I serien Twitter och Jesus. Här fortsätter lite grå information. När basen sen är byggd kommer det bli mer resonerande och förhoppningsvis också utmaning.

Twitter är inte till för en specifik målgrupp, varken åldersgrupp, yrkesgrupp eller någon övrig typ av statusgrupp. Trots det kan man givetvis läsa av mönster och demografi hos användarna. Quantcast har gjort en sammanställning av diverse statistik över Twitteranvändare i USA som syns här nedan.

Denna bild visar att relativt internetanvändandet i övrigt är gruppen 18-34 överrepresenterad och yngre än 18 samt äldre än 50 är underrepresenterade. Man kan också se att låginkomsttagare också är en aning överrepresenterade, på samma sätt som höginkomsttagare är underrepresenterade. I övrigt matchas internetanvändandet med Twitter rätt så bra (förutom den uppenbara afro-amerikanska trenden).

Statistiken är visserligen från USA men jag vet inte varför det skulle vara annorlunda i Sverige. Vanliga människor som använder internet använder också Twitter.

(Hänger ni inte med på vad siffrorna och staplarna betyder så fråga i kommentarsfältet så ska jag försöka förklara bättre.)

Sen uppstår givetvis också ett antal olika icke-definierade intressegrupper. Några exempel på sådana grupper i Sverige är:

• Journalister, som upptar stor plats av förklarliga skäl. De tycker om att uttrycka sig och får hela tiden ett realtidsflöde med nyheter som dessutom är snabbare än TT,
• Piratideologer, som har den digitala världen i ryggmärgen och
• Kristna, som definitivt finns på Twitter, men som skulle kunna bli fler.

Såna här grupper finns förmodligen för det allra mesta, åtminstone om man öppnar perspektivet internationellt då kan man ställa en fråga rakt ut till ingenstans med hjälp av en hashtag och ofta får man svar på bara några minuter.

På grund av Twitters möjlighet att nå så många på ett så direkt och personligt sätt är det många kändisar som använder Twitter, inte minst för att de då får möjlighet att styra nyhetsflödet själva istället för att en skandalälskande kvällstidning ska göra det. På top-tio listan över flest efterföljare hittar vi både Ashton Kutcher, Britney Spears, Oprah Winrey och Ellen Degeneres.

Även bland kristna finns det många som insett potentialen hos Twitter. Författare som Paulo Coelho och Max Lucado skapar möten med sina läsare. Bland de kristna ledarna finns Rick Warren som är en av de främsta kristna ledarna i världen och Rob Bell som är en av förgrundsgestalterna i Emergent Church-rörelsen som rör runt i den kristna grytan.

Med tanke på hur upptagna vi är som vanliga kristna och pastorer så skulle man kunna anta att Rick Warren och Rob Bell också skulle ha svårt att få tid till Twitter, men uppenbarligen är det inte bara något de prioriterar utan också får ut nånting av själva.

Svenska präster och pastorer som använder Twitter kan man hitta här. Nu väntar vi bara på Niklas Piensoho, Anders Arborelius, Peter Halldorf, Göran Zettergren och de andra kristna ledarna..

Den vanliga uppfattningen är att det är ledarna som ska inspirera fotfolket, de ska sätta fart på maskineriet så att det blir nånting av det man håller på med. Nåväl, där är väl allt i sin ordning. Men. Kan det ibland också vara så att det är ledarna som behöver inspireras? Definitivt så!
Att vara ledare är ofta tufft och det är sannerligen inte lätt att hänga med på allt man borde sätta sig in i och engagera sig i. Kanske speciellt när det handlar om såna här nymodigheter som internet och bloggar..

Kanske är ett viktigt steg för att vi kristna ska börja engagera oss på internet just det att våra ledare är föredömen och inspirerar oss. Men! Då måste också vi som redan är här ta vårt ansvar för att inspirera ledarna. Denna insikt väcktes hos mig vid ett lunchsamtal med Emanuel Karlsten, som är webredaktör på Dagen och flitigt anlitad föreläsare om sociala medier. Tack för den Emanuel!

Innan jag hann ta mig till tåget tillbaka till Tumba insåg jag att jag ju faktiskt redan var i stan och ju lika gärna kunde börja med att se om mitt eget hem – Missionskyrkan. Faktum är att både vår Missionsföreståndare och vår nationella sekreterare bloggar. Dessvärre är de verktyg de använder enligt min mening kraftigt undermåliga, åtminstone i jämförelse med gratisverktyget WordPress.

Nåväl, väl på Tegnérgatan 8 blev jag inte bara lovad att de skulle uppgradera till WordPress (om jag hjälpte dem en aning) utan också att Baptistsamfundet skulle initiera det och starta upp fyra nya bloggar från deras ledning. Upplevelsen var att de bara satt och väntade på att nån skulle ställa frågan.. Det behöver inte va svårare än så.
Sen ska det sägas att verktyget verkligen inte är allt, men det hjälper. Våra ledare skulle också behöva gå en enkel kurs i vad sociala medier innebär och vilka möjligheter det är, inklusive en enkel guide till bloggandets konst. (Här är inte jag, som nybörjare, bäste man.)

Att även kristna bloggar kan ha stor genomslagskraft finns det ingen tvekan om. Stefan Swärd och Emanuel Karlsten är två bra exempel. De har mängder av läsare, både kristna och icke-kristna. (Emanuels blogg beräknas t ex vara mer inflytelserik än Blondinbellas, enligt Knuffs poängsystem och Stefans blogg är den mest lästa bloggen om filosofi och religion i Sverige, enligt Toppblogg).

Tänk om vi kunde inspirera fler av våra kristna ledare att engagera sig på internet, att inse vilka enorma möjligheter vi har att nå människor här.

Vilka kristna ledare skulle du vilja se ge sig ut på nätet? Niklas Piensoho? Anders Arborelius? Patric Forsling? K G Hammar? Peter Halldorf? Carl-Eric Sahlberg?

Visst skulle vi kunna göra en del på detta område vänner? Vi skulle kunna hjälpa dem att sätta ihop inställningar, design och guider. Vi skulle kunna ha en gemensam support-mail. Vi skulle kunna ge tips och idéer och kanske framför allt skulle vi kunna förklara vad internet är och varför det är så viktigt att finnas där mer än som information.. Eller hur?

Ibland behöver det inte vara svårare än att ställa frågan.