Internet gör mig lycklig
Det finns stunder då jag blir helt euforisk och inte riktigt kan sluta skratta. Detta var ett sådant tillfälle. Möjligen förstärks det för min del för att jag är fascinerad av domino, men jag tror nog fler än jag uppskattar detta.
Och tänk så mycket av den här typen av skapande skulle vi vara helt utan om vi inte hade internet!
Internetkunskap
Jag upptäckte precis en sajt med syfte att sprida grundläggande och viktig internetkunskap. Det är ett projekt som instiftats av .se, dvs de som hanterar toppdomänen .se. Stiftelsen för Internetinfrastruktur, alltså.
Sajten internetkunskap har som målsättning att producera 16 utbildningsfilmer att lägga ut på youtube som tar upp diverse relevanta ämnen som berör vårt dagliga surfande. De första filmerna handlar om sök, källkritik och upphovsrätt.
Målgruppen är förvisso skolungdomar, men nyttan tror jag många därutöver kan uppleva. Även jag som sitter timmar på internet varje dag har lärt mig mycket i dessa tre inledande filmer. Kolla gärna upp projektet och tipsa om det till folk ni tycker jag lite för lite koll (-:
Nybyggarupprop och tankar om projektets syfte
I Svenska Missionskyrkan har vi nåt som kallas för nybyggarupprop. Det är en grupp människor som regelbundet offrar pengar till olika pionjärprojekt. Just nu är det dags för Amen.se att emotta gåvor från dessa hjältar. Jag blev om bedd att skriva en text om projektet som jag bifogar här nedan. Läs mer om nybyggaruppropen här.
Sen första september arbetar jag som projektledare för Amen.se och pastor på internet. Det är ett nationellt projekt som finansieras genom pionjärfonden och hör formellt hemma i Tumba Missionsförsamling. Projektets syfte är evangelisation och kristen närvaro på internet.
Någon motsvarighet till detta finns inte och klara målsättningar är svåra att formulera. Ändå, och på sätt och vis just därför, är detta projekt så oerhört viktigt. Detta är ny mark, inte bara för kyrkan utan för hela samhället. Men det är inte bara ny mark, för vår ungdomsgeneration är interaktionen på nätet också en självklarhet och förutsättning för engagemang.
I Bibeln får vi läsa om var Jesus rörde sig och hur den första kristna församlingen formade sig. Två platser utmärker sig mer än andra, nämligen synagogan och hemmet.
Synagogan var den naturliga samlingsplatsen för religiösa och politiska samtal. Jesus talade ofta i synagogan och den var även Paulus första och återkommande anhalt när han anlände till nya städer för att grunda församlingar. De kristna fanns givetvis där människor samlades och där vardagens relevanta samtal fördes. Detta trots att synagogan inte alls var de kristnas domän, utan judarnas.
Hemmet stod då, på samma sätt som nu, för den nära gemenskapen. Att öppna upp sitt hem för någon är också att bjuda på sitt liv och (i bästa fall?) visa att man inte har dammtorkat varenda vrå. De ytliga relationerna har ingen naturlig plats i hemmet.
På många sätt kan man koppla både dessa platser till dagens internet. Vi använder våra datorer i hemmet, ofta till och med i vårt eget sovrum. Samtalen som förs på internet har ofta karaktären av att vara ofärdiga idéer och reaktioner. Den perfekta ytan är inte alls lika intressant som den inbjudande ofärdiga. Det är heller ingen tvekan om att det i dagens samhälle i oerhört stor utsträckning är på internet som de stora relevanta samtalen förs.
Vill vi vara sanna mot evangeliet så behöver vi möta människor där de är, just som Jesus och Paulus. Är våra kyrkors hemsidor statiska informationsbroschyrer från 90-talet istället för att vara levande, interaktiva och aktuella mötesplatser så kommer vi att bli totalt borträknade för en stor del av våra medmänniskor. Är vi inte intresserade av att kommunicera med våra medmänniskor på deras egna villkor så är vi illa ute.
Därför är detta projekt så viktigt, och det finns flera sätt att bidra. Pengar vet jag redan att ni ger, fortsätt med det! Dessutom skulle jag vilja uppmuntra er att besöka hemsidan Amen.se och lämna en kommentar med dina tankar om detta. Framför allt skulle jag dock vilja be er om hjälp i förbön. Området för detta projekt är så enormt (ja.. internet alltså) och resurserna så knappa (jag är ensam på en halvtid) så behovet av förbön blir därför också mycket stort. Be om ledning, vishet och urskiljning. Be om Guds välsignelse över Amen.se.
Frid, osv.
-nils
Guds rike på internet #24: Drömmar och framtidsvisioner.
Jonny Lygdman, 16 år, är medlem i Tumba Missionsförsamling och skriver på bloggen Kreationen. Förutom att han ligger på top 100-listan i Counter Strike varandes pacifist är han också engagerad i både programmering, sociala medier och ideella uppdrag i församling och SMU. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.
När jag tänker på internet så är det något som för mig är helt underbart och grymt stort, men det är något som saknas. Vi är många kristna i Sverige och de flesta av oss har bl a Facebook och andra liknande sociala tjänster. "Där tre eller fler samlas i mitt namn, där är jag mitt ibland dem" står det i Bibeln. Är det inte samma sak på internet?
Jag har länge önskat att kyrkorna skulle "hotta upp" tekniken som vi använder. Okej vår kyrka har en tuff hemsida och det är nice, men vi borde kunna erbjuda mer. Tänk vad skönt det skulle vara om vi kunde streama ut gudstjänster och andakter på internet. Fler skulle kunna ta del av dem då (och man skulle kunna lyssna igen på de där asbra predikningarna och ta igen dem man missat.)
På extremt många internetforum blossar debatten om religion (t ex på helgon.net när jag hängde där) men det är sällan som någon svarar något som inte är baserat på fördomar. I ett inlägg på min blogg kritiserade jag den kristna världen för att inte sprida guds budskap tillräckligt. Det gäller även nätet. Vi skaffar oss vänner på sociala nätverk men precis som på jobbet tror jag många är rädda att bli stämplade som nån form av "Hej jag är kristen och kommer exorcera dig om du inte konverterar" om man pratar om Gud. Jag tror att Amen.se har en viktig uppgift i att försöka normalisera privata predikningar för varandra på nätet. Vad tror ni?
Guds rike på internet #21: Tre syften, en närvaro
Johanna Grandin presenterar sig som protestant, katolsk och ortodox på sin egen blogg På vacklande ben, som hon drivit i över ett år med många spännande tankar och goda samtal i kommentarerna. Hon titulerar sig dessutom naturvetare, miljövän, bokslukare. Här fortsätter hon serien om visioner för Guds rike på internet.
Låt mig vara lite from(?), jag kallar den kristna närvaron på internet för treenig eller trefaldig.
- För det första så är det ett sätt att knyta kontakter mellan kristna på olika orter och i olika samfund. Ett sätt att lära känna och berika varandra, oavsett om man träffas som individer på bloggar eller communities, eller om man kommer ny till en stad och söker reda på stadens kyrkor via deras webbsidor. Förhoppningsvis kommer vi genom personliga relationer kunna överbygga oenigheten - det är alltsomoftast mycket lättare att sätta sig in i en "motståndares" åsikter i ett försök att förstå dem istället för att kritisera hejvilt om han eller hon råkar vara min vän snarare än en ansiktslös massa av främlingar.
- För det andra så måste internet erbjuda en fördjupning i tron för den enskilde. Allt får inte bara vara i termer av "utåtriktat" när församlingar pratar internet, utan det måste även vara "inåtriktat". Till skillnad från en traditionell församling så blir dock "inåt" i detta fall inte "inåt mot den egna församlingen" utan "inåt mot kristenheten", dvs på sätt och vis även ekumenisk.
- För det tredje (och ja, jag menar verkligen i tredje hand!) så ska den kristna närvaron ett vittnesbörd för okristna. Det är ett evangelisationsverktyg (OBS! ett verktyg bland andra, inte någon substitution för församlingsevangelisation eller det enda möjliga sättet att frälsa folk för all framtid), genom att vara en mötesplats för människor. Och det är viktigt att vi i Paulus anda kan prata till "aternarna på areopagen" på deras eget språk när så tillfälle ges. Predika gärna evangelium rent och klart, men gör det med respekt för dem du talar med. Lyssna dubbelt så mycket som du talar! Kom ihåg att principen "två öron, en mun" gäller även på internet, trots att kommunikationen där bedrivs mer mellan "två ögon, tio fingrar"...
Självklart går dessa tre kriterier in i varandra. Ett kristet community som är en ekumenisk-social plattform för en person kanske blir en plattform för fördjupning i tron för någon annan. Det som är internetevangelisation på en plats kan bli en plattform för kristna på andra orter att uppmuntra och lära känna dem. Och så vidare.
Men uppfyller inte den kristna närvaron alla dessa tre kriterier så är det - för att vara överdrivet dramatisk - ett falskt vittnesbörd. Nu säger jag inte att varje kristen person som närvarar på internet måste stå för alla dessa tre bitar, men om vi inte alla tillsammans som Kristi Kropp speglar detta så är vi ute på farligt vatten skulle jag tro. Om vi inte alla visar på syskon som har de bitar vi själva saknar så bör vi kanske ifrågasätta vår egen ensidighet?
Det jag tror vi dock måste komma ihåg är att internet aldrig kan bli något annat än ett verktyg och en plattform för kristen närvaro och aktivism, internet kan aldrig ersätta det personliga mötet öga mot öga med en annan människa.


