Maria Melin är diakon med ungdomsinriktning och arbetar i Tierps Missionsförsamling. Dessutom bloggar hon privat här. Här är fortsätter hon serien om visioner för Guds rike på internet.

När vi öppnar vår Bibel och läser om Jesus så får vi gång på gång läsa om hur Jesus möter människor. Och han ser till att det blir personliga möten, han verkar ju vara expert på att ”bjuda hem sig” till folk. Så sitter han ner och pratar med dem.

Så gör vi också i våra kyrkor. Vi möter människor. Och många gånger blir det personliga möten. Tillfällen då vi pratar om det som är viktigt i livet. Finns det något bättre än att sitta med ett gäng scouter en sen kväll på scoutläger? Med en kåsa varm choklad i handen och få prata om det viktiga i livet?

Människor behöver nära kontakter med andra människor och för mig som diakon är det en av de saker som jag ser som viktigt i mitt arbete. Att vara en medmänniska som man kan möta, mitt där man står i livet. Någon som lyssnar.

Med detta sagt så kan man ju kanske undra varför en relativt stor del av min arbetstid är framför datorn och varför jag ofta har talat om hur viktigt det är att vi som kyrka finns på nätet. Men för mig har internet blivit en plattform, en plattform till samtal och möten med unga människor. För mig har det i första hand inte handlat om nya kontakter, utan om de kontakter som jag på olika sätt har byggt upp genom människor jag möter IRL.

Internet har många för och nackdelar, och jag tänker inte fördjupa mig i det. Men det som ibland ses som en nackdel, att man inte behöver se den man pratar med i ögonen, kan också vara en hjälp för att våga prata om det som ligger lite djupare i livet än väder och gårdagens fotbollsresultat. Själavårdande samtal är inte bara det som sker i kyrkans andaktsrum, utan plötsligt något som sker via MSN och andra chatmöjligheter. De religiösa frågorna dyker plötsligt upp på facebook och i andra sammanhang.

Jag tror inte att internet helt kan ersätta de kontakter vi har i mänskliga livet, men internet kan göra det lättare att våga. När samtalet redan är i gång så är det lättare att komma med förslaget att träffas ”på riktigt” och tröskeln har blivit lite lägre än innan.

Som kyrka har vi i uppdrag att sprida Jesu kärlek och en del i detta är att finnas till för våra medmänniskor. Det måste vi göra där medmänniskorna finns. I skolan, på jobbet, i kyrkan, i fotbollsklubben och på internet (och på en massa andra ställen också så klart!).

Idag fortsätter Allan Dalqvist serien kring visioner för Guds rike på internet. Allan är pastor i Svenska Baptistsamfundet och är aktiv på twitter här. Dessutom är han trollkarl, med en egen hemsida.

Idag har många församlingar hemsidor. En del fungerar som statiska skyltfönster, andra uppdateras regelbundet. I den församling som jag tillhör uppdateras hemsidan en gång i veckan genom att söndagens predikan läggs ut som mp3-fil. Syns du så finns du. Hörs du så kan du få respons. Jag vet att det finns människor utanför församlingen som uppskattar att predikningarna ligger ute på hemsidan. Med hjälp av Internet når vi människor som annars inte skulle fått del av förkunnelsen.

Jag är ganska ny när det gäller sociala medier: jag började med Twitter i juni och Facebook i augusti. På Twitter följer jag några politiker i olika partier och på olika nivåer. De inte bara skriver korta inlägg, de svarar också på frågor och kommentarer. Tack vare de sociala medierna krymper avståndet mellan folket och dessa folkvalda.

Samma sak borde kunna gälla för oss kristna. Vi har våra hemsidor där vi lägger ut information. Vi har våra församlingsblad som delas ut till medlemmar och andra intresserade. Vi har våra annonser (predikoturer) i dagspressen. Sociala medier kan då vara ett naturligt nästa steg.

Tänk om den lokala församlingen utsåg några till att ansvara för användningen av sociala medier. Tänk om dessa började twittra om församlingslivet och lade upp en sida för församlingen på Facebook. Tänk om man genom dessa kanaler aktivt erbjöd människor att ställa frågor om den kristna tron. Tänk om människor som saknar kontakt med en kristen församling skulle upptäcka att Guds rike finns också på Internet. Vad tror du skulle hända?