I ljuset av aktivitet på bloggen så verkar det kanske ha varit lugnt på Amen.se, vilket inte riktigt är hela sanningen. Egentligen tvärtom, eftersom projektet är så mycket större än bloggen. Detta är dock navet, icke att förglömma!

Från Maj-planen:

• Predikan i Hallunda hölls med god feedback. Om tro som delaktighet snarare än försanthållande, bland annat.

• I början av maj hjälpte jag Kristen och Kvinna med instruktioner, prylar och rigg för temadagen Med lusten som drivkraft. Dessvärre glömde de sätta på mikrofonen för inspelningen så det blev inte så mycket av den sändningen. Sista timmen kom dock med.

• Jag besökte också Sannerudskyrkan i Kil för att hålla en kurs om sociala medier. Ett intressant fenomen vid såna här tillfällen är att Facebook kommer att dominera det mesta av samtalet, trots att de just denna gång sagt att jag inte behövde ta så mycket till till Facebook eftersom de tyckte att det var rätt grundläggande och redan hade koll på det. Jag tror inte det var jag som styrde samtalet dit, utan snarare frågorna och behoven.

• Jag fick också möjlighet att besöka ekumeniska centret för första gången innan de flyttar till Alvik, där baptisterna huserar. Ett mycket intressant möte där jag fick träffa hela samfundsledningen för att sparka igång dem och ge dem lite utmaningar.

• Jag har skrivit en aningen utvecklad trafikrapport, om än senare än tänkt. Jag tror iofs att kvartalsrapporter kan vara ganska passande så det grämer mig inte särskilt.

• Mycket av arbetet under maj månad gick också till att förbereda livesändningarna av konferensen Avstamp. Det var ett oerhört intressant arbete där jag fick lära mig massor. Eftersom båda de stora lokalerna vi använde, Immanuelskyrkan och Filadelfiakyrkan har egna system för livesändning med robotkameror och avancerade bildmixrar så blev det ett ganska rejält steg uppåt för mig och de sändningar jag tidigare producerat. På gudstjänsterna var vi en bildproducent, en kameraman, en robotkameraskötare, en bildmixare och en som skötte texter. Under förhandlingarna hade jag bara en medhjälpare, men använde då utöver bildmixern wirecast flitigt för att mixa in talarlistor, föredragningslistor, att-satser och dylikt som presidiet och talarna bidrog med. Jag roddade också ihop så att baptisterna och barnkonferensen kunde sända sina samlingar. Equmenia valde av nån anledning att inte sända sina samlingar, trots att jag erbjöd dem hjälp, men åtminstone delar av förhandlingarna sände Scouterna. Dessutom gjorde vi ett tiotal intervjuer med profiler i våra sammanhang och en presskonferens, alldeles efter bildarmötet, som vi live-sände. För allt detta försökte jag ansvara och styra upp. Det var oerhört kul, och slitsamt. Resultatet blev 60 timmars material, ca 16 000 visningar och väldigt många positiva kommentarer och pepp.

Det av det som stod i planen. Dessutom:

• Flera lunchmöten om projektet och framtiden. Höljt i dunkel fortfarande, men kanske klarnar det framåt slutet av sommaren.

• Mycket planering och roddande kring Hela Kyrkans Hemsida. Mer om detta ganska snart, hoppas jag.

• Jag predikade i Tumba tillsammans med Linnea Jacobsson som varit equmenia-praktikant i Betlehem under året och tidigare bott i Albykollektivet tillsammans med oss.

• Jag har besökt Gudbykyrkan i Sorunda för att hjälpa dem med hemsida, Facebook och nätstrategi. Kul med en så liten församling utan någon anställd som ändå fattat att man måste satsa och finnas på nätet för att alls kunna va relevanta.

• Jag har haft en ekumenisk heldagskurs för ungdomsledare och ungdomspastorer i Göteborg. Oerhört spännande att få brottas med deras frågeställningar som dagligen möter och jobbar med dem som vi egentligen mycket mer skulle behöva lära oss av. Varför är vi kyrka? Hur är vi kyrka idag? Den typen av frågor funderade vi kring. Mer sånt!

• Jag har också haft ett seminarium i Årjängs Missionsförsamling kring kyrka och internet. En utmaning eftersom det är min barndoms församling, men det gick bra. Jag tror till slut att de fick med sig lite mer av vilken tid vi lever i och vad det innebär.

• Jag har haft en enskild genomgång av sociala medier och Twitter med Ann-Sofie Lasell, ordförande för Gemensam Framtid. Bra grej! Hon antecknade flitigt under hela vårt möte, så jag hoppas hoppas verkligen det gav frukt. Ett av de stora problemen Missionskyrkan haft är att man i  lokalförsamlingarna upplevt avståndet mellan samfundskansliet och den egna församlingen som väldigt stort. ”De sitter där borta i Stockholm och bestämmer massa saker.” Typ. Om nu Ann-Sofie skulle börja twittra och blogga så skulle det finnas god potential för att detta avstånd krymper avsevärt i den nya kyrkan. Hon skulle ta sommaren som prövotid där hon samlade på sig ett antal twittrare att följa för att se om det kunde ge nåt. Förvisso bra inställning att vilja lyssna först! Hoppas bara inte det stannar där.

• Sist men inte minst så har jag också kommit ikapp i min inkorg. En hel arbetsdag satt jag för att rensa undan och komma ikapp. Nu är den tom och jag hoppas jag har ett tillräckligt bra system för att det inte ska kaosa ihop sig där igen. Åtminstone inte i samma omfattning (-:

Så. Kort analys av läget. Från maj-planen genomfördes allt i tid utom trafikrapporten som kom sent. Sett i backspegeln så tror jag det blev bra. Dessutom så rapporterade jag uppenbarligen inte maj när så borde blivit gjort, eller planerade juni. Anledningen till detta är förmodligen främst dålig planering eftersom Avstamp började 1 juni när detta skulle göras, dvs då hade jag fullt upp med annat. Lärdom. I juni har jag i princip bara försökt beta av det jag haft inbokat sen tidigare och som behöver göras så att jag kan ta semester så snabbt det går, vilket ändå har inneburit en del övertid och att denna rapport inte kommer förrän nu, då. Bortsett från den bortglömda bloggen och rapporterna tycker jag att jag fått rätt så mycket gjort på 40% tjänst.

Häj.

Samuel Varg Thunberg är en mångsysslare. Han jobbar bland annat inom Göteborgs sociala resurs och är aktiv som historisk återskapare genom den kristna medeltidsföreningen Drothemshirden 1349 och som säljare av historiskt hantverk på många marknader runt om i Sverige. Han är också evangeliserande trollkarl och skriver En magisk blogg…

Internet. Det är ett ord som rymmer mycket. Det är inte bara det att Internet rymmer nästan oändligt mycket information. Utan vi har nog också alla ganska mycket åsikter och tankar kring detta globala nätverk. Jag själv är väldigt tudelad i mina känslor inför det. Ena sidan av mig avskyr det då det har kommit att styra så människors liv och då det finns så mycket skit i varje hörn och avkrok av nätet att man kan bli tokig. Dessutom gynnas många mycket osunda industrier genom det. Och jag tror många av oss har upplevt vilken tidstjuv Internet kan vara ibland!

Å andra sidan kan jag ju hålla kontakt med vänner som jag aldrig annars träffar. Jag kan läsa avhandlingar, se predikningar och träffa intressanta människor som jag aldrig skulle sett eller ha träffat i det verkliga livet.

Jag själv är ganska ny inom de sociala medierna på Internet. Under det senaste året har jag skaffat mig en egen hemsida, en blogg, ett twitterkonto och en egen Facebookprofil.
Men länge har jag varit väldigt skeptisk till allt sådant. Men jag måste känna mig, till viss del, överbevisad och besegrad. Dom sociala medierna på Internet har stora fördelar och man kan faktiskt nå ut med sina ord bland alla miljontals röster som ropar ut sina åsikter genom satelliterna som kretsar kring vår värld. Hur skall man då göra detta? Hur skall man nå ut med ett gott budskap på ett så mörkt ställe så som Internet? Jag tror att svaret är lika lätt, och svårt, som i det verkliga livet. Vi måste integrera oss med dom andra människorna. Svaret är inte att starta ”en kristen Community” där vi kan sitta och häcka i vår del av cyberrymden. Att isolera sig som protest brukar inte fungera så bra. Utan vi måste faktiskt göra något konkret
Vi måste ut på dom vanliga sidorna och finnas där. Sen kan man mycket väl skaffa sig en liten blogg och skriva kloka ord där. Sidor som Amen.se är också bra där vi kan stråla samman och ge varandra inspiration. Och vi kan också hitta en del trevliga saker i vrårna på detta enorma digitala byggnadsverk.

Vi får dock aldrig låta någon virtuell värld ta över våra liv. Det verkliga livet levs bäst i fysisk gemenskap med andra människor. Som kristna måste vi leva i världen och vi måste nog finnas på Internet. Men vi behöver inte leva av världen eller för Internet. Vi skall leva för Kristus och finnas till hands för våra medmänniskor – överallt.