Syfte och ludd.
Jag passar på att släppa ut vad som rör sig i mitt huvud just nu..
Jag försöker fundera vidare på det här med att göra Amen.se mer personlig alt komplettera med en egen blogg men är inte helt klar med hur det blir än. Största problemet är, såklart(?), att ta tid till det. Kanske är det inte så mycket tidsåtgången som att våga steget att vara ännu mer personlig och våga vara förebild som är problemet? Å andra sidan så upplever jag mig rätt så tidspressad också, så det funkar bra som ursäkt än så länge.
Om jag skapar en egen blogg som ett komplement så skulle denna bloggs syfte behöva tydliggöras. Det kanske den borde ändå. Jag tycker att jag börjar få rätt så bra koll på vad projektet Amen.se går ut på nu, men projektet är ju större än bloggen, sas. Detta är också en kritik jag har fått, att bloggen är rätt så luddig och det är svårt att se vad som är syftet.
Om jag tänker lite högt här så kanske ni kan hjälpa mig att fundera vidare. Ok?
Syftet med projektet Amen.se: Att finnas mitt i det stora samtalet på internet, se vad som händer och lära sig kulturen för att sedan ta allt detta och kasta in i kyrkan och röra runt så mycket som möjligt och därmed hoppas att vi lyckas få ut ytterligare några på banan. Tror vi att Jesu budskap har något att säga även till dagens medmänniskor så behöver vi såklart möta dem där de finns och där samtalet redan pågår. Gå ut.. osv.
Den primära målgruppen är därför tredelad: kristna församlingar, ledare och helt vanliga kristna.
På detta sätt arbetar jag med att nå syftet som från början formulerades: evangelisation och kristen närvaro på internet. Och som också syns uppe till höger.
Syftet med bloggen Amen.se: Utifrån ovanstående ska bloggen förmedla samtalet och kulturen på internet samt locka kristna ut i samtalet. Med detta vore det också rimligt att agera nån form av aggregator á la jardenberg unedited. En annan del skulle kunna vara nån enkel form av utbildning i internetfenomen, som Twitter och Jesus.Dessutom är det viktigt både att ta del av andras erfarenheter, genom gästposter, eller kanske tom att bli ett bloggteam, och att lyssna på andras frågor och funderingar kring det här med nätet, genom kommentarerna.
Ok. Det här att vara aggregator har jag inte riktigt tagit på allvar tidigare. Vore det en bra idé att försöka samla ett gäng länkar en gång i veckan? Nischen skulle då hamna nånstans mittemellan Joakim Jardenberg unedited och Emanuel Karlsten skulle jag gissa. Är detta något ni som läsare (och framtida potentiella läsare) skulle vara betjänta av, eller är finns det tillräckligt med sådant på nätet redan?
Om detta är något att satsa på, vad har ni för tips? Jag har givetvis ett helt gäng flöden i min rss-läsare, men vad finns det mer för metoder att hitta det som är relevant? Knuff åsånt, liksom..
Och! Har ni andra idéer om vad denna blogg borde vara så är jag idel öra, såklart.
Amen.se kanske i radio på fredag eftermiddag
Ni kanske minns att jag skulle bli intervjuad av P1 och att de skulle sända programmet nästföljande fredag. Det blev uppenbarligen inte så. Beställningen var tydligen ett tidlöst reportage och för mycket aktuellt har hamnat ivägen, antar jag.
Nu ska iaf ett reportage av Hugo Lavett (som intervjuade mig) om Kyrka och internet sändas på Människor och Tro fredag 18/12 kl 14:03. Ratta in P1 eller lyssna på webradion (som också går att lyssna på i efterhand). En liten chans finns fortfarande att jag är med. Annars får ni nöja er med kunnige Emanuel Karlsten som intervjuas live i programmet.
Uppdatering. Jag var med i ett par minuter vid två tillfällen, eller så. Mycket liksom, liksom. Jaja, jag gjorde nog inte bort mig helt iaf. Här finns klippet och jag är med från ca 12:30.
Apropå att peppa våra ledare..
Emanuel Karlsten skriver idag om bloggande samfundsledare på sin blogg. Läsvärt! Där länkar han dessutom till flera olika samfundsledares bloggar. Dock utan att kommentera Göran Zettergrens blogg.. Jag undrar om det är ett symptom på Görans, rätt så försiktiga, bloggande eller Dagens, rätt så försiktiga, inställning till Missionskyrkan?
Kommentarer säger mer än poster?
Mycket av detta projekt handlar i denna fas om att sätta igång ett samtal, sätta igång nån form av rörelse, att provocera igång engagemang för Guds skull..
Mina egna poster är, från projektets perspektiv, inte alls det som är mest intressant. Det som är mest intressant är de olika input projektet får från andra håll och inte minst i kommentarerna. Det är bland annat därför jag valt att ta in massa gästbloggare. Idén är att olika folk nappar på olika saker och så kommer ett samtal igång, ett behov identifieras och ett projekt kan skapas.
När jag räknade efter häromdagen så kunde jag summera ihop minst ett tjugotal delprojekt som kommit upp i kommentarerna och på andra ställen och som det skulle kunna bli nånting av.
Ett alldeles speciellt intressant samtal har uppkommit efter Emanuel Karlstens gästpost. Läs, fundera, konkretisera och bidra!
Det händer mycket spännande i kommentarerna, missa inte dem! Här är RSS-en.
Guds rike på internet #07: Internet och evangelisation bygger på samma sak!
Emanuel Karlsten gästar seriens sjunde inlägg. Sedan ett par år är han webredaktör på tidningen Dagen. Emanuel har en av den kristna bloggosfärens mest lästa bloggar, följ honom här!
Problemet med kyrkans satsningar på nätet är att kyrkan aldrig riktigt förstått sig på det. Eller - kyrkan har kanske förstått det när man börjat, men sedan inte varit följsam.
Vi kan se det med ungefär varenda kristen nätsatsning. Alla de forum som funnits där ute. Fisken.nu, Himlen.nu och allt vad de har hetat. Eller de olika communitys. Allra tydligast Crossnet. Vars forum Flow var hetare än skivat bröd när det kom, men nu, trots nylansering, blivit en spökstad, jämförelsevis.
Det är tråkigt. Men bygger allra mest på en sak: Att vi arbetar efter frälsartanken.
En lösning ska fungera jämt. Att en satsning ska lösa allt. Att en front i taget är bäst. Att saker är svåra.
Internet är inte svårt. Det kan tyckas vara ett virrvarr av kommunikation och nya grejer. Men allt det handlar om är människor. Som pratar. Det är själva fundamentet. Dessa människor använder sig sedan av olika verktyg. Olika program. Nya program.
Men ändå. Fortfarande människor som pratar.
Det här förstår Amen.se:s projektledare Nils Bryntesson. Och därför känner jag mig hoppfull.
Att vara nätpastor i projektet som tillåter en halvtidstjänst får inte innebära att hänga på forum och svara på provokationssökande tonåringars frågor om teodicéproblem. Det får heller inte innebära att starta upp en ny sajt som ska bli det nya (kristna) facebook.
Det här projektet måste i stället handla om att mobilsera en kyrka som inte förstått.
På Evangeliska frikyrkans sommarkonferens Torp i somras höll jag ett seminarium om just det här. Hur hela internet bygger på samtal. Hur det väntar på att kyrkan ska komma in och delta i samtalet.
2009 handlar inte internet om att nå hela världen. Utan om de relationer som du kan skapa - där du är. Visst är det bra att kyrkan har lagt ut sina aktiviteter på de digitala annonstavlor de kallar hemsidor. Men det leder knappast till att någon förstår grejen med kyrkan.
Som om det vore ett sammanträffande bygger internet och evangelisation på samma sak. Relationer. Kyrkan har förstått att kampanjer, gatu- och torgevangelisation fungerar dåligt för att nå människor. Att det handlar om att skapa trovärdighet genom våra liv. Att Gud får synas där, i våra relationer.
Projektet Amen.se behöver stå för en kunskapinsats. Vad internet är. Vad kyrkan kan göra. Att det inte handlar om svåra saker, men att det kan få dramatiska effekter.
Istället för att bara berätta vad församlingen gör och är på hemsidan - visa det. Att publicera youtubeklipp är lika enkelt som att maila. Att lägga upp en direktsänding av gudstjänsten är lika enkelt som att starta igång ljudmixerbordet. Att blogga är lika enkelt som att skriva ett sms.
Tänk dig kyrkans hemsida med allt det här. Där pastorn, församlingsanställda och församlingsmedlemmars bloggar utgjorde församlingens förstasida. Ett flöde med ständigt uppdaterade texter som berörde alla delar av våra liv. Kyrkan, vardag, jobb och skola. Där modeytligheter varvades med rapporter om kyrkans arbete, problem och gudstro (eller -tvivel). Plötsligt hade hemsidebesökaren fått en inblick i en församling som bestod av vanliga människor. Som tror på Gud.
Och när det är söndag sänds gudstjänsten. Som hyvlar ner tröskeln, rädslan och oron för den som följt församlingsmedlemmarnas bloggar en stund och funderat; "kanske skulle jag ta mig dit".
Jo, jag vet. Din största invändning är "Hur ska vi få tid?". Det sa församlingsföreståndaren Niklas Piensoho också när jag drog precis de här argumenten. Och sedan gick han och predikade i dagar i sträck för de redan frälsta på Nyhemskonferensen. "Men vi vill prioritera riktiga möten". Då har du missförstått något grundläggande. Internet är riktigt. Dess samtal uppfattas mer riktiga än många av dem som görs ansikte mot ansikte. Det finns få saker som leder till så riktiga möten som samtal över nätet. Som kommer ge dig en sådan inblick och ingång i människors liv. Och som till slut sannolikt också kommer leda till att du får ett fysiskt möte.
Kyrkans relevans i samhället har aldrig avgjorts av vilka programpunkter vi har. Utan av hur människor har förstått sin samtid och kommunicerat på dess språk.
Att hjälpa kyrkan till en insikt om det är detta projekts största uppgift.
Det här projektet är viktigt. Och bra. Men desto viktigare då att förstå vissa grundläggande saker om internet.