Den här posten ingår i en serie poster jag skrivit utifrån mina tankar kring amen.se. Det går naturligtvis bra att läsa och diskutera den enskilt, men för den som vill ha hela sammanhanget klicka här:
http://amen.se/forum/topic/karlekens-evangelisation
---
Jag vill direkt börja med att säga att mina tankar på den här punkten förmodligen kan upplevas provocerande för en del. Jag har nämligen i grunden en negativ inställning till fenomenet bloggar och dess relation till evangelisation. Jag är av åsikten att en blog löper alltför stor risk att bli opersonlig; jag upplever att dess innehåll sällan berör någon på djupet (självklart finns undantag).
Jag vill absolut inte påstå att det på något sätt skulle vara fel att blogga. Det jag vill åt är att bloggar främst har sitt värde i möjligheten som erbjuds att dela med sig av något till de individer som redan har en en personlig koppling till bloggens författare. Jag vill verkligen uppmuntra de som bloggar att verkligen ta vara på de möjligheter som ges. En blog kan vara ett jättebra verktyg för att dela sin tro med andra människor, men de som i huvudsak kommer beröras av innehållet är de som redan står författaren nära. För övriga läsare blir det bara till “ännu en blog” i massan. Visserligen kanske det innebär lite spännande läsning, men eftersom en personlig koppling saknas ger det upphov till tankar som: “Det där kanske stämmer, men det har inte med mig att göra.” Läsaren ges på det viset ingen yttre anledning att ge texten en verklig chans eller att kolla upp om dess sanningsanspråk har någon grund. Att “bara” skriva en blog och sedan stanna där tjänar inte mycket till, åtminstone inte för någon annan än författaren själv. För en bloggande privatperson blir det viktigt att också dela med sig av sin blog, vilket jag tror görs bäst inom de redan existerande sociala nätverken. Om du exempelvis har skrivit en blog för att dela med dig av din tro, skicka då också en länk till de vänner och bekanta som du tror kan vara intresserade av att läsa den. I ett sådant fall kan en blog fungera som ett ypperligt verktyg. Det kan öppna upp för samtal om sådant som kanske inte skulle kommit på tal om det inte vore för bloggen.
Däremot är jag skeptisk till om det verkligen tjänar något egentligt syfte att bygga upp ett gigantiskt nät av bloggar. Säkert kan någon läsa en blog och bli inspirerad, men ärligt talat är det inte speciellt svårt att hitta uppbygglig litteratur för läsning. “Vanliga” böcker är enligt mig fortfarande ett överlägset medium för det syftet. Visst kan det ges möjlighet att “publicera” sin blog i något hörn av amen.se, men är det något som vi behöver lägga ned arbete på för att organisera och inspirera fler att bidra till bara för sakens skull? Åtminstone i just det här projektet tror jag vi kan hitta bra mycket lämpligare saker att lägga krutet på. Nu kanske jag är ensam om den åsikten och då har jag säkert fel, men jag ville ändå ta tillfället att uttrycka min reaktion på “blog-hysterin”.