Syfte och ludd.
Jag passar på att släppa ut vad som rör sig i mitt huvud just nu..
Jag försöker fundera vidare på det här med att göra Amen.se mer personlig alt komplettera med en egen blogg men är inte helt klar med hur det blir än. Största problemet är, såklart(?), att ta tid till det. Kanske är det inte så mycket tidsåtgången som att våga steget att vara ännu mer personlig och våga vara förebild som är problemet? Å andra sidan så upplever jag mig rätt så tidspressad också, så det funkar bra som ursäkt än så länge.
Om jag skapar en egen blogg som ett komplement så skulle denna bloggs syfte behöva tydliggöras. Det kanske den borde ändå. Jag tycker att jag börjar få rätt så bra koll på vad projektet Amen.se går ut på nu, men projektet är ju större än bloggen, sas. Detta är också en kritik jag har fått, att bloggen är rätt så luddig och det är svårt att se vad som är syftet.
Om jag tänker lite högt här så kanske ni kan hjälpa mig att fundera vidare. Ok?
Syftet med projektet Amen.se: Att finnas mitt i det stora samtalet på internet, se vad som händer och lära sig kulturen för att sedan ta allt detta och kasta in i kyrkan och röra runt så mycket som möjligt och därmed hoppas att vi lyckas få ut ytterligare några på banan. Tror vi att Jesu budskap har något att säga även till dagens medmänniskor så behöver vi såklart möta dem där de finns och där samtalet redan pågår. Gå ut.. osv.
Den primära målgruppen är därför tredelad: kristna församlingar, ledare och helt vanliga kristna.
På detta sätt arbetar jag med att nå syftet som från början formulerades: evangelisation och kristen närvaro på internet. Och som också syns uppe till höger.
Syftet med bloggen Amen.se: Utifrån ovanstående ska bloggen förmedla samtalet och kulturen på internet samt locka kristna ut i samtalet. Med detta vore det också rimligt att agera nån form av aggregator á la jardenberg unedited. En annan del skulle kunna vara nån enkel form av utbildning i internetfenomen, som Twitter och Jesus.Dessutom är det viktigt både att ta del av andras erfarenheter, genom gästposter, eller kanske tom att bli ett bloggteam, och att lyssna på andras frågor och funderingar kring det här med nätet, genom kommentarerna.
Ok. Det här att vara aggregator har jag inte riktigt tagit på allvar tidigare. Vore det en bra idé att försöka samla ett gäng länkar en gång i veckan? Nischen skulle då hamna nånstans mittemellan Joakim Jardenberg unedited och Emanuel Karlsten skulle jag gissa. Är detta något ni som läsare (och framtida potentiella läsare) skulle vara betjänta av, eller är finns det tillräckligt med sådant på nätet redan?
Om detta är något att satsa på, vad har ni för tips? Jag har givetvis ett helt gäng flöden i min rss-läsare, men vad finns det mer för metoder att hitta det som är relevant? Knuff åsånt, liksom..
Och! Har ni andra idéer om vad denna blogg borde vara så är jag idel öra, såklart.
Live-blogg från gudstjänst
Häromdagen tipsade jag om Carl-Henric Jaktlunds post om twitter på gudstjänsten. I söndags gick Stefan Swärd ännu ett steg längre genom att blogga från gudstjänsten. Han beskriver gudstjänstens olika delar och reciterar sångtexter och reflekterar kring predikan.
Eftersom detta är första gången för Stefan, och första gången nånsin jag sett en live-blogg från gudstjänst, så tycker jag man får ha lite överseende för formens svårigheter. Läs hans poster här: Inför, del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9 och avslutning.
Greppet är väldigt intressant och tankeväckande. För vem är gudstjänsten till? Hur når vi ut med Gudsmötet utanför gudstjänstlokalen? Var går gränsen för vad som är ok i gudstjänsten (medverka, sköta ljudet, blogga, predika, osv). Hur tänker du?
Potentialen för Amen.se?
Jag har de senaste veckorna känt ett behov av att få skriva av mig om ämnen som är bredare än just det som projektet Amen.se handlar om, och kanske framför allt mer personliga än jag tänkt mig projektet. Min spontana lösning på detta var att skapa en underblogg på Amen.se där jag kan skriva om det som rör sig i mitt huvud gällande kyrka, internet, församling, gudstjänst, predikan, ämbete, tjänst, kallelse.. ja, osv. På ett mer personligt plan sas.
Kanske är detta lösningen. Kanske behöver jag inte göra det så krångligt. Jag vet inte, så jag frågar er.
Jag har från projektets start varit mån om att ha ett inkluderande språk: Det här är vårt projekt, det är nåt vi gör tillsammans. Samtidigt är den krassa verkligheten sådan att det faktiskt är jag som får pengar för att arbeta med Amen.se och jag kan knappast förvänta mig att någon annan ska ta ansvar för projektet på samma sätt som jag gör. Till stor del är projektet Amen.se just mitt projekt, även om det inte skulle vara nåt projekt alls utan era kommentarer och reaktioner såklart.. Men jag tror ni är med..
Så. Vore det lättaste att helt enkelt öppna upp den här bloggen till mer personliga tankar som är lite vidare än just ämnet "kyrka - internet"? Tappar projektet i trovärdighet? Blir det svårare att ta sig in i projektet? Eller blir det tvärtom mer intressant?
Till saken hör också att jag inte själv äger domänen Amen.se, vilket eventuellt komplicerar fallet. Åtminstone om man tänker lite mer långsiktigt.
Jag är mycket tacksam om du vill hjälpa mig att tänka vidare om detta, möjligen rätt så triviala, spörsmål.
Guds rike på internet #23 En bloggande pastors funderingar
Joachim Elsander är pastor i Korskyrkan, Borlänge. Han är gift och har fyra barn. Dessutom driver han bloggen kolportören och är finns givetvis både på facebook och twitter. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.
Det här med sociala medier är otroligt spännande och jag ser här många möjligheter för Guds rike. Först vill jag dock säga att jag verkligen gillar initiativet Amen.se Det är ett mycket spännade projekt. Jag uppskattar Nils Bryntesson som är en i raden av härliga människor jag lärt känna genom twitter. Här kommer några rader från mig om det här med Guds rike på internet. Det är mina tankar kring min vandring, så ta det för vad det är.
1 Petrus 3:15 "...Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak..."
För ett par år sedan förändrades mitt sätt att predika. Jag började säga saker som: "Om det är nått som verkar konstigt i det jag sagt, något som du inte förstår så hugg tag i mig så pratar vi under fikat". Jag började bli noga med att betona att allt får ifrågasättas: "Köp inte allt jag säger, tänk själv, reflektera, ifrågasätt!". I början gick det lite trögt, folk var inte vana med en pastor som ville bli ifrågasatt men så småning om så lossna det mer och mer. Nu så inbjuder jag regelbundet människor till förbön men också till frågor och samtal. Givetvis förbereder jag mig och gör mitt bästa för att predika evangelium men jag är mer och mer övertygad om att något sker i ett samtal som inte sker i en monolog.
Ungefär vid samma tid startade jag bloggen kolportören. Jag älskar att kommunicera och för mig är bloggen en väg att göra det. En blogg är ju verkligen inte en monolog/envägs kommunikation. Det kan inte nog betonas att en blogg är en plattform för samtal. Personligen så skriver jag väldigt sällan (även om det händer) undervisande texter som säger hur saker och ting är. Jag försöker ställa frågor, försöker vara ärlig med min egen brottning och påfallande ofta så blir det bra samtal. I den mån en blogg är en plattform för "att nå ut" så är den det inte bara genom det som skrivs utan hur det skrivs. Ibland gör jag det genom att försöka spetsa till och vara provocerande men oftast bara genom att helt enkelt inbjuda människor till att fundera kring något angeläget. Det handlar inte bara om samtal med mig, det händer ofta att människor hittar varandra i kommentarerna. Det är inte ovanligt att kommentarerna är bättre än själva inlägget och det är helt okej.
Jag upplever att det finns en trötthet hos människor att bara få en sanning presenterad för sig utan möjlighet att fråga och undra. Jag gillar alphakurser därför att man ständigt betonar att allt får ifrågasättas, att alla frågor får ställas. Men den inställningen borde inte bara gälla alpha utan också resten av det kristna livet. Det blir konstigt om en människa på en alphakurs möter en generös attityd gentemot frågor men sen inte möter samma attityd på församlingens övriga sammankomster och gudstjänster.
För att få det att funka rent tidsmässigt så bloggar jag mest om saker jag ändå funderar på som pastor. Det blir ofta en bra växelverkan, jag får tex väldigt ofta ideer och tankar till mina predikningar från bloggen samtidigt som mina predikningar genererar blogginlägg. En intressant sak är att de frågor jag möter i enskilda samtal oftast är samma frågor som människor brottas med i kommentarsfältet på min blogg. Det underlättar naturligtvis att min församlingsledning ser positivt på mitt bloggande.
I sekulär media så undrar man ofta över om bloggar och twitter verkligen kan vara lönsamt. Hur många tjänar på det egentligen? Senast i lördagens Svenska dagbladet ställdes frågan. På samma sätt kan man frestas att tänka kring "kristna" bloggar. Är det lönsamt? Kommer människor till tro? Blir det mätbara resultat? Jag har lite svårt för det här sättet att tänka. Bloggar, Twitter och Facebook handlar om att bygga relationer, det handlar om att finnas där människor finns. Alla tjänar på en plats där frågor uppmuntras, där relationer byggs och där vi hjälper varandra framåt. Vi har sett människor söka sig till vår gemenskap delvis genom mitt bloggande men framför allt genom den atmosfär vi försöker bygga. Det är så vi vill följa Jesus och se hans rike genomsyra våra liv och vår gemenskap.
Jag vill verkligen uppmuntra fler pastorer att börja blogga. Se det kanske inte som ett tillfälle att dela dina briljanta predikningar utan mer som ännu en möjlighet att dela ditt liv, dina frågor och din brottning. Ett råd från mig är att försöka svälja reflexen som vi pastorer har att komma med "standardsvar". Lyssna, ställ frågor och försök förstå den andre. Då blir det ett bra samtal och Guds rike vinner mark även på internet.
Några tankar i all hast.
Allt Gott till er alla!
Joachim Elsander
Guds rike på internet #02: Internet är ett evangelisationsverktyg
Micael Grenholm fortsätter serien om visioner för Guds rike på internet. Micaels internetengagemang ligger främst i att han driver bloggen helapingsten.wordpress.com, välkommen även dit!
I min strävan efter ett radikalt liv i Jesu efterföljd tog jag datorsabbat ett halvår för en tid sedan. Datorn kostade, om än lite pengar, ändå pengar som i stället kunde ges till de fattiga. Dessutom tog datorn en väldig massa tid, tid som kunde ägnas åt att tjäna och söka Gud.
Min datorsabbat var en mycket skön period då jag utvecklades andligt väldigt mycket. Det är något jag verkligen rekommenderar. I och med att jag varken ägnade mig åt dator eller TV (vilket är en sabbat jag fortfarande firar och aldrig planerar avsluta) upptäckte jag hur mycket tid som lämpar sig för Bibelläsning som man ägnar åt annat. Under detta halvår lärde jag mig Bibeln oerhört snabbt och förundrades över hur enkelt det är att lära sig Guds Ord om man inte ägnar sig åt dator och TV.
Men efter att ha sökt Gud detta halvår kände jag att jag blivit fylld till brädden av andlig vishet och kunskap, vishet och kunskap som behövdes föras vidare. Gud hade uppenbarat mycket för mig i Skriften, men nu kände jag att jag ville hjälpa andra att upptäcka samma saker. Jag började skissa på två böcker, en om kristen pacifism och en om Bibelns syn på pengar (jag kände att det fattades undervisning om detta i dagens kyrka). Jag funderade på hur jag skulle skriva dessa böcker. Jag var fortfarande skeptisk till datorn, men insåg att om jag skrev dem för hand skulle jag inte få dem publicerade (om inte någon skrev in dem på dator).
Så jag återvände till dataskärmen. I samma veva kom jag och en kompis överens om att starta en kristen tidning.Vi lade ut artiklarna på en gammal hemsida jag hade. Då insåg jag på att Internet är en av världens bästa redskap till att sprida Glada Budskap! Jag gick med i olika communities och nätverk. Jag blev en cyberrymdsmissionär som deltog i debatter och publicerade utdrag ur mina båda böcker på min hemsida. Det ena ledde till det andra, till slut skaffade jag blogg också.
Det jag hade upptäckt var att man når så oerhört många via Internet, fler än genom något annat medium. Även om pauser från datorn är behövliga då och då tror jag inte att vi är kallade till amish som skyr all modernitet. Kristen aktivism på Internet är oerhört viktigt i vårt missionsuppdrag. Vi får inte heller glömma att i och med att Internet är så stort och enkelt att använda finns en väldig massa skit där också som behöver konkurreras ut av det sanna Evangeliet. Det finns både sekulär skit men även kyrklig skit, irrläror. Man kan hitta både den ena och andra teologiska teorin på nätet. I detta brus och virrvarr av idéer och åsikter krävs en stark röst som pekar på Jesus Kristus som Vägen, Sanningen och Livet.
Vi kan inte längre stänga in oss i den oerhört lokala och instängda miljö IRL faktiskt har blivit. Det behövs kristen aktivism på Internet, man når så många man annars inte når utan som bara andra krafter når. Det är därför jag med glädje och hängivet hjärta stöder amen.se.
Micael Grenholm, författare på helapingsten.wordpress.com.
Jag gör fel.
Jag har rätt stor data- och internetvana. Dock har jag, fram tills detta projekt, mest varit en lurker som inte bidragit särskilt mycket till internetsamtalet, mer än i rätt så slutna forum. Denna tjänst, som pastor på internet, innebär alltså till stor del ett outande för mig och därför behöver jag er som har gjort detta länge och som vet vad det handlar om att skriva, länka och samtala öppet på nätet. Jag kan heller ingen design (detta wordpress-tema var faktiskt första bästa). Vill du hjälpa till så är du varmt välkommen. Ge förslag på logo, tema, föreslå apps, seo-tips, länkar och andra förbättringar till bloggen, osv.
Jag gör fel (som ni kan se) och behöver också er hjälp.