Amen.se Välkommen till verkligheten!

12Maj/100

Gillar du Jesus?

Bild från reverendfun.com

10Maj/100

What would Jesus have done? Social media marketing probably. -Repost

Niclas Strandh är en av Sveriges främsta experter på sociala medier. Nedanstående post är en återpostning av ett inlägg han skrev förra veckan. Med Niclas tillåtelse postar jag det även på Amen.se. Läs, läs noga, läs om. Gör! Orginalinlägget hittar ni här.

Disclaimer: För de som inte vet. Jag var tidigare präst i Svenska kyrkan. Idag är jag inte det. För ett antal år sedan slutade jag och sedan avsade jag mig ämbetet.

Jag har hållit föreläsning för Svenska Kyrkans Ungas informatörer uppe på kansliet i Uppsala. Lite speciellt eftersom jag har en rätt rejäl bakgrund såväl i kyrkan som i organisationen och tillhör pionjärerna när det gäller att implementera internet där: jag var Svenska kyrkans första nätpräst, jag drev tillsammans med Roland Söderberg IT-konfirmation 96-97, jag var med i gruppen runt Bibelsajten etc etc.

När jag förberedde föreläsningen funderade jag en del över hur det hela ändå kan hänga ihop – sociala medier borde passa kyrkan som handen i handsken; samtidigt så vet jag av egen erfarenhet hur oerhört långsamt och tungarbetat det kan vara att förnya något i kyrkan. Det sker olika försök här och var men fortfarande

Jag är ju teolog i grunden och en av uppgifterna en sådan har är att sätta Bibeln i sin kontext – och sedan tolka dess grundläggande idéer in i nutiden. Liksom att oavsett vad man tror (jag tror till exempel inte längre) så är såväl Jesusstoryn fascinerande liksom att det han sa onekligen kan ha bäring på vårt liv även när det handlar om icke-religiös implementering.

En del har velat sätta Jesus som den första reklamaren och då inte bara på grund av skägget och det långa håret men ärligt: Jesus använde inte köpta medier, han spenderade inte en spänn på att förfina något skrivet eller rita några bilder. Och han var nog rätt usel på traditionell PR: ingen av de som hade tolkningsmakten lyssnade på honom och skrev om honom. Det var en no-story för dem .

Däremot skulle jag vilja, faktiskt utan ironi, säga att Jesu val av media och sätt att arbeta med sitt budskap har många likheter med hur vi arbetar med sociala medier. Och då inte att många sociala mediegurus väljer att använda punktlistor och oneliners utan själva logiken.

  • Jesus valde det media som var allas och där han kunde nå flest personer. Han gick. Det innebar inte att han nådde alla på en gång, det innebar mycket arbete men det innebar en närvaro bland människorna som han ville nå. En närvaro som byggde relationer och skapade preferens för det som sades. Jesus skrev inga böcker, han sände inte ut sitt budskap: han skapade närvaro och konversation genom att välja att prata med människor – inte till dem.
  • Onekligen innebar hans direktkommunikation med enskilda personer också att han bjöd in till dialog. Det finns ett antal olika exempel på det och man kan sluta sig till att han sälla stod oemotsagd liksom att många gärna tog till orda i samtalen.
  • För de flesta innebär mötet och att bjuda in till interaktion att man måste lyssna – den som inte gör det blir ointressant. Lyssna och sedan handla utifrån den information som man fått, lyssna och lära för att bli en bättre kommunikatör, för att ens budskap ska förändras och förädlas.
  • Till skillnad mot andra valde han att släppa in andra och låta dem bära idén, budskapet och om man ska vara krass: påverka och företräda varumärket. Vanligtvis brukar det handla om personer som är någorlunda professionella på kommunikation, marknadsförare och informatörer. Det gjorde inte Jesus – han plockade lite fiskare, lite bönder, lite glädjeflickor och de fick bli ambassadörer för budskapet.
  • Modet att välja att använda vanliga människor som ambassadörer, låta dem berätta storyn och bära idén innebar att budskapet förändrades, fick nya kläder utifrån den erfarenhet och verklighet som den som berättade det, som skrev ner det, levde i. Idén var tillräckligt bra, tillräckligt flexibel och tillräckligt relevant för att överleva och växa.
  • Han kunde berätta en historia, klä sin idé i ord och sätta det i sitt sammanhang. I lyssnarnas sammanhang men också i sitt eget. Personlig? Ja, även om det som finns kvar är minnen och uppsnyggade historier så finns det ett personligt drag hos Jesus. Han blir arg, ledsen, blir lite gråtmilt nostalgisk – en mer personlig person.

Man kan sedan tycka och tro vad man vill: det är inte det som är intressant utan att faktiskt fundera över hur man kan förstå vad sociala medier faktiskt handlar om i grunden. Sociala medier är inte teknik – det är ett förhållningssätt. Det är ett verktyg för att kunna kommunicera en idé, en produkt – ett budskap. I det fallet måste vi idag lära oss av många olika exempel. Jesus är ett.

10Apr/100

Att twittra eller inte.

To Tweet, or not to Tweet? | Out of Ur | Conversations for Ministry Leaders.

Som ni vet är jag en flitig twittrare. Åtminstone tidvis. Dessutom har jag för några månader sen startat en serie om Twitter och Jesus för att uppmuntra andra att hitta ut på Twitter. Denna har dock paus i nuläget. Eventuellt återkommer jag till den när april är över. Hursomhelst. Här kommer ett lästips om du funderar på Twitter och det är dessutom nyanserat med både argument för och emot.

Läs, fundera, reagera.

15Feb/106

Jesus läser våra bloggar – gästblogg

Patric Forsling gästar Amen.se med några tankar om bloggande och kommentarer på internet. Till vardags arbetar han som generalsekreterare för ungdomsförbundet equmenia.

Jesus läser våra bloggar
Det är väl allmänt känt att det som sker bakom tangentbordet vid vår dator ganska ofta går över den gräns som vi skulle vilja bli offentlig. Det finns sidor av oss själva som får utlopp inom det gömställe som nätet utgör. Detta kan vi enkelt förklara med att svagheterna hos oss människor är rätt lika. Vi är allihop av samma skrot och korn. Pengar, sex och makt är områden som alla människor har sina svagheter inom. På något av dessa tre områden för vi allihop kampen. Det är också inom dessa tre områden som vi kristna får kämpa med de så kallade frestelserna.

Men så finns det en sak med nätet som förbryllar mig mer än annat. Det är en slags nätets hemlighet som blir alldeles offentlig. Det är alla dessa bloggar som tycker och tänker och inte minst dess kommentarer som får vanligtvis sansade män och kvinnor att fullständigt tappa all sans. I bloggens form så går det att säga det jag aldrig någonsin skulle säga öga mot öga med en annan människa. Så blir det ett slags offentligt samtal som saknar alla gränser.

Vad skulle Jesus ha sagt om detta?

Jag reflekterar speciellt kring detta när vi talar om så kallade teologiska samtal. Inom de kyrkor och samfund som jag betjänar i min roll på equmenia (Missionkyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan) så har det förts ett, så kallat, samtal kring frågan om vigsel för homosexuella. Oavsett vilken åsikt man har i sakfrågan så blir samtalet konstig. (Här är jag konservativt lagd då jag anser att det behövas mycket goda teologiska argument för att ändra en teologisk praxis som den samlade världsskyrkan, genom alla tider och runt om världen idag, står bakom).

Samtalet förs på en sådan teoretisk nivå där det är som om den korrekta läran blir viktigare än människor. I bloggen kan man hata och fördöma tryggt bakom sitt tangentbord. Vad skulle Jesus ha sagt om detta?

Jag skulle vilja citera en av mina stora svenska hjältar, artisten Stefan Sundström. Refrängen på en av hans frälsningsarméliknande sånger Om jag kommer opp till Jesus går:

”Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt,
frågar han nog inte nåt om fel och rätt,
har du älskat allt du pallar varje dag,
blir hans fråga och vad svarar du och jag?”

Tänker du inte på att andra människor blir sårade av det du skriver, så tänk åtminstone på att Jesus läser våra bloggar.

Patric Forsling, generalsekreterare på equmenia

26Nov/090

Twitter och Jesus #01: Twitter för nybörjare.

Jag börjar här en serie om twitter och Jesus. Till att börja med kommer det va ganska grundläggande förklaringar men efterhand kommer jag komma in på varför vi som kristna bör finnas på twitter och liknande sociala mötesplatser. Jag tar gärna emot tips, idéer, länkar och frågor som kan ingå i serien.
Syftet med serien är att ge en enkel ingång till sociala medier i allmänhet och twitter i synnerhet så att vi som kristna får möjlighet att öppna oss och visa på evangeliet mitt i andra människors vardag.

Twitter är ett gratis verktyg för sociala kontakter på internet. Det kallas ibland för mikroblogg och liknar statusuppdateringen på facebook. Det handlar alltså om att med korta meddelanden berätta vad man gör just nu och vad man tänker på just nu samt att föra samtal om detta. På twitter är ett meddelande alltid max 140 tecken, inklusive mellanslag, vilket är ungefär två meningar. Alla uppdateringar är också helt öppna för vem som helst att läsa, precis som på en vanlig blogg.

Det som skiljer twitter från vanliga bloggar, förutom längden på inläggen, är att allas konton och uppdateringar samverkar med varandra direkt. Man får som användare möjligheten att följa andras uppdateringar och man får också se vilka som följer en själv. Dessa uppdateringar kommer då i realtid endera genom webläsaren eller om man använder ett externt program på sin dator eller telefon.

På vanliga bloggar kan man visserligen länka till andra och kommentera i deras kommentarsfält men på twitter samverkar allting direkt. Har jag ett eget konto räcker det med att skriva @cajo följt av ett meddelande för att användaren cajo ska se vad jag skriver till honom, oavsett om han följer mina uppdateringar eller inte. Man kan också starta samtal om aktuella saker med folk man aldrig stött på förut genom att använda ett kategorisystem som talar om vad man pratar om. En kategori som alltid är aktiv är t ex #svpt (svenskar på twitter). Men det fanns också igång en kategori under Kirk Franklins besök i Globen för några veckors sen och också under EFK:s medarbetardagar.

För att hålla det kort handlar twitter om ett öppet och transparent samtal, delande av tankar och allmänt småprat om det som är aktuellt just nu med människor som vi inte har möjlighet att dela vardagen med på annat sätt.

På sidan twittertips kan ni läsa vidare om hur och varför twitter. Ta också en titt på det här tvåminuters-klippet: Twitter in plain english.

1Okt/092

Amen?

Varför heter projektet Amen.se? Förutom att det är en suverän domän så har också ordet amen en rätt så specifik betydelse. Från början är det hebreiska och betyder typ "i sanning". Jag föredrar dock den mer moderna översättningen "så det så".

Det går att använda såna här sannings-ord på flera olika sätt. Ett sätt är att hävda att jag själv har sanningen och att alla andra behöver lyssna på vad jag har att säga. Ett annat sätt är att låta Gud vara sanningen och från det perspektivet satsa helhjärtat på att lyssna, både på Gud och på våra medmänniskor och låta det som träffar påverka livet.

Till det här projektet skulle jag vilja ge AMEN en nyans av det senare. Kristendomen är ofta inte vad man förväntat sig, så det så. Vi behöver lyssna på varandra, så det så. Gud är typ alltid större än vi gör honom till, så det så. Vi vet inte allt, så det så. Vi behöver Gud, så det så.

Istället för den klassiska envägskommunikationen, förkunnelsen (som iofs också ofta är positiv och nödvändig) av "vår sanning" så vill jag att det här projektet ska andas aktivism för att möta och lyssna, och peka på Jesu föredöme. Inte min sanning, utan Jesu sanning. I bästa fall kan vi dessutom möta den typ av folk som Jesus mötte (dvs ekobrottslingar, människor som har problem med sin kropp och sexualitet eller med självmordstankar, fiskare och andra ensamma människor).

Jag hoppas alltså att vi i det här projektet ska kunna använda en rätt så ödmjuk användning av AMEN, så det så. Ödmjukheten är en aning svår att förhålla sig till, men ändå ganska viktig.

Jesus är vårt första och främsta föredöme, men förutom att Jesus har ouppnåeliga etiska (men ojämförligt eftersträvansvärda) ideal så är han också ett svårt föredöme. Jesus, när han levde på jorden, var Gud och var syndfri och var vårt föredöme. Han behövde aldrig lyssna för att lära sig, han behövde aldrig vara ödmjuk, för han var, är, Gud. Vi, å andra sidan, är inte Gud och just därför är ödmjukheten ett av de allra viktigaste karaktärsdragen. Ödmjukhet just inför Gud. Just därför är också Jesus ett svårt föredöme.. samtidigt som han är det viktigaste.

I vår ödmjukhet får vi heller inte glömma bort att det budskap vi försöker leva är större och viktigare än något annat. Det handlar inte om min eller din sanning, utan om den sanning som är..

Så det så, amen.