Engagerade Martin Garlöv, aka Brygubben, tipsar mig om att ett flertal församlingar i Svenska Kyrkan håller på att ta fram lokala riktlinjer för användningen av sociala medier, bland annat Göteborg vars dokument kan återfinnas här.
Lokala varianter är givetvis positivt eftersom det förstärker medvetandet om sociala mediers roll för kyrkan som kommunikativ rörelse. När det gäller Svenska Kyrkan blir det givetvis oerhört uppstyrt och formellt, men vad gör det om ändå budskapet kommer fram? Det här speglar rätt så mycket det jag tipsade om häromdagen kring webbstrategi för församlingar i allmänhet. Heja Svenska Kyrkan! Det är fortfarande en bit kvar, men ni är på rätt väg.

Svenska kyrkan inför riktlinjer för sociala medier « Dagen.se – Nyheter om kyrka och samhälle.
När jag pratade med webbfolket på Svenska Kyrkan i somras så hade de beslutat att inte ta fram någon policy för sociala medier utan att istället låta det bli en integrerad del av den kommunikationsstrategi de redan hade. Det lät då som att de inte tyckte att sociala medier var tillräckligt viktiga för att ge det utrymmet. Uppenbarligen har de omvärderat. Jag har inte läst hela policyn, men de utdrag jag läst känns mycket bra för att vara Svenska Kyrkan, öppna och uppmuntrande. Jag misstänker att det är Mattias Hallberg som varit en drivande kraft i detta. Bra jobbat! Läs gärna Mattias egen post om policyn på utvecklingsbloggen också.

Webbgudstjänster väcker blandade reaktioner « Dagen.se – Nyheter om kyrka och samhälle.

Det är dags för Svenska Kyrkan att göra en stor satsning på att sända gudstjänster på nätet. Det framgår i artikeln att det kommer kosta ett par hundra tusen kronor. Min spontana reaktion på detta var att det är en alldeles för stor satsning för att vanliga kyrkor ska kunna ta åt sig och lära nånting av det. När jag läser vidare ser jag att satsningen ska omfatta 4-5 pilotförsamlingar. För att vara Svenska Kyrkan blir det då ändå inte så enormt stora pengar det handlar om. Jags er fram emot resultatet av det här projektet med stor förhoppning, och jag tror att vi kommer ha mycket att lära av det. Hoppas bara de som arbetar med det har vett nog att dela med sig på ett vettigt sätt av erfarenheterna.

Läs också i Kyrkans tidning om livesändningar.

Vad jag inte fattade när jag skrev om Testament senast var att det skulle vara gratis att ladda ner. Bra! Nedladdningslänken hittar du här. Observera att det är över 200MB stort. De har också en trailer till spelet, som visar att det är ett klassiskt Diablo-inspirerat RPG. Vill du se en trailer för spelet så finns den här. Dessvärre är den inte inbäddningsbar, annars skulle jag lagt in den här också.

Bibeln blir dataspel | Kyrkans tidning.
Spontant är jag skeptisk. Beställningsverk av dataspel och pedagogiska dataspel, dvs de som har ett annat syfte än att vara bra dataspel, blir ofta rätt så lama. Det är min erfarenhet. Nu ska jag inte döma ut detta innan jag sett det, för det är ju ett rätt så spännande grepp iaf. Hoppas bara man låtit spelupplevelsen komma i första rummet så att det kan uppskattas.

Jag kommer med största sannolikhet köpa det och spela tillsammans med min fyraåring. Återkommer vid ett senare tillfälle för en recension.

Anders Tingström har arbetat med internet inom Svenska Kyrkan på olika sätt i 10-15 år och har en gedigen erfarenhet av detta. Här funderar han kring sitt nuvarande projekt, där han studerar nätnärvaro hos olika församlingar i Göteborgstrakten.

Jag arbetar för Svenska kyrkan i Göteborg med ett projekt som heter ”Närvaro på andra webbplatser”. Jag tycker ordvalet är intressant, närvaro. Kyrkan har en närvaro på skolor, äldreboenden, köpcentrum och en mängd andra platser. Däremot säger vi inte att kyrkan är närvarande i tidningar, radio eller telefon, om det förekommer ett reportage, eller för att det finns en jourhavande präst via 112.

Ordvalet handlar om hur vi uppfattar Internet, är det först och främst ett kommunikations- och informationsverktyg, eller är det en plats? Ja, när vi pratar om att vi är närvarande så brukar vi avse platser. Men att vara närvarande på Internet skiljer sig från alla andra platser i att det inte handlar om en fysisk närvaro, utan en virtuell, dvs verklig i tanke och essens, fast utan fysisk form. På Internet används ofta begreppet RL (Real Life), om vår fysiska värld, men detta begrepp tycker jag blir missvisande, eftersom det lätt kan uppfattas att motpolen skulle vara Unreal Life.

De kontakter och vänner jag fått genom Internet är högst verkliga. Ett konkret exempel på hur verkliga relationer som byggs genom Internet är att vart 8:e par som gifter sig i USA har enligt McKinsey Report träffats genom nätet. Så istället för RL föredrar jag att tala om online och offline istället. Unreal Life handlar ju om fiktion och då pratar vi om Midgård, Narnia, Pandora, Harry Potter, Frodo Baggins och Arn. Även om detta kan tyckas självklart tror jag ändå att det är viktigt att poängtera – nätet är verkligt.

Kyrkan på nätet
Det finns en mängd frågor runt att vara kyrka på nätet, där det inte alltid finns något givet svar. För det första är Internet en plats som faller utanför Svenska kyrkans traditionella geografiska församlingsindelning, vilken utgör en grund för hur vi organiserar oss. Samtidigt är det inte nätet likvärdigt med de platser där vi i kyrkans tradition har skickat ut missionärer utanför sina geografiska gränser. Geografi spelar ju ingen roll på nätet, för det är en plats där jag möter både församlingsbor och människor från hela världen. I allt större utsträckning möts online och offline. Samma vänner som du träffar på jobbet eller i skolan umgås du med även online, samtidigt som du har kontakt med vänner från andra sidan jordklotet.

Det jag har sett hittills i mitt arbete är att församlingarna främst har kontakt med människor de känner offline genom t ex facebookgrupper. I mindre omfattning finns tankar hur församlingen möter alla dem vi inte känner. Vem kommenterar nyheter, vem bloggar, vem skriver på wiki, vem är engagerad i olika forum, vem bemöter kritik som riktas mot kyrkan? Ja, allt detta pågår och det finns många som är engagerade, men generellt är det få församlingar som har tagit in dessa frågor i sitt arbete. Kan församlingen stötta de ideellt engagerade, kan församlingar samverka så att vi tillsammans täcker in fler webbplatser och att vi känner till varandra? Hur gör vi så att allt engagemang online inte blir en separat värld, utan en del av Kristi kropp?

Nätet i kyrkan
Ett svar tror jag är att det inte handlar bara om att kyrkan blir närvarande på nätet, utan att nätet också blir närvarande i kyrkan. Istället för ett brev från ett missionsprojekt som läses upp i gudstjänsten kan man låta någon missionär närvara i gudstjänsten via röst- och videosamtal. Tänk att direkt kunna få se och höra vad kollektpengarna går till, kanske en by har fått en brunn och nätet kan ge oss en möjlighet att direkt kommunicera med byborna och missionärerna. Vi kan bygga tätare kontakter med våra vänförsamlingar genom att låta prästen i vänförsamlingen gästpredika i ett röst- eller videosamtal. Har församlingen en facebooksida, en hashtag på twitter, ett forum? Gör det synligt i församlingen. Dessa exempel på hur vi kan ta in nätet i kyrkan och göra online-världen en naturlig del av församlingens liv.

Niclas Strandh är en av Sveriges främsta experter på sociala medier. Nedanstående post är en återpostning av ett inlägg han skrev förra veckan. Med Niclas tillåtelse postar jag det även på Amen.se. Läs, läs noga, läs om. Gör! Orginalinlägget hittar ni här.

Disclaimer: För de som inte vet. Jag var tidigare präst i Svenska kyrkan. Idag är jag inte det. För ett antal år sedan slutade jag och sedan avsade jag mig ämbetet.

Jag har hållit föreläsning för Svenska Kyrkans Ungas informatörer uppe på kansliet i Uppsala. Lite speciellt eftersom jag har en rätt rejäl bakgrund såväl i kyrkan som i organisationen och tillhör pionjärerna när det gäller att implementera internet där: jag var Svenska kyrkans första nätpräst, jag drev tillsammans med Roland Söderberg IT-konfirmation 96-97, jag var med i gruppen runt Bibelsajten etc etc.

När jag förberedde föreläsningen funderade jag en del över hur det hela ändå kan hänga ihop – sociala medier borde passa kyrkan som handen i handsken; samtidigt så vet jag av egen erfarenhet hur oerhört långsamt och tungarbetat det kan vara att förnya något i kyrkan. Det sker olika försök här och var men fortfarande

Jag är ju teolog i grunden och en av uppgifterna en sådan har är att sätta Bibeln i sin kontext – och sedan tolka dess grundläggande idéer in i nutiden. Liksom att oavsett vad man tror (jag tror till exempel inte längre) så är såväl Jesusstoryn fascinerande liksom att det han sa onekligen kan ha bäring på vårt liv även när det handlar om icke-religiös implementering.

En del har velat sätta Jesus som den första reklamaren och då inte bara på grund av skägget och det långa håret men ärligt: Jesus använde inte köpta medier, han spenderade inte en spänn på att förfina något skrivet eller rita några bilder. Och han var nog rätt usel på traditionell PR: ingen av de som hade tolkningsmakten lyssnade på honom och skrev om honom. Det var en no-story för dem .

Däremot skulle jag vilja, faktiskt utan ironi, säga att Jesu val av media och sätt att arbeta med sitt budskap har många likheter med hur vi arbetar med sociala medier. Och då inte att många sociala mediegurus väljer att använda punktlistor och oneliners utan själva logiken.

• Jesus valde det media som var allas och där han kunde nå flest personer. Han gick. Det innebar inte att han nådde alla på en gång, det innebar mycket arbete men det innebar en närvaro bland människorna som han ville nå. En närvaro som byggde relationer och skapade preferens för det som sades. Jesus skrev inga böcker, han sände inte ut sitt budskap: han skapade närvaro och konversation genom att välja att prata med människor – inte till dem.

• Onekligen innebar hans direktkommunikation med enskilda personer också att han bjöd in till dialog. Det finns ett antal olika exempel på det och man kan sluta sig till att han sälla stod oemotsagd liksom att många gärna tog till orda i samtalen.

• För de flesta innebär mötet och att bjuda in till interaktion att man måste lyssna – den som inte gör det blir ointressant. Lyssna och sedan handla utifrån den information som man fått, lyssna och lära för att bli en bättre kommunikatör, för att ens budskap ska förändras och förädlas.

• Till skillnad mot andra valde han att släppa in andra och låta dem bära idén, budskapet och om man ska vara krass: påverka och företräda varumärket. Vanligtvis brukar det handla om personer som är någorlunda professionella på kommunikation, marknadsförare och informatörer. Det gjorde inte Jesus – han plockade lite fiskare, lite bönder, lite glädjeflickor och de fick bli ambassadörer för budskapet.

• Modet att välja att använda vanliga människor som ambassadörer, låta dem berätta storyn och bära idén innebar att budskapet förändrades, fick nya kläder utifrån den erfarenhet och verklighet som den som berättade det, som skrev ner det, levde i. Idén var tillräckligt bra, tillräckligt flexibel och tillräckligt relevant för att överleva och växa.

• Han kunde berätta en historia, klä sin idé i ord och sätta det i sitt sammanhang. I lyssnarnas sammanhang men också i sitt eget. Personlig? Ja, även om det som finns kvar är minnen och uppsnyggade historier så finns det ett personligt drag hos Jesus. Han blir arg, ledsen, blir lite gråtmilt nostalgisk – en mer personlig person.

Man kan sedan tycka och tro vad man vill: det är inte det som är intressant utan att faktiskt fundera över hur man kan förstå vad sociala medier faktiskt handlar om i grunden. Sociala medier är inte teknik – det är ett förhållningssätt. Det är ett verktyg för att kunna kommunicera en idé, en produkt – ett budskap. I det fallet måste vi idag lära oss av många olika exempel. Jesus är ett.

Bönewebben nominerad till Guldägget | Utvecklingsbloggen
Svenska Kyrkans bönewebb är nominerad till Guldägget. Det är alltså ett svenskt webbinnovationspris motsvarande Guldbaggen eller Guldspaden. Syftet presenteras såhär:

Syftet med Guldägget är att lyfta fram Sveriges mest kreativa och bästa kommunikations­lösningar och föra svensk kommunikation framåt.

Kul att kyrkan kan få va med i såna sammanhang! Bönewebben är oerhört snygg och vann ju stor uppmärksamhet kring kyrkovalet i somras. Lite oklart är det dock hur använd den är idag. Rss-flödet uppdateras med 1-2 böner om dagen, men det känns inte helt pålitligt. Hursomhelst så är det roligt och det är dessutom knappast klart där. Vi har fortfarande lång väg kvar att gå, både på Svenska Kyrkans bönewebb och överhuvud taget när det gäller kristen nätnärvaro i Sverige.

Via Jakob Olofsgård hittar jag en artikel i Kyrkans Tidning om att Svenska Kyrkan håller på att ta fram riktlinjer för hur man som präst bör och inte bör använda sociala medier.

Jättebra! Bara inte riktlinjerna blir begränsande, utan istället uppmuntrande. Vi behöver finnas där folk finns!

Som allt annat, så finns också en social-media-policy-generator gratis och fri att använda på nätet. Efter tolv klick fick jag fram en väldigt bra och seriös policy som Svenska Kyrkan mycket väl skulle kunna använda. Eller våra andra samfund, för den delen.