I ljuset av aktivitet på bloggen så verkar det kanske ha varit lugnt på Amen.se, vilket inte riktigt är hela sanningen. Egentligen tvärtom, eftersom projektet är så mycket större än bloggen. Detta är dock navet, icke att förglömma!

Från Maj-planen:

• Predikan i Hallunda hölls med god feedback. Om tro som delaktighet snarare än försanthållande, bland annat.

• I början av maj hjälpte jag Kristen och Kvinna med instruktioner, prylar och rigg för temadagen Med lusten som drivkraft. Dessvärre glömde de sätta på mikrofonen för inspelningen så det blev inte så mycket av den sändningen. Sista timmen kom dock med.

• Jag besökte också Sannerudskyrkan i Kil för att hålla en kurs om sociala medier. Ett intressant fenomen vid såna här tillfällen är att Facebook kommer att dominera det mesta av samtalet, trots att de just denna gång sagt att jag inte behövde ta så mycket till till Facebook eftersom de tyckte att det var rätt grundläggande och redan hade koll på det. Jag tror inte det var jag som styrde samtalet dit, utan snarare frågorna och behoven.

• Jag fick också möjlighet att besöka ekumeniska centret för första gången innan de flyttar till Alvik, där baptisterna huserar. Ett mycket intressant möte där jag fick träffa hela samfundsledningen för att sparka igång dem och ge dem lite utmaningar.

• Jag har skrivit en aningen utvecklad trafikrapport, om än senare än tänkt. Jag tror iofs att kvartalsrapporter kan vara ganska passande så det grämer mig inte särskilt.

• Mycket av arbetet under maj månad gick också till att förbereda livesändningarna av konferensen Avstamp. Det var ett oerhört intressant arbete där jag fick lära mig massor. Eftersom båda de stora lokalerna vi använde, Immanuelskyrkan och Filadelfiakyrkan har egna system för livesändning med robotkameror och avancerade bildmixrar så blev det ett ganska rejält steg uppåt för mig och de sändningar jag tidigare producerat. På gudstjänsterna var vi en bildproducent, en kameraman, en robotkameraskötare, en bildmixare och en som skötte texter. Under förhandlingarna hade jag bara en medhjälpare, men använde då utöver bildmixern wirecast flitigt för att mixa in talarlistor, föredragningslistor, att-satser och dylikt som presidiet och talarna bidrog med. Jag roddade också ihop så att baptisterna och barnkonferensen kunde sända sina samlingar. Equmenia valde av nån anledning att inte sända sina samlingar, trots att jag erbjöd dem hjälp, men åtminstone delar av förhandlingarna sände Scouterna. Dessutom gjorde vi ett tiotal intervjuer med profiler i våra sammanhang och en presskonferens, alldeles efter bildarmötet, som vi live-sände. För allt detta försökte jag ansvara och styra upp. Det var oerhört kul, och slitsamt. Resultatet blev 60 timmars material, ca 16 000 visningar och väldigt många positiva kommentarer och pepp.

Det av det som stod i planen. Dessutom:

• Flera lunchmöten om projektet och framtiden. Höljt i dunkel fortfarande, men kanske klarnar det framåt slutet av sommaren.

• Mycket planering och roddande kring Hela Kyrkans Hemsida. Mer om detta ganska snart, hoppas jag.

• Jag predikade i Tumba tillsammans med Linnea Jacobsson som varit equmenia-praktikant i Betlehem under året och tidigare bott i Albykollektivet tillsammans med oss.

• Jag har besökt Gudbykyrkan i Sorunda för att hjälpa dem med hemsida, Facebook och nätstrategi. Kul med en så liten församling utan någon anställd som ändå fattat att man måste satsa och finnas på nätet för att alls kunna va relevanta.

• Jag har haft en ekumenisk heldagskurs för ungdomsledare och ungdomspastorer i Göteborg. Oerhört spännande att få brottas med deras frågeställningar som dagligen möter och jobbar med dem som vi egentligen mycket mer skulle behöva lära oss av. Varför är vi kyrka? Hur är vi kyrka idag? Den typen av frågor funderade vi kring. Mer sånt!

• Jag har också haft ett seminarium i Årjängs Missionsförsamling kring kyrka och internet. En utmaning eftersom det är min barndoms församling, men det gick bra. Jag tror till slut att de fick med sig lite mer av vilken tid vi lever i och vad det innebär.

• Jag har haft en enskild genomgång av sociala medier och Twitter med Ann-Sofie Lasell, ordförande för Gemensam Framtid. Bra grej! Hon antecknade flitigt under hela vårt möte, så jag hoppas hoppas verkligen det gav frukt. Ett av de stora problemen Missionskyrkan haft är att man i  lokalförsamlingarna upplevt avståndet mellan samfundskansliet och den egna församlingen som väldigt stort. ”De sitter där borta i Stockholm och bestämmer massa saker.” Typ. Om nu Ann-Sofie skulle börja twittra och blogga så skulle det finnas god potential för att detta avstånd krymper avsevärt i den nya kyrkan. Hon skulle ta sommaren som prövotid där hon samlade på sig ett antal twittrare att följa för att se om det kunde ge nåt. Förvisso bra inställning att vilja lyssna först! Hoppas bara inte det stannar där.

• Sist men inte minst så har jag också kommit ikapp i min inkorg. En hel arbetsdag satt jag för att rensa undan och komma ikapp. Nu är den tom och jag hoppas jag har ett tillräckligt bra system för att det inte ska kaosa ihop sig där igen. Åtminstone inte i samma omfattning (-:

Så. Kort analys av läget. Från maj-planen genomfördes allt i tid utom trafikrapporten som kom sent. Sett i backspegeln så tror jag det blev bra. Dessutom så rapporterade jag uppenbarligen inte maj när så borde blivit gjort, eller planerade juni. Anledningen till detta är förmodligen främst dålig planering eftersom Avstamp började 1 juni när detta skulle göras, dvs då hade jag fullt upp med annat. Lärdom. I juni har jag i princip bara försökt beta av det jag haft inbokat sen tidigare och som behöver göras så att jag kan ta semester så snabbt det går, vilket ändå har inneburit en del övertid och att denna rapport inte kommer förrän nu, då. Bortsett från den bortglömda bloggen och rapporterna tycker jag att jag fått rätt så mycket gjort på 40% tjänst.

Häj.

(Notera att det är mycket spännande länkar i det här inlägget. Titta in!)

Ungdomsförbundet equmenia är på gång, det är roligt! Förutom att deras ordförande Johan Nilsson bloggar sen i höstas har också deras medlemsrekryterare en blogg, praktikanterna en blogg, programmet Apostlagärningarna 29 i Indien och nu senast bloggar också deras ekonom Ola J Hedin på bloggen Räkna med Gud – det femte räknesättet. Han skriver först en programförklaring och sedan om det femte räknesättet såhär:

I kristen verksamhet måste vi också räkna in det femte räknesättet i vår budget, alltså att räkna med Gud. Offervilja, missionsbehov, brödunder… Jag ser sällan till de aspekterna av budgetarbetet i facklitteraturen för ekonomisk styrning, men det är en nog så central del av mitt arbete i kristna organisationer och som förtroendevald i församling och förening.

Spännande, tycker jag. Hoppas det får genomslag! Det har ju visat sig på sistone att missionarna faktiskt finns på nätet, inte minst genom äktenskapsfrågan och den, med frikyrkliga mått mätt, närapå bloggbävning som skedde i och med presentationen av namnförslaget till den nya kyrkan.

Se också equmenia på Facebook (där endast Svenska Kyrkans unga är större bland ungdomsförbunden, även om det verkar va rätt hög medelålder där) och på Twitter.

Patric Forsling gästar Amen.se med några tankar om bloggande och kommentarer på internet. Till vardags arbetar han som generalsekreterare för ungdomsförbundet equmenia.

Jesus läser våra bloggar
Det är väl allmänt känt att det som sker bakom tangentbordet vid vår dator ganska ofta går över den gräns som vi skulle vilja bli offentlig. Det finns sidor av oss själva som får utlopp inom det gömställe som nätet utgör. Detta kan vi enkelt förklara med att svagheterna hos oss människor är rätt lika. Vi är allihop av samma skrot och korn. Pengar, sex och makt är områden som alla människor har sina svagheter inom. På något av dessa tre områden för vi allihop kampen. Det är också inom dessa tre områden som vi kristna får kämpa med de så kallade frestelserna.

Men så finns det en sak med nätet som förbryllar mig mer än annat. Det är en slags nätets hemlighet som blir alldeles offentlig. Det är alla dessa bloggar som tycker och tänker och inte minst dess kommentarer som får vanligtvis sansade män och kvinnor att fullständigt tappa all sans. I bloggens form så går det att säga det jag aldrig någonsin skulle säga öga mot öga med en annan människa. Så blir det ett slags offentligt samtal som saknar alla gränser.

Vad skulle Jesus ha sagt om detta?

Jag reflekterar speciellt kring detta när vi talar om så kallade teologiska samtal. Inom de kyrkor och samfund som jag betjänar i min roll på equmenia (Missionkyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan) så har det förts ett, så kallat, samtal kring frågan om vigsel för homosexuella. Oavsett vilken åsikt man har i sakfrågan så blir samtalet konstig. (Här är jag konservativt lagd då jag anser att det behövas mycket goda teologiska argument för att ändra en teologisk praxis som den samlade världsskyrkan, genom alla tider och runt om världen idag, står bakom).

Samtalet förs på en sådan teoretisk nivå där det är som om den korrekta läran blir viktigare än människor. I bloggen kan man hata och fördöma tryggt bakom sitt tangentbord. Vad skulle Jesus ha sagt om detta?

Jag skulle vilja citera en av mina stora svenska hjältar, artisten Stefan Sundström. Refrängen på en av hans frälsningsarméliknande sånger Om jag kommer opp till Jesus går:

”Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt,
frågar han nog inte nåt om fel och rätt,
har du älskat allt du pallar varje dag,
blir hans fråga och vad svarar du och jag?”

Tänker du inte på att andra människor blir sårade av det du skriver, så tänk åtminstone på att Jesus läser våra bloggar.

Patric Forsling, generalsekreterare på equmenia