I helgen deltog jag i Vinterminglet, en konferens för sociala-medier-nördar. Bland annat fick vi höra Mats Svegfors och Cilla Benkö prata om Medieormen och Johan Staël von Holstein som hemlig gäst och provokatör/estradör.

Höjdpunkterna var dock Johan Ronnestams dragning om dagsläget och vad som kommer, Sofia Svanteson om hur hon blev ”big” in Japan samt dragningen om vilka svenskar som använder Twitter av Hampus Brynolf.

Med hjälp av sistnämnde Hampus, som samlat data om samtliga svenska twittrare, fick jag hjälp att ta fram alla som angett pastor eller präst i sin twitterbeskrivning. Sammanlagt ca 75 stycken. Tillsammans med dem jag redan kände till har jag nu en twitter-lista på över hundra pastorer och präster. Det låter kanske inte jättemycket, men med tanke på att det endast är drygt 200 som angett lärare i sin beskrivning så är det ganska bra ändå. Du hittar listan här.

Titta vad trevligt vi har. Från Bineros mingelbilder.

Kändisarna som tar kontroll Så funkar Twitter – Sydsvenskan
Andreas Ekström skriver bra om Twitter och hur det funkar. Göran Hägglund tas som förebild och exempel, bara en sån sak. Vad är 140 tecken egentligen värt?

(Om jag nu kommer igång med bloggandet lite mer regelbundet igen så kommer förmodligen en del av tipsen va relativt gamla. Sånt jag samlat på mig i höst och inte gjort nåt av. Fortfarande bra grejer dock!)

Bildcredd till trialsanderrors på flickr

Första månaden i det nya (Amen.se-)året är till ända. Jag satte målsättningen att bli klar med ett antal punkter. Här kommer sammanställningen av vad jag faktiskt har hunnit med. För att göra det lätt för mig så går jag igenom punkt för punkt nedan.

* Sända minst en gudstjänst via bambuser och skriva en utförlig guide kring hur man live-sänder gudstjänster
Jag har sänt två gudstjänster i Tumba och kommer fortsätta experimentera med det så att vi får en godtagbar kvalitet på det. När detta är klart kommer jag också göra en lathund för våra egna ljudtekniker om vad som krävs av dem varje söndag för att de ska sända. Målsättningen är att det inte ska ta mer än 20 minuter innan gudstjänsten och 10 minuter efter gudstjänsten, vi får se vart jag landar.
Apropå guiderna så delade jag upp det i tre delar: mobil, webkameror och dv-kamera. De två första är skrivna och postade och den tredje kommer i dagarna. Guiderna är dock inte klara utan är tänkta att uppdateras och hållas relevanta allt eftersom nya tips och verktyg trillar in.

* Göra om utseende och funktioner på Amen.se
Detta har jag inte tagit tid till alls. Behovet känns dock trängande så det är en stor chans att det kommer med även på nästa månads målsättning.

* Hjälpa igång blipastor.nu
Jag har satt upp sajten och hjälpt dem som ska administrera den att hitta rätt i administrationspanelen så att de själva kan sköta driften. Däremot finns inget innehåll där ännu, men det lär inte dröja särskilt länge innan den är igång. Syftet med sajten är alltså att vara en pastors- diakon- och missionärsrekryteringsplats, främst för Svenska Missionskyrkan.

* Hjälpa minst en kristen ledare igång med twitter
Stefan Swärd är i full gång. Han har 50 followers och har så smått börjat följa några tillbaka. Det här kan i bästa fall bli riktigt spännande!

* Hjälpa en nystartsförsamling med webnärvaro
Vallakyrkan har jag varit i kontakt med tidigare och hjälpt till med tänket. Nu har de satt igång både hemsida och Facebook-sida. Det enda som saknas är lite fart och engagemang bland medlemmarna. Jag kommer behålla kontakten med dem och peppa igång lite bloggande och aktivitet på Facebook.

* Hjälpa församlingarna i rönninge med webrekrytering till sin alpha-satsning
Just innan sommaren var församlingarna väldigt peppade på att göra en satsning på nätet. Tyvärr var den glöden inte lika stor efter sommaren. Jag behåller dock kontakten och hoppas att de vill komma igång snart, för deras idéer var mycket bra!

* Lära mig hur man gör bra rapporter i google analytics
Detta har jag inte hunnit med ännu. Men jag har bokat ett möte med @pernilla som också har behov av att lära sig rapporter och annat, just med syfte att grotta ner oss tillsammans. Jag återkommer med de erfarenheter detta ger.

Utöver det jag föresatte mig den första september blir det givetvis en hel del annat, inte minst kollegium och andakter i Tumba varje vecka. Jag har också gått ner i tjänst från 50% till 40%.

Å ena sidan är jag lite besviken att jag inte hann med mer än jag gjorde. Det är ju flera punkter som egentligen är helt orörda. Å andra sidan så visste jag ju inte hur mycket jag skulle hinna med, utan det var ett test. Det ska också sägas att experiment med teknikgrejer som man egentligen inte har riktigt koll på har en tendens att sluka massor med tid. Så har det varit med de olika kamerorna jag testat för att få bra sändningar. Men, jag har lärt mig massor och jag kan därmed förhoppningsvis hjälpa andra att undvika de fällor jag gick i.

Nästa uppsättning målsättningar kommer imorrn. Är ni snabba så hinner ni föreslå vad som ska med.

(Observera att detta, lanseras inom kort, är den officiella FB-bilden)

Det är flera olika kyrkliga kampanjer på gång på internet nu i och med valet. Ditt viktigaste val är vuxenversionen som de flesta samfund står bakom. Hemsidan är lite halvtrist men de har å andra sidan ett antal otroligt proffsiga vimeo-klipp på sidan som höjer hela upplevelsen. På sidan finns en blogg och den är också kopplad till en Facebook-sida med ca 350 gillare sedan början av juni.

Bra kampanj med möjlighet till utveckling, inte minst hemsidan och interaktion med användarna. Bloggen har väldigt få kommentarer t ex.

Ungdomsversionen heter Jesus for president och drivs av de flesta ungdomsförbunden. Hemsidan är mycket mer fräsig och inte lika steril som Ditt viktigaste val kunde kännas. Den känns nästan fräsig i överkant, men å andra sidan är jag snart 30, så det är kanske ok. Även J4P har en vimeokanal med lite blandade intervjuer, festivalklipp och mer producerade kampanjklipp. Mycket av fokus kring kampanjen är ett team som åker runt i Sverige till festivaler och församlingar för att inspirera.

Det som förvånar mig med med denna nätsatsning är att de inte har en Facebooksida. Edde, som är projektledare har ett twitterkonto med 29 followers, sen början av juni. Twitter i all ära, men för en sån här kampanj måste Facebook vara mer effektivt. Detta förbryllar mig, när man är så duktig på att fixa vimeo-klipp och dessutom har en snygg hemsida. En dylik FB-sida skulle ju kunna få rätt bra trafik inbillar jag mig.
Jag kan också störa mig en aning på kommentarsfunktionen på bloggen som är onödigt svår att hantera och särskilja från resten av bloggposten.

I det stora hela är båda dessa kampanjer bra och viktiga satsningar. Det märkliga är dock att de är både proffsiga och amatörmässiga på samma gång. Mitt råd för framtida satsningar är att mycket mer ta hjälp av läsarna och internetgemenskapen. Både för att få råd till hur man gör en bättre kampanj, men kanske framför allt för att kampanjen blir bättre med mer liv och mer interaktivitet. Hur ska man annars kunna nå fram?

Uppdatering: Jesus for president har en sida på Facebook, med nästan 1300 medlemmar (däribland mig själv visade det sig). Däremot hittar jag ingen länk dit från hemsidan så den var rätt svårfunnen.. Detta förlåter dock mycket av min kritik. Det är bra fart på Facebooksidan. Bra jobbat!

Fotocredd: Håkan Dahlström på flickr

Ytterligare ett uppdrag jag fick från referensgruppen var att inför varje månad göra enkel skiss på vad jag hoppas åstadkomma och i slutet på månaden sammanfatta densamma. Om jag gör det öppet och transparent så är chansen också större att jag får saker gjorda och att jag gör mer alerta prioriteringar i hur jag lägger min tid.
Så. Here goes.

.

I september siktar jag på att
* sända minst en gudstjänst via bambuser och skriva en utförlig guide kring hur man live-sänder gudstjänster
* göra om utseende och funktioner på Amen.se
* hjälpa igång blipastor.nu
* hjälpa minst en kristen ledare igång med twitter
* hjälpa en nystartsförsamling med webnärvaro
* hjälpa församlingarna i rönninge med webrekrytering till sin alpha-satsning
* lära mig hur man gör bra rapporter i google analytics

Sju punkter. Det känns fullkomligt på nåt vis. Eftersom detta är första gången jag gör en plan på det här viset är det såklart svårt att veta om jag ligger på rätt nivå, men det får vi utvärdera allt eftersom.

Är det nåt jag borde haft med men som saknas i punkterna ovan?

Läste just en bra post om sociala medier och kyrkan. Citatet nedan är taget därifrån.

Should all pastors Twitter? In a recent gathering of our next generation pastors group they said they all do.

“All” pastors should not. But those who are eager to learn and value input from others can greatly benefit from the flow of information that can come to them via Twitter. For next generation pastors it’s a no-brainer. It’s a great way to hear about new books, conferences, trends, blogs, what’s working and what’s not, etc. — it’s a great listening device. And for those who have something of value to add to the conversation, it is the perfect forum to engage in the exchange of ideas.

Why I love Twitter « Johan Lange’s view on….
Johan Lange ger några enkla anledningar till varför han älskar Twitter. Det behöver inte va svårare än just såhär.

Apropå Twitter så slänger in en extra länk här till Marias kommentar, som fick oerhört mycket trafik häromdan.

Stefan Swärd » Blog Archive » Kan någon förklara för mig varför man ska twittra? – Allt mellan himmel och jord.

Mer Stefan Swärd. Läs gärna inlägget och hjälp Stefan på rätt väg, men framför allt! Läs den underbara kommentaren av Maria. Jag återger den i sin helhet här nedan.

Jag har också ofta frågat mig varför man ska tala i telefon. Man ser inte den man pratar med, man når inte tillräckligt många, det finns sällan tid att fördjupa sig i långa och betydelsefulla konversationer. Alla möjliga som har hittat mig i telefonkatalogen, inte minst telefonförsäljare, envisas med att kontakta mig med frågor och erbjudanden. Det händer till och med att vänner ringer för att tipsa mig om TV-program eller tidningsartiklar. Dessutom har jag hört att grannarna använder telefonen för att skvallra om andra personer på vår gata. Skrämmande.

Alla dessa meningslösa artighetsfraser man måste stå ut med (”Hej du, läget?” “Jodå, huvudet upp och fötterna ner, själv då?” “Knallar och går, jämna plågor”) blev till slut droppen för mig. Jag har stängt av min telefon och föredrar att möta riktiga människor i den riktiga världen. Jag tycker att jag använder min tid så mycket bättre på det sättet.

Jag vet att många tycker att det är smidigt att kunna hålla kontakt med sina vänner via telefonen, inte minst vänner som bor på annan ort. Somliga tycker också om funktionen trepartssamtal, där man kan diskutera med fler än en person på samma gång. Teknikens landvinningar! Min granne påpekar ständigt för mig att han inlett många vänskaper med att prata i telefon och sedan övergått till att umgås med personerna i fråga även utanför telefonnätet (även om det fortfarande händer att de ringer varandra). Han har också kontakt med andra pelargonodlare via telefon och gör upp om att skicka sticklingar på posten. Det är säkert bra, men jag är rädd att det går ut över deltagandet i vår lokala trädgårdsförening.

Tro mig Stefan, man klarar sig bra utan telefon. Det räcker så bra med en pratstund på ICA och en kopp kaffe hos grannarna!

Telefonen är en fluga!

Joel Halldorf är doktorand i kyrkohistoria vid Uppsala universitet och dessutom aktiv på internet med både Twitter och bloggen Teologisk Verkstad Här utmanar han internetsamhällets uttalade och outtalade självklarheter i relation till kyrkan. Håll i hatten!

Till väckelsens kännetecken hör en fascination för och en öppenhet mot ny teknik. En enkel tumregel är: ju radikalare väckelse desto modernare medier. Det är därför Livets Ord ligger så långt framme när det gäller TV-produktion och internetanvändning, medan de äldre, lite tröttare väckelserörelserna ännu kämpar på med närradio. Man skulle nästan kunna göra det till ett ordspråk: ”När Hörnmark bloggar twittrar Ekman.”

Ett annat väckelsekristet särmärke är praktikens prioritering framför teorin. Den teologiska reflexionen står inte så högt i kurs, och har sällan eller aldrig varit stark nog att trumfa pragmatiska överväganden. Det mesta bejakas om det ger resultat. När väckelsen i slutet av 1800-talet började ge plats på plattformen åt kvinnliga förkunnare kom reflexionen snarare som en eftertanke. Det främsta argumentet för kvinnliga förkunnare var istället den nytta de gjorde: människor gick under och kvinnor ville hjälpa till, varför skulle man hindra dem?

Kombinerat leder dessa två drag till en tendens i frikyrkan att ta till sig ny teknik utan någon närmare teologisk reflexion. Undantaget som bekräftar regeln är särlingen Sven Lidman, som motsatte sig Lewi Pethrus planer på att starta en dagstidning med argumentet att väckelsen inte skulle ”dras ner i dagsgläfset”. Lidman må i efterhand framstå som en bakåtsträvare, men han tycks ha insett något viktigt, något som mediaforskaren Marshall McLuhan skulle sätta på pränt först tre decennier senare när han myntade uttrycket ”the medium is the message.” Budskapet kan inte skiljas från den form i vilken det presenteras, utan formen påverkar tvärtom budskapet. Dels genom det sätt mottagaren tar till sig budskapet (vi läser böcker, dagstidningar och bloggar på olika sätt), dels genom hur sändaren presenterar budskapet.

För en religion centrerad kring inkarnationen borde det inte vara någon nyhet att budskapet alltid har en kropp, likväl lever inte minst väckelsen i illusionen om att ”formen” inte har någon betydelse så länge som ”budskapet” är det samma. Några år efter ”den svenska bloggsommaren” 2005 har inte bara den kristna blogosfären exploderat, utan sociala medier presenteras till och med som den nya vägen till väckelse, och något som kyrkor och samfund därmed borde satsa på.

Mot denna bakgrund vill jag i det följande presentera 9,5 teologiska teser om kyrkan, nätet och sociala medier. Med ’tes’ avser jag inte en fastslagen position, utan istället (i linje med den medeltida förståelsen av ordet) en inbjudan till diskussion och samtal. Att formuleringarna måhända är tillspetsade ibland ska alltså inte ses som ett försök att stänga samtalet, utan tvärtom ge det en tydlig startpunkt. Teserna är tentativa och prövande, och långt ifrån avsedda att vara det sista ordet i frågan.

1. Möjlighet till framgång – numerärt, i form av inflytande eller ekonomiskt – kan aldrig ensamt motivera kyrkans agerande. Kyrkan är varken ett företag eller en välgörenhetsorganisation. Hennes självförståelse bör vara teologisk, och de steg hon tar måste därför motiveras teologiskt. Framgång eller numerär tillväxt är inte teologiska koncept, ty vad hjälper det kyrkan om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Därför är internetmediets eventuella effektivitet ett otillräckligt argument för att kyrkan ska använda sig av det i någon större utsträckning.
2. Kroppen är central för den kristna tron. Till de absoluta fundamenten i den kristna trostolkningen hör att Gud skapat kroppen, och att Gud i Kristus i blivit människa. Att försöka övervinna sin kroppslighet genom bli mer ”andliga” är liktydigt med gnosticism. Den som försöker överge kroppen följer inte längre Kristus, eftersom Kristus inte försökte övervinna sin kroppslighet utan till och med uppsteg med sin mänskliga kropp till himmelen. Därför är alla medium som tonar ner människans kroppslighet i någon mening problematiska för den kristna tron och bör hanteras med särskilt varsamhet.
3. Internetmediet är ett okroppsligt kommunikationssätt, och detta är dess främsta svaghet ut teologiskt hänseende. Via internet kommunicerar människor utan att kunna ta på eller känna varandras doft, och oftast även utan att kunna se eller höra varandra. Människor som surfar rör sig också på ett kroppslöst sätt i det virituella landskapet.
4. Många av de negativa konsekvenser som kunnat iakttas kring internetmediet har med denna kroppslöshet att göra. Exempelvis att diskussionerna tenderar bli hätskare, påhoppen fler, missförstånden vanligare. När den personliga anknytningen i form av ett ansikte saknas tenderar den mänskliga interaktionen bli brutalare – redan bilkörningen borde ha lärt oss detta.
5. Internetmediet kännetecknas också av hastighet och högt tempo. Detta har visat sig leda till en viss flyktighet och rastlösthet hos användarna. Tålamod är en central kristen dygd, och det tycks onekligen som att internet har en negativ inverkan på vår förmåga att öva tålamod. Relaterat till detta finns många exempel på att internet visserligen kan vara en katalysator för engagemang, men dock sällan verkligt långvariga och självutgivande engagemang. Detta har med det bristande tålamodet att göra, men också med den ökade självcentrering som möjligheten att som enskild människa kunna ha tillgång till hela världen via sin dator riskerar leda till. Allt för ofta tycks engagemangen vara en del i formandet av en virtuell identitet vars syfte mer är dess sken än dess kärna – det vill säga att visa vad man gör är viktigare än vad man faktiskt gör. Det finns en risk att en kyrkan i sitt nyttjande av internet omedvetet anpassar sig till dessa tendenser och därmed förfaller till ytlighet, populism och en fragmentisering av budskapet. Dessutom riskerar man att uppmuntra beteenden som i en förlängning är destruktiva för människan.
6. Att något kan missbrukas kan aldrig ensamt vara skäl att förbjuda det. Tendensen att identifiera synd med vissa platser, strukturer eller verksamheter har kännetecknad frikyrkan, men denna puritanism har ofta varit ett problematiskt och ytligt förhållningssätt till synd. De problem som behäftar internetmediet är inte skäl att undvika beröring med detsamma. Som kristna behöver vi i någon mån acceptera det samhälle vi lever i, samtidigt måste vi vara uppmärksamma på vad strukturerna gör med oss. En dubbel attityd av positivt bejakande av skapelsen och kritisk distans till världen bör prägla den kristne, men balansen är inte alltid enkelt att finna. Amishfolket, som fjärmar sig från moderniteten genom att inte använda elektricitet, är ett profetiskt exempel på en stark betoning av den kritiska distansen.
7. Kyrkan är inte samma sak som enskilda kristna. Det är skillnad på hur kyrkor, samfund och församlingar kan förväntas agera och reflektera angående internet och hur enskilda kristna bör göra det. Inom frikyrkan har vår starka individualism tillsammans med vår svaga ecklesiologi gjort att vi inte alltid insett denna skillnad. Innebörden av den är att det ställs högre krav på församlingar än på enskilda när det gäller reflexion och vaksamhet. Att skapa virtuella församlingar och erbjuda kristna praktiker på nätet är djupt problematiskt givet den kroppslöshet det förutsätter. Nattvardsfirande på nätet kan endast accepteras i extrema undantagsfall, exempelvis i länder där kristen tro är förbjuden. Generellt innebär det ett förgnostligande av den kristna tron och kan därmed sägas vara en heretisk praktik.
8. En enskild kristen kan ha närvaron på internet som en särskild kallelse, eller som del av sin kallelse. Detta innebär att hon som en lem i kroppen renodlar vissa aspekter av evangeliet och genom denna renodling också utsätter sig för vissa särskilda risker. Detta innebär givetvis inte att reflexion och en kritisk distans till det nyttjade mediet ska vara frånvarande hos honom eller henne. Tvärtom är det här särskilt nödvändigt. En sådan kallelse kan lämpligen stödjas av vissa praktiker för att undvika att fastna i destruktiva mönster, exempelvis total avhållsamhet från internet i perioder (fasta). Kyrkans uppgift är i relation till dessa enskilda (eller parakyrkligt organiserade) kristna är att bistå med vägledning och kritisk reflexion.
9. Till de positiva aspekterna med internetmediet hör dess förmåga att knyta samman människor. Inte minst ger den möjlighet för människor som tillhör minoriteter – genom intresse, etnicitet eller religion – att mötas och utbyta erfarenheter. Det tycks också som att många moderna människor föredrar att bearbeta och samtala över existentiella frågor via detta medium. Dessutom ger internet tillgång till ett större utbud av informationskanaler. Detta öppnar för en mångfald som är särskilt välkommen i ett sekulariserat land där medierna präglas av en stor okunskap om kristen tro och det kristna bidraget till det offentliga, intellektuella samtalet är svagt. Sammantaget kan dessa aspekter leda till en fördjupad kunskap om och reflexion kring den kristna tron.
9,5 Idag är internet var mans redskap och de flesta av oss använder det dagligen i arbete och fritid. Livet handlar sällan om antingen–eller, men det innebär inte att man inte kan tala om bättre och sämre eller mer eller mindre. Det finns bättre och sämre sätt att använda internet, och man kan använda det mer eller mindre. Förhoppningsvis leder ovanstående teser till bättre och mer vaksamt användning av internet, men det är dock ett rimligt antagande att läsarna av denna text, inklusive dess författare, borde spendera mindre tid på internet.

Som ni redan märkt så tycker jag det är kul med statistik och att få det visualiserat. Tidigare har jag haft en liknande bild över Facebook och nu är det Twitters tur. Håll till godo!

Som komplement till ovanstående statistik kan sägas att nära 200 000 svenskar använder Twitter varje vecka, enligt ny statistik från Digital Kommunikation. Visst är det fortfarande inte i närheten av Facebook, men det är ändå en ansenlig mängd folk! Om man dessutom betänker att det är en övervikt opinionsbildare, offentliga personer och journalister så blir Twitter förmodligen ännu mer intressant.

Har du funderat på att använda Twitter?
Om du redan använder Twitter, hur tror du vi kan få våra pastorer och kristna ledare att hänga med på tåget och ta del av de möjligheter som finns här?