Läs gärna första delen om vadå blogga och varför.

Hur går det då till att blogga?

Först om verktyget. De flesta CMS, dvs utvecklade hemsideverktyg, har en bloggfunktion. Några funkar bättre och några sämre. Om ni är på väg att välja ett verktyg för er hemsida så vill jag rekommendera WordPress, som i grunden är ett bloggverktyg men som nu utvecklats till att bli ett fullfjärdrat CMS med alla de funktioner man önskar för en församling. Dvs hög användbarhet för både nybörjare och avancerade användare, stora valmöjligheter, och välutvecklad motor som ständigt uppdateras.

Om det är så att ni inte har ett CMS för er hemsida, eller att bloggfunktionen fungerar dåligt och ni inte är beredda att byta så vill jag rekommendera att ni kopplar en fristående blogg till församlingens liv. Förslagsvis på wordpress.com eller blogspot.com. Dessa bloggar är färdiga redan från början och kan justeras på ett enkelt sätt efter era behov. Lägg sedan till en rejäl ruta rätt så centralt på hemsidan som pekar vidare till bloggen.

Först skulle jag vilja att ni tittar igenom bloggskolan på Internetkunskap.se. Den är i tre delar, där varje del är knappt 10 min. Pedagogiskt och mycket lärorikt även för mig! Del 1 – så funkar det, del 2 – att tänka på och del 3 – så gör du succé.

Det finns några begrepp som jag vill gå igenom. Verktyget som jag förevisar använder heter WordPress. Ursprungligen var det ett renodlat bloggverktyg men fungerar nu mer och mer som ett fullfjädrat hemsideverktyg. 8,5% av alla sajter världen över använder detta gratis-verktyg som byggs tillsammans av den enorma användarbasen.

För att lättare kunna navigera och sortera sina poster på en blogg så använder man ofta kategorier. Jag rekommenderar att man innan man startar upp sin blogg nogsamt väljer ut 5-10 kategorier som sedan helst ska va statiska under en längre period. Varje gång man skriver en post har man möjlighet att ange vilken/vilka kategori/er den ska ligga i. Detta gör att det är lättare att hitta rätt för läsaren.

Dessutom för att det ska va lättare att söka på bloggen, både genom det egna sökverktyget och genom Google eller andra söktjänster så brukar man ange etiketter som rör mer specifikt vad inlägget handlar om. Skriver man nånting om Göran Zettergren så är han en given etikett, t ex eller om man skriver om en konferens eller ett dataprogram eller vad det kan vara.

Nedan ser ni en screencast som jag gjort där jag förklarar hur man går tillväga för att skriva ett nytt inlägg, länka, sätta etiketter, kategorisera, förhandsgranska och lägga till en bild. Dvs ett kondensat av vad ni behöver veta av det rent tekniska. Observera att detta är i verktyget WordPress men att det är snarlikt i Blogspot och övriga bloggverktyg.

Vad ska man tänka på när man skriver bloggposter?

När vi nu gått igenom det tråkiga så kommer här lite mer generella tips till ert skrivande. Hur gör man en blogg intressant? Ofta handlar det om att göra den visuell, interaktiv och levande. Detta kan man uppnå genom att använda bilder flitigt, länka till andra bloggar, nyheter och hemsidor, att inte skriva för långa inlägg och att skriva personligt. För att sen få igång samtalet på bloggen, vilket jag tycker är det mest spännande med bloggar, kan man t ex avsluta sin post med att ställa en konkret fråga eller ge en utmaning. En viktig sak är också att man syns och är aktiv i kommentarsfältet och på det sättet både bjuder till samtal men också att man är med och skapar den kulturen man själv vill ha i kommentarsfältet. Det finns flera sätt att hålla koll på vilka kommentarer som kommit in. Du kan pre men om du inte använder en RSS-läsare är förmodligen det lättaste att man tittar i Panelen där alla kommentarer samlas.

Ett bra tips är att surfa runt bland olika bloggar och se hur andra gör, kommentera hos dem och skapa relationer, osv. VarjeDet finns många bloggportaler om man letar runt lite. Knuff har t ex en väldigt smidig sökfunktion som kan rekommenderas. Där kan man också prenumerera på sökord, om man inte vill gå in aktivt och söka kontinuerligt.

Med en såhär gedigen guide (åtminstone om man räknar in bloggskolan jag länkar till i början) så finns risken att bloggandet blir pretentiöst och ansträngt. Målet är att det ska vara precis tvärtom. Jag är övertygad om att de allra flesta som besöker er blogg kommer vara oerhört tillmötesgående och inte förvänta sig Bodil Malmsten-klass. Mycket av livet på nätet utgår ifrån att man lär sig tillsammans. Är det något man inte vet hur det fungerar eller om man undrar nåt om sina läsare så är det bara att fråga och samtalet sätter igång. Det gör heller inget att pröva ofärdiga tankar. Min erfarenhet är att man är oerhört förstående med såna saker om man skulle ändra sig i efterhand, vilket är en oerhörd tillgång.

Kom ihåg att bloggspråket inte bör vara varken högtravande predikande eller finfint krönikerande, utan ett enkelt inbjudande samtal.

Vad är en blogg?

Enligt Wikipedias definition av blogg är det: ”en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg och/eller dagboksanteckningar på en webbsida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen oftast är högst upp”.

Analog blogg. Licenserad CC-by-nc-nd av bookwyrmish på Flickr

En vanlig missuppfattning är dels att bloggar endast är privata irrelevanta anteckningar från tonåringar, dels att det är en rätt så avskild företeelse på internet. Jag har vid ett flertal tillfällen mött människor i medelåldern som menat att de aldrig varit inne på en blogg. Först har jag blivit en aning ställd eftersom bloggar finns var man än vänder sig på nätet. Använder man en webbläsare till annat än sin webbmail så är det så gott som oundvikligt att ibland, rätt så ofta, hamna på bloggar. Speciellt om man nyttjar en söktjänst. Bloggen är nästintill nätets hjärta idag, just eftersom definitionen är så enkel som webbplats med nytt innehåll. Den mest grundläggande i en blogg är också att man kan prenumerera på den i en sk RSS-läsare, vilket gör att man väldigt lätt kan följa med i vad som händer på webbplatsen.

Varför blogg för församlingen?

Det finns en rad olika anledningar för församlingen att blogga. Många församlingar har förmodligen redan bloggar, dvs uppdaterade sidor på olika sätt, men de flesta använder dessvärre inte något kompetent verktyg för detta (mer om det i nästa stycke). Att man bör ha en uppdaterad hemsida behöver inte ens argumenteras för. Däremot finns det så mycket mer möjligheter kring detta, som ofta inte alls utnyttjas. Genom att ha en uppdaterad sida och att låta tidigare texter ligga kvar så byggs ett värde upp på hemsidan vilket gör att det blir mer relevant och också lättare att hitta via sökmotorer.

Den enklaste form av blogg för församlingen vore ju att varje måndag lägga ut veckans program, inklusive söndagens gudstjänst och medverkande. Kanske också kyrkoårets texter, eller texter för eventuell predikoserie.

En annan enkel modell för bloggande, som givetvis går att kombinera med ovanstående, är att man inför varje söndag sammanfattar predikan i några meningar. Detta skulle kunna ställas in att postas vid 13:00 på söndag, så att ett eventuellt samtal utifrån predikan skulle kunna fortsätta där. Varje vecka läggs faktiskt ett antal timmar ned på att förbereda predikan i varje församling. Varför då inte också lägga de extra tio minuterna för att skriva en sån sammanfattning, som skulle kunna ge goda förutsättningar för samtal och liv?

Dessutom vill jag givetvis också förespråka ett mer aktivt bloggande om församlingens liv och visioner, där man tar del i det större samtalet i andra bloggar, nyheter och lokala händelser. Detta är ett mer blottande och ärligt sätt att visa upp sin närvaro på nätet. Det är också ett mycket mer attraktivt och intressant sätt. Det visar på just detta, församlingens liv och visioner, något man själv skulle vilja va en del av. Mer om det i nästa post.

Uppföljning med hur och vadå blogga imorrn.

Från nu kommer farten på Amen.se sänkas avsevärt. Jag går på semester nästa vecka och räknar därför bara med att bara uppdatera här sporadiskt under sommaren. En målsättning är en post i veckan, men jag kommer inte anstränga mig i onödan för att uppfylla det.

Att jag inte kommer va så aktiv på bloggen innebär dock inte att jag inte kommer finnas på nätet. Jag följer mina flöden och svarar på mail så hör gärna av dig om du har en idé eller behöver tips om nåt.

Stefan Swärd » Blog Archive » Om kristna bloggsfären – på väg till EFK:s kongress – Allt mellan himmel och jord.

Stefan Swärd skriver om bloggvärlden som en demokratisk revolution samtidigt som han kritiserar den kristna bloggosfären för att vara självupptagen i överkant. Denna helg avtackades han också som ordförande för EFK och har därmed lovat att ta av sig filttofflorna i den offentliga debatten, vilket ju kan bli intressant.

Joel Halldorf är doktorand i kyrkohistoria vid Uppsala universitet och dessutom aktiv på internet med både Twitter och bloggen Teologisk Verkstad Här utmanar han internetsamhällets uttalade och outtalade självklarheter i relation till kyrkan. Håll i hatten!

Till väckelsens kännetecken hör en fascination för och en öppenhet mot ny teknik. En enkel tumregel är: ju radikalare väckelse desto modernare medier. Det är därför Livets Ord ligger så långt framme när det gäller TV-produktion och internetanvändning, medan de äldre, lite tröttare väckelserörelserna ännu kämpar på med närradio. Man skulle nästan kunna göra det till ett ordspråk: ”När Hörnmark bloggar twittrar Ekman.”

Ett annat väckelsekristet särmärke är praktikens prioritering framför teorin. Den teologiska reflexionen står inte så högt i kurs, och har sällan eller aldrig varit stark nog att trumfa pragmatiska överväganden. Det mesta bejakas om det ger resultat. När väckelsen i slutet av 1800-talet började ge plats på plattformen åt kvinnliga förkunnare kom reflexionen snarare som en eftertanke. Det främsta argumentet för kvinnliga förkunnare var istället den nytta de gjorde: människor gick under och kvinnor ville hjälpa till, varför skulle man hindra dem?

Kombinerat leder dessa två drag till en tendens i frikyrkan att ta till sig ny teknik utan någon närmare teologisk reflexion. Undantaget som bekräftar regeln är särlingen Sven Lidman, som motsatte sig Lewi Pethrus planer på att starta en dagstidning med argumentet att väckelsen inte skulle ”dras ner i dagsgläfset”. Lidman må i efterhand framstå som en bakåtsträvare, men han tycks ha insett något viktigt, något som mediaforskaren Marshall McLuhan skulle sätta på pränt först tre decennier senare när han myntade uttrycket ”the medium is the message.” Budskapet kan inte skiljas från den form i vilken det presenteras, utan formen påverkar tvärtom budskapet. Dels genom det sätt mottagaren tar till sig budskapet (vi läser böcker, dagstidningar och bloggar på olika sätt), dels genom hur sändaren presenterar budskapet.

För en religion centrerad kring inkarnationen borde det inte vara någon nyhet att budskapet alltid har en kropp, likväl lever inte minst väckelsen i illusionen om att ”formen” inte har någon betydelse så länge som ”budskapet” är det samma. Några år efter ”den svenska bloggsommaren” 2005 har inte bara den kristna blogosfären exploderat, utan sociala medier presenteras till och med som den nya vägen till väckelse, och något som kyrkor och samfund därmed borde satsa på.

Mot denna bakgrund vill jag i det följande presentera 9,5 teologiska teser om kyrkan, nätet och sociala medier. Med ’tes’ avser jag inte en fastslagen position, utan istället (i linje med den medeltida förståelsen av ordet) en inbjudan till diskussion och samtal. Att formuleringarna måhända är tillspetsade ibland ska alltså inte ses som ett försök att stänga samtalet, utan tvärtom ge det en tydlig startpunkt. Teserna är tentativa och prövande, och långt ifrån avsedda att vara det sista ordet i frågan.

1. Möjlighet till framgång – numerärt, i form av inflytande eller ekonomiskt – kan aldrig ensamt motivera kyrkans agerande. Kyrkan är varken ett företag eller en välgörenhetsorganisation. Hennes självförståelse bör vara teologisk, och de steg hon tar måste därför motiveras teologiskt. Framgång eller numerär tillväxt är inte teologiska koncept, ty vad hjälper det kyrkan om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Därför är internetmediets eventuella effektivitet ett otillräckligt argument för att kyrkan ska använda sig av det i någon större utsträckning.
2. Kroppen är central för den kristna tron. Till de absoluta fundamenten i den kristna trostolkningen hör att Gud skapat kroppen, och att Gud i Kristus i blivit människa. Att försöka övervinna sin kroppslighet genom bli mer ”andliga” är liktydigt med gnosticism. Den som försöker överge kroppen följer inte längre Kristus, eftersom Kristus inte försökte övervinna sin kroppslighet utan till och med uppsteg med sin mänskliga kropp till himmelen. Därför är alla medium som tonar ner människans kroppslighet i någon mening problematiska för den kristna tron och bör hanteras med särskilt varsamhet.
3. Internetmediet är ett okroppsligt kommunikationssätt, och detta är dess främsta svaghet ut teologiskt hänseende. Via internet kommunicerar människor utan att kunna ta på eller känna varandras doft, och oftast även utan att kunna se eller höra varandra. Människor som surfar rör sig också på ett kroppslöst sätt i det virituella landskapet.
4. Många av de negativa konsekvenser som kunnat iakttas kring internetmediet har med denna kroppslöshet att göra. Exempelvis att diskussionerna tenderar bli hätskare, påhoppen fler, missförstånden vanligare. När den personliga anknytningen i form av ett ansikte saknas tenderar den mänskliga interaktionen bli brutalare – redan bilkörningen borde ha lärt oss detta.
5. Internetmediet kännetecknas också av hastighet och högt tempo. Detta har visat sig leda till en viss flyktighet och rastlösthet hos användarna. Tålamod är en central kristen dygd, och det tycks onekligen som att internet har en negativ inverkan på vår förmåga att öva tålamod. Relaterat till detta finns många exempel på att internet visserligen kan vara en katalysator för engagemang, men dock sällan verkligt långvariga och självutgivande engagemang. Detta har med det bristande tålamodet att göra, men också med den ökade självcentrering som möjligheten att som enskild människa kunna ha tillgång till hela världen via sin dator riskerar leda till. Allt för ofta tycks engagemangen vara en del i formandet av en virtuell identitet vars syfte mer är dess sken än dess kärna – det vill säga att visa vad man gör är viktigare än vad man faktiskt gör. Det finns en risk att en kyrkan i sitt nyttjande av internet omedvetet anpassar sig till dessa tendenser och därmed förfaller till ytlighet, populism och en fragmentisering av budskapet. Dessutom riskerar man att uppmuntra beteenden som i en förlängning är destruktiva för människan.
6. Att något kan missbrukas kan aldrig ensamt vara skäl att förbjuda det. Tendensen att identifiera synd med vissa platser, strukturer eller verksamheter har kännetecknad frikyrkan, men denna puritanism har ofta varit ett problematiskt och ytligt förhållningssätt till synd. De problem som behäftar internetmediet är inte skäl att undvika beröring med detsamma. Som kristna behöver vi i någon mån acceptera det samhälle vi lever i, samtidigt måste vi vara uppmärksamma på vad strukturerna gör med oss. En dubbel attityd av positivt bejakande av skapelsen och kritisk distans till världen bör prägla den kristne, men balansen är inte alltid enkelt att finna. Amishfolket, som fjärmar sig från moderniteten genom att inte använda elektricitet, är ett profetiskt exempel på en stark betoning av den kritiska distansen.
7. Kyrkan är inte samma sak som enskilda kristna. Det är skillnad på hur kyrkor, samfund och församlingar kan förväntas agera och reflektera angående internet och hur enskilda kristna bör göra det. Inom frikyrkan har vår starka individualism tillsammans med vår svaga ecklesiologi gjort att vi inte alltid insett denna skillnad. Innebörden av den är att det ställs högre krav på församlingar än på enskilda när det gäller reflexion och vaksamhet. Att skapa virtuella församlingar och erbjuda kristna praktiker på nätet är djupt problematiskt givet den kroppslöshet det förutsätter. Nattvardsfirande på nätet kan endast accepteras i extrema undantagsfall, exempelvis i länder där kristen tro är förbjuden. Generellt innebär det ett förgnostligande av den kristna tron och kan därmed sägas vara en heretisk praktik.
8. En enskild kristen kan ha närvaron på internet som en särskild kallelse, eller som del av sin kallelse. Detta innebär att hon som en lem i kroppen renodlar vissa aspekter av evangeliet och genom denna renodling också utsätter sig för vissa särskilda risker. Detta innebär givetvis inte att reflexion och en kritisk distans till det nyttjade mediet ska vara frånvarande hos honom eller henne. Tvärtom är det här särskilt nödvändigt. En sådan kallelse kan lämpligen stödjas av vissa praktiker för att undvika att fastna i destruktiva mönster, exempelvis total avhållsamhet från internet i perioder (fasta). Kyrkans uppgift är i relation till dessa enskilda (eller parakyrkligt organiserade) kristna är att bistå med vägledning och kritisk reflexion.
9. Till de positiva aspekterna med internetmediet hör dess förmåga att knyta samman människor. Inte minst ger den möjlighet för människor som tillhör minoriteter – genom intresse, etnicitet eller religion – att mötas och utbyta erfarenheter. Det tycks också som att många moderna människor föredrar att bearbeta och samtala över existentiella frågor via detta medium. Dessutom ger internet tillgång till ett större utbud av informationskanaler. Detta öppnar för en mångfald som är särskilt välkommen i ett sekulariserat land där medierna präglas av en stor okunskap om kristen tro och det kristna bidraget till det offentliga, intellektuella samtalet är svagt. Sammantaget kan dessa aspekter leda till en fördjupad kunskap om och reflexion kring den kristna tron.
9,5 Idag är internet var mans redskap och de flesta av oss använder det dagligen i arbete och fritid. Livet handlar sällan om antingen–eller, men det innebär inte att man inte kan tala om bättre och sämre eller mer eller mindre. Det finns bättre och sämre sätt att använda internet, och man kan använda det mer eller mindre. Förhoppningsvis leder ovanstående teser till bättre och mer vaksamt användning av internet, men det är dock ett rimligt antagande att läsarna av denna text, inklusive dess författare, borde spendera mindre tid på internet.

Kanske den viktigaste drivkraften att blogga hos mig är just att skapa samtal i kommentarsfältet. Det är bara på det sättet som jag märker om folk förstår mig och om det jag skriver är relevant. Visst kan man kolla på besökarantal osv också, men det är ju mycket otydligare indikatorer.

Anders Mildner, journalist på SvD, skriver idag om hur journalister hanterar kommentarer till sina artiklar och hur läsare ofta vet mer än reportern. Det är oerhört intressant. Jag kopplar direkt till diverse samfundsledare, partiledare och andra som ”krönikebloggar” för att det ska va så, eller för att det är inne, men inte tar till sig hur mediet fungerar.

Mildner menar att vi inte bara behöver kommentarerna, vi behöver också lägga oss i kommentarerna och uppmuntra dem. Först då kommer det också ge nånting tillbaka.

Dagens tips.
Och hur hjälper vi våra kristna ledare ut i samtalet, egentligen?

Jag passar på att släppa ut vad som rör sig i mitt huvud just nu..

Jag försöker fundera vidare på det här med att göra Amen.se mer personlig alt komplettera med en egen blogg men är inte helt klar med hur det blir än. Största problemet är, såklart(?), att ta tid till det. Kanske är det inte så mycket tidsåtgången som att våga steget att vara ännu mer personlig och våga vara förebild som är problemet? Å andra sidan så upplever jag mig rätt så tidspressad också, så det funkar bra som ursäkt än så länge.

Om jag skapar en egen blogg som ett komplement så skulle denna bloggs syfte behöva tydliggöras. Det kanske den borde ändå. Jag tycker att jag börjar få rätt så bra koll på vad projektet Amen.se går ut på nu, men projektet är ju större än bloggen, sas. Detta är också en kritik jag har fått, att bloggen är rätt så luddig och det är svårt att se vad som är syftet.

Om jag tänker lite högt här så kanske ni kan hjälpa mig att fundera vidare. Ok?

Syftet med projektet Amen.se: Att finnas mitt i det stora samtalet på internet, se vad som händer och lära sig kulturen för att sedan ta allt detta och kasta in i kyrkan och röra runt så mycket som möjligt och därmed hoppas att vi lyckas få ut ytterligare några på banan. Tror vi att Jesu budskap har något att säga även till dagens medmänniskor så behöver vi såklart möta dem där de finns och där samtalet redan pågår. Gå ut.. osv.
Den primära målgruppen är därför tredelad: kristna församlingar, ledare och helt vanliga kristna.
På detta sätt arbetar jag med att nå syftet som från början formulerades: evangelisation och kristen närvaro på internet. Och som också syns uppe till höger.

Syftet med bloggen Amen.se: Utifrån ovanstående ska bloggen förmedla samtalet och kulturen på internet samt locka kristna ut i samtalet. Med detta vore det också rimligt att agera nån form av aggregator á la jardenberg unedited. En annan del skulle kunna vara nån enkel form av utbildning i internetfenomen, som Twitter och Jesus.Dessutom är det viktigt både att ta del av andras erfarenheter, genom gästposter, eller kanske tom att bli ett bloggteam, och att lyssna på andras frågor och funderingar kring det här med nätet, genom kommentarerna.

Ok. Det här att vara aggregator har jag inte riktigt tagit på allvar tidigare. Vore det en bra idé att försöka samla ett gäng länkar en gång i veckan? Nischen skulle då hamna nånstans mittemellan Joakim Jardenberg unedited och Emanuel Karlsten skulle jag gissa. Är detta något ni som läsare (och framtida potentiella läsare) skulle vara betjänta av, eller är finns det tillräckligt med sådant på nätet redan?

Om detta är något att satsa på, vad har ni för tips? Jag har givetvis ett helt gäng flöden i min rss-läsare, men vad finns det mer för metoder att hitta det som är relevant? Knuff åsånt, liksom..

Och! Har ni andra idéer om vad denna blogg borde vara så är jag idel öra, såklart.

Häromdagen tipsade jag om Carl-Henric Jaktlunds post om twitter på gudstjänsten. I söndags gick Stefan Swärd ännu ett steg längre genom att blogga från gudstjänsten. Han beskriver gudstjänstens olika delar och reciterar sångtexter och reflekterar kring predikan.

Eftersom detta är första gången för Stefan, och första gången nånsin jag sett en live-blogg från gudstjänst, så tycker jag man får ha lite överseende för formens svårigheter. Läs hans poster här: Inför, del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9 och avslutning.

Greppet är väldigt intressant och tankeväckande. För vem är gudstjänsten till? Hur når vi ut med Gudsmötet utanför gudstjänstlokalen? Var går gränsen för vad som är ok i gudstjänsten (medverka, sköta ljudet, blogga, predika, osv). Hur tänker du?

Jag har de senaste veckorna känt ett behov av att få skriva av mig om ämnen som är bredare än just det som projektet Amen.se handlar om, och kanske framför allt mer personliga än jag tänkt mig projektet. Min spontana lösning på detta var att skapa en underblogg på Amen.se där jag kan skriva om det som rör sig i mitt huvud gällande kyrka, internet, församling, gudstjänst, predikan, ämbete, tjänst, kallelse.. ja, osv. På ett mer personligt plan sas.

Kanske är detta lösningen. Kanske behöver jag inte göra det så krångligt. Jag vet inte, så jag frågar er.

Jag har från projektets start varit mån om att ha ett inkluderande språk: Det här är vårt projekt, det är nåt vi gör tillsammans. Samtidigt är den krassa verkligheten sådan att det faktiskt är jag som får pengar för att arbeta med Amen.se och jag kan knappast förvänta mig att någon annan ska ta ansvar för projektet på samma sätt som jag gör. Till stor del är projektet Amen.se just mitt projekt, även om det inte skulle vara nåt projekt alls utan era kommentarer och reaktioner såklart.. Men jag tror ni är med..

Så. Vore det lättaste att helt enkelt öppna upp den här bloggen till mer personliga tankar som är lite vidare än just ämnet ”kyrka – internet”? Tappar projektet i trovärdighet? Blir det svårare att ta sig in i projektet? Eller blir det tvärtom mer intressant?

Till saken hör också att jag inte själv äger domänen Amen.se, vilket eventuellt komplicerar fallet. Åtminstone om man tänker lite mer långsiktigt.

Jag är mycket tacksam om du vill hjälpa mig att tänka vidare om detta, möjligen rätt så triviala, spörsmål.

Joachim Elsander är pastor i Korskyrkan, Borlänge. Han är gift och har fyra barn. Dessutom driver han bloggen kolportören och är finns givetvis både på facebook och twitter. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.

Det här med sociala medier är otroligt spännande och jag ser här många möjligheter för Guds rike. Först vill jag dock säga att jag verkligen gillar initiativet Amen.se Det är ett mycket spännade projekt. Jag uppskattar Nils Bryntesson som är en i raden av härliga människor jag lärt känna genom twitter. Här kommer några rader från mig om det här med Guds rike på internet. Det är mina tankar kring min vandring, så ta det för vad det är.

1 Petrus 3:15 ”…Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak…”

För ett par år sedan förändrades mitt sätt att predika. Jag började säga saker som: ”Om det är nått som verkar konstigt i det jag sagt, något som du inte förstår så hugg tag i mig så pratar vi under fikat”. Jag började bli noga med att betona att allt får ifrågasättas: ”Köp inte allt jag säger, tänk själv, reflektera, ifrågasätt!”. I början gick det lite trögt, folk var inte vana med en pastor som ville bli ifrågasatt men så småning om så lossna det mer och mer. Nu så inbjuder jag regelbundet människor till förbön men också till frågor och samtal. Givetvis förbereder jag mig och gör mitt bästa för att predika evangelium men jag är mer och mer övertygad om att något sker i ett samtal som inte sker i en monolog.

Ungefär vid samma tid startade jag bloggen kolportören. Jag älskar att kommunicera och för mig är bloggen en väg att göra det. En blogg är ju verkligen inte en monolog/envägs kommunikation. Det kan inte nog betonas att en blogg är en plattform för samtal. Personligen så skriver jag väldigt sällan (även om det händer) undervisande texter som säger hur saker och ting är. Jag försöker ställa frågor, försöker vara ärlig med min egen brottning och påfallande ofta så blir det bra samtal. I den mån en blogg är en plattform för ”att nå ut” så är den det inte bara genom det som skrivs utan hur det skrivs. Ibland gör jag det genom att försöka spetsa till och vara provocerande men oftast bara genom att helt enkelt inbjuda människor till att fundera kring något angeläget. Det handlar inte bara om samtal med mig, det händer ofta att människor hittar varandra i kommentarerna. Det är inte ovanligt att kommentarerna är bättre än själva inlägget och det är helt okej.

Jag upplever att det finns en trötthet hos människor att bara få en sanning presenterad för sig utan möjlighet att fråga och undra. Jag gillar alphakurser därför att man ständigt betonar att allt får ifrågasättas, att alla frågor får ställas. Men den inställningen borde inte bara gälla alpha utan också resten av det kristna livet. Det blir konstigt om en människa på en alphakurs möter en generös attityd gentemot frågor men sen inte möter samma attityd på församlingens övriga sammankomster och gudstjänster.

För att få det att funka rent tidsmässigt så bloggar jag mest om saker jag ändå funderar på som pastor. Det blir ofta en bra växelverkan, jag får tex väldigt ofta ideer och tankar till mina predikningar från bloggen samtidigt som mina predikningar genererar blogginlägg. En intressant sak är att de frågor jag möter i enskilda samtal oftast är samma frågor som människor brottas med i kommentarsfältet på min blogg. Det underlättar naturligtvis att min församlingsledning ser positivt på mitt bloggande.

I sekulär media så undrar man ofta över om bloggar och twitter verkligen kan vara lönsamt. Hur många tjänar på det egentligen? Senast i lördagens Svenska dagbladet ställdes frågan. På samma sätt kan man frestas att tänka kring ”kristna” bloggar. Är det lönsamt? Kommer människor till tro? Blir det mätbara resultat? Jag har lite svårt för det här sättet att tänka. Bloggar, Twitter och Facebook handlar om att bygga relationer, det handlar om att finnas där människor finns. Alla tjänar på en plats där frågor uppmuntras, där relationer byggs och där vi hjälper varandra framåt. Vi har sett människor söka sig till vår gemenskap delvis genom mitt bloggande men framför allt genom den atmosfär vi försöker bygga. Det är så vi vill följa Jesus och se hans rike genomsyra våra liv och vår gemenskap.

Jag vill verkligen uppmuntra fler pastorer att börja blogga. Se det kanske inte som ett tillfälle att dela dina briljanta predikningar utan mer som ännu en möjlighet att dela ditt liv, dina frågor och din brottning. Ett råd från mig är att försöka svälja reflexen som vi pastorer har att komma med ”standardsvar”. Lyssna, ställ frågor och försök förstå den andre. Då blir det ett bra samtal och Guds rike vinner mark även på internet.

Några tankar i all hast.
Allt Gott till er alla!
Joachim Elsander