Samuel Varg Thunberg är trollkarl och bloggar på Blogg utan punkt… Han har dessutom gästbloggat på Amen.se tidigare.

Jag har gått en ganska snabb väg från att vara kritisk till det här med social media till att ha upptäckt vilken enorm guldgruva det faktiskt är! Tidigare var jag rädd för att en slags falsk virtuell verklighet skulle ersätta den vi faktiskt levde i och att det där med social media var ett steg mot ett ”Storebror ser dig!”-samhälle. Men ack så fel jag hade! Det här är en skatt i åkern som allt för många kyrkor inte har upptäckt. Och en sak som är bra med den här skatten är att vi inte behöver sälja allt vi äger för att köpa den! Att skaffa sig ett twitterkonto eller en blogg behöver inte kosta oss en enda krona. Dom flesta församlingar har redan en hemsida och att ansluta en blogg till denna är inte så svårt. För präster och pastorer är en idé att ladda upp sin predikan på nätet. Det är ett utmärkt sätt att nå den sjusovande kristne som inte alltid orkar iväg till kyrkan. Eller varför inte låta ungdomarna i kyrkan få spela in ett drama eller en sketch som sedan läggs ut på youtube? Ta initiativ till sådana utmanande idéer i din församling. Möjligheterna är så gott som oändliga…

Vi behöver slå upp portarna till nätet och marschera ut på dess domäner! Jag efterlyser fler bloggare som vågar ställa de svåra frågorna. Fler som vågar stå upp för det som de tycker är rätt och sant utan att trycka ned budskapet i halsen på läsaren. Den virtuella världen rusar fram i ljusets hastighet genom våra kablar och nätverkskort och kyrkan har precis börjat ana locket på den skattkistan. Så låt oss gräva upp den där virtuella skatten och öppna locket till kistan!

Under hela året sen jag började jobba med Amen.se har jag hört mycket om Sweden Social Web Camp. Å ena sidan har jag nu sett mycket fram emot att få delta i år, men å andra sidan har jag inte kunnat känna annat än att det varit en väl stor hype kring arrangemanget. Var man än vänder sig så har det varit lovord och superpepp.

Min egen upplevelse av årets SSWC började med att jag efter ett antal vaknätter med småbarn var rätt så matt. Jag var både oförberedd och också ganska opepp. Väl på bussen inser jag att jag inte alls vet hur jag kommer bli mottagen. Själv tillhör jag ju egentligen inte bubblan, även om jag är en intresserad observatör som gör vissa inslag då och då. (Åtminstone var detta min självbild.) Kommer jag hamna utanför eller kommer det finnas folk att bonda med, osv.

Applikationsorkestern uppträdde efter ett övningstillfälle med endast smartphones som tillhyggen.

Det finns många saker som är speciellt med SSWC. Inte minst detta faktum att på den sociala webben, liksom på en konferens som denna, så bygger alla på sitt personliga varumärke. Alla tjänar på att vara trevliga, alla tjänar på att dela med sig och alla tjänar på att nätverka. Det blir trevligare så. Och trots att mycket handlar om att komma vidare själv så märks ingen tillgjordhet av. Inte alls. Det här är människor som vill hjälpa varandra framåt. Oerhört spännande och kreativt!

Ytterligare en sak som skapar den speciella stämning som SSWC hade är utan tvekan de begränsningar som på något sätt är inbyggda i konferensen. Begränsningar som både sorterar bort spam och tvingar fram kreativitet. Det jag talar om är främst fyra delar:

1. Avståndet. Campet ligger nästan inte ens i Sverige. (Tjärö i Blekinge skärgård.)
2. De primitiva förhållandena. Vi bor i tält och har inga vanliga konferensfaciliteter. Dåligt nät och dåligt skydd för regn, etc.
3. Det begränsade deltagarantalet. Först till kvarn gäller.
4. Det finns inget program. Deltagarna skapar programmet själva.

Griden med sessions som crowdsourcats fram efter att vi anlänt till ön.

Dessa begränsningar gör att endast de som är allra mest intresserade av ämnet kommer bemöda sig om att skaffa sig biljett i tid, orka bo i tält och åka buss i tio timmar för att nå destination. De som verkligen vill delta, lära sig och dela med sig av sitt eget.
Dessa begränsningar gör att vi tvingas göra saker på sätt som vi inte brukar göra dem, vilket också öppnar kreativiteten på andra håll. Detta är en välkänd metod som inte minst Lars von Trier förfinat i t ex Dogma-genren och sin USA-trilogi.

Slutsatsen för mig blev alltså att även jag hade ett fantastiskt SSWC, trots att jag på några sätt var en udda fågel. Å andra sidan upptäcker man efterhand att det är väldigt många som endera redan är engagerade i kyrkan på olika sätt eller som har en kyrklig bakgrund. Definitivt fler än genomsnittet i Sverige!

Det ska också sägas att jag uppenbarligen har ett yrke som bara till sin enklaste beskrivning lockar till omedelbart engagemang, vilket såklart skapade ett antal spännande samtal bara det. ”Pastor på internet” skapar reaktioner.

Förmodligen är det ändå så att jag inte hört alla åsikter om detta än och jag är långt ifrån mättad på dessa, snarare tvärtom. Deltog du på SSWC och inte fick tillfälle att ge din take på området kyrka och internet så hoppas jag verkligen att du kan ge ett litet avtryck i kommentarsfältet: Begränsningar eller möjligheter – Himmel eller helvete?

Josef Sjöblom skriver vidare om hur vi kan vara kyrka och Jesu efterföljare på internet. Läs övriga inlägg i serien om visioner för Guds rike på internet här

Vi är många som använder oss av internet dagligen; Mamma, Pappa, Morfar, Syskon, vänner, vänners vänner, politiker, invandrare, superhjältar, nördar, n00bs, pedofiler, pensionärer, barn, chineser m.fl. m.fl.
Alla är vi medborgare av internet.

Med tanke på att vi är så många som dagligen söker information, delar med oss, hackar, spelar, umgås osv. (ja ni fattar…) och med tanke på att vi alla har olika bakgrund, nationalitet, normer och lagar så blir det lätt lite rörigt.
Trots att det finns många administratörer och FRA-anställda, så är det en oerhört laglös och svårkontrollerad miljö.
Här uppfostras barn och här umgås man med människor utan ansikte.

Jag är 19 år men har ändå sett det mesta som planeten internet har att erbjuda och chockera med. Unga flickor lägger upp generande bilder på sig själva för att bekräfta sig på en plats där den som kan lägga den mest dräpande kommentaren vinner.
Vi har porrsajter där ungas sexuella normer sätts och vi har forum och chatt-rum där äckliga gubbar utger sig för att vara ”snygghenric24″.

Det är här jag ser ett potentiellt användningsområde för projektet Amen.se
Jag tänker mig någon form av trygga möten i olika skepnader. KP-webben (http://kpwebben.se/) gör redan ett fantastiskt jobb med att erbjuda barn en trygg mjukstart in i internet. Sen har vi BRIS (http://bris.se/) som stöttar barn och unga genom att lyssna.
Har ni sett de där människorna på tunnelbanorna i Stockholm som går runt med ”lugna gatan”-jackor? Eller har ni mött de där trevliga 35+ kvinnorna och männen som är med och stoppar bråk, ringer ambulans och pratar med lite för fulla ungdomar på fredagkvällarna?
Tänk vad bra det vore om något liknande fanns på internet.

Community
Jag tycker även det vore otroligt häftigt att kunna erbjuda en slags crossnet (http://www.crossnet.se/) med live-chattrum, internetkonfirmation, forum med livsfrågor som inriktning  (istället för de där otrevliga chattrummen på flashback… https://www.flashback.info/ ).
Jag nämnde sajter som KP-webben och BRIS (och det finns flera andra som liknar dessa). Alla dessa vänder sig huvudsakligen till barn, men de jag ser far mest illa i samhället är de som varken vill identifiera sig som barn eller tråkiga vuxna. Åldern 12-18 är nog den mest kaotiska åldern i människors liv. Särskilt de första fyra.
Det handlar så mycket om bekräftan, populäritet, kärlek och framförallt att-inte-hamna-utanför.
Jag önskar att fler kunde komma till Älvsjö på tonårsträffar och ha roligt på ett kravlöst, utvecklande och tryggt sätt. Helst alla.
Tänk om det gick att skapa: du-är-bra-för-du-är-den-du-är-stämningen även på internet.

Nu ser jag att jag skrivit alldeles för mycket så jag sammanfattar det jag säkert inte fick sagt:

Jag skulle vilja se
• Forum och chatt med inriktning på livsfrågor
• Internetkonfa med uppföljning i form av community
• Internetfaddrar som finns mitt i det som händer på internet, på forum, spelsajter, chatter etc.
• Möjlighet att på ett enkelt sätt få skapa något gemensamt med människor man aldrig mött(?)

All lycka till oss i arbetet.

Josef Sjöblom
Medborgare av internet