Läs gärna första delen om vadå blogga och varför.

Hur går det då till att blogga?

Först om verktyget. De flesta CMS, dvs utvecklade hemsideverktyg, har en bloggfunktion. Några funkar bättre och några sämre. Om ni är på väg att välja ett verktyg för er hemsida så vill jag rekommendera WordPress, som i grunden är ett bloggverktyg men som nu utvecklats till att bli ett fullfjärdrat CMS med alla de funktioner man önskar för en församling. Dvs hög användbarhet för både nybörjare och avancerade användare, stora valmöjligheter, och välutvecklad motor som ständigt uppdateras.

Om det är så att ni inte har ett CMS för er hemsida, eller att bloggfunktionen fungerar dåligt och ni inte är beredda att byta så vill jag rekommendera att ni kopplar en fristående blogg till församlingens liv. Förslagsvis på wordpress.com eller blogspot.com. Dessa bloggar är färdiga redan från början och kan justeras på ett enkelt sätt efter era behov. Lägg sedan till en rejäl ruta rätt så centralt på hemsidan som pekar vidare till bloggen.

Först skulle jag vilja att ni tittar igenom bloggskolan på Internetkunskap.se. Den är i tre delar, där varje del är knappt 10 min. Pedagogiskt och mycket lärorikt även för mig! Del 1 – så funkar det, del 2 – att tänka på och del 3 – så gör du succé.

Det finns några begrepp som jag vill gå igenom. Verktyget som jag förevisar använder heter WordPress. Ursprungligen var det ett renodlat bloggverktyg men fungerar nu mer och mer som ett fullfjädrat hemsideverktyg. 8,5% av alla sajter världen över använder detta gratis-verktyg som byggs tillsammans av den enorma användarbasen.

För att lättare kunna navigera och sortera sina poster på en blogg så använder man ofta kategorier. Jag rekommenderar att man innan man startar upp sin blogg nogsamt väljer ut 5-10 kategorier som sedan helst ska va statiska under en längre period. Varje gång man skriver en post har man möjlighet att ange vilken/vilka kategori/er den ska ligga i. Detta gör att det är lättare att hitta rätt för läsaren.

Dessutom för att det ska va lättare att söka på bloggen, både genom det egna sökverktyget och genom Google eller andra söktjänster så brukar man ange etiketter som rör mer specifikt vad inlägget handlar om. Skriver man nånting om Göran Zettergren så är han en given etikett, t ex eller om man skriver om en konferens eller ett dataprogram eller vad det kan vara.

Nedan ser ni en screencast som jag gjort där jag förklarar hur man går tillväga för att skriva ett nytt inlägg, länka, sätta etiketter, kategorisera, förhandsgranska och lägga till en bild. Dvs ett kondensat av vad ni behöver veta av det rent tekniska. Observera att detta är i verktyget WordPress men att det är snarlikt i Blogspot och övriga bloggverktyg.

Vad ska man tänka på när man skriver bloggposter?

När vi nu gått igenom det tråkiga så kommer här lite mer generella tips till ert skrivande. Hur gör man en blogg intressant? Ofta handlar det om att göra den visuell, interaktiv och levande. Detta kan man uppnå genom att använda bilder flitigt, länka till andra bloggar, nyheter och hemsidor, att inte skriva för långa inlägg och att skriva personligt. För att sen få igång samtalet på bloggen, vilket jag tycker är det mest spännande med bloggar, kan man t ex avsluta sin post med att ställa en konkret fråga eller ge en utmaning. En viktig sak är också att man syns och är aktiv i kommentarsfältet och på det sättet både bjuder till samtal men också att man är med och skapar den kulturen man själv vill ha i kommentarsfältet. Det finns flera sätt att hålla koll på vilka kommentarer som kommit in. Du kan pre men om du inte använder en RSS-läsare är förmodligen det lättaste att man tittar i Panelen där alla kommentarer samlas.

Ett bra tips är att surfa runt bland olika bloggar och se hur andra gör, kommentera hos dem och skapa relationer, osv. VarjeDet finns många bloggportaler om man letar runt lite. Knuff har t ex en väldigt smidig sökfunktion som kan rekommenderas. Där kan man också prenumerera på sökord, om man inte vill gå in aktivt och söka kontinuerligt.

Med en såhär gedigen guide (åtminstone om man räknar in bloggskolan jag länkar till i början) så finns risken att bloggandet blir pretentiöst och ansträngt. Målet är att det ska vara precis tvärtom. Jag är övertygad om att de allra flesta som besöker er blogg kommer vara oerhört tillmötesgående och inte förvänta sig Bodil Malmsten-klass. Mycket av livet på nätet utgår ifrån att man lär sig tillsammans. Är det något man inte vet hur det fungerar eller om man undrar nåt om sina läsare så är det bara att fråga och samtalet sätter igång. Det gör heller inget att pröva ofärdiga tankar. Min erfarenhet är att man är oerhört förstående med såna saker om man skulle ändra sig i efterhand, vilket är en oerhörd tillgång.

Kom ihåg att bloggspråket inte bör vara varken högtravande predikande eller finfint krönikerande, utan ett enkelt inbjudande samtal.

Vad är en blogg?

Enligt Wikipedias definition av blogg är det: ”en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg och/eller dagboksanteckningar på en webbsida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen oftast är högst upp”.

Analog blogg. Licenserad CC-by-nc-nd av bookwyrmish på Flickr

En vanlig missuppfattning är dels att bloggar endast är privata irrelevanta anteckningar från tonåringar, dels att det är en rätt så avskild företeelse på internet. Jag har vid ett flertal tillfällen mött människor i medelåldern som menat att de aldrig varit inne på en blogg. Först har jag blivit en aning ställd eftersom bloggar finns var man än vänder sig på nätet. Använder man en webbläsare till annat än sin webbmail så är det så gott som oundvikligt att ibland, rätt så ofta, hamna på bloggar. Speciellt om man nyttjar en söktjänst. Bloggen är nästintill nätets hjärta idag, just eftersom definitionen är så enkel som webbplats med nytt innehåll. Den mest grundläggande i en blogg är också att man kan prenumerera på den i en sk RSS-läsare, vilket gör att man väldigt lätt kan följa med i vad som händer på webbplatsen.

Varför blogg för församlingen?

Det finns en rad olika anledningar för församlingen att blogga. Många församlingar har förmodligen redan bloggar, dvs uppdaterade sidor på olika sätt, men de flesta använder dessvärre inte något kompetent verktyg för detta (mer om det i nästa stycke). Att man bör ha en uppdaterad hemsida behöver inte ens argumenteras för. Däremot finns det så mycket mer möjligheter kring detta, som ofta inte alls utnyttjas. Genom att ha en uppdaterad sida och att låta tidigare texter ligga kvar så byggs ett värde upp på hemsidan vilket gör att det blir mer relevant och också lättare att hitta via sökmotorer.

Den enklaste form av blogg för församlingen vore ju att varje måndag lägga ut veckans program, inklusive söndagens gudstjänst och medverkande. Kanske också kyrkoårets texter, eller texter för eventuell predikoserie.

En annan enkel modell för bloggande, som givetvis går att kombinera med ovanstående, är att man inför varje söndag sammanfattar predikan i några meningar. Detta skulle kunna ställas in att postas vid 13:00 på söndag, så att ett eventuellt samtal utifrån predikan skulle kunna fortsätta där. Varje vecka läggs faktiskt ett antal timmar ned på att förbereda predikan i varje församling. Varför då inte också lägga de extra tio minuterna för att skriva en sån sammanfattning, som skulle kunna ge goda förutsättningar för samtal och liv?

Dessutom vill jag givetvis också förespråka ett mer aktivt bloggande om församlingens liv och visioner, där man tar del i det större samtalet i andra bloggar, nyheter och lokala händelser. Detta är ett mer blottande och ärligt sätt att visa upp sin närvaro på nätet. Det är också ett mycket mer attraktivt och intressant sätt. Det visar på just detta, församlingens liv och visioner, något man själv skulle vilja va en del av. Mer om det i nästa post.

Uppföljning med hur och vadå blogga imorrn.

När jag häromdagen surfade runt och letade efter nåt helt annat så råkade jag snubbla över en fin prezi som Emanuel Karlsten gjort för några år sen om hur kyrkan kan använda sociala medier. Den är delvis bunden till hans sammanhang på Dagen då och givetvis ger det mycket mer att också kunna höra honom dra presentationen samtidigt. Icke desto mindre är den här presentationen bra och lärorik. Titta gärna igenom och låt dig inspireras!

What is your Church Web Strategy? | Goodmanson.

Det här är nånting som jag behöver jobba mer med och även så din församling. Hur tänker ni om er webbnärvaro? Varför finns ni där? Ok, den frågan har jag ganska klar för mig. Vilken är målgruppen och framför allt, vilka är våra mål? Enkelt och konkret.

Är ni några i din församling som är beredda att avsätta två timmar (till att börja med) för att reda ut det och ta konsekvenserna av det?

Nej, sociala medier är ingen röstmagnet, men det kan vara något mycket större « Same Same But Different.

Sociala medier skulle explodera i och med valrörelsen. Vi skulle få del av de metoder Obama använde sig av och få direktkontakt med politikerna. Det har inte skett. Politikerna har floppat sociala medier-möjligheterna som fanns givna. Michael Zachrisson skriver oerhört intressant på temat och menar, som många andra på området, att politikerna inte förstått sig på internet och inte tagit möjligheterna till direktkontakt med oss, vanliga människor, som dagligen finns på nätet (jo, folk i allmänhet använder sociala medier med tanke på att över fyra miljoner svenska finns på Facebook). Däremot har inte politiken i sig själv varit frånvarande på nätet – tvärtom. Överallt pratas politik, särskilda sakfrågor och politiska idéer. Utan ände. Ofta är det dock inte alls partipolitik som diskuteras utan snarare sakfrågor, vilket både kan ses som ett sundhetstecken, men också visar att partierna misslyckats.

Jag kopplar givetvis hela detta resonemang till kyrkan. Vi har ingen motsvarande valrörelse att relatera till, men det är ändå så att vi har alla möjligheter att nå ut till folk, skapa relationer och finnas med i samtalet som redan förs. Min erfarenhet när jag rört mig ganska aktivt i bruset senaste året är att tro och existentiella frågor är oerhört levande och aktuella på nätet, ungefär på samma sätt som de politiska sakfrågorna och idéerna. Men i väldigt liten utsträckning finns de samfundskristna aktiva i samtalen. Har sociala medier floppat för kyrkan? Nej, men ibland floppar kyrkan för möjligheterna som sociala medier ger.

Jag avslutar med en omskrivning av Michaels slutkläm, så att den passar kyrkan bättre.

Och här finns idag ett engagemang som aldrig förr. Ett engagemang långt ifrån gudstjänster och evangelisationskampanjer.  Ett engagemang som inte tar slut på söndag.

Här är “sociala medier” helt outstanding. Här finns allt som bönestrategerna på samfundskontoren behöver veta. Det enda de behöver göra är att skicka ut sina församlingsmedlemmar, låta dem ta diskussionerna, men inte som just samfundsanknutna, utan som sina privata jag. Lyssna, lära och förstå. Ta in kritiken, tänka om, tänka nytt, hitta det nya sättet att kommunicera.
För det är väl ändå det evangelisation handlar om?

Fotocredd: id-iom på flickr

Vi i kyrkan är ju inte riktigt som dom där andra. Dom där utanför. Och dom där utanför är ju inte riktigt som oss. Vi i kyrkan.

För att vara krass så ligger det ju en del i det där. På både gott och ont. Samtidigt är vi vanliga människor allihop, med gåvor, brister och olika typer av hopp.

För egen del tror jag att kyrkan behöver vara nånting annat än resten av världen. På nåt sätt krävs det för kyrkans existensberättigande. Det är vår kallelse att visa på ett annat sätt att leva. Ett sätt att leva som inte präglas av girighet, hämndlystnad och först och främst mig själv.

I stora stycken har vi misslyckats. Givetvis. Trots våra misslyckanden är det här kallelsen som kristen är och förblir. På samma gång tror jag att en viktig anledning till att vi så ofta hamnat fel i kyrkan är en vi-och-dom-mentalitet som grott snett ur samma kallelse. Vi tror att vi behöver hålla oss för oss själva för att kunna klara av att leva ett rent liv, medan kallelsen kanske snarare handlar om att vara ett alternativ mitt ibland folk. Åtminstone verkar det så om man ser på Jesu liv.

Det är här det blir så intressant när internet kommer in i bilden. Men först en historisk exposé.

Historiskt sett har Sverige varit ett av Europas mest religiöst styrda länder med en oerhört stark statskyrka – de enda som inte av lag var tvungna att vara medlemmar i Svenska Kyrkan, den enda kyrkan, var judar. Religionsfrihet fanns inte på kartan i början av 1800-talet. Följden av detta blev också en ojämförligt stark reaktion mot institutionell religion, först initierad av frikyrkorörelsen, som drev frågan om religionsfrihet och sen ytterligare driven främst av de akademiska institutionerna i mitten på 1900-talet som rent krasst önskade avlägsna teologin helt från akademin. (Som om teologin skulle bli mer vettig då?)
Väldigt kortfattat kan man säga att detta är anledningen till att Sverige är så sekulariserat, kanske världens mest sekulariserade land.

Sekulariseringen har flera sidor. Som frikyrkokristen är jag oerhört tacksam för att kyrka och stat idag har så lite med varandra att göra och att vi faktiskt har religionsfrihet i Sverige. Det är också så att sekulariseringen på många sätt har varit en nyttig reningsprocess för kyrkorna i Sverige. De frågor som sekulariseringen krävt svar på är de facto relevanta! Dessvärre har vi under 1900-talet varit oförberedda och inte minst ovilliga att ge svar på tal, vilket också resulterat i att vi bara är en bråkdel kristna i Sverige idag mot hur det såg ut i början av 1900-talet. Istället för att möta kritiken och delta i samtalet så gömde vi oss i våra kyrkor, hoppades på att väckelsen skulle komma tillbaka och önskade att folk skulle sluta upp att va så dumma som att ställa frågor och kräva svar..

Detta är givetvis en grov generalisering, men det ligger ändå en del sanning i beskrivningen. Vi har i kyrkan haft tillräckligt fullt upp med att hålla ordning på oss själva för att orka med att bemöta den kritik som kom utifrån. Det kunde väl förresten nån annan göra, som pastorn, eller biskopen, eller samfundsledningen?

Det som händer i och med den sociala webben är att vi inte längre har möjlighet att stänga in oss i våra kyrkor på samma sätt. Vi kommer inte kunna fly kritiken utan tvingas både stå till svars, möta och, inte minst, ta lärdom av samtalet som redan förs bland människor. Det kommer att smärta både människor men kanske främst gamla och tröga institutioner som mitt eget samfund, Missionskyrkan, men det kommer också leda till att vi kommer närmare det Jesus från början pratade om, och levde. Det är min övertygelse.

Det är såklart vanskligt att hävda att internet skulle vara kyrkans frälsare. Det tror jag inte per se, men jag tror däremot att det öppna samtalet kan vara kyrkans räddning. I bästa fall kan internet vara en katalysator till det öppna samtalet.

Med hjälp av internet öppnas våra tidigare stängda gemenskaper upp. Som enskilda kristna hamnar vi, med hjälp av sociala medier som Facebook och Bambuser, ofrivilligt i samtal om våra djupaste övertygelser och vad som är viktigast i just mitt liv. När vi själva tvingas formulera vad vi tror på så blir idéerna verklighet. Detta gäller kristen som ateist, nörd som Svensson.

Detta är anledningen till att kyrkan behöver internet. (Och att internet behöver kyrkan?)

Jag har just författat en enkel presentation av det seminarium jag ska hålla på ett LAN i Gävle om några veckor.

Gammal kyrka, nya maskiner
Det står inget om internet i Bibeln, vad ska vi där och göra?
Detta är kanske en lite överdriven hållning, men ibland kan det kännas så när man håller till i kyrkan. Våra hemsidor är dåligt uppdaterade och det hära LAN måste väl vara djävulens verk?

Vad händer om vi vänder på det? Tänk om det faktiskt är på internet som kyrkornas räddning finns? På internet kan man inte vara hemlig och sig själv nog, som kyrkan ofta uppfattas vara. På internet tvingas man in i samtalet och vi tvingas vara ärliga både mot oss själva och mot världen runt omkring.

Och det är där ni kommer in i spelet. Det är ju ni som kan det här med internet och datorer. Vi kyrkråttor behöver lära oss av er. Hur funkar nätet? Hur använder man sig av de sociala verktyg som finns och hur skapar man kontakter?

Min målsättning med semineriet är tvådelat. Dels hoppas jag få lära mig en hel del av er om vad som är inne just nu, dels hoppas jag att jag ska kunna provocera er och kyrkan lite också. Vi får se hur det går.

Låter det intressant?

Idag släpper vi ett av projekten vi jobbat med på sistone.

Detta är en heldag i Stockholm, den 17 april, där vi bjuder in alla som jobbar med sin församlings hemsida, eller har åsikter om sin församlings hemsida. Du behöver inte kunna varken hemsidekodning eller sociala medier, det enda kriteriet är att du vill dela med dig av dina erfarenheter till oss och ta med dig tillbaka vad du lär dig till din församling.

Vi kommer ha seminarier med Stefan Swärd, Stefan Gelfgren och Martin Garlöv och dessutom ägna stor tid åt praktiskt byggande där vi delar med oss av våra kunskaper.

Besök hemsidan HelaKyrkansHemsida.se, tyck och bidra.
Vi tror att det här kan bli grymt bra. Sprid ordet!

Claes-Göran Ydrefors är pastor och föreståndare i Eskilskyrkan i Eskilstuna som har en föredömligt levande hemsida. Han driver också en egen blogg där han tar upp saker som ibland är lite mer kontroversiella och inte passar i predikstolen, enligt egen utsago. Här utmanar han både församlingar och internetaktivister i serien om visioner för Guds rike på internet.

Spänningen mellan öppenhet och slutenhet, offentligt och internt gäller också för oss som kyrka. Så har det alltid varit! Focus på det interna vilar som en förbannelse över kyrkans liv. När resurserna tryter skär vi i det som har med det offentliga och utåtriktade att göra. Vi blir så upptagna av det egna att vi inte ser hur människor vänder oss ryggen. Kyrkan mister sin attraktionskraft.

En av mina allra viktigaste drivkrafter är att vara med och utveckla det som är kyrkans plats i det offentliga rummet. Jag ser mig inte som pastor bara i Eskilstuna Missionsförsamling utan som pastor i Eskilstuna. Berättelsen om lärjungarna som efter långfredagens händelser satt inlåsta och gömda bakom stängda dörrar är ingen bra förebild för den kyrka som vill finnas med i det offentliga. Vi har mycket att fundera över texten i advent hur Jesus red in i sta´n. Han gjorde sta´n och det offentliga till sin arena.

Jag tänker att internet är en del av det offentliga rummets möjligheter. Vill vi vara med i det offentliga har vi inget val i relation till internet. Då får vi lov att lära oss hur man gör.
Jag tänker om mitt eget bloggande som ett sätt att vara med i det offentliga samtalet där bl.a. värderingsfrågorna diskuteras. Jag tänker om bloggandet som ett sätt att flytta fram kyrkans
positioner i just det offentliga samtalet. Ett sätt att hävda ståndpunkter i sammanhang som vi aldrig annars kommer åt. Att inte nöja oss med de som i en mer traditionell mening kommer inom hörhåll. Vill vi detta måste vi pröva nya sätt att göra oss hörda för att hävda evangeliet och dess värderingar.

Varje vecka lägger jag ut mina predikningar på församlingens hemsida. Pretentiöst kan någon tycka. Att tro att någon letar upp en predikan på nätet. Detta är ändå vad som händer – jag vet det! Jag tänker att detta är ett exempel på hur exv. en hemsida ger en möjlighet att förmera det som faktiskt sker och sägs i det fysiska kyrkorummet.

Slaget om våra värderingar avgörs i stor utsträckning just i sammanhang som inte låter sig styras och arrangeras av konventionellt ordnade sammanhang. Det är för mig självklart att det är där vi ska vara med. Inte som en ”pastor Jansson” som ber om ursäkt för att överhuvudtaget ha något att säga, utan som en som utmanar och vässar språket. Det gäller att hänga på diskussioner som förs liksom nyheter som förmedlas. Att faktiskt göra anspråk på att vi har något att säga. Där här bloggandet en möjlighet. I en blogg kan jag ta ut svängarna på ett sätt som inte predikstolen medger. Inser samtidigt att uppgiften som bloggande pastor är delikat. Den bygger på en känsla för vad som är möjligt inom ramen för mitt församlingssammanhang. Det jag hävdar i min blogg måste ha en förankring i det jag för övrigt står för och uttrycker i mer konventionella sammanhang. Jag måste kännas igen i såväl predikstol som blogg. Detsamma gäller kyrka och församling som helhet. Vad hjälper det en församling att ha en häftig hemsida om den inte har täckning i vad den rent fysiskt har att erbjuda? Finns det något mer patetiskt än att hitta en hemsida som inte uppdaterats de senaste 1 ½ åren? Vad säger det om församlingen ifråga?

Samtidigt – när allt detta är sagt: internet har sina begränsningar. Internet löser inte kyrkans problem.
Kyrka är inte något så ospecificerat som något i cyberrymden. Kyrka är kött och blod. Sammanhang. Människor som möts. Blickar som utbyts. Nyanser som blir hörda. Gemenskap. Bröd som bryts och vin som delas.
Därför tycker jag att det är högst motsägelsefullt att som Stanley Sjöberg kalla något för ”Webbkyrka”. En kyrka kan aldrig vara webb-baserad. Så dumt tänkt! Detta är verkligen att blanda ihop korten i ett försök att göra sin röst hörd i det offentliga. Kyrka kan det aldrig bli av ett sådant initiativ – bara mer Stanley Sjöberg. Oavsett hur många besökare denna hemsida har.

Dock – låt oss jobba på, för att vara med i det offentliga – det är där vi ska vara – men tänkt inte att det ersätter det genuina mötet. Tekniken i all ära, men inte hjälper den oss i grunden att förstå vad det är att vara kyrka. Då måste det till mer av kött och blod!

Claes-Göran Ydrefors