskapen. Denna intervju som skedde i realtid inför oss alla som följde går att hitta i redigerad form på Dagen eller oredigerat på Twitter. Spännande och roligt grepp som jag hoppas vi kan se mer av!

På bloggen Churchcrunch listas idag olika amerikanska institutioner som använder Wordpress. Däribland finns bland annat Central Intelligence Agency (CIA) och National Security Agency (NSA). Visst är det häftigt att de inte bara använder open source-program, utan även anser Wordpress så säkert att det funkar för dem? Det tycker jag! På samma tema kan också nämnas att Vita husets hemsida använder Open source-verktyget Drupal. Läs mer hos Joakim Jardenberg.

Till sist vill jag tipsa om bloggen När internet inte räcker till - Fredrikhimlen. Fredrik är både kunnig, kreativ och bloggen befinner sig inom samma område som projektet Amen.se. Det ska också sägas att Fredriks första reaktion när han hörde om min tjänst var "Internetpastor NEJ, NEJ, NEJ!". Dessvärre verkar inte just den posten finnas kvar

Kanske är detta lösningen. Kanske behöver jag inte göra det så krångligt. Jag vet inte, så jag frågar er.

Jag har från projektets start varit mån om att ha ett inkluderande språk: Det här är vårt projekt, det är nåt vi gör tillsammans. Samtidigt är den krassa verkligheten sådan att det faktiskt är jag som får pengar för att arbeta med Amen.se och jag kan knappast förvänta mig att någon annan ska ta ansvar för projektet på samma sätt som jag gör. Till stor del är projektet Amen.se just mitt projekt, även om det inte skulle vara nåt projekt alls utan era kommentarer och reaktioner såklart.. Men jag tror ni är med..

Så. Vore det lättaste att helt enkelt öppna upp den här bloggen till mer personliga tankar som är lite vidare än just ämnet "kyrka - internet"? Tappar projektet i trovärdighet? Blir det svårare att ta sig in i projektet? Eller blir det tvärtom mer intressant?

Till saken hör också att jag inte själv äger domänen Amen.se, vilket eventuellt komplicerar fallet. Åtminstone om man tänker lite mer långsiktigt.

Jag är mycket tacksam om du vill hjälpa mig att tänka vidare om detta, möjligen rätt så triviala, spörsmål.

Carl-Henric Jaktlund på Dagen bloggade idag om detta. Givetvis är det provocerande att plocka fram sin mobiltelefon och knappa på den under gudstjänsten. Han delar med sig av sina tankar om balansgången kring delaktighet, helighet och möte. Bra skrivet och roligt att han tog upp det. Ännu mer intressant är dock kommentarsfältet. Detta är uppenbarligen ett ämne som engagerar. Liknelserna varierar från att anteckna på ett anteckningsblock under en föreläsning, till att sms:a när man har sex. Båda relevanta, men i behov av nyanser. Fortsätt gärna samtalet där!

Själv lutar jag mycket åt att där ett möte sker mellan människor och mellan människor och Gud, där sker gudstjänst. Eftersom jag har många goda erfarenheter av möten med människor på twitter, facebook, bloggar och dylikt så skulle jag gärna vilja se detta som nån sorts naturlig del av gudstjänsten. Varför skulle inte Gud kunna använda dessa kanaler?

En annan fråga är iofs också hur man provocerar lagom mycket bland dem som sitter runtomkring..

Ev mer funderingar kring detta lite längre fram.

Denna serie med texter från olika internetaktivister, samfundsordföranden, pastorer, forskare, tonåringar, redaktörer, bloggare, ungdomsledare, gamlingar och helt vanliga radikaler avslutas idag med en text från Nils Bryntesson, projektledare för Amen.se och pastor på internet.

Min vision för Guds rike på internet. Det är på många sätt ett rätt så ambitiöst projekt att, efter alla dessa goda tänkare, försöka författa min egen vision - det som varit mitt jobb sedan första september. Ta det för vad det är: Min, högst dagsaktuella, vision för Guds rike på internet.

Sammanfattningen på min vision skulle kunna se ut just så som rubriken säger: att visionerna har slutat. Nåja, åtminstone om vi tillåter oss att tänja lite på begreppet. Min vision är att vi som kristna ska sluta drömma och börja leva, sluta vara rädda och istället ge oss rakt in i det liv som redan pågår.

Jag är oerhört tacksam för alla 24 visioner vi lyckats skramla ihop. Många fantastiska texter, med både utmaningar, tröst och nya vinklar. Många nya idéer och perspektiv. Projektet behöver dem för att komma vidare. Samtidigt vet vi att verkligheten fortfarande är ganska avlägsen från de många av dessa visioner.

Min vision är att det vi drömmer om ska omsättas i verklighet, att visionerna ska bli mindre avlägsna, att vi ska våga se vår egen del i Guds rikes förverkligande, vare sig det är i den fysiska eller den digitala världen.

Fortfarande kommer jag inte kunna förverkliga särskilt mycket på egen hand. Men det jag faktiskt kan, det är att gå före, att börja nånstans och att vara ett föredöme. (Jag har ju tom betalt för det.)

Jag inser att ord ofta är oerhört viktiga för att kunna nå förändring på lång sikt. Samtidigt är det också väldigt lätt att fastna i orden, drömmarna, visionerna och att tala om för andra hur saker borde vara.

Det finns nåt som alltid är viktigare än ord. Kött. Liv och blod. Våra föredömens liv talar tydligare än aldrig så många predikningar. Ordet blev kött, Gud blev människa. Så självklart och så oerhört svårt. Det innebär att jag, jag själv, måste gå från tyckande till handling.

Ord kan i många fall vara just den handling som behövs; det kan vara livet och mötet självt. Ord kan också vara det som kväver livet som annars skulle spira.

Vad är era reflektioner om sociala medier, bloggar och böcker utifrån detta? Hur är man ett föredöme på internet, som helt och hållet är uppbyggt just på ord..

Jag tror på samtal och mötet mellan människor. I många fall är det just där ordet blir kött. Men det är inte bara så enkelt. Vad tror ni?

Om jag avsätter några timmar i veckan till sjalvmord.com och snyggast.se för att möta människor och bekräfta dem för just dem de är, är det nån här som hänger på då?

När jag tänker på internet så är det något som för mig är helt underbart och grymt stort, men det är något som saknas. Vi är många kristna i Sverige och de flesta av oss har bl a Facebook och andra liknande sociala tjänster. "Där tre eller fler samlas i mitt namn, där är jag mitt ibland dem" står det i Bibeln. Är det inte samma sak på internet?

Jag har länge önskat att kyrkorna skulle "hotta upp" tekniken som vi använder. Okej vår kyrka har en tuff hemsida och det är nice, men vi borde kunna erbjuda mer. Tänk vad skönt det skulle vara om vi kunde streama ut gudstjänster och andakter på internet. Fler skulle kunna ta del av dem då (och man skulle kunna lyssna igen på de där asbra predikningarna och ta igen dem man missat.)

På extremt många internetforum blossar debatten om religion (t ex på helgon.net när jag hängde där) men det är sällan som någon svarar något som inte är baserat på fördomar. I ett inlägg på min blogg kritiserade jag den kristna världen för att inte sprida guds budskap tillräckligt. Det gäller även nätet. Vi skaffar oss vänner på sociala nätverk men precis som på jobbet tror jag många är rädda att bli stämplade som nån form av "Hej jag är kristen och kommer exorcera dig om du inte konverterar" om man pratar om Gud. Jag tror att Amen.se har en viktig uppgift i att försöka normalisera privata predikningar för varandra på nätet. Vad tror ni?

På inledningsgudstjänsten fick jag möjlighet att i kortform dela vad mitt hjärta är fullt av. Ungefär såhär sa jag:

vad hjärtat är fullt av
jag befinner mig ständigt i massor med spännande samtal
twitter, facebook, bloggar och mail
ofta upplever jag att
om jag slänger ut en tanke på 140 tecken om vad hjärtat är fullt av
så får jag fler tankar och intressantare samtal än nån predikan jag hållt nånsin gjort
jag vet inte om det beror på mina predikningar..
kanske skulle jag istället låta det här begränsa sig till en sån tanke, typ:
"predikan som vi känner den är typ 500 år gammal, och typ 100 år för gammal"
skulle ni ha möjlighet att svara mig så skulle ni göra det
det är trots allt fullt med pastorer här..
kanske skulle vi tänka om så att när vi firar gudstjänst är vi inte mer än 15
så att vi kan mötas.
där två eller tre möts, och där de möts i mitt namn, där är jag mitt ibland dem
nu när vi ska bygga nytt. ny kyrka. kan vi inte testa några såna här galna saker.
om vi testar tillräckligt mycket sånt så lär ju åtminstone nånting misslyckas
och då vet vi ju att vi iaf gjort nånting rätt.

det är det ena mitt hjärta är fyllt av.
det andra är att vi behöver ta oss ur vår frikyrkobubbla
och möta dem som behöver befrielse från fångenskap och förtryck
vad var det Jesus sa till prostituerade och tullindrivare
som fick dem att flockas kring honom?
vad var det han gjorde?

Det verkar som att det väckte reaktioner, åt olika håll, som jag hade hoppats. Samtidigt så blir det inte alltid riktigt som man tänkt sig, men det finns kanske en mening med det också..

Dessutom har jag ju hållt i två seminarier om Kyrka och internet. Mycket spännande samtal! Jag lägger in presentationen jag slängde ihop här nedan. Fråga gärna där ni inte hänger med.

Dessutom bambusrade jag ett panelsamtal om ledarskap med Runar Eldebo, Ulrika Svalfors och Bengt Järlund. Titta på det här. Kvaliteten är rätt kass, men man får med det mesta om man har få andra störmoment i närheten. Intressant var det iaf!

Just det. Twitterflödet från konferensen är jag nästan ensam om att använda, men inte riktigt. Kolla in #vivill för tankar och reflektioner från oss.

Det var nog allt för nu. Hänger ni med?

Det här med sociala medier är otroligt spännande och jag ser här många möjligheter för Guds rike. Först vill jag dock säga att jag verkligen gillar initiativet Amen.se Det är ett mycket spännade projekt. Jag uppskattar Nils Bryntesson som är en i raden av härliga människor jag lärt känna genom twitter. Här kommer några rader från mig om det här med Guds rike på internet. Det är mina tankar kring min vandring, så ta det för vad det är.

1 Petrus 3:15 "...Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak..."

För ett par år sedan förändrades mitt sätt att predika. Jag började säga saker som: "Om det är nått som verkar konstigt i det jag sagt, något som du inte förstår så hugg tag i mig så pratar vi under fikat". Jag började bli noga med att betona att allt får ifrågasättas: "Köp inte allt jag säger, tänk själv, reflektera, ifrågasätt!". I början gick det lite trögt, folk var inte vana med en pastor som ville bli ifrågasatt men så småning om så lossna det mer och mer. Nu så inbjuder jag regelbundet människor till förbön men också till frågor och samtal. Givetvis förbereder jag mig och gör mitt bästa för att predika evangelium men jag är mer och mer övertygad om att något sker i ett samtal som inte sker i en monolog.

Ungefär vid samma tid startade jag bloggen kolportören. Jag älskar att kommunicera och för mig är bloggen en väg att göra det. En blogg är ju verkligen inte en monolog/envägs kommunikation. Det kan inte nog betonas att en blogg är en plattform för samtal. Personligen så skriver jag väldigt sällan (även om det händer) undervisande texter som säger hur saker och ting är. Jag försöker ställa frågor, försöker vara ärlig med min egen brottning och påfallande ofta så blir det bra samtal. I den mån en blogg är en plattform för "att nå ut" så är den det inte bara genom det som skrivs utan hur det skrivs. Ibland gör jag det genom att försöka spetsa till och vara provocerande men oftast bara genom att helt enkelt inbjuda människor till att fundera kring något angeläget. Det handlar inte bara om samtal med mig, det händer ofta att människor hittar varandra i kommentarerna. Det är inte ovanligt att kommentarerna är bättre än själva inlägget och det är helt okej.

Jag upplever att det finns en trötthet hos människor att bara få en sanning presenterad för sig utan möjlighet att fråga och undra. Jag gillar alphakurser därför att man ständigt betonar att allt får ifrågasättas, att alla frågor får ställas. Men den inställningen borde inte bara gälla alpha utan också resten av det kristna livet. Det blir konstigt om en människa på en alphakurs möter en generös attityd gentemot frågor men sen inte möter samma attityd på församlingens övriga sammankomster och gudstjänster.

För att få det att funka rent tidsmässigt så bloggar jag mest om saker jag ändå funderar på som pastor. Det blir ofta en bra växelverkan, jag får tex väldigt ofta ideer och tankar till mina predikningar från bloggen samtidigt som mina predikningar genererar blogginlägg. En intressant sak är att de frågor jag möter i enskilda samtal oftast är samma frågor som människor brottas med i kommentarsfältet på min blogg. Det underlättar naturligtvis att min församlingsledning ser positivt på mitt bloggande.

I sekulär media så undrar man ofta över om bloggar och twitter verkligen kan vara lönsamt. Hur många tjänar på det egentligen? Senast i lördagens Svenska dagbladet ställdes frågan. På samma sätt kan man frestas att tänka kring "kristna" bloggar. Är det lönsamt? Kommer människor till tro? Blir det mätbara resultat? Jag har lite svårt för det här sättet att tänka. Bloggar, Twitter och Facebook handlar om att bygga relationer, det handlar om att finnas där människor finns. Alla tjänar på en plats där frågor uppmuntras, där relationer byggs och där vi hjälper varandra framåt. Vi har sett människor söka sig till vår gemenskap delvis genom mitt bloggande men framför allt genom den atmosfär vi försöker bygga. Det är så vi vill följa Jesus och se hans rike genomsyra våra liv och vår gemenskap.

Jag vill verkligen uppmuntra fler pastorer att börja blogga. Se det kanske inte som ett tillfälle att dela dina briljanta predikningar utan mer som ännu en möjlighet att dela ditt liv, dina frågor och din brottning. Ett råd från mig är att försöka svälja reflexen som vi pastorer har att komma med "standardsvar". Lyssna, ställ frågor och försök förstå den andre. Då blir det ett bra samtal och Guds rike vinner mark även på internet.

Några tankar i all hast.
Allt Gott till er alla!
Joachim Elsander

Det är lite lurigt det där att projektet är så beroende av min egen arbetstid. Det vore grymt om det fanns fler som skulle vilja gå in i nån slags projektgrupp för Amen.se där vi tillsammans rådde över bloggen och dess olika projekt. Nåja, det här med grupper och aktiviteter är vi ju rätt bra på i kyrkan, så det ska vi väl kunna lösa.. Mer tankar om detta efter avslutad semester.

Glöm inte bort torsdagsbönen ikväll förresten. Vi ber mellan 21:30-22:00. Välkommen!

"Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg 1:8

Kan det sägas mycket tydligare? Vi ska vittna om Jesus och om Guds rike ända till jordens yttersta gräns. Den yttersta gränsen, och kanske också den mest gränslösa delen av världen, det är nätet. Internet blir allt viktigare för oss, som mötesplats, som arbetsverktyg, för underhållning och allvar, i fest och vardag. Varför skulle då Guds rike inte finnas på internet också?

Jag har arbetat för och varit engagerad i IBRA Media i ett antal år, och redan som liten pingstvänlig telning visste jag vad IBRA var. Det var mission via radio. 1948 fick pingströrelsens grundare Lewi Pethrus idén om en radiostation på kristen grund, och 1955 spräcktes det svenska radiomonopolet. Först via piratsändningar från Östersjön, därefter via sändare i Nordafrika och Portugal. Idag sänder inte IBRA program på svenska, utan är involverade i medieproduktioner på drygt 100 språk runt om i världen, i samarbete med många andra kristna organisationer. 2009 är också året då IBRA Radio bytte till sitt nuvarande namn IBRA Media.

Nä, oroa er inte, jag har inte fått betalt för att göra reklam för mitt kära IBRA (det skulle de ändå inte lägga sina knappa resurser på). Men jag vill visa hur människor och eldsjälar under förra århundradet såg en möjlighet i de nya och populära medierna. Folk lyssnade på radio. Alltså var det självklart att försöka få ut budskapet där folket fanns. Idag ser medielandskapet lite annorlunda ut. Radio och kassettband har fortfarande inte spelat ut sin roll, vilket man lätt kan få för sig i Sverige. Jag jobbade till exempel för i Studio Alheri i Niger, i Västafrika, där det idag produceras radioprogram på fem språk, som sänds både i FM-nätet och över kortvåg. Lyssnare skriver in och ber om kassetter, för att de ska kunna lyssna på programmen fler gånger och tillsammans med familj och vänner. Men nuförtiden har snigelposten från lyssnarna också kompletterats med epost. Men i andra områden har tv och internet tagit över. I Turkiet sänds kristna tv-program dygnet runt både via satellit och på webbsidan Kanal Hayat. I Mellanöstern finns flera olika sajter som fungerar som sociala plattformar med videoklipp, tv-serier, diskussionsprogram och som har chattar och forum där kristna medarbetare hela tiden finns för samtal och frågor. På etiopiska Hiyaw Tesfas alldeles färska sajt finns program på amhariska och oromo. Det är bara några exempel på hur de nya medierna samverkar med de äldre.

Och det är det som är det fina i kråksången. Allt samverkar till det bästa, som det heter. Podcaster och webcaster, livesändningar och snigelpost, twitter, forum och chatt och skypesamtal - allt används efter behov. Och behovet är att nå människor med evangeliet. Medierna i sig är inte målet. Medierna är... ja, medlet. Vi kan diskutera huruvida kyrkan kan vara webbaserad eller inte. Men det är lite av ett lyxproblem, att kunna välja mellan webbkyrka och fysisk kyrka. I Egypten produceras "Församlingen i mitt hem", program som fungerar som en ställföreträdande församling för dem som inte har andra kristna i sin närhet, och till dem som av säkerhetsskäl inte kan grunda öppna församlingar. På detta sätt kan de kristna ha sin egen husförsamling, med stöd av programmen och på nätet. I Sudan finns sedan i höst samma koncept det kulturellt anpassade namnet "Kaffe i mitt hem". Det är ju vid gemenskapen vid kaffet som samtalen finns. Det låter nästan svenskt.

Vi ska finnas där människorna finns, och vi ska nå dem där de kan nås. Att en församling har en dåligt uppdaterad blogg bara för att "man ska ha en blogg" är fel ingång. Ska man ha en blogg så ska man ha den för att den hjälper församlingen att kommunicera. Vi ska kommunicera med dem vi vill nå, på det språk de förstår.

Så, nu ska jag fejsbooka vidare, planera bröllop på Google Wave, ladda hem söndagens predikan från Mars Hill Bible Church i Michigan, och kanske lägga upp nåt mer på vår webbaserade bröllopsinbjudan. En helt vanlig dag i en nätanvändares liv. Till dig rekommenderar jag detta vittnesbörd från Algeriet, om en kvinna som mötte Jesus, tog kontakt med Radio Ibrahim, som spelade in hennes berättelse, som nu sprids till ännu fler via Youtube. Och så en fundering. Hur kan du och din församling nå de som finns på, och utanför, nätet?

Faktiskt inget fyrverkeri, utan en karta över internet.

Innan jag hastar vidare med förberedelser för seminarium på nyårslägret Länk (som är föredömliga genom både FB-page, twitter och wordpress-blogg) vill jag hälsa er alla Gott nytt år. Den utlovade sammanfattningen behöver dessvärre dröja ytterligare någon vecka men den kommer.

Jag vill också avge ett nyårslöfte, som kanske också några av er skulle fundera på?

Jag lovar att under 2010 försöka kommentera minst två bloggposter jag stöter på om dagen.

Åtminstone är jag ofta väldigt lat när det kommer till att kommentera. Samtidigt så skapas ju ofta väldigt goda samtal om man väl får sig för att skriva nåt. Som bloggare är det ju till stor del kommentarerna man vill åt (och för min egen del är jag oerhört glad att jag sen september fått nästan 400 kommentarer på bloggen).

Om även du funderar på detta så begränsa dig då inte till kristna bloggar utan kommentera minst lika mycket på tidningarnas nyhetsartiklar, modebloggarna eller på din favoritpolitikers blogg (och glöm inte att länka tillbaka till din egen blogg). Vi behöver ta oss ut ur vår bubbla, och det å det snaraste. Hjälps vi åt så går det kanske enklare (-:

Gud skapar pånytt. Det kan vara ett Gott nytt år!

Låt mig vara lite from(?), jag kallar den kristna närvaron på internet för treenig eller trefaldig.

- För det första så är det ett sätt att knyta kontakter mellan kristna på olika orter och i olika samfund. Ett sätt att lära känna och berika varandra, oavsett om man träffas som individer på bloggar eller communities, eller om man kommer ny till en stad och söker reda på stadens kyrkor via deras webbsidor. Förhoppningsvis kommer vi genom personliga relationer kunna överbygga oenigheten - det är alltsomoftast mycket lättare att sätta sig in i en "motståndares" åsikter i ett försök att förstå dem istället för att kritisera hejvilt om han eller hon råkar vara min vän snarare än en ansiktslös massa av främlingar.

- För det andra så måste internet erbjuda en fördjupning i tron för den enskilde. Allt får inte bara vara i termer av "utåtriktat" när församlingar pratar internet, utan det måste även vara "inåtriktat". Till skillnad från en traditionell församling så blir dock "inåt" i detta fall inte "inåt mot den egna församlingen" utan "inåt mot kristenheten", dvs på sätt och vis även ekumenisk.

- För det tredje (och ja, jag menar verkligen i tredje hand!) så ska den kristna närvaron ett vittnesbörd för okristna. Det är ett evangelisationsverktyg (OBS! ett verktyg bland andra, inte någon substitution för församlingsevangelisation eller det enda möjliga sättet att frälsa folk för all framtid), genom att vara en mötesplats för människor. Och det är viktigt att vi i Paulus anda kan prata till "aternarna på areopagen" på deras eget språk när så tillfälle ges. Predika gärna evangelium rent och klart, men gör det med respekt för dem du talar med. Lyssna dubbelt så mycket som du talar! Kom ihåg att principen "två öron, en mun" gäller även på internet, trots att kommunikationen där bedrivs mer mellan "två ögon, tio fingrar"...

Självklart går dessa tre kriterier in i varandra. Ett kristet community som är en ekumenisk-social plattform för en person kanske blir en plattform för fördjupning i tron för någon annan. Det som är internetevangelisation på en plats kan bli en plattform för kristna på andra orter att uppmuntra och lära känna dem. Och så vidare.

Men uppfyller inte den kristna närvaron alla dessa tre kriterier så är det - för att vara överdrivet dramatisk - ett falskt vittnesbörd. Nu säger jag inte att varje kristen person som närvarar på internet måste stå för alla dessa tre bitar, men om vi inte alla tillsammans som Kristi Kropp speglar detta så är vi ute på farligt vatten skulle jag tro. Om vi inte alla visar på syskon som har de bitar vi själva saknar så bör vi kanske ifrågasätta vår egen ensidighet?

Det jag tror vi dock måste komma ihåg är att internet aldrig kan bli något annat än ett verktyg och en plattform för kristen närvaro och aktivism, internet kan aldrig ersätta det personliga mötet öga mot öga med en annan människa.

Han kom, sårbar och på riktigt. God jul!

Nu kära vänner är det dags för en stunds julledigt här på bloggen. Jag kommer jobba under några av mellandagarna, där jag bland annat ska hålla ett seminarium på nyårslägret Länk med temat "kristen på internet". Sen har jag en vecka ledigt direkt efter nyår så det kommer bli rätt så lugnt framöver.

Under tiden står både forumet och chatten öppet. Däremot så kommer det inte bli någon torsdagsbön varken imorrn kväll eller veckan därpå. Vi återupptar det den 7 januari, välkommen då!

Till sist vill jag hälsa er alla som läser, kommenterar, mailar, engagerar er på olika sätt att ni är oerhört viktiga. Ni är viktiga både för projektets del - det skulle inte va nåt av det annars - men framför allt för att ni är Guds älskade barn, som han håller högre än nåt annat.

Gud välsigne er och tack för detta första halvår i Amen.se.
Jag ser fram emot fortsättningen med stor tillförsikt!

Jajustä. God jul också.
-nils

Kyrka och internet.
Det står ingenting i Bibeln om internet. Vad ska vi där och göra?

Nils Bryntesson är pastor på internet och projektledare för Amen.se

Enligt uppgift ska det fortfarande finnas några platser kvar. Jag ska (förmodligen) göra mina första slides, eller så använder jag istället prezi, som är en variant på slides. Har du möjlighet att delta eller titta förbi så gör det, det kommer förmodligen bli helintressant hela helgen.