Jag startade en twitter-hashtag för gudstjänstreflektion, #gtj, för några månader sen. Syftet var att testa om man skulle kunna få spridning på berättelser och tankar från olika gudstjänster i hela Sverige. @AndreasNson kompletterar detta dessutom med: Det är inte konstigare än att koppla till ytterligare en högtalare till predikantens mick. Det är ett sätt att dela med sig av sina reflektioner från gudstjänsten och predikan som dessutom ofta leder till goda samtal. Kortfattat.

Carl-Henric Jaktlund på Dagen bloggade idag om detta. Givetvis är det provocerande att plocka fram sin mobiltelefon och knappa på den under gudstjänsten. Han delar med sig av sina tankar om balansgången kring delaktighet, helighet och möte. Bra skrivet och roligt att han tog upp det. Ännu mer intressant är dock kommentarsfältet. Detta är uppenbarligen ett ämne som engagerar. Liknelserna varierar från att anteckna på ett anteckningsblock under en föreläsning, till att sms:a när man har sex. Båda relevanta, men i behov av nyanser. Fortsätt gärna samtalet där!

Själv lutar jag mycket åt att där ett möte sker mellan människor och mellan människor och Gud, där sker gudstjänst. Eftersom jag har många goda erfarenheter av möten med människor på twitter, facebook, bloggar och dylikt så skulle jag gärna vilja se detta som nån sorts naturlig del av gudstjänsten. Varför skulle inte Gud kunna använda dessa kanaler?

En annan fråga är iofs också hur man provocerar lagom mycket bland dem som sitter runtomkring..

Ev mer funderingar kring detta lite längre fram.

Jag predikade förra söndagen om att församlingen inte är varken byggnad, verksamhet eller ens dess medlemmar utan ytterst gemenskapen mellan dess medlemmar. Relationen, kontakten, mötet med varandra i Jesu namn är det som konstituerar Kyrkan.

Om vi ska kunna berätta för människor om Jesus måste vi ha en trygg gemenskap att falla tillbaka på och vi måste framförallt möta den som inte tillhör församlingens gemenskap. Då duger det inte att vi stänger in oss i våra kyrkor och egna gemenskaper. Vi måste söka relationer utanför kyrkan, vi måste söka människors förtroenden och människor att anförtro oss till.

Kanske måste vi till och med lyssna mer än vi pratar. Men just det förvandlar: Att människor blir sedda, tagna på allvar, blir värdefulla. Det är ingen slump att Jesus var tyst när han blev anklagad och lät människor han mötte komma till tals. Ytterst är det inte argumenten som förvandlar utan mötet.

Ok, visst, det låter flummigt, men det behöver inte va särskilt flummigt. Jesus mötte människor. Väldigt få skulle kalla honom flummig.

Carl-Henric Jaktlund, vars blogg för övrigt ofta är mycket läsväd, på Dagen har skrivit en hel del om detta med evangelisation. Bland annat har han hittat en lathund för evangelisation och reflekterar över den. Denna lathund förutsäger hur samtalet med en icke-kristen kommer gå till och allt man behöver göra är copy-paste.

Nu vill jag inte dissa den här mallen helt, man kan använda den som inspiration, men att endast klippa och klistra kommer inte att fungera, som också Carl-Henric konstaterar. Det förutsätter en envägskommunikation där jag är totalt ointresserad av den andra människan och endast vill plocka till mig en frälsningspoäng till..

Ett alternativ till dettta, som kanske är extremt åt andra hållet, men ändå mycket tänkvärt, är tvivlarkollektivet(?) Ikon i Belfast som insett att vi själva inte kan fånga Gud och ge bort honom som en present till andra utan att vi har något att lära från andra. Ett av deras projekt går ut på att, stadigt rotade i sin egen tradition, gå ut till andra och bli evangeliserade. Vem blir i detta möte förvandlad? Det är åtminstone inte bara Ikon-medlemmarna.

Detta projekt börjar strax få tillräckligt stadiga ben att stå på, måtte vi då inte stå kvar här utan ge oss ut och lära oss av andra, som inte är som oss själva. Samtalet om detta har redan påbörjats och kommer med största sannolikhet att fortsätta.

Min bön med detta projekt är att Herren ska förvandla oss själva genom genom de människor vi möter lika mycket som han förvandlar dem vi möter genom oss. För utan mötet lär ingen förvandling ske..

Carl Johan Berglund är pastor och föreståndare i Missionskyrkan i Östhammar. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.

När Jesus uppstått från de döda, bad han sina lärjungar: Gå ut i hela världen, och gör alla folk till lärjungar. Ändå sitter vi kristna ofta och väntar i våra kyrkor, och undrar varför människor inte kommer till oss.

Jesus sade att Guds erbjudande till människorna var som en inbjudan till ett kungligt bröllop, som de inbjudna inte brydde sig om att vara med på. En gick till jobbet i stället, en annan var hemma och testade sitt senaste inköp, en tredje skulle träffa sin tjej. När kungen hör det säger han: Gå genast ut på gator och gränder och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta. Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt.

Varför talar han om gator och gränder och vägar och stigar? Vad är det för särskilt med de platserna? Varför är det där de ska leta efter människor att bjuda in till festen?

Därför att det är där människor rör sig. Människor av alla slag. Fattiga och framgångsrika, lyckliga och lytta, blinda och bankdirektörer, konsulter och krymplingar. Unga och gamla, kristna och ateister, hårdrockare och orgelfantaster. Oavsett vem man är, rör man sig på vägarna.

Var hittar vi en sådan miljö idag, om inte på Internet?

Var annars kan du gå rakt in i ett samtal om tro eller döden, självskadebeteende eller sex med människor du aldrig har träffat?

Det handlar inte om att kidnappa alla trådar för en diskussion om tusenårsriket, utan om att lyssna på människor, försöka svara ärligt utifrån din egen tro, och visa att det finns människor som tror, tänker, och bryr sig.

Ett projekt som detta skulle också kunna förmedla resurser när det gäller. Har någon en säng att låna ut till en hemlös? Vet någon en sommarstuga dit någon kan fly från en misshandlande man? Har vi någon som kan förklara treenigheten så att en tonåring förstår? Vem kan följa med en sökare i Solna på en gudstjänst?

Ett annat spår är att få fler kyrkor att lägga ut veckobrev på nätet, gudstjänstbilder på Flickr och predikningar på Youtube eller som podcaster. Om inte annat så för att påminna om att vi finns. Att man inom projektet använder nätet för att hålla kontakt med varandra, peppa och stödja varandra, och möts regelbundet i bön är väl ganska givet. Det viktigaste är att vi söker kontakt med människor utanför kyrkan.

Tro inte att samtal på nätet inte är riktiga. Bakom frågor, blogginlägg och forumtrådar finns verkliga människor, som undrar, våndas och handlar. De flesta skulle aldrig komma på tanken att gå på en gudstjänst eller ringa en pastor. Men här finns de, och de har redan öppnat samtalet. Vill du möta dem?