Roberts Eriksson tipsade på sin blogg om ett klipp med Shane Hipps, pastor i samma församling som Rob Bell. Även om jag var lite skeptisk till en början så är det svårt att slå bort det han säger. Shane försöker nyansera det som ibland kan bli ett totalt omfamnande av allt vad ny teknik är. Ofta upplever jag att kritik mot sociala medier och internetnärvaro är rätt så enkel att förklara bort. De som framför argumenten är oftast inte alls särskilt genomtänkte, men det här var på en helt annan nivå. Shane är inte helt kritisk, såklart, men han ger viktiga perspektiv. Ta tiden att höra vad han har att säga, det är det värt! Dessutom är han väldigt lättlyssnad.

Nå, vad tyckte du? Vad hör du? Finns risken att vi långsamt avlägsnar oss från våra nära relationer när vi närmar oss dem på avstånd?

När jag häromdagen surfade runt och letade efter nåt helt annat så råkade jag snubbla över en fin prezi som Emanuel Karlsten gjort för några år sen om hur kyrkan kan använda sociala medier. Den är delvis bunden till hans sammanhang på Dagen då och givetvis ger det mycket mer att också kunna höra honom dra presentationen samtidigt. Icke desto mindre är den här presentationen bra och lärorik. Titta gärna igenom och låt dig inspireras!

Engagerade Martin Garlöv, aka Brygubben, tipsar mig om att ett flertal församlingar i Svenska Kyrkan håller på att ta fram lokala riktlinjer för användningen av sociala medier, bland annat Göteborg vars dokument kan återfinnas här.
Lokala varianter är givetvis positivt eftersom det förstärker medvetandet om sociala mediers roll för kyrkan som kommunikativ rörelse. När det gäller Svenska Kyrkan blir det givetvis oerhört uppstyrt och formellt, men vad gör det om ändå budskapet kommer fram? Det här speglar rätt så mycket det jag tipsade om häromdagen kring webbstrategi för församlingar i allmänhet. Heja Svenska Kyrkan! Det är fortfarande en bit kvar, men ni är på rätt väg.

Svenska kyrkan inför riktlinjer för sociala medier « Dagen.se – Nyheter om kyrka och samhälle.
När jag pratade med webbfolket på Svenska Kyrkan i somras så hade de beslutat att inte ta fram någon policy för sociala medier utan att istället låta det bli en integrerad del av den kommunikationsstrategi de redan hade. Det lät då som att de inte tyckte att sociala medier var tillräckligt viktiga för att ge det utrymmet. Uppenbarligen har de omvärderat. Jag har inte läst hela policyn, men de utdrag jag läst känns mycket bra för att vara Svenska Kyrkan, öppna och uppmuntrande. Jag misstänker att det är Mattias Hallberg som varit en drivande kraft i detta. Bra jobbat! Läs gärna Mattias egen post om policyn på utvecklingsbloggen också.

IT & Etik. Ver. 2.0: Sociala medier-who cares?.

Ett par gånger när jag föreläst om kyrka och internet har någon påstått att den aldrig öht varit inne på en blogg. Båda gångerna har jag först blivit helt ställd och inte vetat vad jag ska svara. Vad är internet utan bloggarna? Google? Knappast, majoriteten av träffarna är bloggar. Hitta.se? Möjligen. Förmodligen kan man hitta en del företag och institutioner som inte frontar sin blogg på förstasidan också. Att däremot använda nätet utan att alls besöka någon blogg är nästintill omöjligt, vilket det också visat sig när man frågat vad de menar och ställt lite mer specifika motfrågor.

På samma sätt funderar Jan vidare om vilken betydelse sociala medier verkligen har. Vem bryr sig? Behöver vi som församling (i hans fall utbildningsinstitution) verkligen engagera oss i det?

Samuel Varg Thunberg är trollkarl och bloggar på Blogg utan punkt… Han har dessutom gästbloggat på Amen.se tidigare.

Jag har gått en ganska snabb väg från att vara kritisk till det här med social media till att ha upptäckt vilken enorm guldgruva det faktiskt är! Tidigare var jag rädd för att en slags falsk virtuell verklighet skulle ersätta den vi faktiskt levde i och att det där med social media var ett steg mot ett ”Storebror ser dig!”-samhälle. Men ack så fel jag hade! Det här är en skatt i åkern som allt för många kyrkor inte har upptäckt. Och en sak som är bra med den här skatten är att vi inte behöver sälja allt vi äger för att köpa den! Att skaffa sig ett twitterkonto eller en blogg behöver inte kosta oss en enda krona. Dom flesta församlingar har redan en hemsida och att ansluta en blogg till denna är inte så svårt. För präster och pastorer är en idé att ladda upp sin predikan på nätet. Det är ett utmärkt sätt att nå den sjusovande kristne som inte alltid orkar iväg till kyrkan. Eller varför inte låta ungdomarna i kyrkan få spela in ett drama eller en sketch som sedan läggs ut på youtube? Ta initiativ till sådana utmanande idéer i din församling. Möjligheterna är så gott som oändliga…

Vi behöver slå upp portarna till nätet och marschera ut på dess domäner! Jag efterlyser fler bloggare som vågar ställa de svåra frågorna. Fler som vågar stå upp för det som de tycker är rätt och sant utan att trycka ned budskapet i halsen på läsaren. Den virtuella världen rusar fram i ljusets hastighet genom våra kablar och nätverkskort och kyrkan har precis börjat ana locket på den skattkistan. Så låt oss gräva upp den där virtuella skatten och öppna locket till kistan!

Som en del av er fattat så jobbar jag sedan en dryg vecka också på Missionskyrkans kansli som kommunikatör med ansvar för sociala medier. Det är ett oerhört spännande uppdrag, inte minst just nu i skärningspunkten mellan ny och gammal kyrka.

Mitt första uppdrag har blivit (självpåtaget) att rodda upp en bloggportal på Missionskyrkans hemsida. Det kommer bli hur bra som helst! Vidare kommer jag förmodligen försöka lyfta Missionskyrkans olika kampanjer och hjälpa till med ett helhetstänk som sträcker sig utanför trycksakerna som produceras på löpande band. Inte minst Annandagsinsamlingen laddar vi inför. Har du några spännande idéer inför det så är vi idel öra!

Nej, sociala medier är ingen röstmagnet, men det kan vara något mycket större « Same Same But Different.

Sociala medier skulle explodera i och med valrörelsen. Vi skulle få del av de metoder Obama använde sig av och få direktkontakt med politikerna. Det har inte skett. Politikerna har floppat sociala medier-möjligheterna som fanns givna. Michael Zachrisson skriver oerhört intressant på temat och menar, som många andra på området, att politikerna inte förstått sig på internet och inte tagit möjligheterna till direktkontakt med oss, vanliga människor, som dagligen finns på nätet (jo, folk i allmänhet använder sociala medier med tanke på att över fyra miljoner svenska finns på Facebook). Däremot har inte politiken i sig själv varit frånvarande på nätet – tvärtom. Överallt pratas politik, särskilda sakfrågor och politiska idéer. Utan ände. Ofta är det dock inte alls partipolitik som diskuteras utan snarare sakfrågor, vilket både kan ses som ett sundhetstecken, men också visar att partierna misslyckats.

Jag kopplar givetvis hela detta resonemang till kyrkan. Vi har ingen motsvarande valrörelse att relatera till, men det är ändå så att vi har alla möjligheter att nå ut till folk, skapa relationer och finnas med i samtalet som redan förs. Min erfarenhet när jag rört mig ganska aktivt i bruset senaste året är att tro och existentiella frågor är oerhört levande och aktuella på nätet, ungefär på samma sätt som de politiska sakfrågorna och idéerna. Men i väldigt liten utsträckning finns de samfundskristna aktiva i samtalen. Har sociala medier floppat för kyrkan? Nej, men ibland floppar kyrkan för möjligheterna som sociala medier ger.

Jag avslutar med en omskrivning av Michaels slutkläm, så att den passar kyrkan bättre.

Och här finns idag ett engagemang som aldrig förr. Ett engagemang långt ifrån gudstjänster och evangelisationskampanjer.  Ett engagemang som inte tar slut på söndag.

Här är “sociala medier” helt outstanding. Här finns allt som bönestrategerna på samfundskontoren behöver veta. Det enda de behöver göra är att skicka ut sina församlingsmedlemmar, låta dem ta diskussionerna, men inte som just samfundsanknutna, utan som sina privata jag. Lyssna, lära och förstå. Ta in kritiken, tänka om, tänka nytt, hitta det nya sättet att kommunicera.
För det är väl ändå det evangelisation handlar om?

Mitt svar i sin helhet till Tobias Brandel på Svenska Dagbladet — Blog of Ronnestam.

Det här var en bra post. Kortfattat om vad man behöver för en lyckad webnärvaro. Jag tar till mig och känner också igen Johans diss av politiker på många håll i kyrkvärlden också.

Fotocredd: id-iom på flickr

Vi i kyrkan är ju inte riktigt som dom där andra. Dom där utanför. Och dom där utanför är ju inte riktigt som oss. Vi i kyrkan.

För att vara krass så ligger det ju en del i det där. På både gott och ont. Samtidigt är vi vanliga människor allihop, med gåvor, brister och olika typer av hopp.

För egen del tror jag att kyrkan behöver vara nånting annat än resten av världen. På nåt sätt krävs det för kyrkans existensberättigande. Det är vår kallelse att visa på ett annat sätt att leva. Ett sätt att leva som inte präglas av girighet, hämndlystnad och först och främst mig själv.

I stora stycken har vi misslyckats. Givetvis. Trots våra misslyckanden är det här kallelsen som kristen är och förblir. På samma gång tror jag att en viktig anledning till att vi så ofta hamnat fel i kyrkan är en vi-och-dom-mentalitet som grott snett ur samma kallelse. Vi tror att vi behöver hålla oss för oss själva för att kunna klara av att leva ett rent liv, medan kallelsen kanske snarare handlar om att vara ett alternativ mitt ibland folk. Åtminstone verkar det så om man ser på Jesu liv.

Det är här det blir så intressant när internet kommer in i bilden. Men först en historisk exposé.

Historiskt sett har Sverige varit ett av Europas mest religiöst styrda länder med en oerhört stark statskyrka – de enda som inte av lag var tvungna att vara medlemmar i Svenska Kyrkan, den enda kyrkan, var judar. Religionsfrihet fanns inte på kartan i början av 1800-talet. Följden av detta blev också en ojämförligt stark reaktion mot institutionell religion, först initierad av frikyrkorörelsen, som drev frågan om religionsfrihet och sen ytterligare driven främst av de akademiska institutionerna i mitten på 1900-talet som rent krasst önskade avlägsna teologin helt från akademin. (Som om teologin skulle bli mer vettig då?)
Väldigt kortfattat kan man säga att detta är anledningen till att Sverige är så sekulariserat, kanske världens mest sekulariserade land.

Sekulariseringen har flera sidor. Som frikyrkokristen är jag oerhört tacksam för att kyrka och stat idag har så lite med varandra att göra och att vi faktiskt har religionsfrihet i Sverige. Det är också så att sekulariseringen på många sätt har varit en nyttig reningsprocess för kyrkorna i Sverige. De frågor som sekulariseringen krävt svar på är de facto relevanta! Dessvärre har vi under 1900-talet varit oförberedda och inte minst ovilliga att ge svar på tal, vilket också resulterat i att vi bara är en bråkdel kristna i Sverige idag mot hur det såg ut i början av 1900-talet. Istället för att möta kritiken och delta i samtalet så gömde vi oss i våra kyrkor, hoppades på att väckelsen skulle komma tillbaka och önskade att folk skulle sluta upp att va så dumma som att ställa frågor och kräva svar..

Detta är givetvis en grov generalisering, men det ligger ändå en del sanning i beskrivningen. Vi har i kyrkan haft tillräckligt fullt upp med att hålla ordning på oss själva för att orka med att bemöta den kritik som kom utifrån. Det kunde väl förresten nån annan göra, som pastorn, eller biskopen, eller samfundsledningen?

Det som händer i och med den sociala webben är att vi inte längre har möjlighet att stänga in oss i våra kyrkor på samma sätt. Vi kommer inte kunna fly kritiken utan tvingas både stå till svars, möta och, inte minst, ta lärdom av samtalet som redan förs bland människor. Det kommer att smärta både människor men kanske främst gamla och tröga institutioner som mitt eget samfund, Missionskyrkan, men det kommer också leda till att vi kommer närmare det Jesus från början pratade om, och levde. Det är min övertygelse.

Det är såklart vanskligt att hävda att internet skulle vara kyrkans frälsare. Det tror jag inte per se, men jag tror däremot att det öppna samtalet kan vara kyrkans räddning. I bästa fall kan internet vara en katalysator till det öppna samtalet.

Med hjälp av internet öppnas våra tidigare stängda gemenskaper upp. Som enskilda kristna hamnar vi, med hjälp av sociala medier som Facebook och Bambuser, ofrivilligt i samtal om våra djupaste övertygelser och vad som är viktigast i just mitt liv. När vi själva tvingas formulera vad vi tror på så blir idéerna verklighet. Detta gäller kristen som ateist, nörd som Svensson.

Detta är anledningen till att kyrkan behöver internet. (Och att internet behöver kyrkan?)