IT & Etik. Ver. 2.0: Sociala medier-who cares?.

Ett par gånger när jag föreläst om kyrka och internet har någon påstått att den aldrig öht varit inne på en blogg. Båda gångerna har jag först blivit helt ställd och inte vetat vad jag ska svara. Vad är internet utan bloggarna? Google? Knappast, majoriteten av träffarna är bloggar. Hitta.se? Möjligen. Förmodligen kan man hitta en del företag och institutioner som inte frontar sin blogg på förstasidan också. Att däremot använda nätet utan att alls besöka någon blogg är nästintill omöjligt, vilket det också visat sig när man frågat vad de menar och ställt lite mer specifika motfrågor.

På samma sätt funderar Jan vidare om vilken betydelse sociala medier verkligen har. Vem bryr sig? Behöver vi som församling (i hans fall utbildningsinstitution) verkligen engagera oss i det?

Bloggsverige 5 – modebloggar nu populärast | Media Culpa.
Jag länkade till den här undersökningen för nån vecka sen. Dessvärre verkar det som att det var för sent att delta då. Hursomhelst så har Hans nu sammanställlt undersökningen och kommit fram till att den typiska svenska bloggaren är 16-20 år, kvinna och läser 1-5 bloggar dagligen. Bland mycket annat. Titta igenom undersökningen, det ger mycket intressanta insikter dels om vilka som rör sig på nätet, dels hur de tänker om olika företeelser.

Saddleback Church – Invite.

Saddleback Church, där Rick Warren är pastor och föreståndare, har gjort en enkel förklaring till hur man delar med sig av innehåll på Facebook, Twitter och bloggar. Klicka på länkarna på vänster sida så kommer enkla presentationsfilmer upp. Det behöver inte vara svårare än just så.

(Notera att det är mycket spännande länkar i det här inlägget. Titta in!)

Ungdomsförbundet equmenia är på gång, det är roligt! Förutom att deras ordförande Johan Nilsson bloggar sen i höstas har också deras medlemsrekryterare en blogg, praktikanterna en blogg, programmet Apostlagärningarna 29 i Indien och nu senast bloggar också deras ekonom Ola J Hedin på bloggen Räkna med Gud – det femte räknesättet. Han skriver först en programförklaring och sedan om det femte räknesättet såhär:

I kristen verksamhet måste vi också räkna in det femte räknesättet i vår budget, alltså att räkna med Gud. Offervilja, missionsbehov, brödunder… Jag ser sällan till de aspekterna av budgetarbetet i facklitteraturen för ekonomisk styrning, men det är en nog så central del av mitt arbete i kristna organisationer och som förtroendevald i församling och förening.

Spännande, tycker jag. Hoppas det får genomslag! Det har ju visat sig på sistone att missionarna faktiskt finns på nätet, inte minst genom äktenskapsfrågan och den, med frikyrkliga mått mätt, närapå bloggbävning som skedde i och med presentationen av namnförslaget till den nya kyrkan.

Se också equmenia på Facebook (där endast Svenska Kyrkans unga är större bland ungdomsförbunden, även om det verkar va rätt hög medelålder där) och på Twitter.

I onsdags besökte jag ledningsgruppen i Missionskyrkan där jag bland annat pratade om internets platta struktur som skapar nya situationer som vi som kyrka måste förhålla sig till. Jag tog där upp exemplet att Facebook-gruppen ”Ge Missionskyrkans lokala församlingar rätten att viga par av samma kön” har fler än dubbelt så många medlemmar än Missionskyrkans egen Facebook-page.

Detta är en verklighet som vi behöver förhålla oss till och inte bara hantera utan helst också möta och omfamna. Vem som helst kan tycka synas och förvänta sig svar.

Det som är aktuellt nu är givetvis namnförslaget på det nya samfundet som Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan ska skapa. Igår var det pressrelease och idag har jag hittat ett tiotal bloggposter och dessutom runt 120 kommentarer på olika håll. Ingenstans hittar jag nån som är positiv till det. Ett fåtal är neutrala medan den överväldigande majoriteten är mycket negativ. Hur ska våra kyrkor hantera detta? Det är en rätt så stor enriktad rörelse som kommit till stånd på bara ett dygn.

Personligen så skulle jag hellre se något av förslagen som pingstvännen Carl Henric Jaktlund föreslår, nämligen Jesuskyrkan eller Lärjungakyrkan. Varför dölja vad det handlar om egentligen?

Det ska bli spännande att se vad som händer framöver här.

Här kommer länkar till de olika samtalen:

Facebook-samtal 1, Facebook-samtal 2, Twitter, Olgars blogg, På vacklande ben, Equmeniajohan, Mikael Karlendal, Andreas Möller, Bengt filosoferar, fjärde väggen, Barnabasbloggen, Carl Henric Jaktlund, Sändaren, Dagen

Spännande, eller hur?

Patric Forsling gästar Amen.se med några tankar om bloggande och kommentarer på internet. Till vardags arbetar han som generalsekreterare för ungdomsförbundet equmenia.

Jesus läser våra bloggar
Det är väl allmänt känt att det som sker bakom tangentbordet vid vår dator ganska ofta går över den gräns som vi skulle vilja bli offentlig. Det finns sidor av oss själva som får utlopp inom det gömställe som nätet utgör. Detta kan vi enkelt förklara med att svagheterna hos oss människor är rätt lika. Vi är allihop av samma skrot och korn. Pengar, sex och makt är områden som alla människor har sina svagheter inom. På något av dessa tre områden för vi allihop kampen. Det är också inom dessa tre områden som vi kristna får kämpa med de så kallade frestelserna.

Men så finns det en sak med nätet som förbryllar mig mer än annat. Det är en slags nätets hemlighet som blir alldeles offentlig. Det är alla dessa bloggar som tycker och tänker och inte minst dess kommentarer som får vanligtvis sansade män och kvinnor att fullständigt tappa all sans. I bloggens form så går det att säga det jag aldrig någonsin skulle säga öga mot öga med en annan människa. Så blir det ett slags offentligt samtal som saknar alla gränser.

Vad skulle Jesus ha sagt om detta?

Jag reflekterar speciellt kring detta när vi talar om så kallade teologiska samtal. Inom de kyrkor och samfund som jag betjänar i min roll på equmenia (Missionkyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan) så har det förts ett, så kallat, samtal kring frågan om vigsel för homosexuella. Oavsett vilken åsikt man har i sakfrågan så blir samtalet konstig. (Här är jag konservativt lagd då jag anser att det behövas mycket goda teologiska argument för att ändra en teologisk praxis som den samlade världsskyrkan, genom alla tider och runt om världen idag, står bakom).

Samtalet förs på en sådan teoretisk nivå där det är som om den korrekta läran blir viktigare än människor. I bloggen kan man hata och fördöma tryggt bakom sitt tangentbord. Vad skulle Jesus ha sagt om detta?

Jag skulle vilja citera en av mina stora svenska hjältar, artisten Stefan Sundström. Refrängen på en av hans frälsningsarméliknande sånger Om jag kommer opp till Jesus går:

”Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt,
frågar han nog inte nåt om fel och rätt,
har du älskat allt du pallar varje dag,
blir hans fråga och vad svarar du och jag?”

Tänker du inte på att andra människor blir sårade av det du skriver, så tänk åtminstone på att Jesus läser våra bloggar.

Patric Forsling, generalsekreterare på equmenia

Stefan Swärd är ordförande i Evangeliska Frikyrkan samt pastor i Elimkyrkan, Stockholm. Dessutom är han flitig bloggare och samhällsdebattör. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.

Den kyrka som vi möter i Nya Testamentet hade inga slutna rum. Jesus hade sina möten bland vanligt folk. Han undervisade vid tempelplatsen, på berget och vid sjön. Där folk samlades och där man brukade samlas. Och han undervisade sina lärjungar vid tempelplatsen, på berget och vid sjön – där folk samlades och där man brukade samlas. Långt senare började de kristna börja bygga avskilda kyrkorum, skilt från omvärlden, skilt från världen utanför. Under Jesu tid var det inte så mycket vi och dom, han hade sina
lärjungar, men på mötena var det alltid en salig blandning av fariséer, prostituerade, liberalteologer som saducéerna, och vanligt folk. Och vem som helst kunde höja rösten på Jesu möten, och alla frågor var tillåtna, och alla frågor ställdes. Och Jesus var väldigt duktig på att svara.

Hur är det idag? Följer vi Jesu modell eller är vi fortfarande instängda på våra slutna kristna mötesplatser, våra egna konferenser, våra egna kyrkorum, våra egna möten för våra egna. Med vår egen kultur och mönster och språk, en annorlunda kultur och mönster och språk än hos de andra.

Eller ska vi kliva ut ur vår bekvämlighetszon, utanför våra egna staket, våra slutna kyrkorum – och vara där folk i allmänhet är, de allmänna mötesplatserna, där alla sorts synpunkter kommer fram, och där alla frågor ställs. Mötesplatserna håller på att förändras. I den storstadsmiljö där jag lever finns det många sorts mötesplatser. Man möts i shoppingcentra, gallerior, restauranger, caféer, personalmatsalar, konferenser, biografer och teatrar – och mycket annat. En mötesplats som har exploderat är cyberspace. Att mötas över nätet, via facebook, bloggdiskussioner, eller annan sorts internetbaserade diskussioner.

Bloggvärlden har blivit en spännande mötesplats. Och det är också en demokratisk revolution. Det skrivna ordet och även det filmatiserade ordet har kontrollerats av kapitalet, och dess redaktörer. Det har skapat en elitkultur kring våra medier. Så har det varit även i den kyrkliga sfären.

Nu kan vem som helst börja blogga. Och det kostar inga pengar, det kostar dock en del tid. Vem som helst kan göra en filmsnutt och lägga ut på Youtube. Vi står inför en lika stor revolution som när boktryckarkonsten infördes.

Och det är väl självklart att vi kristna är där folk möts. Vi är med när mötesplatserna förändras. Vi gör våra röster hörda. Vi försöker svara på frågorna som ställs, och vi deltar i samtalen.

Bloggsfären är en ny typ av offentlig mötesplats. Personlig, konstant diskuterande, där argumenten ständigt utmanas, och där vem som helst kan trampa rätt in i diskussionen. Vi som följer Jesus behöver vara med och var där, där folk möts.

Och jag tycker att det ganska mycket liknar mötena och diskussionerna kring Jesus, som vi läser om i Matteus, Markus, Lukas och Johannes.

Emanuel Karlsten skriver idag om bloggande samfundsledare på sin blogg. Läsvärt! Där länkar han dessutom till flera olika samfundsledares bloggar. Dock utan att kommentera Göran Zettergrens blogg.. Jag undrar om det är ett symptom på Görans, rätt så försiktiga, bloggande eller Dagens, rätt så försiktiga, inställning till Missionskyrkan?

Fredrik på fredrikhimlen har sammanställt en råöversättning av de tips internetevangelismday.com ger till kyrkor och kristna för att använda de verktyg internet ger till att berätta om Jesus och leva kristet. Det är både praktiska och konkreta tips för utveckling men också väckarklockor för att undvika fällor och enkla misstag. Länk till texten finns här på högersidan.

Mycket i texten är oerhört relevant och viktigt! En del är lite gammalt eller irrelevant för vår svenska kontext. Texten är lång och svenskan är långt ifrån fullkomlig (grunden i översättningen är gjord med Google translator och efter det har små justeringar gjorts). Om du vill hjälpa till med att förbättra svenskan och kanske lyfta fram några av godbitarna så vore det fantastiskt!

När vi ändå är på ämnet så kan jag passa på att tipsa om några bloggar som berör just detta.

Digital Evangelism Issues är Internetevangelismdays egen blogg. Allt ifrån hur man använder twitter till hur man kan göra en egen cartoon story, med hjälp av internet.

Stefan Gelfgren skriver (på svenska) på Churchandinternetblog. Mycket tankvärt och ofta väl genomtänkta inlägg.

På Church of Facebook kan man läsa om boken med samma titel. En kioskvältare sägs det..

Digital @ Leadership Network är en ”church tech blog for non-techies. Grundläggande och bra tips för olika verktyg på internet och dessutom ofta kopplat till evangeliet.