Ikväll kommer jag delta i en civil olydnads-aktion arrangerad av Aktion mot Deportation. Polisen kommer att försöka tvångsavvisa 20-60 irakier som av olika anledningar är utsatta eller hotade i Irak. Dessa systematiska deportationer har mött stark kritik från ett antal olika håll, bland annat FN och Sveriges Kristna Råd. Många av irakierna tillhör minoriteter, som t ex kristna, som har det oerhört svårt i Irak. Vi kommer försöka ställa oss i vägen för polisens bussar med förhoppning om att försena, fördyra och förhoppningsvis förhindra detta. Jag har deltagit vid ett antal tillfällen tidigare och det har varit fler och fler kristna som engagerat sig i detta för våra kristna bröder och systrar och överhuvudtaget för den utsatta medmänniskan. En av många kristna som kommer delta är Stefan Swärd som skriver om det i sin blogg och som också berättar mer i en artikel i Dagen.

Det som dock rör Amen.se är att Mattias tagit initiativ till medborgarjournalistik för att följa vad som sker under kvällen. Övervåld från polisens sida är inget ovanligt, trots att jag aldrig sett någon aktivist överhuvudtaget använda våld. Metoden för detta är att använda ett antal smartphones för att sända händelserna live under kvällen och intervjua lite folk om vad som sker. Varje hel timme kommer en ny sändning och du kan följa det i rutan här nedan och delta i samtalet på twitter genom hashtaggen #blockad

Anton Lundqvist studerar på Örebro Missionsskola och brottas aktivt med hur man lever det kristna livet. På nätet syns han mest genom att bidra till bloggen Kristen underjord. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet

Det är något tudelad som jag närmar mig begrepp som ”aktivism på nätet”, något som beror på mitt något kluvna förhållande till hela internetprylen.
Själv är jag en stadig användare av nätet på flera sätt: mail, bank, musik, blogg, facebook etc.; olika bitar som i mycket ”förenklar” min tillvaro. Samtidigt finns en väldigt tydlig baksida även på det här myntet: tidsslukare, ego-boostande (det är ju väldigt frestande att putsa fram en klanderfri bild av sig själv online, narcissisten inom mig jublar!), hätska debatter på bloggar och forum som knappast är uppbyggande (och ofta sker mellan anonyma användarnamn), nätmobbning osv. Men det är ju inte internets fel i sig, utan vårt (miss)bruk av ett i grunden väldigt smart system för kommunikation och handel som påverkar slutresultatet.

Hur följer man då Jesus på internet? Frågan är högst relevant, då internet idag är en lika stor som naturlig del av vardagen för många av oss. Grundläggande är förstås att inte betrakta mitt ”jag” på internet som någonting helt frikopplat från mitt ”jag” i ”verkligheten” (dvs offline). Mitt sätt att bemöta människor bör alltid grunda sig i kärleken, oavsett om det är min granne eller en främling bakom ett användarnamn. Men mer aktivt då? Att t.ex. byta sökmotor från google (aka storebror) till Growyn, att skriva under veckans upprop hos Amnesty eller varför inte handla julklappen på Webaidshop? Med en förhållandevis liten insats kan jag som internetanvändare bidra till en bättre värld.

En annan aspekt, som blivit viktig för mig personligen, är att använda nätet för att utforska vad livet i efterföljelse kan innebära. Genom bloggar och hemsidor har jag kommit i kontakt med människor och organisationer som utmanat mitt tänkande och uppmanat till djupare överlåtelse till Kristus. I mötet med andra lärjungar kan jag diskutera och brottas med de svåra frågorna, och samtidigt inspireras av andras exempel. Som alltid när det gäller undervisning måste det dock prövas: internet är ett riktigt drivhus för irrläror och osunda spekulationer.

Det är bland annat därför som den kristna gemenskapen irl aldrig kan ersättas av någon form av internet-dito. Gud har ju uppenbarligen skapat oss till människor, och som människor har vi ett behov av fysisk närhet med andra människor. Den kristna gemenskapen, där vi får träffas och be, samtala och betjäna varandra rent praktiskt är oersättlig. Tyvärr är det lätt hänt att nätet med dess sociala verktyg istället för oss längre ifrån varandra: varför hälsa på min polare (och behöva cykla genom höstrusket) när vi kan chatta? Varför ta kontakt med grannarna och engagera sig i deras liv när jag kan välja vilka jag lägger tid på genom att adda eller ta bort folk från min vänlista på facebook? Gud blev människa för att återge oss vår sanna mänsklighet, så som det var tänkt att vara i skapelsens morgon. Internet har ibland en tendens att föra oss åt andra hållet.

Det mesta går som bekant att bruka och missbruka, så även internet, och vår närvaro där bör då vara väldigt medveten om både fördelar och risker. Precis som när vi rör oss på andra platser, bör vi präglas av att vi är efterföljare till Jesus. Då kan nätet användas som en förlängning av församlingskroppen, till exempel genom att ha kontakt och utbyte med bröder och systrar runt om i världen för att tillsammans inspirerar och uppmuntra varandra på den smala Vägen.

/Anton Lundqvist (en av skribenterna på Kristenunderjord)

Micael Grenholm fortsätter serien om visioner för Guds rike på internet. Micaels internetengagemang ligger främst i att han driver bloggen helapingsten.wordpress.com, välkommen även dit!

I min strävan efter ett radikalt liv i Jesu efterföljd tog jag datorsabbat ett halvår för en tid sedan. Datorn kostade, om än lite pengar, ändå pengar som i stället kunde ges till de fattiga. Dessutom tog datorn en väldig massa tid, tid som kunde ägnas åt att tjäna och söka Gud.

Min datorsabbat var en mycket skön period då jag utvecklades andligt väldigt mycket. Det är något jag verkligen rekommenderar. I och med att jag varken ägnade mig åt dator eller TV (vilket är en sabbat jag fortfarande firar och aldrig planerar avsluta) upptäckte jag hur mycket tid som lämpar sig för Bibelläsning som man ägnar åt annat. Under detta halvår lärde jag mig Bibeln oerhört snabbt och förundrades över hur enkelt det är att lära sig Guds Ord om man inte ägnar sig åt dator och TV.

Men efter att ha sökt Gud detta halvår kände jag att jag blivit fylld till brädden av andlig vishet och kunskap, vishet och kunskap som behövdes föras vidare. Gud hade uppenbarat mycket för mig i Skriften, men nu kände jag att jag ville hjälpa andra att upptäcka samma saker. Jag började skissa på två böcker, en om kristen pacifism och en om Bibelns syn på pengar (jag kände att det fattades undervisning om detta i dagens kyrka). Jag funderade på hur jag skulle skriva dessa böcker. Jag var fortfarande skeptisk till datorn, men insåg att om jag skrev dem för hand skulle jag inte få dem publicerade (om inte någon skrev in dem på dator).

Så jag återvände till dataskärmen. I samma veva kom jag och en kompis överens om att starta en kristen tidning.Vi lade ut artiklarna på en gammal hemsida jag hade. Då insåg jag på att Internet är en av världens bästa redskap till att sprida Glada Budskap! Jag gick med i olika communities och nätverk. Jag blev en cyberrymdsmissionär som deltog i debatter och publicerade utdrag ur mina båda böcker på min hemsida. Det ena ledde till det andra, till slut skaffade jag blogg också.

Det jag hade upptäckt var att man når så oerhört många via Internet, fler än genom något annat medium. Även om pauser från datorn är behövliga då och då tror jag inte att vi är kallade till amish som skyr all modernitet. Kristen aktivism på Internet är oerhört viktigt i vårt missionsuppdrag. Vi får inte heller glömma att i och med att Internet är så stort och enkelt att använda finns en väldig massa skit där också som behöver konkurreras ut av det sanna Evangeliet. Det finns både sekulär skit men även kyrklig skit, irrläror. Man kan hitta både den ena och andra teologiska teorin på nätet. I detta brus och virrvarr av idéer och åsikter krävs en stark röst som pekar på Jesus Kristus som Vägen, Sanningen och Livet.

Vi kan inte längre stänga in oss i den oerhört lokala och instängda miljö IRL faktiskt har blivit. Det behövs kristen aktivism på Internet, man når så många man annars inte når utan som bara andra krafter når. Det är därför jag med glädje och hängivet hjärta stöder amen.se.

Micael Grenholm, författare på helapingsten.wordpress.com.

Varför heter projektet Amen.se? Förutom att det är en suverän domän så har också ordet amen en rätt så specifik betydelse. Från början är det hebreiska och betyder typ ”i sanning”. Jag föredrar dock den mer moderna översättningen ”så det så”.

Det går att använda såna här sannings-ord på flera olika sätt. Ett sätt är att hävda att jag själv har sanningen och att alla andra behöver lyssna på vad jag har att säga. Ett annat sätt är att låta Gud vara sanningen och från det perspektivet satsa helhjärtat på att lyssna, både på Gud och på våra medmänniskor och låta det som träffar påverka livet.

Till det här projektet skulle jag vilja ge AMEN en nyans av det senare. Kristendomen är ofta inte vad man förväntat sig, så det så. Vi behöver lyssna på varandra, så det så. Gud är typ alltid större än vi gör honom till, så det så. Vi vet inte allt, så det så. Vi behöver Gud, så det så.

Istället för den klassiska envägskommunikationen, förkunnelsen (som iofs också ofta är positiv och nödvändig) av ”vår sanning” så vill jag att det här projektet ska andas aktivism för att möta och lyssna, och peka på Jesu föredöme. Inte min sanning, utan Jesu sanning. I bästa fall kan vi dessutom möta den typ av folk som Jesus mötte (dvs ekobrottslingar, människor som har problem med sin kropp och sexualitet eller med självmordstankar, fiskare och andra ensamma människor).

Jag hoppas alltså att vi i det här projektet ska kunna använda en rätt så ödmjuk användning av AMEN, så det så. Ödmjukheten är en aning svår att förhålla sig till, men ändå ganska viktig.

Jesus är vårt första och främsta föredöme, men förutom att Jesus har ouppnåeliga etiska (men ojämförligt eftersträvansvärda) ideal så är han också ett svårt föredöme. Jesus, när han levde på jorden, var Gud och var syndfri och var vårt föredöme. Han behövde aldrig lyssna för att lära sig, han behövde aldrig vara ödmjuk, för han var, är, Gud. Vi, å andra sidan, är inte Gud och just därför är ödmjukheten ett av de allra viktigaste karaktärsdragen. Ödmjukhet just inför Gud. Just därför är också Jesus ett svårt föredöme.. samtidigt som han är det viktigaste.

I vår ödmjukhet får vi heller inte glömma bort att det budskap vi försöker leva är större och viktigare än något annat. Det handlar inte om min eller din sanning, utan om den sanning som är..

Så det så, amen.

Jag råkade springa på denna bloggpost. Känns det igen? Menmen.. vi hann först (-;
Ta gärna inspiration från detta och liknande initiativ dock.

Här kommer några funderingar kring ordet aktivism, och som vanligt hoppas jag att ni hjälper till.

Ordet är inte helt oproblematiskt och lite grann är det också därför jag använder det. Att försöka provocera en smula är ett aktivt val från min sida. (Inspirerad som jag är, av den där.. Jesus..)

Aktivism associeras förmodligen främst med vänsterpolitik, typ AFA, men å andra sidan används www.aktivism.nu också som domän till Nationaldemokraternas tidning Nationell idag.

Är aktivism då bara massa knas egentligen? Kanske, jag vet inte. Men det vi uppfattar som knas behöver inte alltid va dåligt (även om jag personligen stöder varken AFA eller ND).

Som jag uppfattar ordet aktivism så handlar det om att engagera sig för och agera i en sakfråga, ofta med okonventionella metoder. Vår sakfråga är Jesus. Ska vi följa Jesu metoder så var hans metoder minst sagt okonventionella (ja, jag tänker återigen på Bergspredikan). Slår man upp ordet i Wikipedia så är det inga dåliga förebilder som presenteras där som aktivister, bland annat Gandhi och Martin Luther King, Jr.

Aktivister?

Aktivism på Amen.se skulle kunna vara allt ifrån slacktivism där man lägger till bloggen i sin RSS-läsare och ibland berättar om den för folk till att å andra sidan engagera sig som konfaledare, podradio-pratare, idésprutare, utvecklare av hemsideprojekt eller guidemakare för församlingar som vill engagera sig på internet.

Själva betydelsen i ordet aktivism har jag således svårt att se något negativt i (men blir gärna motbevisad). Det finns dock en aspekt som jag har stor respekt för, och det är om ordet skulle vara sådant att det stänger ute folk som annars skulle vilja bidra. Detta har jag dock svårt att bedöma på egen hand. Hur reagerar ni på ordet aktivism? Vad ger det för eftersmak. Osv.

Eftersom allt på Amen.se ännu är ett experimenterande så är jag definitivt beredd att omvärdera både detta och mycket annat.

Amen.

För att ni ska få lite inspiration om vad detta projekt skulle kunna handla om så ger jag lite idéer som jag har eller som jag stött på när jag berättat om projektet i olika sammanhang.

Utgångspunkten är alltså inte att det ska bli en nätförsamling, inte heller en intresseklubb för redan kristna utan istället är förhoppningen att detta kan vara en gemensam språngbräda som kan hjälpa oss att berätta om Jesus och göra Jesusgrejer på internet. Mer om detta i ett kommande inlägg.

Nu idéer:
* Själavård/samtal via chatt, med pastorer och andra angelägna kristna.
* Internetkonfirmation med avslutande läger.
* Idébank och diverse-guidesamling för församlingar och enskilda kristna som vill aktivera sig på internet.
* Kärleksuttömning på diverse destruktiva communityn
* Konferens/läger/festival liknande SSWC för aktivister på amen.se
* Streamade panelsamtal med internetkreativa Jesusälskare

Detta är ett axplock. Ta gärna en titt på Johan Borgs kommentarer i min första post där han ger ytterligare ett gäng goda idéer.

Vad kan du? Vad vill du? Vad har du för idéer?