Amen.se Välkommen till verkligheten!

17Jan/100

Vad hjärtat är fullt av

Så heter konferensen som jag deltar i den här helgen. Det är en del av Missionskyrkans projekt Vi vill växa.

På inledningsgudstjänsten fick jag möjlighet att i kortform dela vad mitt hjärta är fullt av. Ungefär såhär sa jag:

vad hjärtat är fullt av
jag befinner mig ständigt i massor med spännande samtal
twitter, facebook, bloggar och mail
ofta upplever jag att
om jag slänger ut en tanke på 140 tecken om vad hjärtat är fullt av
så får jag fler tankar och intressantare samtal än nån predikan jag hållt nånsin gjort
jag vet inte om det beror på mina predikningar..
kanske skulle jag istället låta det här begränsa sig till en sån tanke, typ:
"predikan som vi känner den är typ 500 år gammal, och typ 100 år för gammal"
skulle ni ha möjlighet att svara mig så skulle ni göra det
det är trots allt fullt med pastorer här..
kanske skulle vi tänka om så att när vi firar gudstjänst är vi inte mer än 15
så att vi kan mötas.
där två eller tre möts, och där de möts i mitt namn, där är jag mitt ibland dem
nu när vi ska bygga nytt. ny kyrka. kan vi inte testa några såna här galna saker.
om vi testar tillräckligt mycket sånt så lär ju åtminstone nånting misslyckas
och då vet vi ju att vi iaf gjort nånting rätt.

det är det ena mitt hjärta är fyllt av.
det andra är att vi behöver ta oss ur vår frikyrkobubbla
och möta dem som behöver befrielse från fångenskap och förtryck
vad var det Jesus sa till prostituerade och tullindrivare
som fick dem att flockas kring honom?
vad var det han gjorde?

Det verkar som att det väckte reaktioner, åt olika håll, som jag hade hoppats. Samtidigt så blir det inte alltid riktigt som man tänkt sig, men det finns kanske en mening med det också..

Dessutom har jag ju hållt i två seminarier om Kyrka och internet. Mycket spännande samtal! Jag lägger in presentationen jag slängde ihop här nedan. Fråga gärna där ni inte hänger med.

Dessutom bambusrade jag ett panelsamtal om ledarskap med Runar Eldebo, Ulrika Svalfors och Bengt Järlund. Titta på det här. Kvaliteten är rätt kass, men man får med det mesta om man har få andra störmoment i närheten. Intressant var det iaf!

Just det. Twitterflödet från konferensen är jag nästan ensam om att använda, men inte riktigt. Kolla in #vivill för tankar och reflektioner från oss.

Det var nog allt för nu. Hänger ni med?

28Dec/096

Guds rike på internet #21: Tre syften, en närvaro

Johanna Grandin presenterar sig som protestant, katolsk och ortodox på sin egen blogg På vacklande ben, som hon drivit i över ett år med många spännande tankar och goda samtal i kommentarerna. Hon titulerar sig dessutom naturvetare, miljövän, bokslukare. Här fortsätter hon serien om visioner för Guds rike på internet.

Låt mig vara lite from(?), jag kallar den kristna närvaron på internet för treenig eller trefaldig.

- För det första så är det ett sätt att knyta kontakter mellan kristna på olika orter och i olika samfund. Ett sätt att lära känna och berika varandra, oavsett om man träffas som individer på bloggar eller communities, eller om man kommer ny till en stad och söker reda på stadens kyrkor via deras webbsidor. Förhoppningsvis kommer vi genom personliga relationer kunna överbygga oenigheten - det är alltsomoftast mycket lättare att sätta sig in i en "motståndares" åsikter i ett försök att förstå dem istället för att kritisera hejvilt om han eller hon råkar vara min vän snarare än en ansiktslös massa av främlingar.

- För det andra så måste internet erbjuda en fördjupning i tron för den enskilde. Allt får inte bara vara i termer av "utåtriktat" när församlingar pratar internet, utan det måste även vara "inåtriktat". Till skillnad från en traditionell församling så blir dock "inåt" i detta fall inte "inåt mot den egna församlingen" utan "inåt mot kristenheten", dvs på sätt och vis även ekumenisk.

- För det tredje (och ja, jag menar verkligen i tredje hand!) så ska den kristna närvaron ett vittnesbörd för okristna. Det är ett evangelisationsverktyg (OBS! ett verktyg bland andra, inte någon substitution för församlingsevangelisation eller det enda möjliga sättet att frälsa folk för all framtid), genom att vara en mötesplats för människor. Och det är viktigt att vi i Paulus anda kan prata till "aternarna på areopagen" på deras eget språk när så tillfälle ges. Predika gärna evangelium rent och klart, men gör det med respekt för dem du talar med. Lyssna dubbelt så mycket som du talar! Kom ihåg att principen "två öron, en mun" gäller även på internet, trots att kommunikationen där bedrivs mer mellan "två ögon, tio fingrar"...

Självklart går dessa tre kriterier in i varandra. Ett kristet community som är en ekumenisk-social plattform för en person kanske blir en plattform för fördjupning i tron för någon annan. Det som är internetevangelisation på en plats kan bli en plattform för kristna på andra orter att uppmuntra och lära känna dem. Och så vidare.

Men uppfyller inte den kristna närvaron alla dessa tre kriterier så är det - för att vara överdrivet dramatisk - ett falskt vittnesbörd. Nu säger jag inte att varje kristen person som närvarar på internet måste stå för alla dessa tre bitar, men om vi inte alla tillsammans som Kristi Kropp speglar detta så är vi ute på farligt vatten skulle jag tro. Om vi inte alla visar på syskon som har de bitar vi själva saknar så bör vi kanske ifrågasätta vår egen ensidighet?

Det jag tror vi dock måste komma ihåg är att internet aldrig kan bli något annat än ett verktyg och en plattform för kristen närvaro och aktivism, internet kan aldrig ersätta det personliga mötet öga mot öga med en annan människa.

1Okt/095

Guds rike på internet #01: Vittnesbörd och liv

Serien om visioner för Guds rike på internet börjar med ett inlägg av Evelyn Sondell. Förutom sitt engagemang på Amen.se så skriver hon också en egen blogg.

Hej där!

Det var ju hemskans kul att jag fick den stora äran att bli den första gästbloggaren här på Amen.se!
Vem är jag, då, kanske ni undrar? Jo, det ska jag berätta. Jag heter Evelyn och är en tjej från staden Falkenberg på Sveriges riviera: västkusten. Jag är medlem i Falkenbergs Pingstförsamling, men är (självutnämnd) ansvarig för det ekumeniska arbetet mellan ungdomsgrupperna i de olika församlingarna i stan, så jag ränner lite överallt mer eller mindre. Mer om mig kan ni läsa här.

Jag kom i kontakt med Amen.se via en blogg som jag då bara hade följt ett par dagar, nämligen ungkristenkille. Glad över att jag hittat hit såpass tidigt i projektet skrev jag ett mail till Nils om att få hjälpa till och, tja, nu sitter jag här och skriver! =D (Att det var bara en dryg vecka sedan jag skrev till Nils första gången tills jag fick erbjudandet om att skriva detta inlägget i bloggen bör tilläggas.) Det jag försöker få fram med detta är såklart att det inte är svårt att engagera sig! Finns det hjärterum så finns det stjärterum, så att säga. ;)

Visioner som har diskuterats gällande Amen.se är att det ska fungera dels som en internetbaserad Alphakurs och/eller konfirmation (eller vad man nu vill kalla det) där man kan få läsa om kristendomen som religion, om Jesus som världens frälsare och om Gud och Hans vilja att ha en relation med oss ”vanliga dödliga” m.m. Jag personligen vill att det ska kunna fungera som ett forum där alla, oavsett religion eller etnicitet kan få diskutera det de har läst eller på annat sätt reagerat på kring kristen tro, få tillfälle att ställa frågor och få genomtänkta svar i retur. Detta kan ske såväl via chatter, forum, mail och frågelådor såväl som med hjälp av ljud och bild i media t.ex. i form av korta filmer på en 5-10 minuter (lite beroende på sammanhanget) osv. Men detta finns det gott om folk som är betydligt bättre på än vad jag själv är!

Just nu är vi i det stadiet då vi framför allt bloggar, skapar visioner och knyter kontakter, ett viktigt steg. Hela grejen med bloggande är någonting som ligger i tiden just nu och jag tycker att det är någonting som vi ska fortsätta med! Det är någonting som jag själv känner att jag kan bidra med och som är viktigt för mig. Oavsett hur mycket vi berättar om Gud och hur stor och allsmäktig Han är så kommer det inte att beröra en kotte som inte redan är frälst så länge som han/hon inte samtidigt får höra om vad Jesus kan göra i just hans/hennes liv, och detta i form av t.ex. vittnesbörd. Vittnesbörd från såväl gammal som ung, stora grejer såväl som något som egentligen inte har något värde utöver att det gjorde en på bättre humör ett par timmar eller för en dag. Allt ska berättas, oavsett om Gud har helat någon med cancer eller bara fått det att sluta regna under tiden du ska stå och vänta på bussen på morgonen när du ska till skolan/jobbet.
Vittnesbörd i form av såväl krönikor som i live-samtal på webben, allt behövs!

Eftersom vi använder oss av Internet har vi så otroligt stora möjligheter och jag önskar att vi kan göra detta till en hemsida för alla åldrar! Jag brinner verkligen för ungdomar (delvis eftersom jag fortfarande räknar mig till en av dem), och Internet är verkligen ett bra sätt att nå ut till oss. Jag är själv sådan som person, och jag gissar att många ungdomar (och andra?) med mig är sådana, att vill man ha reda på någonting (t.ex. hitta en församling) eller ställa frågor kring saker som man kanske inte gärna tar upp med folk live o.s.v. så kollar man först på Internet. Men på Internet glöms ofta de övriga bort (det är i alla fall min egen uppfattning). Bara för att det är mestadels ungdomar som hänger på Internet betyder det inte att de är de enda (och det kan många med mig säkerligen bekräfta). Även om jag inte just nu har någon konkret plan för hur man skulle kunna göra detta till en sida där man får med alla åldersgrupper så hoppas jag att någon/några hakar på den idén och tillsammans kanske det blir genomförbart? ;)

Det bästa med just visioner är att de kan vara hur stora som helst! Visioner ska vara nästintill ouppnåeliga, annars siktar man för lågt. Jag är egentligen ingen stor idéspruta, utan mer någon som hjälper till och genomför och organiserar och försöker se realistiskt på det hela. Man kanske inte kan kalla mina visioner som jag har delat med mig av här nu som ouppnåeliga, men det är idéer och någon annan kanske kan se mer än toppen på isberget och fortsätta spinna vidare? Eller helt enkelt rata mina idéer och komma på andra, bättre saker, vad vet jag?

Du som läser detta har säkerligen också tankar, och oavsett vad det är så tas all kritik emot och begrundas noga, såpass mycket vågar jag uttala mig om trots att jag egentligen bara är gäst här. Till kristna såväl som alla andra; vad tycker du om detta sättet att arbeta på? Vad skulle du vilja läsa om på Amen.se i framtiden? Skulle du vara intresserad av att komma på ett läger eller något liknande arrangemang om det blir något sådant? Eller tycker du bara att detta låter som en massa rappakalja som inte är värt att lägga kraft och energi på? I så fall; varför?

Jag ska ta och runda av nu, även om jag hade kunnat fortsätta spinna vidare egentligen hur länge som helst. Men jag vet att jag redan har tänjt på gränserna för hur långt ett blogginlägg ”bör” vara för att folk ska orka läsa nog som det är. ;)

Besök mig gärna på min egen blogg som är länkad i Bloggrollen här till höger som ”Evelyn” och rätt vad det är kanske jag dyker upp med ett inlägg här igen? Om jag får fortsatt förtroende från övriga inblandade, vill säga. ;) Men det hoppas jag! =)

Ha det fantastiskt bra! Gud välsigne dig!
//Evelyn