Nöd bryter lag?
Igår fick jag äran att vara i Uppsala Missionskyrka för att delta i ett panelsamtal med Jacob Rudolfsson från Svenska Evangeliska Alliansen och Johan Arenius från equmenia med ämnet: Nöd bryter lag? Under samtalet gjorde jag en halvtaskig bambuser-sändning som vi dock fick bryta i halvtid. Däremot så gjorde Andreas Glandberger från Aletheia en intervju med oss efteråt med en aning bättre kvalitet.
Civil olydnad – rätt eller fel? from Andy on Vimeo.
Det blev såklart ett spännande samtal. Svårt att undvika det med ett så intressant ämne. Jag kan dock tycka att vi gled ifrån lagbrytandet lite väl mycket emellanåt och mest handlade samtalet om vårt sociala ansvar som kristna, vilket gjorde att det var mycket jag ville säga som inte riktigt blev sagt.
Jag funderar mycket kring den här frågan och vad öht vi som kristna är kallade till. För mig är det viktigt att ha ett Gudsrikesperspektiv i mitt liv, att jag är kallad att leva ett alternativ, för att jag tillhör ett annat rike. Å ena sidan är därför lagar, gränser och bestämmelser inte intressanta för mig som kristen eftersom jag har en annan kung, en annan högsta förebild. Å andra sidan är det oerhört viktigt att jag i det liv jag lever ändå underordnar mig det sammanhang jag befinner mig i för att inte ta rätten i mina egna händer och bestämma hur andra ska leva, att jag inte skapar lagarna som jag menar att andra inte ska skapa. Dvs om jag skulle, i kallelsens tjänst, behöva bryta mot lagen för att stå upp emot ett förtryckande system så behöver jag också vara beredd att underordna mig de följder det får; jag behöver ta mitt straff utan att varken agera offer eller spela martyr. Detta är den underordning Romarbrevet 13 bland annat handlar om som jag förstår det. Att dessutom bara läsa Rom 13 utan att läsa Rom 12 och 14, hela Romarbrevet och hela Nya Testamentet om Jesus och apostlarnas liv blir lätt svårtolkat. Sammanhanget är alltid helt avgörande i förståelsen av olika texter.
Att vi inte ska motsätta oss överheten innebär två saker. Dels ska vi inte ta rätten i egna händer för att själva bestämma och döma, dels ska vi inte, om man ser till grekiskan, inte ska göra våldsamt motstånd. Ordet ἀντιτάσσομαι (antitassomai) som används i Rom 13:2a är samma ord som används när arméer står mot varandra, medan det är ett annat grekiskt ord för motstånd (mot Gud) i Rom 13:2b: ἀνθίστημι (anthistämi) som mer lutar åt att ifrågasätta. Detta innebär alltså att vi behöver följa Guds kallelse att alltid stå upp för det goda, inte löna ont med ont utan möta det onda med det goda och i det också underordna oss de följder detta får. Att göra det goda kan ibland få förödande konsekvenser, vilket inte minst Jesus fick erfara, trots detta så underordnade han sig och tog sitt straff.
För mig blir Jesus en så otroligt tydlig förebild i detta. Genom hela Jesu gärning och liv provocerar han och går emot överheten. Han botar lama på sabbaten, lärjungarna plockar ax när de inte får det, han välter borden i templet, han sa saker som man inte fick säga. Hela tiden. Och detta gjorde han utan att göra anspråk på att själv bli den kung som ska bestämma lagarna och reglerna, på det sätt som man förväntade sig Messias. Istället underordnade han sig de följder hans gärning krävde. Tack gode Gud för ett sådant föredöme.
”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten.”
Där är jag och snurrar just nu. Kommentera gärna för jag är långt ifrån färdig i mina funderingar. Vill också slänga iväg ett tack till Tomas och Elof som hjälpt mig tänka vidare just i bibelstudiet kring dessa frågor och till Jonas som jag hämtade inledningsanförandet ifrån.
och kristen närvaro på internet.