Denna serie med texter från olika internetaktivister, samfundsordföranden, pastorer, forskare, tonåringar, redaktörer, bloggare, ungdomsledare, gamlingar och helt vanliga radikaler avslutas idag med en text från Nils Bryntesson, projektledare för Amen.se och pastor på internet.

Min vision för Guds rike på internet. Det är på många sätt ett rätt så ambitiöst projekt att, efter alla dessa goda tänkare, försöka författa min egen vision – det som varit mitt jobb sedan första september. Ta det för vad det är: Min, högst dagsaktuella, vision för Guds rike på internet.

Sammanfattningen på min vision skulle kunna se ut just så som rubriken säger: att visionerna har slutat. Nåja, åtminstone om vi tillåter oss att tänja lite på begreppet. Min vision är att vi som kristna ska sluta drömma och börja leva, sluta vara rädda och istället ge oss rakt in i det liv som redan pågår.

Jag är oerhört tacksam för alla 24 visioner vi lyckats skramla ihop. Många fantastiska texter, med både utmaningar, tröst och nya vinklar. Många nya idéer och perspektiv. Projektet behöver dem för att komma vidare. Samtidigt vet vi att verkligheten fortfarande är ganska avlägsen från de många av dessa visioner.

Min vision är att det vi drömmer om ska omsättas i verklighet, att visionerna ska bli mindre avlägsna, att vi ska våga se vår egen del i Guds rikes förverkligande, vare sig det är i den fysiska eller den digitala världen.

Fortfarande kommer jag inte kunna förverkliga särskilt mycket på egen hand. Men det jag faktiskt kan, det är att gå före, att börja nånstans och att vara ett föredöme. (Jag har ju tom betalt för det.)

Jag inser att ord ofta är oerhört viktiga för att kunna nå förändring på lång sikt. Samtidigt är det också väldigt lätt att fastna i orden, drömmarna, visionerna och att tala om för andra hur saker borde vara.

Det finns nåt som alltid är viktigare än ord. Kött. Liv och blod. Våra föredömens liv talar tydligare än aldrig så många predikningar. Ordet blev kött, Gud blev människa. Så självklart och så oerhört svårt. Det innebär att jag, jag själv, måste gå från tyckande till handling.

Ord kan i många fall vara just den handling som behövs; det kan vara livet och mötet självt. Ord kan också vara det som kväver livet som annars skulle spira.

Vad är era reflektioner om sociala medier, bloggar och böcker utifrån detta? Hur är man ett föredöme på internet, som helt och hållet är uppbyggt just på ord..

Jag tror på samtal och mötet mellan människor. I många fall är det just där ordet blir kött. Men det är inte bara så enkelt. Vad tror ni?

Om jag avsätter några timmar i veckan till sjalvmord.com och snyggast.se för att möta människor och bekräfta dem för just dem de är, är det nån här som hänger på då?

Jonny Lygdman, 16 år, är medlem i Tumba Missionsförsamling och skriver på bloggen Kreationen. Förutom att han ligger på top 100-listan i Counter Strike varandes pacifist är han också engagerad i både programmering, sociala medier och ideella uppdrag i församling och SMU. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.

När jag tänker på internet så är det något som för mig är helt underbart och grymt stort, men det är något som saknas. Vi är många kristna i Sverige och de flesta av oss har bl a Facebook och andra liknande sociala tjänster. ”Där tre eller fler samlas i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” står det i Bibeln. Är det inte samma sak på internet?

Jag har länge önskat att kyrkorna skulle ”hotta upp” tekniken som vi använder. Okej vår kyrka har en tuff hemsida och det är nice, men vi borde kunna erbjuda mer. Tänk vad skönt det skulle vara om vi kunde streama ut gudstjänster och andakter på internet. Fler skulle kunna ta del av dem då (och man skulle kunna lyssna igen på de där asbra predikningarna och ta igen dem man missat.)

På extremt många internetforum blossar debatten om religion (t ex på helgon.net när jag hängde där) men det är sällan som någon svarar något som inte är baserat på fördomar. I ett inlägg på min blogg kritiserade jag den kristna världen för att inte sprida guds budskap tillräckligt. Det gäller även nätet. Vi skaffar oss vänner på sociala nätverk men precis som på jobbet tror jag många är rädda att bli stämplade som nån form av ”Hej jag är kristen och kommer exorcera dig om du inte konverterar” om man pratar om Gud. Jag tror att Amen.se har en viktig uppgift i att försöka normalisera privata predikningar för varandra på nätet. Vad tror ni?

Pia Koivula är student på Teologiska högskolan Stockholm och engagerad i en rad olika projekt, både för Jesus och på internet. Hon har bland annat varit skribent på Ikon1931 och IBRA Media. Nu gästar hon Amen.se för att bidra med sina visioner för Guds rike på internet.

”Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Apg 1:8

Kan det sägas mycket tydligare? Vi ska vittna om Jesus och om Guds rike ända till jordens yttersta gräns. Den yttersta gränsen, och kanske också den mest gränslösa delen av världen, det är nätet. Internet blir allt viktigare för oss, som mötesplats, som arbetsverktyg, för underhållning och allvar, i fest och vardag. Varför skulle då Guds rike inte finnas på internet också?

Jag har arbetat för och varit engagerad i IBRA Media i ett antal år, och redan som liten pingstvänlig telning visste jag vad IBRA var. Det var mission via radio. 1948 fick pingströrelsens grundare Lewi Pethrus idén om en radiostation på kristen grund, och 1955 spräcktes det svenska radiomonopolet. Först via piratsändningar från Östersjön, därefter via sändare i Nordafrika och Portugal. Idag sänder inte IBRA program på svenska, utan är involverade i medieproduktioner på drygt 100 språk runt om i världen, i samarbete med många andra kristna organisationer. 2009 är också året då IBRA Radio bytte till sitt nuvarande namn IBRA Media.

Nä, oroa er inte, jag har inte fått betalt för att göra reklam för mitt kära IBRA (det skulle de ändå inte lägga sina knappa resurser på). Men jag vill visa hur människor och eldsjälar under förra århundradet såg en möjlighet i de nya och populära medierna. Folk lyssnade på radio. Alltså var det självklart att försöka få ut budskapet där folket fanns. Idag ser medielandskapet lite annorlunda ut. Radio och kassettband har fortfarande inte spelat ut sin roll, vilket man lätt kan få för sig i Sverige. Jag jobbade till exempel för i Studio Alheri i Niger, i Västafrika, där det idag produceras radioprogram på fem språk, som sänds både i FM-nätet och över kortvåg. Lyssnare skriver in och ber om kassetter, för att de ska kunna lyssna på programmen fler gånger och tillsammans med familj och vänner. Men nuförtiden har snigelposten från lyssnarna också kompletterats med epost. Men i andra områden har tv och internet tagit över. I Turkiet sänds kristna tv-program dygnet runt både via satellit och på webbsidan Kanal Hayat. I Mellanöstern finns flera olika sajter som fungerar som sociala plattformar med videoklipp, tv-serier, diskussionsprogram och som har chattar och forum där kristna medarbetare hela tiden finns för samtal och frågor. På etiopiska Hiyaw Tesfas alldeles färska sajt finns program på amhariska och oromo. Det är bara några exempel på hur de nya medierna samverkar med de äldre.

Och det är det som är det fina i kråksången. Allt samverkar till det bästa, som det heter. Podcaster och webcaster, livesändningar och snigelpost, twitter, forum och chatt och skypesamtal – allt används efter behov. Och behovet är att nå människor med evangeliet. Medierna i sig är inte målet. Medierna är… ja, medlet. Vi kan diskutera huruvida kyrkan kan vara webbaserad eller inte. Men det är lite av ett lyxproblem, att kunna välja mellan webbkyrka och fysisk kyrka. I Egypten produceras ”Församlingen i mitt hem”, program som fungerar som en ställföreträdande församling för dem som inte har andra kristna i sin närhet, och till dem som av säkerhetsskäl inte kan grunda öppna församlingar. På detta sätt kan de kristna ha sin egen husförsamling, med stöd av programmen och på nätet. I Sudan finns sedan i höst samma koncept det kulturellt anpassade namnet ”Kaffe i mitt hem”. Det är ju vid gemenskapen vid kaffet som samtalen finns. Det låter nästan svenskt.

Vi ska finnas där människorna finns, och vi ska nå dem där de kan nås. Att en församling har en dåligt uppdaterad blogg bara för att ”man ska ha en blogg” är fel ingång. Ska man ha en blogg så ska man ha den för att den hjälper församlingen att kommunicera. Vi ska kommunicera med dem vi vill nå, på det språk de förstår.

Så, nu ska jag fejsbooka vidare, planera bröllop på Google Wave, ladda hem söndagens predikan från Mars Hill Bible Church i Michigan, och kanske lägga upp nåt mer på vår webbaserade bröllopsinbjudan. En helt vanlig dag i en nätanvändares liv. Till dig rekommenderar jag detta vittnesbörd från Algeriet, om en kvinna som mötte Jesus, tog kontakt med Radio Ibrahim, som spelade in hennes berättelse, som nu sprids till ännu fler via Youtube. Och så en fundering. Hur kan du och din församling nå de som finns på, och utanför, nätet?

Vi är på väg in i steg två i projektet Amen.se. Steg ett, som vi sysslat med sen 1 sep när projektet började var dels att hitta på vad vi skulle kunna göra, dels att hitta folk som skulle vilja göra det vi skulle kunna göra.

I nuläget har vi ett stort gäng mycket bra idéer på vad kristen aktivism på internet skulle kunna innebära. Vi har också blivit ett bra gäng som på olika sätt vill engagera sig i projektet. Fantastiskt!

Steg två blir nu att börja genomföra projekten. Det som vi tidigare bara pratat om och knappt det – visionerat om – det ska nu bli verklighet. Halleluja amen.

För att kunna börja jobba mer fritt tillsammans kommer vi öppna ett forum som är kopplat till bloggen. I forumet kommer finnas kategorier för de olika delprojekten och givetvis kan också vem som helst starta en ny tråd och börja visionera och agera.

Förhoppningsvis så kommer forumet att synka helt och fullt med bloggen. Dvs samma inloggning till båda verktygen, varje bloggpost blir en egen tråd i forumet, inkl kommentarer, osv. Om WP-United håller vad det lovar återstår att se, men det verkar lovande.

I bästa fall och enligt plan kommer forumet komma igång inatt. Ny post om det då.

Att vi nu går in i steg två innebär också att vi byter hastighet på visionstexterna, dock utan att lämna det åt sidan. Från idag kommer vi ha en gästpost i veckan kring visioner för Guds rike på internet.

Efter tio poster med vitt skilda visioner för Guds rike på internet är det dags för en sammanfattning. Nedan presenterar jag, mycket kortfattat, de projektidéer jag har snappat upp från de olika posterna (och kanske ibland från nåt annat ställe också).

Först här beskrivs de projektidéer som kom igång eller formulerades innan bloggserien satte igång.

Blogg. Detta är alltså utgångspunkten för hela projektet Amen.se. Syftet är att inspirera, engagera och i viss mån även provocera, för att sätta igång nån slags rörelse för kristna att engagera sig i det liv som levs på internet.

Chatt. Här kan spontana och planerade samtal ske om aktivism eller väder och vind. Syftet är att ha en enkel plats för att kunna mötas i realtid och plotta vidare om projektet.

Torsdagsbön. Varje torsdag 21:30-22:00 sker bön här för människor som behöver hjälp i bön och för projektet. Syftet är helt enkelt att hålla fokus och uppmuntra varandra i bön.

Peppa kristna ledare. Vill vi att kyrkan ska synas mer på internet så behöver också ledarna förstå vad internet är. Syftet är att peppa, hjälpa och förklara så att våra kristna ledare inser vilken potential som finns på internet och hur otroligt enkla verktygen är för att på så vis också kunna locka ut resten av kristenheten.

Visionsserien. Här får olika kristna ge sina egna visioner om hur Guds rike på internet skulle kunna se ut eller utvecklas. Syftet är att få in ett gäng helt olika visioner som kan fungera som kreativ bas och inspirationskälla för projektet.

Nu de idéer som kommit upp i vissionsserien (tror jag).

Ut med församlingarna på internet.Detta projekt går först ut på att samla ihop ett gäng pilotförsamlingar som tillsammans testar och utvärderar hur man kan använda sociala media för att utveckla församlingens kontaktyta inom och utanför församlingens egen sfär för att sedan på något sätt dela med sig av sina erfarenheter till övriga församlingar. Syftet är att upptäcka de enkla verktyg som internet erbjuder, både för att kommunicera, men också för att på olika sätt vidga sin världsbild.

Fadder/mentor på internet. Detta projekt är tänkt att stödja och hjälpa barn men kanske framför allt deras föräldrar att hitta ut och hitta vidare på internet. Syftet är till viss del att varna för olika fällor men ännu mycket mer att peka på allt det fantastiska som internet ger för att motverka internetfobi och därmed bli fler (vuxna) förebilder som lever på internet.

Stöd för studenter. Studenter som flyttar från hemförsamling är det största tappet inom frikyrkan, eller åtminstone Misisonskyrkan och där kan detta projekt hjälpa till att knyta kontakter. Syftet är att stödja studenter som letar ny församling genom att knyta kontakter och leta alternativ, inte minst genom internet.

Sambandscentral för idéer och behov. För att fler ska kunna bidra på friare premisser och för att kunna hjälpa varandra med mer grundläggande behov hos oss själva och våra medmänniskor skulle ett forum kunna bli ett viktigt redskap i projektet. Syftet är att kunna föra vidare samtal än det som förs på bloggen.

Nätverka med diverse community-gemenskaper. Detta skulle innebära att ta kontakt med administratörerna på de olika community-sajterna för att knyta kontakt och se om vi som kristna kan bidra med något. Syftet är att tjäna där människor finns och är.

LAN-hjälpen. En del församlingars ungdomsarbeten har redan LAN- och andra efterfrågar det men har inte kunskapen. Syftet skulle vara att sätta ihop mindre grupper av ungdomar och ledare som har den tekniska kunskapen och ett färdigt koncept för hur ett LAN kan vara som sedan skulle kunna åka ut till olika församlingar och ta ansvar för den tekniska biten och själva konceptet, medan församlingen tar ansvar för mat och andakter.

Själavårdsjour. Detta skulle innebära en chatt-tjänst där olika pastorer, diakoner och andra betrodda kan ta ansvar för olika tider där de tar emot samtal från människor som behöver nån att prata med. Syftet är att ge människor möjlighet att lätta sina bördor anonymt och eventuellt även att få absolution genom bikt.

Konfirmation. Detta skulle kunna vara en samling på internet en gång i veckan med diverse uppgifter däremellan som avslutas med ett lite längre läger inklusive konfirmationsakt. Syftet är att ge ungdomar som inte själva hittar in i kyrkan en möjlighet att ta del av konfirmationen och i förlängningen också upprätta en relation till den lokala församlingen.

Länklista. Genom att samla länkar till olika kristna sajter och projekt skapar man en enklare översikt över hur den kristna kartan ser ut på internet. Syftet är att hjälpa sökare att orientera sig, men också att försöka samordna de olika initiativ som redan finns.

Vara medmänniska på olika destruktiva sajter. Här handlar det inte om att komma med pekpinnen utan istället att vara medmänniska, lyssna och finnas där. Syftet är att skapa relationer, upprätta människor och hjälpa till att bygga upp en självkänsla.

Kristet internetnördläger. Ett fysiskt möte för att utbyta erfarenheter och kunskaper om mötet på internet. Syftet är att nätverka, visionera och hitta vägar för dagens kyrka.

Agera i media. Genom att synas och medverka i de olika mediakanaler som finns, genom debattartiklar och reportage, ges större uppmärksamhet och genomslagskraft. Syftet är att visa att det finns alternativ för kyrkan till att stänga in sig i sina byggnader.

Vara stöd för kristna gamers. Genom att delta i olika projekt och tipsa om andra kan vi hjälpa gamers att leva ett kristet liv även i de olika subkulturer som uppkommer kring olika spel. Syftet är att bekräfta olika människors kall och evangelisera där evangeliet ofta aldrig nått.

Detta såhär långt. De allra flesta av dessa idéer är fortfarande bara idéer. De går att forma och omforma, kopiera och multiplicera. Formodligen är det också ett gäng idéer som dykt upp här som jag inte kommit ihåg att nämna. Detta är åtminstone ett axplock av vad som hänt på sistone.

Tänder du på nåt, eller får du en idé så hör av dig!

Carl Johan Berglund är pastor och föreståndare i Missionskyrkan i Östhammar. Här fortsätter han serien om visioner för Guds rike på internet.

När Jesus uppstått från de döda, bad han sina lärjungar: Gå ut i hela världen, och gör alla folk till lärjungar. Ändå sitter vi kristna ofta och väntar i våra kyrkor, och undrar varför människor inte kommer till oss.

Jesus sade att Guds erbjudande till människorna var som en inbjudan till ett kungligt bröllop, som de inbjudna inte brydde sig om att vara med på. En gick till jobbet i stället, en annan var hemma och testade sitt senaste inköp, en tredje skulle träffa sin tjej. När kungen hör det säger han: Gå genast ut på gator och gränder och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta. Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt.

Varför talar han om gator och gränder och vägar och stigar? Vad är det för särskilt med de platserna? Varför är det där de ska leta efter människor att bjuda in till festen?

Därför att det är där människor rör sig. Människor av alla slag. Fattiga och framgångsrika, lyckliga och lytta, blinda och bankdirektörer, konsulter och krymplingar. Unga och gamla, kristna och ateister, hårdrockare och orgelfantaster. Oavsett vem man är, rör man sig på vägarna.

Var hittar vi en sådan miljö idag, om inte på Internet?

Var annars kan du gå rakt in i ett samtal om tro eller döden, självskadebeteende eller sex med människor du aldrig har träffat?

Det handlar inte om att kidnappa alla trådar för en diskussion om tusenårsriket, utan om att lyssna på människor, försöka svara ärligt utifrån din egen tro, och visa att det finns människor som tror, tänker, och bryr sig.

Ett projekt som detta skulle också kunna förmedla resurser när det gäller. Har någon en säng att låna ut till en hemlös? Vet någon en sommarstuga dit någon kan fly från en misshandlande man? Har vi någon som kan förklara treenigheten så att en tonåring förstår? Vem kan följa med en sökare i Solna på en gudstjänst?

Ett annat spår är att få fler kyrkor att lägga ut veckobrev på nätet, gudstjänstbilder på Flickr och predikningar på Youtube eller som podcaster. Om inte annat så för att påminna om att vi finns. Att man inom projektet använder nätet för att hålla kontakt med varandra, peppa och stödja varandra, och möts regelbundet i bön är väl ganska givet. Det viktigaste är att vi söker kontakt med människor utanför kyrkan.

Tro inte att samtal på nätet inte är riktiga. Bakom frågor, blogginlägg och forumtrådar finns verkliga människor, som undrar, våndas och handlar. De flesta skulle aldrig komma på tanken att gå på en gudstjänst eller ringa en pastor. Men här finns de, och de har redan öppnat samtalet. Vill du möta dem?

Jacob Lindgren är ungdomsledare i Tumba Missionsförsamling och fortsätter serien om visioner för Guds rike på internet.

Som många av de tidigare gästbloggarna har skrivit är Internet är en enorm resurs för oss som kyrka idag, därför är det med stor glädje jag ser fram emot det här projektet. På internet rör det sig enormt mycket människor varje dag, varje timme och varje minut. Om vi är uppkopplade! 

Vad gör vi då med våran insikt om möjligheten att få kontakt med människor via nätet? 

Våra kyrkor är bra på att få människor med i våra verksamheter, framförallt är vi duktiga på att få med oss unga människor. Kanske genom Scout eller tonårsarbete osv. Ett av våra största tapp på medlemmar  i våra kyrkor är när människor flyttar från sin hemort till en annan ort.   

Det är också en insikt som vi är väl medvetna om. Vad händer om vi lägger ihop dessa två insikter med varandra? 

Vi kan genom att vara aktiva på internet, tillexempel genom Amen.se, ge människor möjlighet till bönegemenskap, men kanske ännu viktigare och det är en av mina visioner för arbetet med Amen.se att genom mötet med människor, få människor som vi annars skulle förlora ur vår verksamhet  att hitta in till nya gemenskaper, nya församlingar på orter som för dem är nya. Kanske gör man det genom ett länksida till massa olika kyrkor, men jag tror att det är enormt viktigt med kontakter, att vi som är aktiva på Amen.se kan hjälpa till att ge kontakter, till faktiska människor på den ort dit du flyttar. 

Låt oss tillsammans använda internet, som ett verktyg i vårt dagliga arbete som församlingar för Guds rikes utbredande, genom att hålla kontakten och samtalet i liv med varandra och finna forum där vi kan växa i tro. Där vi kan hitta in till nya sammanhang och nya församlingar på nya orter för dem som flyttar . Det är en av mina visioner för Amen.se

Mikael Fälthammar studerar teologi och bor i kollektiv i Göteborg. Dessutom fascineras han mycket av våra kyrkofäder som han menar också talar rätt in i vår tid och till vårt internet. Följ Mikael på hans blogg Gäst och främling

Vad ska jag säga om kristen aktivism på internet? Jag har själv inte så stor erfarenhet av det, och mycket jag stött på har faktiskt varit riktigt dåligt. Allas tillgång till internet gör ju att vem som helst kan publicera material på en hemsida eller blogg. Detta har gett upphov till hemska ”kristna” sidor som t.ex. ”God hates fags” och annat. Det har dock också gett upphov till en del bra sidor, och en del ganska roliga sidor (t.ex. Stuff Christians like).

Nåväl. När jag nu inte kan säga så mycket själv vill jag låta andra komma till tals. Den helige Athanasios av Alexandria (ca. 298-373) skriver om de som ska studera och förmedla kristna skrifter. Det kan också appliceras på oss som är aktiva på internet:

Förutom bibelstudium och sann kunskap behövs ett gott liv och en ren själ och dygden i Kristus, så att sinnet därigenom får vägledning och kan nå det efterlängtade och fatta det så långt som den mänskliga naturen är i stånd att lära sig om Guds Ord. Utan att ha ett rent sinne och efterlikna de heligas liv kan ingen fatta de heligas ord.

Där har vi en god spegel att skåda oss i innan vi vill publicera något på internet. En annan spegel finner vi i boken ”Sola scriptura” av fr. John Whiteford:

hl. Augustinus (354-430) pratar [...] om vilken slags person som krävs för att studera skriften, [---] En sådan person:

1. Älskar Gud av hela sitt hjärta och är helt utan stolthet;

2. motiveras att söka kunskap om Guds vilja genom tro och vördnad, snarare än stolthet eller girighet;

3. Har ett hjärta som behärskas av fromhet, ett renat sinne, är död för världen; varken fruktar eller söker att tillfredsställa människor;

4. söker inget annat än kunskap om och förening med Kristus;

5. hungrar och törstar efter rättfärdighet; och är flitigt engagerad i barmhärtighets- och kärleksgärningar.

Med detta som bakgrund kan vi fråga oss hur rena våra motiv är när vi ska tycka och tänka på internet. Jag gissar att ni känner som jag: ”Jag är verkligen inte sådan som hl. Augustinus beskriver!” Nåväl, då kommer ödmjukhet i skriveriet väl till pass!

Per Åkerlund, präst och ägare av bokförlaget Artos, talade på Bjärka-Säby om ”tyckandets tyranni.” Med det relaterar han till att alla ska ha en blogg och alla ska få komma till tals. Är det verkligen eftersträvansvärt, frågade han sig. Mot detta subjektiva tyckande ställde han den ”apostoliska tron.” Den tro man ansluter sig till, inte den tro man själv arbetar fram. Med detta vill jag få sagt att vi bör rannsaka oss själva innan vi publicerar och tycker på internet. Är det kyrkans tro jag ger uttryck för: ”Den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga”? Den helige Maximos Bekännaren (ca. 580-662) säger: ”Jag skall ej säga något eget, jag säger blott vad jag lärt av fäderna.”

Dock är internet ett gott medium om man vill nå folk. Den helige Nikolai Velimirovch (1880-1956), serbiskortodox biskop, säger: ”We must be super-conservative in preserving the Orthodox faith, but super-modern in propagating it.”

Vad jag vill uppmana till är en större ödmjukhet hos oss som är aktiva som tyckare och skribenter på internet. Låt oss inte bli för ivriga i vårt tyckande, utan låt oss uppvisa saktmod och vishet när vi ska publicera något. ”Varje människa skall vara snar att höra, sen att tala”. Herren säger: ”Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas”. Över allt gäller det dubbla kärleksbudet.

Mikael Fälthammar

Ulla Marie Gunner gästar bloggen och serien om Visioner för Guds rike på internet. Till vardags är Ulla Marie nationell missionssekreterare på Svenska Missionskyrkan och är i den rollen också med i styrgruppen för projektet Amen.se. Missa inte heller Ulla Maries blogg!

Hälsa på

Roligt att få hälsa på hos amen.se. Jag är så glad över att vi nu har en pastor på internet. Inte för att vi ska åldersdiskriminera men det klart att det är framför allt unga människor som jag tänker att Nils och projektet ska satsa på, samtala med, be med, umgås med. Med två tonåringar hemma så vet jag att mycket utbyte sker via msn, facebook och andra communities. De har rätt bra koll på varandra och när det är dags att göra något tillsammans en kväll så finns det nog inget smidigare sätt att samla ihop många.

Just nu har en annan tonåring närstående familjen hamnat på sjukhus ett tag. Inte dumt att kunna finnas med de andra när hostan gör det svårt att prata och orken inte räcker till en massa sms.

Många idéer har varit i luften inför uppstarten och Nils tjänst. Jag ser framför mig att det först är nödvändigt att få pröva sig fram, i samtalen, i frågorna. Bönetillfället verkar ju falla bra ut – ska bli intressant att se om det håller nu på veckobasis. På många sätt är en pastor bland unga på nätet rätt likt att vara pastor bland unga i en kyrka. Det krävs tid att bara vara. Småpratet kan aldrig underskattas. Där byggs förtroende och gemenskap kittas samman. Sånt tar tid. Sen kan förtroenden komma. Kommer det snabbare på nätet där det är enklare med anonymitet? Ibland blir den vanliga oron kring att bli en del av vuxenvärlden mer än vanlig. Då hoppas jag att Nils med vänner ska kunna guida vidare. Det kan behövas en famn som håller om.

Frågor om tro, Gud, teologi, att leva, kan ju verkligen bearbetas av många tillsammans. En tillgång! Samtidigt förstås någon gång nödvändigt att rensa också i argumentationen eller?

Vi är några som har spånat lite idéer med Nils – vi får väl se vad som dyker upp efter hand. Lycka till med projektet!

Ulla Marie

Josef Sjöblom skriver vidare om hur vi kan vara kyrka och Jesu efterföljare på internet. Läs övriga inlägg i serien om visioner för Guds rike på internet här

Vi är många som använder oss av internet dagligen; Mamma, Pappa, Morfar, Syskon, vänner, vänners vänner, politiker, invandrare, superhjältar, nördar, n00bs, pedofiler, pensionärer, barn, chineser m.fl. m.fl.
Alla är vi medborgare av internet.

Med tanke på att vi är så många som dagligen söker information, delar med oss, hackar, spelar, umgås osv. (ja ni fattar…) och med tanke på att vi alla har olika bakgrund, nationalitet, normer och lagar så blir det lätt lite rörigt.
Trots att det finns många administratörer och FRA-anställda, så är det en oerhört laglös och svårkontrollerad miljö.
Här uppfostras barn och här umgås man med människor utan ansikte.

Jag är 19 år men har ändå sett det mesta som planeten internet har att erbjuda och chockera med. Unga flickor lägger upp generande bilder på sig själva för att bekräfta sig på en plats där den som kan lägga den mest dräpande kommentaren vinner.
Vi har porrsajter där ungas sexuella normer sätts och vi har forum och chatt-rum där äckliga gubbar utger sig för att vara ”snygghenric24″.

Det är här jag ser ett potentiellt användningsområde för projektet Amen.se
Jag tänker mig någon form av trygga möten i olika skepnader. KP-webben (http://kpwebben.se/) gör redan ett fantastiskt jobb med att erbjuda barn en trygg mjukstart in i internet. Sen har vi BRIS (http://bris.se/) som stöttar barn och unga genom att lyssna.
Har ni sett de där människorna på tunnelbanorna i Stockholm som går runt med ”lugna gatan”-jackor? Eller har ni mött de där trevliga 35+ kvinnorna och männen som är med och stoppar bråk, ringer ambulans och pratar med lite för fulla ungdomar på fredagkvällarna?
Tänk vad bra det vore om något liknande fanns på internet.

Community
Jag tycker även det vore otroligt häftigt att kunna erbjuda en slags crossnet (http://www.crossnet.se/) med live-chattrum, internetkonfirmation, forum med livsfrågor som inriktning  (istället för de där otrevliga chattrummen på flashback… https://www.flashback.info/ ).
Jag nämnde sajter som KP-webben och BRIS (och det finns flera andra som liknar dessa). Alla dessa vänder sig huvudsakligen till barn, men de jag ser far mest illa i samhället är de som varken vill identifiera sig som barn eller tråkiga vuxna. Åldern 12-18 är nog den mest kaotiska åldern i människors liv. Särskilt de första fyra.
Det handlar så mycket om bekräftan, populäritet, kärlek och framförallt att-inte-hamna-utanför.
Jag önskar att fler kunde komma till Älvsjö på tonårsträffar och ha roligt på ett kravlöst, utvecklande och tryggt sätt. Helst alla.
Tänk om det gick att skapa: du-är-bra-för-du-är-den-du-är-stämningen även på internet.

Nu ser jag att jag skrivit alldeles för mycket så jag sammanfattar det jag säkert inte fick sagt:

Jag skulle vilja se
• Forum och chatt med inriktning på livsfrågor
• Internetkonfa med uppföljning i form av community
• Internetfaddrar som finns mitt i det som händer på internet, på forum, spelsajter, chatter etc.
• Möjlighet att på ett enkelt sätt få skapa något gemensamt med människor man aldrig mött(?)

All lycka till oss i arbetet.

Josef Sjöblom
Medborgare av internet