Jag ska predika på söndag. Det är alltid en ångest när man ska förbereda predikan. Jag har tidigare, både i predikan och på annat håll, ifrågasatt predikans form och metod. Det finns givetvis mycket goda saker med predikan, men det finns också ett antal aspekter i den som jag tycker vi borde ta tag i och fundera på om vi verkligen vill stå för och förmedla.

Hursomhelst. När jag nu förbereder predikan igen inser jag att det finns en oerhört god aspekt med predikan, som jag själv inte riktigt reflekterat över tidigare. Predikan tvingar mig alltid till egen självrannsakan. Kan jag stå för det jag tänker säga? Kan jag stå för att jag inte säger det här? Osv. Detta är givetvis oerhört nyttigt. Och jobbigt såklart. Det är mycket troligt att detta är en del av min skepsis till predikan. (Självrannsakan.)

Fundera gärna vidare med mig kring detta här nedan..