Stefan Swärd är ordförande i Evangeliska Frikyrkan samt pastor i Elimkyrkan, Stockholm. Dessutom är han flitig bloggare och samhällsdebattör. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.

Den kyrka som vi möter i Nya Testamentet hade inga slutna rum. Jesus hade sina möten bland vanligt folk. Han undervisade vid tempelplatsen, på berget och vid sjön. Där folk samlades och där man brukade samlas. Och han undervisade sina lärjungar vid tempelplatsen, på berget och vid sjön – där folk samlades och där man brukade samlas. Långt senare började de kristna börja bygga avskilda kyrkorum, skilt från omvärlden, skilt från världen utanför. Under Jesu tid var det inte så mycket vi och dom, han hade sina
lärjungar, men på mötena var det alltid en salig blandning av fariséer, prostituerade, liberalteologer som saducéerna, och vanligt folk. Och vem som helst kunde höja rösten på Jesu möten, och alla frågor var tillåtna, och alla frågor ställdes. Och Jesus var väldigt duktig på att svara.

Hur är det idag? Följer vi Jesu modell eller är vi fortfarande instängda på våra slutna kristna mötesplatser, våra egna konferenser, våra egna kyrkorum, våra egna möten för våra egna. Med vår egen kultur och mönster och språk, en annorlunda kultur och mönster och språk än hos de andra.

Eller ska vi kliva ut ur vår bekvämlighetszon, utanför våra egna staket, våra slutna kyrkorum – och vara där folk i allmänhet är, de allmänna mötesplatserna, där alla sorts synpunkter kommer fram, och där alla frågor ställs. Mötesplatserna håller på att förändras. I den storstadsmiljö där jag lever finns det många sorts mötesplatser. Man möts i shoppingcentra, gallerior, restauranger, caféer, personalmatsalar, konferenser, biografer och teatrar – och mycket annat. En mötesplats som har exploderat är cyberspace. Att mötas över nätet, via facebook, bloggdiskussioner, eller annan sorts internetbaserade diskussioner.

Bloggvärlden har blivit en spännande mötesplats. Och det är också en demokratisk revolution. Det skrivna ordet och även det filmatiserade ordet har kontrollerats av kapitalet, och dess redaktörer. Det har skapat en elitkultur kring våra medier. Så har det varit även i den kyrkliga sfären.

Nu kan vem som helst börja blogga. Och det kostar inga pengar, det kostar dock en del tid. Vem som helst kan göra en filmsnutt och lägga ut på Youtube. Vi står inför en lika stor revolution som när boktryckarkonsten infördes.

Och det är väl självklart att vi kristna är där folk möts. Vi är med när mötesplatserna förändras. Vi gör våra röster hörda. Vi försöker svara på frågorna som ställs, och vi deltar i samtalen.

Bloggsfären är en ny typ av offentlig mötesplats. Personlig, konstant diskuterande, där argumenten ständigt utmanas, och där vem som helst kan trampa rätt in i diskussionen. Vi som följer Jesus behöver vara med och var där, där folk möts.

Och jag tycker att det ganska mycket liknar mötena och diskussionerna kring Jesus, som vi läser om i Matteus, Markus, Lukas och Johannes.

Tobias Herrström fortsätter serien om visioner för Guds rike på internet. Som nyvigd präst, utexaminerad från Johannelunds Teologiska Högskola,arbetar Tobias nu i Hammarkullen och företräder kommuniteten Oikos. Här kommer hans tankar om internet och framtiden.

Internet kommer inte bestå, bara så du vet.
Det teknologi dyrkande samhället som vi är den del av kommer falla. Det är en del av det fallna system som motverkar Guds vilja. Idag prisar vi utveckling, framgång, och vetenskapliga upptäckter som självständiga goda ting.
”Utveckling är bra!” Men inte många frågar sig vartåt vi vill utvecklas, för skulle vi göra det, skulle många av de upptäckter vi gör och strävar efter hindras, för de krockar med våra mål.

Internet är inte här för att stanna. En dag kommer den sista datorn slockna, en dag står vi där och måste leva på de gröna ängarna. Tillsammans, andas luft, mötas öga mot öga, kramas IRL.

Jo… Jag är en hopplös junkie av schyssta bloggar, artiklar, wikipedia, facebook uppdateringar och att knyta nya och fördjupa kontakter via olika forum. Och annat som jag inte alltid vill stå för..

Nätet är som samhället, det innebåller typ samma saker, fast mycket mer lättillgängligt. Det är svårare att gå ner på bakgatan för att gå på porrklubb än att
genom en enkel sökning hitta det mitt kött begär.

Det är lättare att få en snabb bekräftelsefix via en flört på nätet än att satsa på ett långvarigt förhållande, eller ta tag i sitt bekräftelsebehov.

Det är lättare att bryta mot upphovsrättslagen via torrentsidor än att kopiera en VHS hemma hos en kompis.

Det är lättare att förhastat kasta ur sig förolämpningar, oeftertänksamma ord till sin  motståndare på diskussions forumet eller bloggen.

Men…

Det är också lättare att demokratisera informationsflödet. De stora mediabolagen tappar mycket av sin makt. Folket kan hitta information som censuren och mediamakten inte vill att du skall hitta.

Det är lättare att samtala med folk på andra sidan jorden som kämpar samma kamp  men i annorlunda situationer, vi kan knyta kontakter och utbyta erfarenheter.

Det är lättare för ickekommersiella krafter att slå igenom, musiker och konstnärer som vill sprida schyssta grejer utan att bry sig om Mammon kan lättare göra det.

Så…

Kristen aktivism måste alltid börja med en själv, så även på nätet. Mitt förslag är att vi som försöker vara efterföljare till Jesus väljer askesens väg på nätet.

Kontrollera tiden du är uppkopplad, Bestäm hur lång tid du skall surfa i förväg.

Kontrollera vad du gör på nätet. Bestäm innan vad det är du är ute efter denna gången du sätter dig vid datorn och låt dina syskon i tron se din historik, även porren, spelbolagen, WoW-sidorna och dina kommentarer på bloggar.

Använd din möjlighet att ha tillgång till internet för att hjälpa de som inte har lika lätt tillgång till internet, sprid deras ord. Hjälp människorättskämpar i diktaturer att få ut ordet om hur det är där.

Använd din riktiga identitet, stå för det du gör på nätet!

och framförallt.. Koppla ner. Koppla av nätet. Stäng datorn. gå en promenad i skogen, ta en fika med en bekant. Be.  Lev IRL.

För internet kommer inte bestå

.. och du, när du gjort detta, skriv en kommentar här nere och berätta hur du gjorde, för jag behöver din hjälp.

Samuel Varg Thunberg är en mångsysslare. Han jobbar bland annat inom Göteborgs sociala resurs och är aktiv som historisk återskapare genom den kristna medeltidsföreningen Drothemshirden 1349 och som säljare av historiskt hantverk på många marknader runt om i Sverige. Han är också evangeliserande trollkarl och skriver En magisk blogg…

Internet. Det är ett ord som rymmer mycket. Det är inte bara det att Internet rymmer nästan oändligt mycket information. Utan vi har nog också alla ganska mycket åsikter och tankar kring detta globala nätverk. Jag själv är väldigt tudelad i mina känslor inför det. Ena sidan av mig avskyr det då det har kommit att styra så människors liv och då det finns så mycket skit i varje hörn och avkrok av nätet att man kan bli tokig. Dessutom gynnas många mycket osunda industrier genom det. Och jag tror många av oss har upplevt vilken tidstjuv Internet kan vara ibland!

Å andra sidan kan jag ju hålla kontakt med vänner som jag aldrig annars träffar. Jag kan läsa avhandlingar, se predikningar och träffa intressanta människor som jag aldrig skulle sett eller ha träffat i det verkliga livet.

Jag själv är ganska ny inom de sociala medierna på Internet. Under det senaste året har jag skaffat mig en egen hemsida, en blogg, ett twitterkonto och en egen Facebookprofil.
Men länge har jag varit väldigt skeptisk till allt sådant. Men jag måste känna mig, till viss del, överbevisad och besegrad. Dom sociala medierna på Internet har stora fördelar och man kan faktiskt nå ut med sina ord bland alla miljontals röster som ropar ut sina åsikter genom satelliterna som kretsar kring vår värld. Hur skall man då göra detta? Hur skall man nå ut med ett gott budskap på ett så mörkt ställe så som Internet? Jag tror att svaret är lika lätt, och svårt, som i det verkliga livet. Vi måste integrera oss med dom andra människorna. Svaret är inte att starta ”en kristen Community” där vi kan sitta och häcka i vår del av cyberrymden. Att isolera sig som protest brukar inte fungera så bra. Utan vi måste faktiskt göra något konkret
Vi måste ut på dom vanliga sidorna och finnas där. Sen kan man mycket väl skaffa sig en liten blogg och skriva kloka ord där. Sidor som Amen.se är också bra där vi kan stråla samman och ge varandra inspiration. Och vi kan också hitta en del trevliga saker i vrårna på detta enorma digitala byggnadsverk.

Vi får dock aldrig låta någon virtuell värld ta över våra liv. Det verkliga livet levs bäst i fysisk gemenskap med andra människor. Som kristna måste vi leva i världen och vi måste nog finnas på Internet. Men vi behöver inte leva av världen eller för Internet. Vi skall leva för Kristus och finnas till hands för våra medmänniskor – överallt.

Vi är på väg in i steg två i projektet Amen.se. Steg ett, som vi sysslat med sen 1 sep när projektet började var dels att hitta på vad vi skulle kunna göra, dels att hitta folk som skulle vilja göra det vi skulle kunna göra.

I nuläget har vi ett stort gäng mycket bra idéer på vad kristen aktivism på internet skulle kunna innebära. Vi har också blivit ett bra gäng som på olika sätt vill engagera sig i projektet. Fantastiskt!

Steg två blir nu att börja genomföra projekten. Det som vi tidigare bara pratat om och knappt det – visionerat om – det ska nu bli verklighet. Halleluja amen.

För att kunna börja jobba mer fritt tillsammans kommer vi öppna ett forum som är kopplat till bloggen. I forumet kommer finnas kategorier för de olika delprojekten och givetvis kan också vem som helst starta en ny tråd och börja visionera och agera.

Förhoppningsvis så kommer forumet att synka helt och fullt med bloggen. Dvs samma inloggning till båda verktygen, varje bloggpost blir en egen tråd i forumet, inkl kommentarer, osv. Om WP-United håller vad det lovar återstår att se, men det verkar lovande.

I bästa fall och enligt plan kommer forumet komma igång inatt. Ny post om det då.

Att vi nu går in i steg två innebär också att vi byter hastighet på visionstexterna, dock utan att lämna det åt sidan. Från idag kommer vi ha en gästpost i veckan kring visioner för Guds rike på internet.

Anton Lundqvist studerar på Örebro Missionsskola och brottas aktivt med hur man lever det kristna livet. På nätet syns han mest genom att bidra till bloggen Kristen underjord. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet

Det är något tudelad som jag närmar mig begrepp som ”aktivism på nätet”, något som beror på mitt något kluvna förhållande till hela internetprylen.
Själv är jag en stadig användare av nätet på flera sätt: mail, bank, musik, blogg, facebook etc.; olika bitar som i mycket ”förenklar” min tillvaro. Samtidigt finns en väldigt tydlig baksida även på det här myntet: tidsslukare, ego-boostande (det är ju väldigt frestande att putsa fram en klanderfri bild av sig själv online, narcissisten inom mig jublar!), hätska debatter på bloggar och forum som knappast är uppbyggande (och ofta sker mellan anonyma användarnamn), nätmobbning osv. Men det är ju inte internets fel i sig, utan vårt (miss)bruk av ett i grunden väldigt smart system för kommunikation och handel som påverkar slutresultatet.

Hur följer man då Jesus på internet? Frågan är högst relevant, då internet idag är en lika stor som naturlig del av vardagen för många av oss. Grundläggande är förstås att inte betrakta mitt ”jag” på internet som någonting helt frikopplat från mitt ”jag” i ”verkligheten” (dvs offline). Mitt sätt att bemöta människor bör alltid grunda sig i kärleken, oavsett om det är min granne eller en främling bakom ett användarnamn. Men mer aktivt då? Att t.ex. byta sökmotor från google (aka storebror) till Growyn, att skriva under veckans upprop hos Amnesty eller varför inte handla julklappen på Webaidshop? Med en förhållandevis liten insats kan jag som internetanvändare bidra till en bättre värld.

En annan aspekt, som blivit viktig för mig personligen, är att använda nätet för att utforska vad livet i efterföljelse kan innebära. Genom bloggar och hemsidor har jag kommit i kontakt med människor och organisationer som utmanat mitt tänkande och uppmanat till djupare överlåtelse till Kristus. I mötet med andra lärjungar kan jag diskutera och brottas med de svåra frågorna, och samtidigt inspireras av andras exempel. Som alltid när det gäller undervisning måste det dock prövas: internet är ett riktigt drivhus för irrläror och osunda spekulationer.

Det är bland annat därför som den kristna gemenskapen irl aldrig kan ersättas av någon form av internet-dito. Gud har ju uppenbarligen skapat oss till människor, och som människor har vi ett behov av fysisk närhet med andra människor. Den kristna gemenskapen, där vi får träffas och be, samtala och betjäna varandra rent praktiskt är oersättlig. Tyvärr är det lätt hänt att nätet med dess sociala verktyg istället för oss längre ifrån varandra: varför hälsa på min polare (och behöva cykla genom höstrusket) när vi kan chatta? Varför ta kontakt med grannarna och engagera sig i deras liv när jag kan välja vilka jag lägger tid på genom att adda eller ta bort folk från min vänlista på facebook? Gud blev människa för att återge oss vår sanna mänsklighet, så som det var tänkt att vara i skapelsens morgon. Internet har ibland en tendens att föra oss åt andra hållet.

Det mesta går som bekant att bruka och missbruka, så även internet, och vår närvaro där bör då vara väldigt medveten om både fördelar och risker. Precis som när vi rör oss på andra platser, bör vi präglas av att vi är efterföljare till Jesus. Då kan nätet användas som en förlängning av församlingskroppen, till exempel genom att ha kontakt och utbyte med bröder och systrar runt om i världen för att tillsammans inspirerar och uppmuntra varandra på den smala Vägen.

/Anton Lundqvist (en av skribenterna på Kristenunderjord)

Emanuel Karlsten gästar seriens sjunde inlägg. Sedan ett par år är han webredaktör på tidningen Dagen. Emanuel har en av den kristna bloggosfärens mest lästa bloggar, följ honom här!

Problemet med kyrkans satsningar på nätet är att kyrkan aldrig riktigt förstått sig på det. Eller – kyrkan har kanske förstått det när man börjat, men sedan inte varit följsam.
Vi kan se det med ungefär varenda kristen nätsatsning. Alla de forum som funnits där ute. Fisken.nu, Himlen.nu och allt vad de har hetat. Eller de olika communitys. Allra tydligast Crossnet. Vars forum Flow var hetare än skivat bröd när det kom, men nu, trots nylansering, blivit en spökstad, jämförelsevis.
Det är tråkigt. Men bygger allra mest på en sak: Att vi arbetar efter frälsartanken.

En lösning ska fungera jämt. Att en satsning ska lösa allt. Att en front i taget är bäst. Att saker är svåra.

Internet är inte svårt. Det kan tyckas vara ett virrvarr av kommunikation och nya grejer. Men allt det handlar om är människor. Som pratar. Det är själva fundamentet. Dessa människor använder sig sedan av olika verktyg. Olika program. Nya program.
Men ändå. Fortfarande människor som pratar.

Det här förstår Amen.se:s projektledare Nils Bryntesson. Och därför känner jag mig hoppfull.

Att vara nätpastor i projektet som tillåter en halvtidstjänst får inte innebära att hänga på forum och svara på provokationssökande tonåringars frågor om teodicéproblem. Det får heller inte innebära att starta upp en ny sajt som ska bli det nya (kristna) facebook.
Det här projektet måste i stället handla om att mobilsera en kyrka som inte förstått.

På Evangeliska frikyrkans sommarkonferens Torp i somras höll jag ett seminarium om just det här. Hur hela internet bygger på samtal. Hur det väntar på att kyrkan ska komma in och delta i samtalet.

2009 handlar inte internet om att nå hela världen. Utan om de relationer som du kan skapa – där du är. Visst är det bra att kyrkan har lagt ut sina aktiviteter på de digitala annonstavlor de kallar hemsidor. Men det leder knappast till att någon förstår grejen med kyrkan.
Som om det vore ett sammanträffande bygger internet och evangelisation på samma sak. Relationer. Kyrkan har förstått att kampanjer, gatu- och torgevangelisation fungerar dåligt för att nå människor. Att det handlar om att skapa trovärdighet genom våra liv. Att Gud får synas där, i våra relationer.

Projektet Amen.se behöver stå för en kunskapinsats. Vad internet är. Vad kyrkan kan göra. Att det inte handlar om svåra saker, men att det kan få dramatiska effekter.

Istället för att bara berätta vad församlingen gör och är på hemsidan – visa det. Att publicera youtubeklipp är lika enkelt som att maila. Att lägga upp en direktsänding av gudstjänsten är lika enkelt som att starta igång ljudmixerbordet. Att blogga är lika enkelt som att skriva ett sms.

Tänk dig kyrkans hemsida med allt det här. Där pastorn, församlingsanställda och församlingsmedlemmars bloggar utgjorde församlingens förstasida. Ett flöde med ständigt uppdaterade texter som berörde alla delar av våra liv. Kyrkan, vardag, jobb och skola. Där modeytligheter varvades med rapporter om kyrkans arbete, problem och gudstro (eller -tvivel). Plötsligt hade hemsidebesökaren fått en inblick i en församling som bestod av vanliga människor. Som tror på Gud.
Och när det är söndag sänds gudstjänsten. Som hyvlar ner tröskeln, rädslan och oron för den som följt församlingsmedlemmarnas bloggar en stund och funderat; ”kanske skulle jag ta mig dit”.

Jo, jag vet. Din största invändning är ”Hur ska vi få tid?”. Det sa församlingsföreståndaren Niklas Piensoho också när jag drog precis de här argumenten. Och sedan gick han och predikade i dagar i sträck för de redan frälsta på Nyhemskonferensen. ”Men vi vill prioritera riktiga möten”. Då har du missförstått något grundläggande. Internet är riktigt. Dess samtal uppfattas mer riktiga än många av dem som görs ansikte mot ansikte. Det finns få saker som leder till så riktiga möten som samtal över nätet. Som kommer ge dig en sådan inblick och ingång i människors liv. Och som till slut sannolikt också kommer leda till att du får ett fysiskt möte.

Kyrkans relevans i samhället har aldrig avgjorts av vilka programpunkter vi har. Utan av hur människor har förstått sin samtid och kommunicerat på dess språk.

Att hjälpa kyrkan till en insikt om det är detta projekts största uppgift.

Det här projektet är viktigt. Och bra. Men desto viktigare då att förstå vissa grundläggande saker om internet.

Linnéa Jansson fortsätter serien om visioner för Guds rike på internet. Linnea är pastor och föreståndare i Tumba Missionsförsamling, tillika kollega och före detta kursare till Nils.

Så här lär Jesus ha sagt till sina lärjungar innan det att han, som fysisk person, lämnade livet här på jorden. Innan sa han även: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden, gå därför ut….” Vi som säger oss vara kristna kallar oss ibland även lärjungar.
En sommar när jag var typ 21 år var jag på Hönö. Jag hade tillbrinigat väldigt många somrar på den där ön och på någonting som brukar kallas för Hönökonferensen. Det är en kristen sommarkonferens i Göteborgs norra skärgård som samlar 1000-tals människor varje år till gudstjänster, seminarier, cafékvällar och en massa annat skoj. Den här sommaren var lite speciell för mig. Jag funderade mycket på vem jag egentligen var? Vad ville jag göra och inte göra med mitt liv? Hur ville jag egentligen prioritera och vad var viktigt?  Så här i efterhand tänker jag att jag mycket väl kunde stämma in i ett gammalt och välkänt citat: ”Mitt hjärta är oroligt Gud, till dess det finner ro i dig”. Så upplevde jag det. Jag behövde be och fundera: ”Vad har du tänkt med mitt liv Gud?”. Mitt hjärta var oroligt och jag kände att …. ”det måste finnas något mer”. Jag vet att jag under den där konferensen sa till mig själv: ”Jag tänker inte åka hit ett år till om jag inte  får göra något. Jag tänker inte åka hit en sommar till, bara för min egen skull!”

Sommaren därpå var jag med och bad för människor på ungdomsmötena. Året därpå hade jag börjat jobba som ungdomsledare och var där tillsammans med några tonåringar. Likaså året efter det och året efter det… Sen dess har jag varit på konferensen många somrar, bl.a. som pastorskandidat och även då funnits med i förbön och själavård. Nu (typ 9 år efter det att jag var 21 år) jobbar jag som pastor i Tumba missionsförsamling, som stolt kan titulera sig med att vara en lokal församling som är inblandad i projektet Amen.se bl.a. genom Nils närvaro här i kyrkan och arbetslaget!

Varför berättar jag det här? Jo, för jag tror att min känsla av ”jag vill få göra skillnad” kan väcka ett igenkännande och ett engagemang för projektet Amen.se hos någon av er. Vi människor behöver få känna trygghet och tillhörighet men vi behöver också få känna att vi får betyda någonting för andra. Den person som jag är, det jag kan, det jag tycker är roligt, spelar roll! Jag kan få betyda något viktigt i en annan människas liv. Ibland säger vi i kyrkan att vi får ”komma i funktion”. Det betyder att vi tror att Gud har skapat oss olika och att du får leva och göra det som Gud har tänkt med ditt liv! Vi behöver få känna att vi lever, inte bara för vår egen skull!

Du som tillbringar stora delar av din vardag på internet. Du som gillar stället, du som kan snacket, du som kan kulturen: Gud vill använda dig! Inte utnyttja dig, men låta den du är, det du kan och gillar få komma i funktion. Din tid kan få bli mer än bara ”häng”!

Jesus som har sagt att han finns med alla människor, alla dagar till tidens slut, han behöver dig och mig som redskap och kanaler för att kärleken och ljuset från himlen ska få lysa ännu klarare i människors liv. Fler behöver få veta att det finns någon som bryr sig om, som älskar och som säger: ”Du är inte ensam, jag är med dig!”

Därför ska vi gå ut…. te.x. på internet!

Micael Grenholm fortsätter serien om visioner för Guds rike på internet. Micaels internetengagemang ligger främst i att han driver bloggen helapingsten.wordpress.com, välkommen även dit!

I min strävan efter ett radikalt liv i Jesu efterföljd tog jag datorsabbat ett halvår för en tid sedan. Datorn kostade, om än lite pengar, ändå pengar som i stället kunde ges till de fattiga. Dessutom tog datorn en väldig massa tid, tid som kunde ägnas åt att tjäna och söka Gud.

Min datorsabbat var en mycket skön period då jag utvecklades andligt väldigt mycket. Det är något jag verkligen rekommenderar. I och med att jag varken ägnade mig åt dator eller TV (vilket är en sabbat jag fortfarande firar och aldrig planerar avsluta) upptäckte jag hur mycket tid som lämpar sig för Bibelläsning som man ägnar åt annat. Under detta halvår lärde jag mig Bibeln oerhört snabbt och förundrades över hur enkelt det är att lära sig Guds Ord om man inte ägnar sig åt dator och TV.

Men efter att ha sökt Gud detta halvår kände jag att jag blivit fylld till brädden av andlig vishet och kunskap, vishet och kunskap som behövdes föras vidare. Gud hade uppenbarat mycket för mig i Skriften, men nu kände jag att jag ville hjälpa andra att upptäcka samma saker. Jag började skissa på två böcker, en om kristen pacifism och en om Bibelns syn på pengar (jag kände att det fattades undervisning om detta i dagens kyrka). Jag funderade på hur jag skulle skriva dessa böcker. Jag var fortfarande skeptisk till datorn, men insåg att om jag skrev dem för hand skulle jag inte få dem publicerade (om inte någon skrev in dem på dator).

Så jag återvände till dataskärmen. I samma veva kom jag och en kompis överens om att starta en kristen tidning.Vi lade ut artiklarna på en gammal hemsida jag hade. Då insåg jag på att Internet är en av världens bästa redskap till att sprida Glada Budskap! Jag gick med i olika communities och nätverk. Jag blev en cyberrymdsmissionär som deltog i debatter och publicerade utdrag ur mina båda böcker på min hemsida. Det ena ledde till det andra, till slut skaffade jag blogg också.

Det jag hade upptäckt var att man når så oerhört många via Internet, fler än genom något annat medium. Även om pauser från datorn är behövliga då och då tror jag inte att vi är kallade till amish som skyr all modernitet. Kristen aktivism på Internet är oerhört viktigt i vårt missionsuppdrag. Vi får inte heller glömma att i och med att Internet är så stort och enkelt att använda finns en väldig massa skit där också som behöver konkurreras ut av det sanna Evangeliet. Det finns både sekulär skit men även kyrklig skit, irrläror. Man kan hitta både den ena och andra teologiska teorin på nätet. I detta brus och virrvarr av idéer och åsikter krävs en stark röst som pekar på Jesus Kristus som Vägen, Sanningen och Livet.

Vi kan inte längre stänga in oss i den oerhört lokala och instängda miljö IRL faktiskt har blivit. Det behövs kristen aktivism på Internet, man når så många man annars inte når utan som bara andra krafter når. Det är därför jag med glädje och hängivet hjärta stöder amen.se.

Micael Grenholm, författare på helapingsten.wordpress.com.

Den vanliga uppfattningen är att det är ledarna som ska inspirera fotfolket, de ska sätta fart på maskineriet så att det blir nånting av det man håller på med. Nåväl, där är väl allt i sin ordning. Men. Kan det ibland också vara så att det är ledarna som behöver inspireras? Definitivt så!
Att vara ledare är ofta tufft och det är sannerligen inte lätt att hänga med på allt man borde sätta sig in i och engagera sig i. Kanske speciellt när det handlar om såna här nymodigheter som internet och bloggar..

Kanske är ett viktigt steg för att vi kristna ska börja engagera oss på internet just det att våra ledare är föredömen och inspirerar oss. Men! Då måste också vi som redan är här ta vårt ansvar för att inspirera ledarna. Denna insikt väcktes hos mig vid ett lunchsamtal med Emanuel Karlsten, som är webredaktör på Dagen och flitigt anlitad föreläsare om sociala medier. Tack för den Emanuel!

Innan jag hann ta mig till tåget tillbaka till Tumba insåg jag att jag ju faktiskt redan var i stan och ju lika gärna kunde börja med att se om mitt eget hem – Missionskyrkan. Faktum är att både vår Missionsföreståndare och vår nationella sekreterare bloggar. Dessvärre är de verktyg de använder enligt min mening kraftigt undermåliga, åtminstone i jämförelse med gratisverktyget WordPress.

Nåväl, väl på Tegnérgatan 8 blev jag inte bara lovad att de skulle uppgradera till WordPress (om jag hjälpte dem en aning) utan också att Baptistsamfundet skulle initiera det och starta upp fyra nya bloggar från deras ledning. Upplevelsen var att de bara satt och väntade på att nån skulle ställa frågan.. Det behöver inte va svårare än så.
Sen ska det sägas att verktyget verkligen inte är allt, men det hjälper. Våra ledare skulle också behöva gå en enkel kurs i vad sociala medier innebär och vilka möjligheter det är, inklusive en enkel guide till bloggandets konst. (Här är inte jag, som nybörjare, bäste man.)

Att även kristna bloggar kan ha stor genomslagskraft finns det ingen tvekan om. Stefan Swärd och Emanuel Karlsten är två bra exempel. De har mängder av läsare, både kristna och icke-kristna. (Emanuels blogg beräknas t ex vara mer inflytelserik än Blondinbellas, enligt Knuffs poängsystem och Stefans blogg är den mest lästa bloggen om filosofi och religion i Sverige, enligt Toppblogg).

Tänk om vi kunde inspirera fler av våra kristna ledare att engagera sig på internet, att inse vilka enorma möjligheter vi har att nå människor här.

Vilka kristna ledare skulle du vilja se ge sig ut på nätet? Niklas Piensoho? Anders Arborelius? Patric Forsling? K G Hammar? Peter Halldorf? Carl-Eric Sahlberg?

Visst skulle vi kunna göra en del på detta område vänner? Vi skulle kunna hjälpa dem att sätta ihop inställningar, design och guider. Vi skulle kunna ha en gemensam support-mail. Vi skulle kunna ge tips och idéer och kanske framför allt skulle vi kunna förklara vad internet är och varför det är så viktigt att finnas där mer än som information.. Eller hur?

Ibland behöver det inte vara svårare än att ställa frågan.