Evangelisation, mallar och möten
Jag predikade förra söndagen om att församlingen inte är varken byggnad, verksamhet eller ens dess medlemmar utan ytterst gemenskapen mellan dess medlemmar. Relationen, kontakten, mötet med varandra i Jesu namn är det som konstituerar Kyrkan.
Om vi ska kunna berätta för människor om Jesus måste vi ha en trygg gemenskap att falla tillbaka på och vi måste framförallt möta den som inte tillhör församlingens gemenskap. Då duger det inte att vi stänger in oss i våra kyrkor och egna gemenskaper. Vi måste söka relationer utanför kyrkan, vi måste söka människors förtroenden och människor att anförtro oss till.
Kanske måste vi till och med lyssna mer än vi pratar. Men just det förvandlar: Att människor blir sedda, tagna på allvar, blir värdefulla. Det är ingen slump att Jesus var tyst när han blev anklagad och lät människor han mötte komma till tals. Ytterst är det inte argumenten som förvandlar utan mötet.
Ok, visst, det låter flummigt, men det behöver inte va särskilt flummigt. Jesus mötte människor. Väldigt få skulle kalla honom flummig.
Carl-Henric Jaktlund, vars blogg för övrigt ofta är mycket läsväd, på Dagen har skrivit en hel del om detta med evangelisation. Bland annat har han hittat en lathund för evangelisation och reflekterar över den. Denna lathund förutsäger hur samtalet med en icke-kristen kommer gå till och allt man behöver göra är copy-paste.
Nu vill jag inte dissa den här mallen helt, man kan använda den som inspiration, men att endast klippa och klistra kommer inte att fungera, som också Carl-Henric konstaterar. Det förutsätter en envägskommunikation där jag är totalt ointresserad av den andra människan och endast vill plocka till mig en frälsningspoäng till..
Ett alternativ till dettta, som kanske är extremt åt andra hållet, men ändå mycket tänkvärt, är tvivlarkollektivet(?) Ikon i Belfast som insett att vi själva inte kan fånga Gud och ge bort honom som en present till andra utan att vi har något att lära från andra. Ett av deras projekt går ut på att, stadigt rotade i sin egen tradition, gå ut till andra och bli evangeliserade. Vem blir i detta möte förvandlad? Det är åtminstone inte bara Ikon-medlemmarna.
Detta projekt börjar strax få tillräckligt stadiga ben att stå på, måtte vi då inte stå kvar här utan ge oss ut och lära oss av andra, som inte är som oss själva. Samtalet om detta har redan påbörjats och kommer med största sannolikhet att fortsätta.
Min bön med detta projekt är att Herren ska förvandla oss själva genom genom de människor vi möter lika mycket som han förvandlar dem vi möter genom oss. För utan mötet lär ingen förvandling ske..
Guds rike på internet #12: En medveten närvaro
Anton Lundqvist studerar på Örebro Missionsskola och brottas aktivt med hur man lever det kristna livet. På nätet syns han mest genom att bidra till bloggen Kristen underjord. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet
Det är något tudelad som jag närmar mig begrepp som "aktivism på nätet", något som beror på mitt något kluvna förhållande till hela internetprylen.
Själv är jag en stadig användare av nätet på flera sätt: mail, bank, musik, blogg, facebook etc.; olika bitar som i mycket "förenklar" min tillvaro. Samtidigt finns en väldigt tydlig baksida även på det här myntet: tidsslukare, ego-boostande (det är ju väldigt frestande att putsa fram en klanderfri bild av sig själv online, narcissisten inom mig jublar!), hätska debatter på bloggar och forum som knappast är uppbyggande (och ofta sker mellan anonyma användarnamn), nätmobbning osv. Men det är ju inte internets fel i sig, utan vårt (miss)bruk av ett i grunden väldigt smart system för kommunikation och handel som påverkar slutresultatet.
Hur följer man då Jesus på internet? Frågan är högst relevant, då internet idag är en lika stor som naturlig del av vardagen för många av oss. Grundläggande är förstås att inte betrakta mitt "jag" på internet som någonting helt frikopplat från mitt "jag" i "verkligheten" (dvs offline). Mitt sätt att bemöta människor bör alltid grunda sig i kärleken, oavsett om det är min granne eller en främling bakom ett användarnamn. Men mer aktivt då? Att t.ex. byta sökmotor från google (aka storebror) till Growyn, att skriva under veckans upprop hos Amnesty eller varför inte handla julklappen på Webaidshop? Med en förhållandevis liten insats kan jag som internetanvändare bidra till en bättre värld.
En annan aspekt, som blivit viktig för mig personligen, är att använda nätet för att utforska vad livet i efterföljelse kan innebära. Genom bloggar och hemsidor har jag kommit i kontakt med människor och organisationer som utmanat mitt tänkande och uppmanat till djupare överlåtelse till Kristus. I mötet med andra lärjungar kan jag diskutera och brottas med de svåra frågorna, och samtidigt inspireras av andras exempel. Som alltid när det gäller undervisning måste det dock prövas: internet är ett riktigt drivhus för irrläror och osunda spekulationer.
Det är bland annat därför som den kristna gemenskapen irl aldrig kan ersättas av någon form av internet-dito. Gud har ju uppenbarligen skapat oss till människor, och som människor har vi ett behov av fysisk närhet med andra människor. Den kristna gemenskapen, där vi får träffas och be, samtala och betjäna varandra rent praktiskt är oersättlig. Tyvärr är det lätt hänt att nätet med dess sociala verktyg istället för oss längre ifrån varandra: varför hälsa på min polare (och behöva cykla genom höstrusket) när vi kan chatta? Varför ta kontakt med grannarna och engagera sig i deras liv när jag kan välja vilka jag lägger tid på genom att adda eller ta bort folk från min vänlista på facebook? Gud blev människa för att återge oss vår sanna mänsklighet, så som det var tänkt att vara i skapelsens morgon. Internet har ibland en tendens att föra oss åt andra hållet.
Det mesta går som bekant att bruka och missbruka, så även internet, och vår närvaro där bör då vara väldigt medveten om både fördelar och risker. Precis som när vi rör oss på andra platser, bör vi präglas av att vi är efterföljare till Jesus. Då kan nätet användas som en förlängning av församlingskroppen, till exempel genom att ha kontakt och utbyte med bröder och systrar runt om i världen för att tillsammans inspirerar och uppmuntra varandra på den smala Vägen.
/Anton Lundqvist (en av skribenterna på Kristenunderjord)

