Anton Lundqvist studerar på Örebro Missionsskola och brottas aktivt med hur man lever det kristna livet. På nätet syns han mest genom att bidra till bloggen Kristen underjord. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet

Det är något tudelad som jag närmar mig begrepp som ”aktivism på nätet”, något som beror på mitt något kluvna förhållande till hela internetprylen.
Själv är jag en stadig användare av nätet på flera sätt: mail, bank, musik, blogg, facebook etc.; olika bitar som i mycket ”förenklar” min tillvaro. Samtidigt finns en väldigt tydlig baksida även på det här myntet: tidsslukare, ego-boostande (det är ju väldigt frestande att putsa fram en klanderfri bild av sig själv online, narcissisten inom mig jublar!), hätska debatter på bloggar och forum som knappast är uppbyggande (och ofta sker mellan anonyma användarnamn), nätmobbning osv. Men det är ju inte internets fel i sig, utan vårt (miss)bruk av ett i grunden väldigt smart system för kommunikation och handel som påverkar slutresultatet.

Hur följer man då Jesus på internet? Frågan är högst relevant, då internet idag är en lika stor som naturlig del av vardagen för många av oss. Grundläggande är förstås att inte betrakta mitt ”jag” på internet som någonting helt frikopplat från mitt ”jag” i ”verkligheten” (dvs offline). Mitt sätt att bemöta människor bör alltid grunda sig i kärleken, oavsett om det är min granne eller en främling bakom ett användarnamn. Men mer aktivt då? Att t.ex. byta sökmotor från google (aka storebror) till Growyn, att skriva under veckans upprop hos Amnesty eller varför inte handla julklappen på Webaidshop? Med en förhållandevis liten insats kan jag som internetanvändare bidra till en bättre värld.

En annan aspekt, som blivit viktig för mig personligen, är att använda nätet för att utforska vad livet i efterföljelse kan innebära. Genom bloggar och hemsidor har jag kommit i kontakt med människor och organisationer som utmanat mitt tänkande och uppmanat till djupare överlåtelse till Kristus. I mötet med andra lärjungar kan jag diskutera och brottas med de svåra frågorna, och samtidigt inspireras av andras exempel. Som alltid när det gäller undervisning måste det dock prövas: internet är ett riktigt drivhus för irrläror och osunda spekulationer.

Det är bland annat därför som den kristna gemenskapen irl aldrig kan ersättas av någon form av internet-dito. Gud har ju uppenbarligen skapat oss till människor, och som människor har vi ett behov av fysisk närhet med andra människor. Den kristna gemenskapen, där vi får träffas och be, samtala och betjäna varandra rent praktiskt är oersättlig. Tyvärr är det lätt hänt att nätet med dess sociala verktyg istället för oss längre ifrån varandra: varför hälsa på min polare (och behöva cykla genom höstrusket) när vi kan chatta? Varför ta kontakt med grannarna och engagera sig i deras liv när jag kan välja vilka jag lägger tid på genom att adda eller ta bort folk från min vänlista på facebook? Gud blev människa för att återge oss vår sanna mänsklighet, så som det var tänkt att vara i skapelsens morgon. Internet har ibland en tendens att föra oss åt andra hållet.

Det mesta går som bekant att bruka och missbruka, så även internet, och vår närvaro där bör då vara väldigt medveten om både fördelar och risker. Precis som när vi rör oss på andra platser, bör vi präglas av att vi är efterföljare till Jesus. Då kan nätet användas som en förlängning av församlingskroppen, till exempel genom att ha kontakt och utbyte med bröder och systrar runt om i världen för att tillsammans inspirerar och uppmuntra varandra på den smala Vägen.

/Anton Lundqvist (en av skribenterna på Kristenunderjord)