En av mina största förhoppningar med projektet Amen.se är att kristna ska lära sig att länka och uppskatta länkandet. Varför? Just därför att länkar är det som bygger och bär hela internet. Utan länkar vore internet en telefonkatalog, eller ett uppslagsverk. Kommunikationen vore obefintlig. Länkarna hjälper oss att hitta vidare och de hjälper oss att bli en del av samtalet. Därför blir jag glad varje gång det uppstår samtal mellan olika kristna bloggar som länkar till varandra. Varje gång det sker så vidgas både författarens och dess läsares vyer och nya insikter uppstår. Exempel på detta är Aborter och Torsten Åhman | Stefan Swärd och nu senast, det iofs ganska hätska, samtalet om helvetet hos kristna bloggare.

Nån menade att kristna kanske inte alls borde blogga eftersom det lätt blir så hetsiga samtal kring teologiska frågor. Jag menar tvärtom att vi behöver transparensen. Genom bloggandet och samtalen avslöjar vi vilka vi verkligen är. Om det är så att många kristna bär på frustrationer och obearbetade erfarenheter så är lösningen knappast att gömma undan det i garderoben igen eller att sopa det under mattan, inte heller kan lösningen vara att de sunda kristna rösterna tystnar – helt tvärtom. Vi behöver prata, öppet. Om vi ska kunna vinna tillbaka någon slags trovärdighet som kristna så behöver människor se att vi står för vad vi tror på, öppet. Genom samtalet så lär vi oss det nya landskap vi befinner oss i, vi får redskap bearbeta och få utlopp för det som är viktigast i våra egna liv.

Detta delande är vad jag skrev om häromdan, som borde vara en ryggmärgsreflex hos kristna. Visst?

Människor, internet, sociala medier och Boeuf bourguignon | jardenberg unedited.
Läs interjvun i ovanstående länk. Jocke Jardenberg är en av Sveriges allra främsta experter på internet och sociala medier. Är du bara en aning internetnyfiken så rekommenderar jag även att du följer hans morgonlänktips. Varje morgon kl åtta serverar han internetfrukost till hela Sverige. Se jardenberg.se

Jag fortsätter temat med pensionärer en aning. Pensionärer är ju en så tydlig symbol för den där internet-rädslan, som inte bara försvårar utan ibland också förlamar de enklaste kommunikationer.

Hursomhelst. Vi har skickat (fysiska) julkort till våra vänner med ett foto av våra barn. Bland annat skickade vi till ett syskonpar som är pensionärer och bor tillsammans. Tidigare har de varit mycket skeptiska till allt vad datorer och internet heter men sen i våras så har de en egen bärbar dator som en granne har hjälpt dem att få igång. Nu är situationen helt annorlunda. Det kanske inte låter som mycket men upplevelsen att få ett mail av systrarna med tack för julkortet vi skickade, var fantastisk! De passade dessutom på att fråga om de kunde få del av gudstjänsten i söndags som ljudfil eftersom de inte själva kunde delta. Givetvis kunde jag hjälpa till med det. Alla glada.

Hurra!

(Dessutom låg en fruktkaka på mitt skrivbord när jag kom till jobbet imorse, som en annan pensionär ville att jag skulle ha. Julen är god!)

Hurra!

Nu önskar jag att ni alla får en välsignad jul, att ni har möjlighet att mötas över generationsgränser och gärna över ett gäng andra gränser också, fysiska och avståndsmässiga t ex. I Tumba kommer vi få en hälsning direkt från Betlehem under midnattsmässan. Så kan man också mötas. God jul.

Häromdagen fick jag mail från en av pensionärerna i församlingen.

Hej Nils!

Eftersom jag är förkyld höll jag mig hemma från gudstjänsten idag. Framåt halv tolv kom jag på att den brukar ju direktsändas och voila så var det ju. Det var väldigt trevligt att få delta i direktsändningen. Ljudet var toppen och jag kände mig delaktig. Tack för ditt pionjärjobb! Det här är värdefullt.

Internet är fantastiskt!

Underbara pensionärer!

Igår föreslog vår ungdomsledare att vi skulle hjälpa personalen på äldreboende Orren här i Tumba att visa vår gudstjänst på TV-apparaten i allrummet. Inte en dum idé eftersom vi regelbundet har andakter hos dem! Vi får se vad det blir av det.

Bubblan, eliten och torglåten | Mindpark — Mediebloggen.

Anna Lindberg skriver intressant om sina funderingar efter SSWC. En följd av SSWC var en ganska upprörd debatt om elitism på internet. Innanför och utanför är ju både intressant och svårt. Det finns kanske fler likheter mellan frikyrkovärlden och sociala-medier-bubblan än vad vi anat?

Bibeln blir MMO | Spelfeber.

Jag skrev i våras om att Bibeln blir RPG i Svenska kyrkans regi. Nu är ytterligare ett bibel-spel pågång, som dessutom är internetbaserat. Jag bibehåller min skepticism, men vidarebefordrar gärna länken.

Fotocredd: id-iom på flickr

Vi i kyrkan är ju inte riktigt som dom där andra. Dom där utanför. Och dom där utanför är ju inte riktigt som oss. Vi i kyrkan.

För att vara krass så ligger det ju en del i det där. På både gott och ont. Samtidigt är vi vanliga människor allihop, med gåvor, brister och olika typer av hopp.

För egen del tror jag att kyrkan behöver vara nånting annat än resten av världen. På nåt sätt krävs det för kyrkans existensberättigande. Det är vår kallelse att visa på ett annat sätt att leva. Ett sätt att leva som inte präglas av girighet, hämndlystnad och först och främst mig själv.

I stora stycken har vi misslyckats. Givetvis. Trots våra misslyckanden är det här kallelsen som kristen är och förblir. På samma gång tror jag att en viktig anledning till att vi så ofta hamnat fel i kyrkan är en vi-och-dom-mentalitet som grott snett ur samma kallelse. Vi tror att vi behöver hålla oss för oss själva för att kunna klara av att leva ett rent liv, medan kallelsen kanske snarare handlar om att vara ett alternativ mitt ibland folk. Åtminstone verkar det så om man ser på Jesu liv.

Det är här det blir så intressant när internet kommer in i bilden. Men först en historisk exposé.

Historiskt sett har Sverige varit ett av Europas mest religiöst styrda länder med en oerhört stark statskyrka – de enda som inte av lag var tvungna att vara medlemmar i Svenska Kyrkan, den enda kyrkan, var judar. Religionsfrihet fanns inte på kartan i början av 1800-talet. Följden av detta blev också en ojämförligt stark reaktion mot institutionell religion, först initierad av frikyrkorörelsen, som drev frågan om religionsfrihet och sen ytterligare driven främst av de akademiska institutionerna i mitten på 1900-talet som rent krasst önskade avlägsna teologin helt från akademin. (Som om teologin skulle bli mer vettig då?)
Väldigt kortfattat kan man säga att detta är anledningen till att Sverige är så sekulariserat, kanske världens mest sekulariserade land.

Sekulariseringen har flera sidor. Som frikyrkokristen är jag oerhört tacksam för att kyrka och stat idag har så lite med varandra att göra och att vi faktiskt har religionsfrihet i Sverige. Det är också så att sekulariseringen på många sätt har varit en nyttig reningsprocess för kyrkorna i Sverige. De frågor som sekulariseringen krävt svar på är de facto relevanta! Dessvärre har vi under 1900-talet varit oförberedda och inte minst ovilliga att ge svar på tal, vilket också resulterat i att vi bara är en bråkdel kristna i Sverige idag mot hur det såg ut i början av 1900-talet. Istället för att möta kritiken och delta i samtalet så gömde vi oss i våra kyrkor, hoppades på att väckelsen skulle komma tillbaka och önskade att folk skulle sluta upp att va så dumma som att ställa frågor och kräva svar..

Detta är givetvis en grov generalisering, men det ligger ändå en del sanning i beskrivningen. Vi har i kyrkan haft tillräckligt fullt upp med att hålla ordning på oss själva för att orka med att bemöta den kritik som kom utifrån. Det kunde väl förresten nån annan göra, som pastorn, eller biskopen, eller samfundsledningen?

Det som händer i och med den sociala webben är att vi inte längre har möjlighet att stänga in oss i våra kyrkor på samma sätt. Vi kommer inte kunna fly kritiken utan tvingas både stå till svars, möta och, inte minst, ta lärdom av samtalet som redan förs bland människor. Det kommer att smärta både människor men kanske främst gamla och tröga institutioner som mitt eget samfund, Missionskyrkan, men det kommer också leda till att vi kommer närmare det Jesus från början pratade om, och levde. Det är min övertygelse.

Det är såklart vanskligt att hävda att internet skulle vara kyrkans frälsare. Det tror jag inte per se, men jag tror däremot att det öppna samtalet kan vara kyrkans räddning. I bästa fall kan internet vara en katalysator till det öppna samtalet.

Med hjälp av internet öppnas våra tidigare stängda gemenskaper upp. Som enskilda kristna hamnar vi, med hjälp av sociala medier som Facebook och Bambuser, ofrivilligt i samtal om våra djupaste övertygelser och vad som är viktigast i just mitt liv. När vi själva tvingas formulera vad vi tror på så blir idéerna verklighet. Detta gäller kristen som ateist, nörd som Svensson.

Detta är anledningen till att kyrkan behöver internet. (Och att internet behöver kyrkan?)

Why Facebook Now Controls The Internet | Matt Singley | Social Media Optimization.
Lagom till att min google-fobi har börjat brytas ned i stycken får jag nu en annan aktör att hålla ögonen på. Inlägget ovan må va en aning nördigt, men oj va intressant. Internet är mer än allt annat socialt idag, därför är det ju också rimligt att Facebook tar över Googles roll som härskare. Men det känns lite ovant. Nåväl. Kvarstår hur vi handskas med detta. Min Facebook-ovilja har jag ju redan överkommit.. Det kanske är bra?

ZENIT – Pope Asks Catholics to Give a Soul to the Internet.
Påven har återigen uttalat sig om internet och han är fortfarande mycket positiv. Kul! Hoppas det får tillbörliga konsekvenser bland kristna. Mycket av uttalande handlar om ett erkännande av internet som ett viktigt verktyg och möjlighet för kyrkan men att vi inte bara får se det som statisk media utan att vi dessutom behöver ge det en själ. Vi behöver ta relationerna på internet på allvar. Mycket samma resonemang som projektet Amen.se handlar om faktiskt. Läs och inspireras!

Äntligen har jag fixat till om-projektet-sidan. Något som borde gjorts för längesedan, men som skjutits upp eftersom jag inte riktigt haft klart för mig vad det är jag sysslar med

Jag saxar in texten här också:

Amen.se är ett pionjärt projekt inom Svenska Missionskyrkan som syftar till evangelisation och kristen närvaro på internet. Ungefär så enkelt, och så svårt, är det.

Internet handlar idag om kommunikation, relation, passion, nätverkande och att dela information. Mycket av detta är också det grundläggande i evangelisation – att vi skapar en relationer och delar med oss av vår passion, Jesus Kristus.

Väldigt mycket av den allmänna debatten och det personliga samtalet har flyttat ut till internet, eftersom alla kan delta. Närheten mellan människor har blivit mycket större och möjligheten att engagera sig för sakfrågor enklare. Väldigt mycket av vårt samhälles vardag och allvar sker på internet.

Som kristna är vårt första uppdrag att finnas mitt bland människorna och där vara ett vittnesbörd för evangeliet, genom våra liv. Internet är en av de allra viktigaste arenorna för oss att finnas på!

Tyvärr begränsas vi ofta av att vi tror att internet inte är på riktigt. Att det är nån slags låtsasvärld. Att man inte kan möta andra människor på nätet. Att man inte kan skapa verkliga relationer. Denna attityd är inte bara gammal, den är också direkt destruktiv, eftersom vi då inte tar ansvar varken för det som sker på nätet eller vad vi själva gör på nätet.

Det vi skriver på nätet har en avsändare och en mottagare som i högsta grad är verklig. Kommunikationen på internet är inte samma sorts kommunikation som när vi möts öga mot öga, men det är inte heller telefonsamtalet. Internet gör inga anspråk på att ersätta den fysiska kontakten vi har med människor, snarare tvärtom. Internet är ett komplement som ger oss större kontaktytor och ofta skapar förutsättningar för fler kontakter även offline.

Som kyrka, som kristna ledare och som vanliga kristna behöver vi finnas där människor finns. Vi behöver ta del av de möjligheter som ges oss. För att få berätta om Jesus med våra ord och med vårt liv. Detta är vad Amen.se handlar om. Välkommen till verkligheten!

Fortfarande är detta inte statiskt, men det är förhoppningsvis lite tydligare än innan. Vad säger ni om detta. Är ni med mig?